Arbetslös och sjukskriven?

[_Charlotte_]

Är det någon som har koll på hur sånt här fungerar?
Jag har inte jobbat speciellt mycket i mitt liv, har ingen A-kassa utan får aktivitetsersättning från FK.
I höstas var jag tvungen att hoppa av skolan p.g.a. psykiska problem, på läkarens inrådan. Nu i efterhand kan jag tycka att det hade varit bättre om läkaren sjukskrev mig från skolan, men men.

Eftersom jag behövde en "inkomst" av något slag skrev jag in mig på AF och har sedan dess haft arbetsträning i väldigt liten grad. Nu har jag nyligen bytt plats, och det fungerar inte alls.
Det är en relativt stor grupp, och jag har social fobi som eskalerat den senaste tiden vilket gör att jag så sent som igår avvek eftersom jag inte kan hantera pressen.

Jag pratade lite om det med min samtalskontakt på psyk, och hon förstod att det var svårt och tyckte som mig att det har kommit i lite fel ordning. Att den här typen av arbetsträning/aktivitet kom för tidigt.

Men vad gör jag med den kunskapen nu? Jag är verkligen inte kapabel att söka, och förhoppningsvis få, ett jobb jag kan försörja mig på. Samma sak med att studera, jag kan inte hantera det ansvaret, och nu med en eskalerande social fobi blir det ju ännu svårare. Arbetsträningsplatsen jag är på är en av de mest "anpassade" som AF kan erbjuda, alltså tror jag inte att jag kan få så mycket mer hjälp därifrån.

Själv känner jag att jag kanske borde vara sjukskriven ett tag, då jag uppenbart är för sjuk för att jobba/vara arbetssökande, men går det ens i min situation att vara sjukskriven och få någon ersättning? För hur ogärna man än vill, så är ju pengar A och O för att man ska överleva...
Flera av mina vänner/bekanta som varit i liknande situationer tycker att sjukskrivning borde vara självklart, men det tycker ju uppenbarligen inte mina vårdkontakter. Hur går jag till väga?

 

[Kibani]

Exakt hur du ska gå till väga vet jag inte, för jag har fått mycket hjälp från vården själv när jag väl kom ifrån VC till vuxenpsyk/öppenvårdsmottagning. Men nu sitter jag här i det läget du "borde" vara. Jag blev först sjukskriven från mina studier den terminen jag sprang in i väggen men till hösten när det var uppenbart att jag inte skulle återuppta studierna på länge(aldrig) gick jag över till att typ vara sjukskriven från att söka arbete som jag brukar kalla det.

Minns inte hur länge jag bara gick och skrotade innan jag skickades på utredning vilket ledde till en psykologkontakt. Tror det var först när min psykolog skulle gå på mammaledighet som vi kikade på det som kallas för Dagsjukvård. Det är typ som ett förstadie till arbetsträning där man lugnt får jobba på sådant som att fungera i grupp, våga ta för sig och sammarbeta i olika aktiviteter. Det kan vara att spela spel både ute eller inne, pussla, gå en promenad, laga mat/baka eller göra något kreativt i lera, papper eller så. Allting i lugn miljö och anpassat efter en själv.

Där har jag varit i ett år nu, först bara en gång i veckan och senare två gånger i veckan. Varje tillfälle är bara ca 1,5h men jag brukar vara ordentligt trött i huvudet efteråt iallafall. I början tyckte jag det var jättejobbigt att gå dit men nu kan jag till och med tycka det är roligt, det blir ju liksom något annat att göra än att bara skrota hemma i ensamhet. Att börja medicinera igen har varit en hjälp på vägen för mig också nu när vi faktiskt har hittat något jag verkar fungera på. Nu har jag kommit så pass långt att jag ska pröva att gå vidare till nästa steg där man fortsätter bygga upp sig själv i en mer arbetslik miljö. Här fick man välja på olika stationer tex kök, cafe, cykelverkstad eller tapetseri där man "jobbar" i ca ett halvår och gradvis trappar upp tiden man är där. Ska bli spännande att se hur jag klarar att hålla igång 10h i veckan efter sommarn

Aktivitetsersättning och bostadstillägg från försäkringskassan är det jag lever på, känns som om jag fått en bra handläggare för han pushar inte på för mycket utan har bara checkat läget lite ibland och hejjar på när jag tar ett steg framåt. Jag har dessutom stöd hemma i form av boendestöd för att jag inte klarar av att hålla ordning i hushållet helt på egen hand sedan jag krashade.

Det är jobbigt ibland att vara så beroende av andra för att klara av vardagen men det är också något man lär sig leva med. Hoppas det kommer gå bra för dig, var inte rädd för att ta hjälp om det är för svårt att kämpa ensam

 

[_Charlotte_]

Det låter som ett bra upplägg du har/har haft genom hela perioden.
Jag förstår inte varför det är så omöjligt för mig, jag har vänner som blivit sjukskrivna från skola när de mått psykiskt dåligt medans jag från både psykolog och läkare fick höra att "Klarar du inte av studierna så måste du hoppa av och skriva in dig på AF."
Det känns som att jag aldrig någonsin blir tagen på allvar med mitt psykiska mående. I ena stunden pratar vi om självmordstankar, nästa ögonblick om att jag ska skriva in mig på AF och fixa en arbetsträning.

Jag menar såklart inte att jag bara ska gå hemma och skrota, det vet jag att det sällan eller aldrig hjälper, men mer press utifrån är verkligen inte vad jag behöver nu. Utan, som en vän sa det, jag skulle behöva ha all energi till att göra det jag absolut måste, och fokusera på att kunna börja må bättre.
Jag har precis påbörjat en utredning, vilket ju kan vara ganska tungt bitvis. Så jag ska bolla utredningen, samtal, arbetsträning, press om att mina dagar som jag får vara med i det tickar på utan att jag kommer framåt, och allt annat. Samtidigt som jag ska hitta kraft att göra sånt jag mår bra av, för att kunna må bättre, för att i förlängningen kunna komma ut i arbete eller tillbaka till studier...

Just nu har jag ingen läkarkontakt, jag antar att det är en läkare jag ska diskutera ev. sjukskrivning med? Vilka kontaktar jag då, VC eller psyk?

 

[Kibani]

Den läkare du tror har mest förståelse skulle jag säga rent spontant. Låter verkligen udda att de inte tänker längre när det finns självmordstankar med i bilden. Det är nämligen något jag klarat mig ifrån antagligen tack vare min hund, livsleda hade jag läääänge men jag har sluppit att aktivt tänka på hur man kan avsluta sitt liv. För mig var det dock en på psyk eftersom det var dit jag blev skickad när VC äntligen förstod att det räckte inte med att bara skriva ut lite ångestdämpande/antidepp eller vad det var jag hade. Tog att jag efter en höjning av dosen kände av läskiga biverkningar och halft panikslagen tog mig ned till VC innan de ens hade tanke på att remitera mig till psyk.

 

[Silver Girl]

Tyvärr är det väldigt svårt att som arbetslös få en sjukskrivning godkänd, även om läkare skriver den. Som arbetslös måste du sjukskrivas från (dvs vara oförmögen att utföra ens på 25 procent) alla på arbetsmarknade förekommande jobb. Det går, men var beredd på att både du och din läkare måste motivera mycket bra och upprepat.
Mycket lättare om man har ett jobb eller studerar, då räcker det (i alla fall i början av sjukskrivningen) att inte kunna utföra sina aktuella arbetsuppgifter.

Säger inte att du inte ska försöka, och om din läkare tycker att du ska vara sjukskriven så har denne oftast rätt. Din läkare ska ju känna dig väl, men försäkringakassan kan krångla ändå. Se till att du hittar en läkare du får förtroende för och som kan följa dig. Kan bli svårt om du måste byta hela tiden, både för dig och sjukskrivningsprocessen. VC eller psyk är svårt att råda om, beror på hur det ser ut där du bor.

 

[_Charlotte_]

Säger inte att du inte ska försöka, och om din läkare tycker att du ska vara sjukskriven så har denne oftast rätt. Din läkare ska ju känna dig väl, men försäkringakassan kan krångla ändå. Se till att du hittar en läkare du får förtroende för och som kan följa dig. Kan bli svårt om du måste byta hela tiden, både för dig och sjukskrivningsprocessen. VC eller psyk är svårt att råda om, beror på hur det ser ut där du bor.

Det är lätt att vara efterklok, men nu känner jag ännu mer att jag inte så snabbt skulle lyssna på läkarens och psykologens råd att hoppa av skolan och skriva in mig på AF... Eftersom jag ju inte klarade av studierna, det var ju därför jag hoppade av. Jaja. Det är som det är nu.

Det är svårt med läkare, jag har haft en på VC som jag nyligen avslutat kontakten med eftersom jag "börjat" på psyk, men där har jag inte fått någon fast läkare än...
Men det är ingen läkare som har sagt något om sjukskrivning, vilket gör att jag blir mer osäker på om jag har fel. Kanske jag inte alls behöver vara sjukskriven etc.

 

[Rosett]

Är det någon som har koll på hur sånt här fungerar?
Jag har inte jobbat speciellt mycket i mitt liv, har ingen A-kassa utan får aktivitetsersättning från FK.


Själv känner jag att jag kanske borde vara sjukskriven ett tag, då jag uppenbart är för sjuk för att jobba/vara arbetssökande, men går det ens i min situation att vara sjukskriven och få någon ersättning?

Du har ju aktivitetsersättning, så du är redan sjukskriven. Eller du kanske menade aktivitetsstöd?

 

[_Charlotte_]

Du har ju aktivitetsersättning, så du är redan sjukskriven. Eller du kanske menade aktivitetsstöd?

Hm, ja, aktivitetsstöd heter det kanske.
Jag är inte sjukskriven utan med i ett "arbetsmarknadspolitiskt program"

 

[yllva]

Själv känner jag att jag kanske borde vara sjukskriven ett tag, då jag uppenbart är för sjuk för att jobba/vara arbetssökande, men går det ens i min situation att vara sjukskriven och få någon ersättning? För hur ogärna man än vill, så är ju pengar A och O för att man ska överleva...
Flera av mina vänner/bekanta som varit i liknande situationer tycker att sjukskrivning borde vara självklart, men det tycker ju uppenbarligen inte mina vårdkontakter. Hur går jag till väga?

Ja, man kan vara sjukskriven från arbetslöshet. Det är ett av alternativen på läkarintyget som skickas till Försäkringskassan.
Det skulle i så fall innebära att Arbetsförmedlingen inte kan ställa några krav på att du under sjukskrivningsperioden ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Du kan ha möjlighet att få ha kvar ditt aktivitetsstöd under en kortare sjukskrivningsperiod men skulle tro att det bedöms individuellt så det får du kolla med Försäkringskassan i så fall.

Jag jobbar med försörjningsstöd och en stor del av de jag träffar är sjukskrivna från arbetslöshet, utan rätt till sjukpenning.