Arg 1-åring

[Clintan]

Min son får ibland rejäla raseriutbrott, framförallt om något inte går som han vill eller om man tar ifrån honom något som han inte bör/får ha. Är detta vanligt att så små barn får sådana utbrott? Känner inte så många i samma ålder och mina syskonbarn är vuxna, så min syster har glömt.

 

[Trygg]

Sv: Arg 1-åring

Jag har ju berättat om min lillbusis i en annan tråd.

När han var i 1-årsåldern fick han också sådana fullständiga raseriutbrott!
Jag som inte var van stod som handfallen, visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Han är 2 år nu och har lugnat ner sig jättemycket ang. temperamentet även om det självklart finns kvar som en del i hans personlighet.

Så svaret på din fråga är att Ja, det är nog ganska vanligt att små barn får den typen av utbrott under en period i sitt liv!

Du får stå ut och jag är övertygad om att han kommer lugna ner sig.

Jag gjorde så att jag nonchalerade min lille. Han fick lov att visa sina känslor så länge det inte gick ut över någon annan!
Sedan stoppade jag hörselproppar i öronen! :P

 

[Luff]

Sv: Arg 1-åring

Ja det är jättevanligt - vissa barn blir arga som en del i sin utveckling.
Dom bryter ihop och går vidare kan man skämtsamt kalla det.

Om beteendet blir destruktivt - så att saker går sönder i den lilles värld så får man väl hålla om och säga att man inte ska ha sönder saker.
Men lite ilska som uttryck för frustration är inget konstigt.

 

[Clintan]

Sv: Arg 1-åring

Skönt att höra att det inte är ovanligt. Min sambo har två barn sedan innan, men han minns inte att de hade ett sådant humör i den åldern. Ska kanske höra med deras mamma istället hon har bättre minne .

 

[Trygg]

Sv: Arg 1-åring

Det hade kanske inte det temperamentet heller!

Som sagt, min yngste kan bli så arg att det ryker ur öronen på honom!
Med lätthet brottar han, i ren ilska, ner brorsan som är 5 år.

Jag satte mig ner för att krama eller prata med honom i början men märkte att jag då bara triggade ilskan ännu mer.
Därför kunde det se ganska märkligt ut med en vilt skrikande unge som likt Ferdinands Matadorer låg och slet sitt hår på köksgolvet samtidigt som vi andra klev över honom och pratade på som vanligt!

På honom fungerade det bäst med att låta honom hållas, få sina psykbryt över att han inte fick hålla stekspaden, men att inte göra något större väsen av det så länge det inte drabbade någon annan!

 

[havreflinga]

Sv: Arg 1-åring

Jag tror det är vanligt. Och det är lätt att förstå, tycker jag. Tänk dig själv att du satt och skrev ett inlägg här och så kommer någon och bara knäpper av datorn, utan att du fick skriva färdigt.

Testa att förvarna. Om det inte är något jättefarligt kan man ofta ta sig tiden att be barnet att själv lägga tillbaka grejen.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Arg 1-åring

Vår kompis unge gallskriker om man tar något som den vill ha (även om det är en handdator eller grönsak).

o då menar jag inte skriker lite utan skriker som en galning gällt o urjobbigt.

 

[squirlett]

Sv: Arg 1-åring

Jag satte mig ner för att krama eller prata med honom i början men märkte att jag då bara triggade ilskan ännu mer.
Därför kunde det se ganska märkligt ut med en vilt skrikande unge som likt Ferdinands Matadorer låg och slet sitt hår på köksgolvet samtidigt som vi andra klev över honom och pratade på som vanligt!

Tack
Du beskrev precis min son.
Har funderat på om det är "ok" att bara låta honom vara. Men det är som du säger, om jag sätter mig och håller om honom så blir det bara värre. Då riktar han istället ilskan mot mig vilket resulterar i att han slår mot mig.
Men hur länge är "normalt" att dessa utbrott håller i sig varje gång. Jason kan vara hiskeligt förbannad i långt över 30 minuter.
Jag försöker sysselsätta honom med annat, men även det triggar honom ännu mer.
Det enda som hjälper är om han får en napp, vilket han har fått då utbrottet har pågått länge. Men jag vill ju inte skapa ett beroende av nappen, samtidigt som jag funderar på hur länge man kan låta sitt barn skrika.

 

[Clintan]

Sv: Arg 1-åring

Jag tror det är vanligt. Och det är lätt att förstå, tycker jag. Tänk dig själv att du satt och skrev ett inlägg här och så kommer någon och bara knäpper av datorn, utan att du fick skriva färdigt.

Testa att förvarna. Om det inte är något jättefarligt kan man ofta ta sig tiden att be barnet att själv lägga tillbaka grejen.

Det har faktiskt hänt att sonen stängt av datorn precis när jag skrivit ett långt inlägg. Då har jag inte blivit arg eftersom det var han, men hade t ex varit sambon.

Provat att byta saken han inte får ha mot något annat brukar jag försöka. Ibland går det bra, ibland inte.

 

[Clintan]

Sv: Arg 1-åring

Tack
Du beskrev precis min son.
Har funderat på om det är "ok" att bara låta honom vara. Men det är som du säger, om jag sätter mig och håller om honom så blir det bara värre. Då riktar han istället ilskan mot mig vilket resulterar i att han slår mot mig.
Men hur länge är "normalt" att dessa utbrott håller i sig varje gång. Jason kan vara hiskeligt förbannad i långt över 30 minuter.
Jag försöker sysselsätta honom med annat, men även det triggar honom ännu mer.
Det enda som hjälper är om han får en napp, vilket han har fått då utbrottet har pågått länge. Men jag vill ju inte skapa ett beroende av nappen, samtidigt som jag funderar på hur länge man kan låta sitt barn skrika.

Jag ger också napp om jag tycker att utbrottet är långvarit eller t ex om telefonen ringer. Jag vill inte heller ha ett beroende av nappen och vi ger den annars bara när det är dags att sova, så jag ser det som en nödlösning.

 

[paradiset]

Sv: Arg 1-åring

Räckcer upp en hand jag med! Den lugne lille sonen har blivit ett viljemonster vid 2½ !

 

[Trygg]

Sv: Arg 1-åring

Tack
Du beskrev precis min son.
Har funderat på om det är "ok" att bara låta honom vara. Men det är som du säger, om jag sätter mig och håller om honom så blir det bara värre. Då riktar han istället ilskan mot mig vilket resulterar i att han slår mot mig.
Men hur länge är "normalt" att dessa utbrott håller i sig varje gång. Jason kan vara hiskeligt förbannad i långt över 30 minuter.
Jag försöker sysselsätta honom med annat, men även det triggar honom ännu mer.
Det enda som hjälper är om han får en napp, vilket han har fått då utbrottet har pågått länge. Men jag vill ju inte skapa ett beroende av nappen, samtidigt som jag funderar på hur länge man kan låta sitt barn skrika.

Alltid när jag hör talas om, eller själv tänker, att man inte vill skapa ett beroende hos de små -genom att ge en napp, ett gosedjur eller som i mitt fall nappflaskan- så kikar jag in i framtiden och inser att beroendet med största sannolikhet kommer att gå över!

Få 13-åringar tröstas eller lugnas med napp o dyl.!

Därför har jag bestämt mig för att "Leva lite i nuet" och göra enkla lösningar som att tex. ge lillbusis hans flaska om det lugnar honom!

 

[taccotad]

Sv: Arg 1-åring

Vår son har haft hemska utbrott sen han blev 1 år, även lite tidigare. Han blir så fullständigt förbannad så han blir blå i ansiktet och tuppar av vissa gånger. Hemskt! Nu är han 1 år och 8 månader och har kanske lugnat sig pyttelite men får fortfarande samma sorts utbrott fast inte lika ofta. Han får bli arg, vi ger inte med oss. Jag är lite rädd att skulle vi ge oss i dessa situationer är han väldigt snabb med utbrotten... Han får varken napp eller nåt annat utan han får vara arg så länge han vill, antingen i famnen eller på golvet

 

[squirlett]

Sv: Arg 1-åring

Jo, det är sant att en 13-åring med napp är ju lätträknade
Men det känns ju skönt att höra att andra är lite inne på samma spår i alla fall.

Visst önskar jag ju att jag kunde trösta och lugna honom i hans utbrott. Men då han inte är en kille som är värst förtjust i närhet annars, så vill han ha än mindre av det när han är så arg.

 

[Tintomara]

Sv: Arg 1-åring

Jag tror att barn i allmänhet kan få riktiga utbrott, jo. Mina föräldrar löste problemet (jag var nog lite äldre) genom att ha en speciell liten madrass dit jag fick gå och banka nävarna i tills jag inte kände mig arg mer. Det funkade tydligen bra, för jag var glad igen när jag fått avreagera mig har jag fått höra...

 

[lingonben]

Sv: Arg 1-åring

*skriver upp liten madrass på köpelistan*

Ja, jag har också en argis som är i ettårsåldern. Hen kan rulla runt på golvet, sparka och vråla sig illröd i ansiktet när hen inte får som hen vill. Precis som squirlett önskar jag att jag kunde lugna, men hen är inte så förtjust i närhet längre. Jag brukar försöka stryka över ryggen och prata lugnande, men jag tror det är mer tröstande för mig än knatten. Nappen är det som funkar om utbrottet håller på en längre stund.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Arg 1-åring

Vår son har haft hemska utbrott sen han blev 1 år, även lite tidigare. Han blir så fullständigt förbannad så han blir blå i ansiktet och tuppar av vissa gånger. Hemskt! Nu är han 1 år och 8 månader och har kanske lugnat sig pyttelite men får fortfarande samma sorts utbrott fast inte lika ofta. Han får bli arg, vi ger inte med oss. Jag är lite rädd att skulle vi ge oss i dessa situationer är han väldigt snabb med utbrotten... Han får varken napp eller nåt annat utan han får vara arg så länge han vill, antingen i famnen eller på golvet

Vår son har också haft affektkrampsanfall (skriker så han svimmar) vid några tillfällen, dock hör det till våra dagliga rutiner att han skriker så han blir slå om läpparna och är sisådär på gränsen till att "tuppa av". Såhär har han varit sedan han var runt året och nu är han 19 månader. För några månader sedan började han också att dunka huvudet i golvet och väggen när han blir arg... just snyggt med de där bulorna och blåmärkena mitt i pannan...

Jag tar det också med ro, försöker att inte göra någon stor grej av det. Han är en aktiv kille och så får det väl vara tills han lugnar ner sig. Hans pappa var precis likadan tills han var fyra-fem år, sedan lugnade han ner sig och blev ett "mönsterbarn"...