Asexuell?

[Asko]

En grej som jag funderat mer och mer på senaste tiden är om jag är asexuell.
Alltså jag tänder varken på killar eller tjejer, men jag har haft relationer, även sexuella, med både och.
Problemet är att enligt ”reglerna” för att få kallas asexuell så ska man inte gilla sex. Det stämmer inte på mig, jag har gärna sex när jag är i ett förhållande, men som idag när jag är singel så saknar jag det inte alls.

Jag har aldrig varit kär, inte ens minsta tonårsförälskelse har dragit förbi. Utan de jag varit tillsammans med har varit mer eller mindre rätt person på rätt plats. Ja eller fel person, beroende på hur man ser det. Jag har aldrig haft ett längre förhållande, max två år.
Googlade lite på ämnet men hittade bara svar som: ”Det går över med åldern” eller ”du har inte hittat rätt bara”.
Men nu närmar jag mig 50 och jag har fortfarande inte ”hittat rätt”. Tanken på att leva med en annan människa känns mer som ”bra då blir det pengar över till annat”.

Jag kan väl för fasen inte vara ensam om detta?

Det finns ju även demisexualitet (alla dessa namn ) då man inte upplever sexuell attraktion förrän man har en djup emotionellt band till någon.

(den här dumma smileyn vill inte gå bort ->)

 

[Efwa]

Sedan är det väl varken sådant som man ska skämmas för, oavsett om det gäller att man saknar en relation, sex och att leva "happy ever after" med någon som att inte vilja det.

Varför ska man behöva skämmas för att vara vad man är? Att vara "happy ever after" har olika betydelser för olika personer. Man kan ju helt plötsligt inse att man är mer lycklig utan än med. Då kan jag tycka att man funnit det som gör en lycklig oavsett vad man bli lycklig av.

 

[Blandrastik]

Det finns ju även demisexualitet (alla dessa namn ) då man inte upplever sexuell attraktion förrän man har en djup emotionellt band till någon.

Som sagt, alla dessa namn. Ibland händer det ju att folk frågar, typ. "har du familj, sambo eller så?"
Ibland skulle jag vilja berätta, men vet knappt vad jag ska kalla det. "Alltså, jag är asexuell, tror jag, kanske."

 

[Silver Girl]

Fanns en bra artikelserie i DN för några år sedan. När jag läste det kände jag igen mig och kom fram till att jag är asexuell. Jag har haft förälskelser i puberteten och åren närmast efter när hormonerna svallade som mest, men aldrig varit kär "på riktigt" eller haft ett sexuellt förhållande. Är inget som jag saknar och kände en lättnad när jag fick vet att detta fanns, trodde innan att jag var ensam om det och "konstig".

 

[kryddelydd]

En grej som jag funderat mer och mer på senaste tiden är om jag är asexuell.
Alltså jag tänder varken på killar eller tjejer, men jag har haft relationer, även sexuella, med både och.
Problemet är att enligt ”reglerna” för att få kallas asexuell så ska man inte gilla sex. Det stämmer inte på mig, jag har gärna sex när jag är i ett förhållande, men som idag när jag är singel så saknar jag det inte alls.

Jag har aldrig varit kär, inte ens minsta tonårsförälskelse har dragit förbi. Utan de jag varit tillsammans med har varit mer eller mindre rätt person på rätt plats. Ja eller fel person, beroende på hur man ser det. Jag har aldrig haft ett längre förhållande, max två år.
Googlade lite på ämnet men hittade bara svar som: ”Det går över med åldern” eller ”du har inte hittat rätt bara”.
Men nu närmar jag mig 50 och jag har fortfarande inte ”hittat rätt”. Tanken på att leva med en annan människa känns mer som ”bra då blir det pengar över till annat”.

Jag kan väl för fasen inte vara ensam om detta?

Här är en till.
43 år gammal, inbiten singel.
Saknar varken sex eller förhållande, nöjdast med att få vara för mig själv och styra min dag utan att behöva anpassa mig och mina vanor.

 

[Asko]

Som sagt, alla dessa namn. Ibland händer det ju att folk frågar, typ. "har du familj, sambo eller så?"
Ibland skulle jag vilja berätta, men vet knappt vad jag ska kalla det. "Alltså, jag är asexuell, tror jag, kanske."

Gud ja, jag höll på att berätta för min mamma men klumpen fastnade i halsen fastän jag vet att hon skulle vara helt ok med det. Knäppt.
Men när jag berättat för kompisar så har jag helt enkelt sagt bisexuell men om jag berättat lite mera specifikt så har jag sagt pansexuell/-romantisk, det har helt enkelt berott på vem jag berättat för. Det är ju väldigt brett område, bredare än de vanliga straight eller gay

 

[Asko]

Detta är nog mycket vanligare än vad man tror och märker. I min närmsta familjekrets så finns två kvinnor som lever själva och är singlar (en i 40- och en i 70- årsåldern), och de verkar tycka att det är helt ok och vara nöjda. Ingen av dem har varit gifta eller sambos.
Tror inte att de skulle kalla sig själva asexuella (är nog fortfarande en del stigma i det, och sen vet jag inte vad de känner) men det känns ju väldigt likt det, och på så vis är det nog väldigt vanligt.

 

[em76]

Jag tror också det är vanligare än många tror.

 

[Efwa]

Som sagt, alla dessa namn. Ibland händer det ju att folk frågar, typ. "har du familj, sambo eller så?"
Ibland skulle jag vilja berätta, men vet knappt vad jag ska kalla det. "Alltså, jag är asexuell, tror jag, kanske."

Ord för saker är bra ibland men inte alltid.

Det bästa för mig om jag skulle fråga något sådant (ibland vill man veta för att kunna bjuda med dem eller för att få veta. Jag lägger ingen värdering i det men man vill visa sig intresserad och är det väl ibland också) är att den som svarar är ärlig men den stackaren behöver ju inte redovisa alla tankar om den inte vill.

Ett svar som räckt för mig är något i linje med: Nä, och inte tror jag att jag kommer skaffa någon/några heller. Inte riktigt min grej.

Om jag velat veta mer hade jag frågat men samtidigt sagt att det givetvis inte är något krav från min sida att få veta. Lika ärlig hade jag velat att svaret blivit om personen inte vill svara eller berätta. "Nä, det är inget jag vill berätta, du får helt enkelt se mig som annorlunda och acceptera det." Och sedan fortsätter vi utan att någon av oss är arg på den andra.

Det är inte fult att vara nyfiken tycker jag men man kan vara det på ett respektfullt sätt och är inte ute efter att värdera.
Ju mer man får reda på desto mer tolerant är man, tror jag.

Bara genom frågor och svar lär man sig och kunskap är alltid bättre än okunskap. I okunskap skapas rädsla för det okända och minskar toleransen. Sedan måste man väl vara medveten om att alla inte vill lära ut (berätta varför eller "vad man är) men man glömmer kanske det ibland.

Kanske svara: Jag är nog vad många skulle kalla asexuell och om du vill veta vad det är så googla. Orkar inte förklara.

 

[Maoam]

Om jag faller inom kategorin asexuell vet jag inte men jag har i princip ingen sexdrift. Har liksom inget emot det men tycker inte att det är nödvändigt. Blir aldrig kär även om jag kan tänka att den killen är attraktiv och trevlig men jag blir liksom inte "tänd" och ser ingen vinst (mer är praktiska och ekonomiska) i att vara i ett förhållande. Ställer bara till det då jag måste ta hänsyn till någon annan och eftersom mitt behov av sex är i princip noll så har jag valt att leva som singel. Är lite trött på att höra "du har bara inte träffat den rätte ännu" när jag säger att jag är singel, vill fortsätta vara det och inte vill ha barn. Förstår ju att andra har det behovet men jag har inte det.....

 

[Niyama]

Relationer är alltid krångliga på ett eller annat vis (mer eller mindre) någon gång i livet
En nära manlig (stark) vän kanske är det ultimata för dig
Det finns så många singelhushåll i Sverige kanske normen håller på att förändras
Vi får hoppas det

Varför "manlig"?

 

[Lampan]

Varför "manlig"?

Sant det går bra med stark kvinnlig också
Män brukar i regel ha lite större muskelmassa dock

 

[Efwa]

Om jag faller inom kategorin asexuell vet jag inte men jag har i princip ingen sexdrift. Har liksom inget emot det men tycker inte att det är nödvändigt. Blir aldrig kär även om jag kan tänka att den killen är attraktiv och trevlig men jag blir liksom inte "tänd" och ser ingen vinst (mer är praktiska och ekonomiska) i att vara i ett förhållande. Ställer bara till det då jag måste ta hänsyn till någon annan och eftersom mitt behov av sex är i princip noll så har jag valt att leva som singel. Är lite trött på att höra "du har bara inte träffat den rätte ännu" när jag säger att jag är singel, vill fortsätta vara det och inte vill ha barn. Förstår ju att andra har det behovet men jag har inte det.....

För oss som är sexuella (blir det rätt ord förresten?) är det ju lika svårt att förstå asexuelitet som för asexuella att förstå tvåsamheten och/eller sexbehovet. Att förstå att det finns är nog lättare än att förstå själva avsaknaden av känsla eller behov.

Jag tror kanske att kommentarerna kommer därifrån? Speciellt om man aldrig hört talas om "begreppet".
Jag visste inte att asexuelitet fanns förrän för några år sedan. Dock hade jag väl kanske inga föreställningar om att alla vill bo tillsammans med någon och ha en relation.
Men nog får ni gå i bräschen för kunskap om detta och det är ju alltid väldigt tungt och föder frågor som är jobbiga men kanske inte så dumt att sakligt svara på......om man orkar.

 

[Maoam]

För oss som är sexuella (blir det rätt ord förresten?) är det ju lika svårt att förstå asexuelitet som för asexuella att förstå tvåsamheten och/eller sexbehovet. Att förstå att det finns är nog lättare än att förstå själva avsaknaden av känsla eller behov.

Jag tror kanske att kommentarerna kommer därifrån? Speciellt om man aldrig hört talas om "begreppet".
Jag visste inte att asexuelitet fanns förrän för några år sedan. Dock hade jag väl kanske inga föreställningar om att alla vill bo tillsammans med någon och ha en relation.
Men nog får ni gå i bräschen för kunskap om detta och det är ju alltid väldigt tungt och föder frågor som är jobbiga men kanske inte så dumt att sakligt svara på......om man orkar.

Kanske det men jag brukar ju inte säga att jag är asexuell utan bara att jag är singel, trivs med det och inte vill ha barn. Jag förstår verkligen varför andra vill det men önskar det inte själv. Men det är väl för att det är norm att vilja bli kär, ha ett förhållande och skaffa barn. Att vara frivilligt singel och barnlös är utanför normen och därför svårt att förstå för den som passar in i normen.

 

[Efwa]

Kanske det men jag brukar ju inte säga att jag är asexuell utan bara att jag är singel, trivs med det och inte vill ha barn. Jag förstår verkligen varför andra vill det men önskar det inte själv. Men det är väl för att det är norm att vilja bli kär, ha ett förhållande och skaffa barn. Att vara frivilligt singel och barnlös är utanför normen och därför svårt att förstå för den som passar in i normen.

Mmm, det var väl ett bra svar, tycker jag. Det var ungefär så jag menade i första inlägget om vad man ska/vill säga.
Ibland tror jag man gör det svårt för sig (med all rätta oftast) för att man själv är fast i accepterandets norm, som du ju säger.
Om någon skulle fråga varför man inte vill det så kan man väl, om man orkar stå för det, säga att man inte faller inom ramarna för normen. Jag kan tänka mig att diskusionen uteblir ganska snabbt då.

 

[TheRedLightning]

Jag kan väl för fasen inte vara ensam om detta?

Nope, jag är snart 30 och känner likadant stundtals. Sex är inget direkt "wow" för mig, men det är helt klart mysigt, men jag klarar mig bra utan också. Jag har förvisso varit kär en gång, men på sistone upplever jag att jag inte ens kan bli förälskad, kär osv, vet inte riktigt vad det beror på. Har också hört många som säger att "jag inte hittat rätt" men jag undrar jag.... :/

 

[Lumos_Nox]

En till här. Ett par år ifrån 30 och bor i ett mindre samhället där normen verkligen är villa, volvo, vovve och vagga innan man är gammal (25). Lever själv, aldrig haft ett kärleks eller sexuellt förhållande, aldrig varit kär eller intresserad på det sättet.
Visst ibland tittar jag och tänker men inget mer och känner väl mest att det verkar jobbigt. Hör mina vänner och bekanta prata om sambos och barn och får rysningar. Nej för att anpassa sig så och leva efter/ihop med en annan person. Då trivs jag ypperligt själv med min häst och lever mitt icke acceptabla liv. Det enda jag önskar är att folk skulle vilja acceptera den livsstilen också. Jag vill inte ha barn, jag trivs bäst själv och försöker du dig på en blinddate till slår jag dig på näsan!

 

[Raderad medlem 120709]

Här är en till! Jag insåg att jag är asexuell för ett antal år sedan, och det gick från klarhet till klarhet efter det. Jag har aldrig känt mig sexuellt attraherad av någon, tycker tanken på att ha sex alls är ett stort "no thanks", och har knappt ens blivit kär eller ens lite förälskad i någon i hela mitt 28-åriga liv. Har på senare tid börjat fundera på om jag är aromantisk också, just pga den biten. Det här med orientation är rena rama djungeln.

Jag skulle vilja tillägga att den enda "regel" som finns för om man är asexuell eller ej är ifall man känner sexuell attraktion. Det finns många ace-personer som gillar att ha sex, men de känner inte ett behov av det såsom många som inte är asexuella. Asexualitet är som ett helt spektrum i sig, egentligen. Det enda gemensamma är just det att man inte upplever sexuell attraktion.

Tyvärr är informationen på svenska väldigt, väldigt bristfällig. Bättre att söka på engelska för de som vill läsa på mera. Jag har fått väldigt mycket bra info via Tumblr, till exempel. Utan de ace-fokuserade bloggarna som finns där hade jag nog fortfarande gått omkring och undrat vad fasen det är för fel på mig... Tyvärr är tankesättet att "du kommer ändra dig bara du träffar rätt person" väldigt populärt, och det gör att det känns avigt att komma ut som asexuell. Vem vill ha sin identitet ifrågasatt, liksom?

 

[Blandrastik]

Här är en till! Jag insåg att jag är asexuell för ett antal år sedan, och det gick från klarhet till klarhet efter det. Jag har aldrig känt mig sexuellt attraherad av någon, tycker tanken på att ha sex alls är ett stort "no thanks", och har knappt ens blivit kär eller ens lite förälskad i någon i hela mitt 28-åriga liv. Har på senare tid börjat fundera på om jag är aromantisk också, just pga den biten. Det här med orientation är rena rama djungeln.

Jag skulle vilja tillägga att den enda "regel" som finns för om man är asexuell eller ej är ifall man känner sexuell attraktion. Det finns många ace-personer som gillar att ha sex, men de känner inte ett behov av det såsom många som inte är asexuella. Asexualitet är som ett helt spektrum i sig, egentligen. Det enda gemensamma är just det att man inte upplever sexuell attraktion.

Tyvärr är informationen på svenska väldigt, väldigt bristfällig. Bättre att söka på engelska för de som vill läsa på mera. Jag har fått väldigt mycket bra info via Tumblr, till exempel. Utan de ace-fokuserade bloggarna som finns där hade jag nog fortfarande gått omkring och undrat vad fasen det är för fel på mig... Tyvärr är tankesättet att "du kommer ändra dig bara du träffar rätt person" väldigt populärt, och det gör att det känns avigt att komma ut som asexuell. Vem vill ha sin identitet ifrågasatt, liksom?

Så sant skrivet.
Märkligt när det är så "inne" med diverse radio och tv-program där man ska in i detalj ska diskutera olika läggningar, så har jag aldrig hört att asexualitet har diskuterats.
Jag tror vi får ändra på det.

 

[Red_Chili]

Som sagt, alla dessa namn. Ibland händer det ju att folk frågar, typ. "har du familj, sambo eller så?"
Ibland skulle jag vilja berätta, men vet knappt vad jag ska kalla det. "Alltså, jag är asexuell, tror jag, kanske."

Det går ju att svara "Nej, jag orkar inte bry mig om sådant" också, om det nu ska behöva motiveras på något vis