Jag är inte Google.
Men kan säga att vad jag kommer ihåg av dödsskjutningarna de senaste åren (minns såhär på rak arm tre uppmärksammade fall, ett rån som inte fått kritik direkt och två fall där psykiskt sjuka med kniv skulle omhändertas) så har polisen fått viss kritik för sitt hanterande av fallen efteråt, förhör av poliser som inte gjorts på rätt sätt, motstridiga uppgifter som inte ifrågasatts osv, bristande rutiner. Det verkar som att det fattas ett tydligt regelverk för hur man ska hantera det här och jag tror det kan påverka hur många som lagförs.
Först såg jag inte att du svarat mig i det citerade inlägget också men som svar på det:
Vilka fem pratar du om?
Det får dessutom stå för dig. Vad jag menar är rent allmänt att dödligt våld från polisen ska vara absolut sista utvägen och dit ska man helst inte komma övht, särskilt inte när man är den som inleder och kontrollerar konfrontationen. Polisen ska ha kompetens och utrustning att undvika sådana situationer så långt det är möjligt. De har ett helt annat läge än andra, de är beväpnade, utbildade och har ett samhällsuppdrag. Polisen kan välja taktik, de kan gå in i hotfulla situationer med en strategi.
Det finns absolut situationer där det inte finns annat alternativ än grovt våld, och det fall du startat tråden om kan mycket väl vara ett sådant, men polisen måste hela tiden granska sitt agerande och vara självkritiska. Resten av samhället också. Dödsskjutningar är alltid allvarliga.
Skrev ingenting om den gamla ammunitionen, skrev bara att den nya är förbjuden i krig för sin förmåga att göra skada.
Jag är inte tillräckligt insatt i elchockvapendebatten för att kunna ha en åsikt om det.