Sv: Att avla - vad vill kunde ha?
Jag har svårt att förstå resonemanget att "Stina på granngården" skall föda upp en häst som hon går back på bara för att jag skall ha råd att köpa den när den är färdig ridhäst. Då kan man föda upp sina egna hästar istället. Har man inte plats eller kunskap så får man vackert betala för att någon annan gör det.
Grejen är ju dessutom att det är lika dyrt att föda upp en häst som blir en skogsmulle som en blivande svårklasshäst. Enda skillnaden ligger kanske i vad hingsten kostar att använda. Säg att skogsmullens pappa kostar 15 000:- att använda medan svårklasshästens pappa kostar 25 000:- så är ju det fortfarande den lilla kostnaden i det stora hela, det vet ju alla som håller häst.
När hästen sedan skall säljas vid 4 års ålder så har båda hästarna kostat lika mycket i försäkring, mat, hovslagare, veterinär och utbildning.
Skogsmullen äter ju inte mindre, hovslagaren tar inte mindre betalt för att den ena hästen verkar bli "sämre" än den andra, den är inte billigare att vaccinera osv.
Skulle jag då medvetet satsa på att föda upp en skogsmulle som jag vet att jag kommer att sälja med förlust? Eller skulle jag i alla fall försöka att få fram en god blivande tävlingshäst som då borde ge mer betalt? Jag vet ju vad jag som uppfödare skulle välja.
Satsa mot himlen och nå trädtopparna, satsar jag vid roten finns ju aldrig chansen att nå högre.
Hobbyhästen du pratar om som de fick 70 000:- för måste de ju ha köpt för 35 000:- om de fick ut det dubbla när de sålde. Tror du den som sålde den (uppfödaren?) för 35 000:- fick ut någon vinst på det när den var inriden? Tror du att de som sålde den för 70 000:- fick ut någon vinst på det?
De köpte den för 35 000:- Säg att den kostar 1500:- i månaden för uppstallning (mycket billigt), på ETT år blir det 18 000:- På bara två år har de då lagt ut mer på bara uppstallningen än vad de "gick plus" på försäljningen. Därtill kommer träningar, veterinär, hovslagare, tävlingskostnader, utrustning och allt annat som hör till. För dem spelar det kanske inte så stor roll att det gått back för det är deras HOBBY och de har haft väldigt mycket glädje av det på vägen. Så kan inte de som föder upp hästar se på det, att det är kul mättar inga munnar eller betalar kläder till barnen.
Idag ser tyvärr verkligheten ut så att väldigt många duktiga uppfödare med kanonston lägger ner för att de bara går back.
Det som händer är ju att den seriösa uppfödningen med uppsatta mål och goda förutsättningar (elit- eller svårklasston) försvinner.
Däremot fortsätter Lilla Fia i busken att ta föl på gulliga Sunshine i hagen för att för hennes del spelar det ingen roll om hon går med förlust eftersom det är så mysigt med föl så det gör henne inget att hon förlorar många tusenlappar på det.
Var är aveln på väg om den trenden tar över?
Det som slår fel och blir så fel är när man börjar jämföra päron och äpplen, dvs folk som föder upp för att göra det professionellt med höga mål (dyrt) och hobbyuppfödaren i busken som kanske tar ett föl eller två på sin gamla märr för att det är kul. De går ju liksom inte riktigt in i det med samma förutsättningar.
Proffset har det som företag dvs de måste redovisa moms, skall de sälja sin häst för 50 000:- plus moms så kostar hästen helt plötsligt 62 500:- för en privatperson att köpa. medan hobbyuppfödaren säljer för 50 000:- UTAN moms. Båda två får ut 50 000:- i vinst medan köparen får betala mer för den proffsuppfödda. Som sagt, äpplen och päron.
Sedan kan ju proffset dra av momsen mot sina kostnader och det är ju där det blir så viktigt att den inte går minus eftersom den annars kan åka på stora skattesmällar.
Även om man har tex. köttdjur i samma företag så måste alla delar bära sig själva. Dvs att köttdjurens plus får inte lov att täcka upp för hästarnas minus. Då kommer skatteverket med stora pekpinnen!
Ursäkta att det blev långt och kanske lite invecklat men det är ingen lätt ekvation. Hade det varit det så hade den nog varit löst för länge sedan
