Cyllene
Trådstartare
Vad säger ni om att bara ha ett barn och inte planera för syskon? Någon som bara har ett och/eller planerar för det?
Här känns det som om det bara kommer bli ett barn med tanke på olika omständigheter, och det ger mig stor ångest. (Mestadels pga fysiska orsaker som mina graviditetskrämpor och min ålder.) Jag är själv "storasyster" till fyra år yngre bror och min lillebror är och har varit min bästa vän i alla tider. Vi har alltid haft jättekul tillsammans och lekte väldigt mycket när vi var små.
Jag vill inte att mitt barn ska vara utan den känslan och allt vad det innebär utvecklingsmässigt som att lära sig dela på saker och människor, alltid ha lekkamrat, att ta ansvar för varandra osv!
Dessutom så "råkade jag" för ett par år sedan intervjua 150 tonåringar om vad de tycker om sin placering i barnaskara. Äldst, yngst, mellanbarn eller ensambarn osv, och de som var ensambarn var helt eniga i att de velat ha syskon. De kände större press från sina föräldrar, de känder sig hårdare hållna med fler regler än vad de kompisar som hade syskon hade osv. Jag bestämde mig då för att aldrig skaffa bara ett barn om jag kunde skaffa fler.
Och ändå står jag här nu (gravid) och känner att det blir inte fler. Nu vet jag ju att många ändrar sig, och det kanske jag också gör, men jag vill ändå bolla tanken.
Här känns det som om det bara kommer bli ett barn med tanke på olika omständigheter, och det ger mig stor ångest. (Mestadels pga fysiska orsaker som mina graviditetskrämpor och min ålder.) Jag är själv "storasyster" till fyra år yngre bror och min lillebror är och har varit min bästa vän i alla tider. Vi har alltid haft jättekul tillsammans och lekte väldigt mycket när vi var små.
Jag vill inte att mitt barn ska vara utan den känslan och allt vad det innebär utvecklingsmässigt som att lära sig dela på saker och människor, alltid ha lekkamrat, att ta ansvar för varandra osv!
Dessutom så "råkade jag" för ett par år sedan intervjua 150 tonåringar om vad de tycker om sin placering i barnaskara. Äldst, yngst, mellanbarn eller ensambarn osv, och de som var ensambarn var helt eniga i att de velat ha syskon. De kände större press från sina föräldrar, de känder sig hårdare hållna med fler regler än vad de kompisar som hade syskon hade osv. Jag bestämde mig då för att aldrig skaffa bara ett barn om jag kunde skaffa fler.
Och ändå står jag här nu (gravid) och känner att det blir inte fler. Nu vet jag ju att många ändrar sig, och det kanske jag också gör, men jag vill ändå bolla tanken.