Vilken bra tråd! Kul om jag kan få sällskap;)
Ett problem jag förträngde igår är att jag oerhört lätt blir sjösjuk och därför undviker båtfärder. Men det går ju att dyka nära kusten med....

Jag har också lätt att bli sjösjuk, men dels tar jag piller om det ser ut att bli gungigt, dels har jag faktiskt vant mig en del. I början brukade jag se till att sätta mig i fören eller på dykdäck. Nu klarar jag utan problem av att vara uppe på båten, där det gungar mer. Men jag håller mig fortfarande utomhus om det inte är väldigt lugnt. Faktiskt har jag t o m börjat tycka det är trevlig med båtfärden!

Till exempel om man stöter på sådant här:

 
Nix, på den tiden när jag höll på som mest aktivt så var det inte så noga, det var typ "lös problemet, fan kan du komma imorgon för ordinarie dykaren är sjukskriven och får vi inte klart så blir det böter". Det förekom mycket sk. "cowboydykning" där även folk utan vana
dök på jobb när det gällde enklare grejer.

Den som lärde upp mig hade genomgått marinens dykeriskola innan han startade eget, jobbat utomlands med bärgningsdykning mm. så jag kan nog säga att jag hade en bra lärare som dessutom var min bästa vän. Enda ledordet som gäller när det gäller dykning är "dyk inte över din förmåga och säkerheten först" och det håller jag stenhårt på samt att jag varit inblandad i div. säkerhetsarbete och konstruktioner för djuphavsdykning så kom inte och påstå att jag sitter här och svamlar. Vet du förresten vem som konstruerade dom första manschettringarna för torrhandskar? Här är prototypen, tillverkad på 80-talet för Nordsjödykarna.

Faktum kvarstår att utan någon form av cert så har jag bara ditt ord på din kompetens och det är jag inte beredd att satsa mitt liv på.

Det finns en anledning till att det krävs certifiering.
 
För övrigt, och för ett annat perspektiv på det här med dykning, så rekommenderar jag varmt den här radiodokumentären. :bow:
Den där är RIKTIGT intressant och det var ju inte för inte som man skämtade om "Norska engångsdykare".

Jadzia, om du tar hand om ditt lilla liv så tar jag hand om mitt lilla, men om det skulle fordras så kan jag faktiskt ta upp en människa som inte kan ta upp sig själv. Jag kan inte visa upp ett plastkort men jag "kanske" har kunskap om ämnesområdet utöver det som behövs för vanlig rekreationsdykning.
 
Jadzia, om du tar hand om ditt lilla liv så tar jag hand om mitt lilla, men om det skulle fordras så kan jag faktiskt ta upp en människa som inte kan ta upp sig själv. Jag kan inte visa upp ett plastkort men jag "kanske" har kunskap om ämnesområdet utöver det som behövs för vanlig rekreationsdykning.
Ungefär lika seriöst som att köra utan körkort.
 
Det finns en anledning till att det krävs certifiering.
Nej det är inget krav, du får fylla luft, köpa grejer, revisionsbesikta flaskor mm. mm. hur mycket du vill utan plastkortet och naturligtvis dyka bäst du vill utan det också för ingen lär stoppa dig eller ens bry sig.
 
Den där är RIKTIGT intressant och det var ju inte för inte som man skämtade om "Norska engångsdykare".

Jadzia, om du tar hand om ditt lilla liv så tar jag hand om mitt lilla, men om det skulle fordras så kan jag faktiskt ta upp en människa som inte kan ta upp sig själv. Jag kan inte visa upp ett plastkort men jag "kanske" har kunskap om ämnesområdet utöver det som behövs för vanlig rekreationsdykning.
Men hur ska andra kunna veta vad du kan?
Det är väl klart att de vill att du ska ha vissa kunskaper. Och om du inte har det på papper har de ju bara ditt ord. Hur ska andra då veta vad du kan?
Ger du dig alltså ut själv?
 
Den där är RIKTIGT intressant och det var ju inte för inte som man skämtade om "Norska engångsdykare".

Jadzia, om du tar hand om ditt lilla liv så tar jag hand om mitt lilla, men om det skulle fordras så kan jag faktiskt ta upp en människa som inte kan ta upp sig själv. Jag kan inte visa upp ett plastkort men jag "kanske" har kunskap om ämnesområdet utöver det som behövs för vanlig rekreationsdykning.

Men hur ska någon utöver du själv kunna veta det?
Hur kan de i dykklubben veta det?
Anser du på fullaste allvar att alla ska nöja sig med ditt ord?
Ska samma sak gälla lastbilschaufförer, räddningstjänstpersonal eller varför inte, läkare?
Är all legitimering och certifiering onödig eller ska det bara gälla dig?

För övrigt skulle jag uppskatta om debatten kan hållas på en högre nivå än att det ska börja talas om att "sköta sitt lilla liv".
 
Men hur ska andra kunna veta vad du kan?
Det är väl klart att de vill att du ska ha vissa kunskaper. Och om du inte har det på papper har de ju bara ditt ord. Hur ska andra då veta vad du kan?
Jag kan dra storyn igen:
På 70-talet när jag tagit körkort, skaffat jobb och fått ekonomiska möjligheter att göra nåt jag drömt om sen mycket unga år, dyka, blev jag medlem i en dykarklubb och började med certifikatet. Det visade sig emellertid att jag var gravt klorallergisk så då sket det sig ju med certifikatet eftersom inga kurser gjordes utomhus på den tiden utan bara uppdyket. Jag fick tom. "rådet" av ett par hånfulla medlemmar varav den ena var den som höll kursen att jag aldrig skulle dyka och aldrig skulle få ett cert. Det var där nånstans det brast mellan mig och "kromdykarna" som dom kallades av yrkesdykarna. Jag fick möjlighet att lära mig dyka av en yrkesdykare och vara med honom på lite jobb och på den vägen var det.

Jag har nog dykt på dom mest udda ställen, tunnlar, gruvor, vatten och avloppsverk, på militärt skyddsområde med dykförbud (nej det är ingen skröna det heller), varit med vid kajbyggen, besiktat objekt, servat sjövattenpumpar mm. och en del sånt gör jag fortfarande fast i väldigt begränsad skala numera.


Ger du dig alltså ut själv?
Jadå det händer, det har jag gjort sen jag började dyka när jag vill koppla av och min kropp mår bra av tryckökningen så när rygg och nacke krånglar sticker jag ut.
Det är inte farligare att dyka ensam än bilresan till dykplatsen och jag kan lika gärna dö i en bilolycka eller av en hjärtattack som av dykningen, dykningen är faktiskt minsta risken. Min vän yrkesdykaren dog av en hjärntumör.
 
Jag kan dra storyn igen:
På 70-talet när jag tagit körkort, skaffat jobb och fått ekonomiska möjligheter att göra nåt jag drömt om sen mycket unga år, dyka, blev jag medlem i en dykarklubb och började med certifikatet. Det visade sig emellertid att jag var gravt klorallergisk så då sket det sig ju med certifikatet eftersom inga kurser gjordes utomhus på den tiden utan bara uppdyket. Jag fick tom. "rådet" av ett par hånfulla medlemmar varav den ena var den som höll kursen att jag aldrig skulle dyka och aldrig skulle få ett cert. Det var där nånstans det brast mellan mig och "kromdykarna" som dom kallades av yrkesdykarna. Jag fick möjlighet att lära mig dyka av en yrkesdykare och vara med honom på lite jobb och på den vägen var det.

Jag har nog dykt på dom mest udda ställen, tunnlar, gruvor, vatten och avloppsverk, på militärt skyddsområde med dykförbud (nej det är ingen skröna det heller), varit med vid kajbyggen, besiktat objekt, servat sjövattenpumpar mm. och en del sånt gör jag fortfarande fast i väldigt begränsad skala numera.


Jadå det händer, det har jag gjort sen jag började dyka när jag vill koppla av och min kropp mår bra av tryckökningen så när rygg och nacke krånglar sticker jag ut.
Det är inte farligare att dyka ensam än bilresan till dykplatsen och jag kan lika gärna dö i en bilolycka eller av en hjärtattack som av dykningen, dykningen är faktiskt minsta risken. Min vän yrkesdykaren dog av en hjärntumör.
Men det är inte svar på min fråga dvs hur ska andra veta att du kan dyka?
De tycker antagligen inte att det räcker att bara säga det utan de vill väl ha något på papper.
 
Men det är inte svar på min fråga dvs hur ska andra veta att du kan dyka?
De tycker antagligen inte att det räcker att bara säga det utan de vill väl ha något på papper.
Jag har inte papper på att jag kan laga bilar men ändå så lämnar folk bilen till mig för reparation av bromsar och styrning bla. och skulle det brista där i dom systemen så är det väldigt mycket allvarligare än vad en dykning kan ställa till med om jag verkligen inte skulle kunna dykning. Tänk dig en bil som tappar bromsförmågan på motorvägen i rusningstrafiken. Folk får väl helt enkelt göra en egen bedömning och jag skiter ärligt i om rekreationsdykarna inte vill dyka med mig, yrkesdykarna har iallafall aldrig tvekat att ha mig som dykkompis och i den branschen är jag ganska känd.
 
Jag har inte papper på att jag kan laga bilar men ändå så lämnar folk bilen till mig för reparation av bromsar och styrning bla. och skulle det brista där i dom systemen så är det väldigt mycket allvarligare än vad en dykning kan ställa till med om jag verkligen inte skulle kunna dykning. Tänk dig en bil som tappar bromsförmågan på motorvägen i rusningstrafiken. Folk får väl helt enkelt göra en egen bedömning och jag skiter ärligt i om rekreationsdykarna inte vill dyka med mig, yrkesdykarna har iallafall aldrig tvekat att ha mig som dykkompis och i den branschen är jag ganska känd.
Jo men jag svarade på varför de antagligen inte vill dyka med dig. Du trodde att de tyckte att du inte var tillräckligt fin. Och det tror inte jag det handlar om.
 
Tog dykcert på Barräriärrevet 1991 och bodde sen i 2 år i Jeddah, Saudi-Arabien med krypavstånd till korallreven på Röda Havet.
Dykningen där var otroligt orörd och i princip inga dykare alls i vattnen där det alltid var mint +25 grader.
Nu är jag också sjukt frusen så jag dyker aldrig i Sverige men har dykt i Florida, Mallorca, Thailand, Curacao, Bali, utanför Kenya och sist i Kroatien som var mycket bra.
Innan Kroatien hade jag inte dykt på några år så jag tog ett refresher-dyk hemma innan för att känna mig bekväm igen.
Hyr alltid alla prylar utom mask + snorkel.
Kör hårt och dyk alltid i sällskap :-)
 
Har aldrig dykt på det sättet även om jag kulle vilja prova på.

Men kan dra en parallell till höjdarbete - hör till dem som inte har papper på det, då det inte var och är några absoluta krav än så länge utan "nödvändig kännedom".
Har jobbat själv som klättrare - inte bara som ensam klättrare utan helt själv på arbetsplatsen, enda sällskapet någon grannes instängda hund. Det är inte då jag varit rädd för min egen eller andras säkerhet.

Har jobbat med andra klättrare - men har sållat hårt. En och annan av de som har utbildning och papper är de som har antingen tagit onödiga risker och genvägar (mångårig erfarenhet) eller helt enkelt slarvat av ren dumhet (inte så erfaren, men vägrade lyssna).
Av de som liksom jag lärt oss mycket av jobbet och dess villkor på egen hand har det varit lätt att komma överens om vilka saker vi inte gör om vi ska jobba ihop. Det kan handla om allt från vilka förankringspunkter som väljs till om det är acceptabelt att sträcka handsågen förbi livlinorna (inte - klättra ner för helvete).

Ett papper eller en plastbit säger väldigt lite - vederbörande har lyckats få rätten till den, det är sant, men om den har förstånd nog att använda den kunskapen är det värre med.

McGyver kan nog veta hur det ska vara, och om där blir krav på att ta det förbannade certet för att göra nåt uppdrag så görs nog det med.
 
Ni som har dykcert har ni hållt igång?
Jag har ett gammalt PADI-cert som jag inte har hållit igång.
Men det finns ju korta kurser för att komma igång igen.
Ett cert behövs ju bara om man vill kunna hyra utrustning av organisationen i fråga.
Och mitt cert är inte giltigt i Svenska dyk-klubbar utan där måste jag ta deras egna cert om jag vill vara med.
Dyka utanför klubbar kräver inget cert.
 
Jag har ett gammalt PADI-cert som jag inte har hållit igång.
Men det finns ju korta kurser för att komma igång igen.
Ett cert behövs ju bara om man vill kunna hyra utrustning av organisationen i fråga.
Och mitt cert är inte giltigt i Svenska dyk-klubbar utan där måste jag ta deras egna cert om jag vill vara med.
Dyka utanför klubbar kräver inget cert.

Hur menar du? Ett PADI-cert är giltigt i Sverige. Det finns ju massor av svenska dykare som är utbildade inom PADI. Om jag skulle få för mig att börja dyka i Sverige skulle jag nog få kosta på mig en torrdräktskurs, men jag skulle inte behöva ta något annat cert än det jag redan har.
 
Hur menar du? Ett PADI-cert är giltigt i Sverige. Det finns ju massor av svenska dykare som är utbildade inom PADI. Om jag skulle få för mig att börja dyka i Sverige skulle jag nog få kosta på mig en torrdräktskurs, men jag skulle inte behöva ta något annat cert än det jag redan har.
Tillägg: med det menar jag inte att jag skulle kunna gå direkt från att dyka i 20 m sikt och 28-gradigt vatten som jag är van vid till Östersjön. Det blir ju invänjning vid nya förhållanden (helt hypotetiskt, för det kommer aldrig att ske:p). Men svenska klubbar har såvitt jag vet inga "egna" cert.

För övrigt behövs även cert om man åker utomlands på dyksemester. Dykningen kan vara reglerad och då krävs det att man dyker med ett dykcenter och dessa kräver cert.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
6 313
Senast: Calmiche
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Inspirerad av Magianas blogginlägg om HSP – ”etiketten” Highly sensitive person = högkänslig personlighet – så började jag fundera över...
Svar
0
· Visningar
709

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp