Sv: Att få tiden att räcka till
Man kan inte lura in någon i något som han/hon inte vill. Antingen får man acceptera att var och en behöver ha sin hobby eller också accepterar man det inte. Vilken lösning man då väljer beror väl på hur förhållandet i övrigt ser ut antar jag. Jag är gift, har en 5-årig son och en 14-årig dotter. Är egen företagare och jobbar mer än heltid, åtminstone periodvis. Vi bor i hus på landet, tyvärr utan stall men det är mycket pyssel med tomt och byggnader ändå.
Jag och dottern har två hästar på ren hobbybasis vilket för oss innebär att vi rider 3-4 gånger i veckan. Hästarna står i ett kollektivstall några kilometer hemifrån. Jag och dottern hjälps åt, hon tar hand om hästarna själv någon dag i veckan, resten gör vi oftast tillsammans. Jag har också en medryttare numera som tar hand om båda hästarna vid behov, när hon är i stallet. Skönt!
Min man är inte ett dugg intresserad av hästar, men likväl som han behöver ha sin hobby för att må bra, inser han att jag behöver ha min. Dessutom tillbringar jag oerhört mycket kvalitetstid med min tonårsdotter och vi har också väldigt roligt tillsammans, på lika villkor. Att ha hästar blir en livsstil och jag tror att maken ser hästarna som en naturlig del i vår familj, precis som katterna, typ. Han köper foder, påminner om att hösilaget är slut, tar in hästarna eller mockar någon gång, fyller på vatten i hagarna osv. Han bryr sig om dem och det räcker för mig. Visst kan han knorra ibland, precis som jag kan knorra på hans fritidsintressen emellanåt, men det är ju vårt gemensamma ansvar att se till att det också finns tid för oss, vår familj och annat liv än hästar (och bilar som han pysslar med.) Som i så många andra fall, handlar det antagligen om att kommunicera och ta hänsyn till varandra.
//
Man kan inte lura in någon i något som han/hon inte vill. Antingen får man acceptera att var och en behöver ha sin hobby eller också accepterar man det inte. Vilken lösning man då väljer beror väl på hur förhållandet i övrigt ser ut antar jag. Jag är gift, har en 5-årig son och en 14-årig dotter. Är egen företagare och jobbar mer än heltid, åtminstone periodvis. Vi bor i hus på landet, tyvärr utan stall men det är mycket pyssel med tomt och byggnader ändå.
Jag och dottern har två hästar på ren hobbybasis vilket för oss innebär att vi rider 3-4 gånger i veckan. Hästarna står i ett kollektivstall några kilometer hemifrån. Jag och dottern hjälps åt, hon tar hand om hästarna själv någon dag i veckan, resten gör vi oftast tillsammans. Jag har också en medryttare numera som tar hand om båda hästarna vid behov, när hon är i stallet. Skönt!
Min man är inte ett dugg intresserad av hästar, men likväl som han behöver ha sin hobby för att må bra, inser han att jag behöver ha min. Dessutom tillbringar jag oerhört mycket kvalitetstid med min tonårsdotter och vi har också väldigt roligt tillsammans, på lika villkor. Att ha hästar blir en livsstil och jag tror att maken ser hästarna som en naturlig del i vår familj, precis som katterna, typ. Han köper foder, påminner om att hösilaget är slut, tar in hästarna eller mockar någon gång, fyller på vatten i hagarna osv. Han bryr sig om dem och det räcker för mig. Visst kan han knorra ibland, precis som jag kan knorra på hans fritidsintressen emellanåt, men det är ju vårt gemensamma ansvar att se till att det också finns tid för oss, vår familj och annat liv än hästar (och bilar som han pysslar med.) Som i så många andra fall, handlar det antagligen om att kommunicera och ta hänsyn till varandra.
//