Sv: Att förlora en vän
Brukar skriva in denna dikt när någon här mist sin hund...
Regnbågsbron
Det finns en bro som förbinder Himlen & Jorden.
Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många vackra färger. Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag,
kullar och dalar med mjukt friskt gräs.
När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.
Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen.
De som blivit skadade blir hela igen.
De leker med varandra hela dagarna.
Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.
Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp.
Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.
Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt.
Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.
Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.
