Att förlora ett barn... Min son är död....

Ja jag ska inte säga att jag INTE var medberoende, för det var jag! Inte minst förstår jag det i efterhand...
Gick på rätt många "lögner", bl a att han hade höga böter att vänta efter en drograttfylla (brevet från tingsrätten kom efter att han dött, han hoppades på kontraktsvård, men det handlade om 4000 i böter)
Likaså stack jag till honom lite pengar vid något tillfälle, men jag tror att det varken gjorde till eller ifrån... På något sätt hade han skaffat fram dem, MEN det var helt fel att göra det!

Tack vare att jag varit med på ett par anhörigdagar har jag dock insikt nog att inte skuldbelägga mig själv. Och hursomhelst, nu blev det som det blev, oavsett!
Något som dock glädje mig var att se att han hade en hel del mat i såväl kyl som frys. Han dog iaf inte i en misär utan mat...

Verkar säkert konstigt, liksom mycket annat, för utomstående, men mycket runt hans död känns bra att veta! Jag känner idag ingen skuld. Det är som det är, helt enkelt. Att känna skuld hjälper inte, jag får honom inte tillbaka. Men jag gjorde så gott jag kunde just DÅ!

Blir bestört när jag läser om föräldrar som fastnat så i sorgen att de inte är kapabla att gå vidare trots att det gått 10-15 är! Livet innebär ju faktiskt död med, och sorger. Men alla sörjer vi på olika sätt!

Dock går faktiskt livet vidare, och jag försöker ta tillvara på varenda dag (kan inte säga att jag alltid lyckas! Ibland tar jag mig knappt ur sängen)

Jag är så GLAD över att jag faktiskt fick ha Leo hos mig i nästan 22 år, denna fantastiska kille:love: Och ja, jag tror att vi ses igen när det är min tur, fast jag hoppas att det dröjer ;)
 
Nja, jag är ju inte medberoende till min mans släkting tror jag eftersom vi tyvärr inte står varandra så nära, vill jag tro. Men jag vet inte. Jag gillar inte den familjen överhuvudtaget, och vi umgås väldigt sällan. Men jag gillar släktingen, han är underbar. Men kommer nog att dö snart, antingen av självmord eller knark. Jag tror att det är bra att ställa sig in på det. Min egen mamma är ju missbrukare, men där är jag inte medberoende alls eftersom jag inte ens gillar henne särskilt mycket.
Däremot om mina egna barn skulle bli missbrukare....jag skulle bli helt förstörd. Jag kan inte ens ana vidden av vad du har varit med om. Du verkar så stark.
 
Tja stark vet jag inte, snarare realist....
Visst kan man ställa in sig på att någon ska gå bort (yngsta sonen hade gjort det redan innan Leo gick bort...) men jag tror att det blir jobbigt ändå.
Det enda du kan göra för släktingen är att finnas där när denne är drogfri och stötta (mentalt) om denne vill sluta droga.
Annars finns tyvärr inget att göra, oavsett om de är vuxna eller inte... En person som inte VILL bryta ett beroende kan man tyvärr inte hjälpa!
Hör ofta föräldrar/anhöriga be om tvångsvård. Visst, de håller sig (förhoppningsvis!) drogfria under behandlingen, men finns inte viljan så återfaller de snart när de kommer ut...
Här finns en policy att de måste varit drogfria en viss tid innan behandlingshem blir aktuellt. Och ja, jag tyckte det var idiotiskt när Leo sa det, han som VILLE sluta! Men jag har i efterhand förstått tanken, att de måste bevisa sin vilja att sluta, annars är det bortkastade pengar!
Kan tilläggas att en vårdplats kostar 3000-4000/dygnet...
 
Länge sen jag var in i tråden....

Idag kom dock så mycket ikapp mig! Egentligen handlar det inte om Leos död, utan om hans bästa vän som gick bort vid nyår.
Upptäckte idag (via en dödsannons) att hon nu även förlorat sin sambo i en tragisk händelse:cry: Rubricerades som mord först men visade sig vara självmord.

HUR kan en och samma människa drabbas så otroligt hårt på så kort tid?
Har gråtit massor idag och känner att jag just nu inte är något bra stöd, men ska ringa upp henne i morgon.
Känner just nu enbart glädje över mina kvarvarande barn, som är friska:heartheart:heart och verkar lyckliga.

Varje dag är en gåva!!!
 
Länge sen jag var in i tråden....

Idag kom dock så mycket ikapp mig! Egentligen handlar det inte om Leos död, utan om hans bästa vän som gick bort vid nyår.
Upptäckte idag (via en dödsannons) att hon nu även förlorat sin sambo i en tragisk händelse:cry: Rubricerades som mord först men visade sig vara självmord.

HUR kan en och samma människa drabbas så otroligt hårt på så kort tid?
Har gråtit massor idag och känner att jag just nu inte är något bra stöd, men ska ringa upp henne i morgon.
Känner just nu enbart glädje över mina kvarvarande barn, som är friska:heartheart:heart och verkar lyckliga.

Varje dag är en gåva!!!
Men åååh!! :cry:
Många, många varma kramar och tankar till dig och alla som drabbas av detta hemska oavsett när, var och hur :(
Det är alltid, alltid lika tragiskt :(
Ta hand om dig nu vännen - bara hojta på fb om du vill prata eller så, jag finns här!
 
Länge sen jag var in i tråden....

Idag kom dock så mycket ikapp mig! Egentligen handlar det inte om Leos död, utan om hans bästa vän som gick bort vid nyår.
Upptäckte idag (via en dödsannons) att hon nu även förlorat sin sambo i en tragisk händelse:cry: Rubricerades som mord först men visade sig vara självmord.

HUR kan en och samma människa drabbas så otroligt hårt på så kort tid?
Har gråtit massor idag och känner att jag just nu inte är något bra stöd, men ska ringa upp henne i morgon.
Känner just nu enbart glädje över mina kvarvarande barn, som är friska:heartheart:heart och verkar lyckliga.

Varje dag är en gåva!!!
En nära anhörig till mig har också varit den som råkat ut för elände på elände hela tiden. Först tog hans fru livet av sig, sedan fick hans dotter leukemi och gick bort, därefter hans andra fru (min mamma) som dog i cancer. Man kan tycka att det ska räcka nu :( Nu har min syster fått diagnosen ALS och det är något jag inte talat om för honom. De har inte så mycket kontakt, men jag känner att han skulle bli så oerhört ledsen. Han är en gammal man nu och det är klart att han frågar sig varför han får vara kvar när alla andra försvinner runt honom (han har sagt så själv).

Hur som helst pratade jag med en kollega om saken i samband med min mammas cancerdiagnos. Varför drabbas vissa hela tiden?? "Det är för att han klarar av det" sade hon. Förvisso inte någon jättebra tröst kanske, men vad ska man tro liksom???

Jag är ledsen för din skull och hoppas att framtiden blir lite ljusare i alla fall! Kram!!!
 
En nära anhörig till mig har också varit den som råkat ut för elände på elände hela tiden. Först tog hans fru livet av sig, sedan fick hans dotter leukemi och gick bort, därefter hans andra fru (min mamma) som dog i cancer. Man kan tycka att det ska räcka nu :( Nu har min syster fått diagnosen ALS och det är något jag inte talat om för honom. De har inte så mycket kontakt, men jag känner att han skulle bli så oerhört ledsen. Han är en gammal man nu och det är klart att han frågar sig varför han får vara kvar när alla andra försvinner runt honom (han har sagt så själv).

Hur som helst pratade jag med en kollega om saken i samband med min mammas cancerdiagnos. Varför drabbas vissa hela tiden?? "Det är för att han klarar av det" sade hon. Förvisso inte någon jättebra tröst kanske, men vad ska man tro liksom???

Jag är ledsen för din skull och hoppas att framtiden blir lite ljusare i alla fall! Kram!!!
sådant där är så totalt obegripligt.. som du säger, HUR kan EN Å SAMMA behöva stå ut med så mycket elände...
kram på er å TS!
 
Så var det visst dags igen :cry:

En familj i min klubb som förlorat sin son:(

Och ja, droger återigen! Finns tyvärr även ett barn med i bilden (hen var äldre än Leo)

Sår rivs upp, och jag har inte ens orkat höra av mig till familjen, TROTS att jag vet hur gott det gör när människor tar kontakt i den situationen...

F-n, tar det aldrig slut?????
 
Sänder en stor kram till dig.
Ta kontakt med familjen när du är redo och känner att du orkar.
Sänder tro och styrka till dig och familjen
 
Så var det visst dags igen :cry:

En familj i min klubb som förlorat sin son:(

Och ja, droger återigen! Finns tyvärr även ett barn med i bilden (hen var äldre än Leo)

Sår rivs upp, och jag har inte ens orkat höra av mig till familjen, TROTS att jag vet hur gott det gör när människor tar kontakt i den situationen...

F-n, tar det aldrig slut?????

Du kanske kan höra av dig en dag när du mår bättre. Låt intrycket av att såren åter igen rivs upp få härja lite i ditt system och när det har lagt sig kan du kanske höra av dig.

Frågan om det aldrig tar slut har jag ställt mig många gånger....
 
Idag skulle Leo ha fyllt 23 år :heart

Jobbade mycket och det kändes skönt!!! Gått massor (flyttat hästar), träffat fina människor (kollegor:love: ) och fått myst med hästar i största allmänhet!!!

Handlade och åkte till graven med nya blommor. Gladdes åt att det fanns så många nya buketter där. Tydligen fler som kom ihåg hans dag:heart

Är faktiskt sällan till graven, Leo finns ju ändå mest inom mig!!!

Fånigt att skriva inlägget kanske men betyder en del för mig, oavsett om någon läser det!!!
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
942
Senast: Crossline
·
Ridning Vi har haft vår D-ponny i tre år, en irländare som var rätt nyimporterad när vi köpte henne. Hon är (har varit?) en väldigt lättsam häst...
Svar
12
· Visningar
2 382
Senast: TinyWiny
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 921
Senast: Yrsel
·
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 279
Senast: QueenLilith
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp