Bukefalos 28 år!

Att fylla femtio

Dessutom på dressyrtävlingar på låg nivå kan det mycket väl vara prisutdelning utan publik = inga applåder. Är det 10 startande (som är verkligheten hos många) och alla har åkt själv ärndet oftast ingen som ens tittar eller applåderar.

Jag har ett par gånger ridit ärevarv utan applåder och har inte ens tävlat mycket, det är min syster som är tävlingsmänniskan i vår familj (dessutom var hon mycket bättre på det än mig 😁).
Ja och dessutom försvinner ärevarven mer och mer. Börjar bli alltmer ovanligt med prisutdelning till häst. :)
 
Att man börjar tävla behöver ju inte alls betyda att man vinner en massa. För de flesta blir det sällan segrar och för många ständiga besvikelser. Så tävling betyder ju långt ifrån alltid "ära och berömmelse".
Precis. Om man söker uppskattning från andra människor för prestation så är nog det bästa att t.ex. arbeta ideellt på något soppkök, hos en secondhand som skänker pengar till behövande, osv. Då kan man inte misslyckas.
 
Precis. Om man söker uppskattning från andra människor för prestation så är nog det bästa att t.ex. arbeta ideellt på något soppkök, hos en secondhand som skänker pengar till behövande, osv. Då kan man inte misslyckas.
Varför skulle det ge uppskattning? Visst kan det ses som en fin handling men uppskattning kan man inte räkna med att få som enskild person.
 
Precis. Om man söker uppskattning från andra människor för prestation så är nog det bästa att t.ex. arbeta ideellt på något soppkök, hos en secondhand som skänker pengar till behövande, osv. Då kan man inte misslyckas.
Hur kan det vara en prestation? Jag fattar inte. Det är ju inte det minsta jämförbart med att vinna en tävling. I en sån där organisation är man bara en i mängden. Man är ingen egentligen.
 
Hur kan det vara en prestation? Jag fattar inte. Det är ju inte det minsta jämförbart med att vinna en tävling. I en sån där organisation är man bara en i mängden. Man är ingen egentligen.
Det är väl självklart att det är en prestation att ge av sin dyrbara tid till att hjälpa andra människor och där igenom förbättra världen? I många fall handlar det ju också om hållbarhet, miljötänk, osv osv osv.
 
Hur kan det vara en prestation? Jag fattar inte. Det är ju inte det minsta jämförbart med att vinna en tävling. I en sån där organisation är man bara en i mängden. Man är ingen egentligen.
Jag tror tanken var att fokuset var att man gör något bra, och blir uppskattad för det, inte att man gör något bäst och blir uppskattad för det - dvs att tanken var att man skulle bli uppskattad i första hand, snarare än att fokus var på prestationen. Sen beror det ju på vad man är ute efter, men givet att den här diskussionen mer varit fokuserad på att hitta människor att ha något slags relation med än hur man blir bäst, så tror jag inte tanken var SM i goda gärningar.
 
Det är väl en prestation? En som dessutom utgör ett viktigt värde för andra. Fast det är ju inte samma sak som en tävling.

Det är väl självklart att det är en prestation att ge av sin dyrbara tid till att hjälpa andra människor och där igenom förbättra världen? I många fall handlar det ju också om hållbarhet, miljötänk, osv osv osv.
Jag kan omöjligt se det som en prestation. För det är det inte. Man bara gör något som vem som helst kan göra.
 
Jag kan omöjligt se det som en prestation. För det är det inte. Man bara gör något som vem som helst kan göra.
Hur många procent av befolkningen krävs det som inte kan göra det för att det ska bli en prestation? För det är ju typ nästan inget som man är absolut unik på att kunna göra?

För mig ligger inte ordet prestation i en sådan absolut jämförelse med andra människor.
 
Verkligen.

När jag lämnade in grejor hos RIA-stugan så blev de ansvariga glada vilket jag kan tolka som tacksamhet (nu var ev tacksamhet verkligen inte därför jag gjorde det, jag anser att kan en göra något så bör en göra det).
Tror det även blir mer ihågkommet under längre tid än att vinna en tävling.

Måste nog upp på en hög nivå för att det ska finnas folk som stannar och applåderar vid prisutdelning. Visst på en ponnytävling finns ju iallafall föräldrarna till barnen som fått placering som tittar på prisutdelning men annars.
 
Hur många procent av befolkningen krävs det som inte kan göra det för att det ska bli en prestation? För det är ju typ nästan inget som man är absolut unik på att kunna göra?

För mig ligger inte ordet prestation i en sådan absolut jämförelse med andra människor.

Nej, verkligen inte. Det känns dessutom väldigt knepigt att haka upp sig så totalt på att vara bäst i någon random tävlingsform för att känna sig tillfreds. Jag tycker naturligtvis det är roligt att vinna om en spelar något (speciellt kunskapsspel) men mitt egenvärde hänger inte på om jag vinner eller ej.
 
Alltså jag tror ju att min vän som kör hjälpsändningar till Ukraina blir mer ihågkommen än mig som vunnit ett gäng hopptävlingar 😅
Klart att det är kul att vinna men någon större prestation är det ju inte, inte om vi pratar lokala/regionala klasser. Känner mig mer stolt över när jag klarar svåra grejer på jobbet och gör bra resultat där.
 
Alltså jag tror ju att min vän som kör hjälpsändningar till Ukraina blir mer ihågkommen än mig som vunnit ett gäng hopptävlingar 😅
Klart att det är kul att vinna men någon större prestation är det ju inte, inte om vi pratar lokala/regionala klasser. Känner mig mer stolt över när jag klarar svåra grejer på jobbet och gör bra resultat där.
För mig som ridit mycket men ändå inte kan rida en LC i form eller rida en 90 cm klass felfritt vore det absolut en prestation att vinna en sådan tävling. Men det är klart, jag lär alltid förlora ändå eftersom andra har talang och gör det med lätthet.

Ja, jag är bitter för att jag saknar talang och pengar.
 
För mig som ridit mycket men ändå inte kan rida en LC i form eller rida en 90 cm klass felfritt vore det absolut en prestation att vinna en sådan tävling. Men det är klart, jag lär alltid förlora ändå eftersom andra har talang och gör det med lätthet.

Ja, jag är bitter för att jag saknar talang och pengar.

Du bör nog ta upp den där bitterheten med någon terapeut för det påverkar ju bevisligen ditt liv i lite väl hög grad. Det är inte sunt att vara så bitter. Det går att lära sig acceptans om en vill det. Och acceptans gör verkligen inte att en slutar ha ambitioner, det gör snarast att en får realistiska mål som faktiskt går att uppnå.

Det är (i allmänhet) skillnad på drömmar och uppnåbara mål.
 
För mig som ridit mycket men ändå inte kan rida en LC i form eller rida en 90 cm klass felfritt vore det absolut en prestation att vinna en sådan tävling. Men det är klart, jag lär alltid förlora ändå eftersom andra har talang och gör det med lätthet.

Ja, jag är bitter för att jag saknar talang och pengar.
På rätt häst kan "vem som helst" klara en LC/LB dressyr och vara felfri i 90/100 cm. Det handlar inte om talang, det beror på vilka förutsättningar man har. På min d-ponny var en felfri 80 cm en prestation att fira och min storhäst hoppade 100 cm felfritt om man bara styrde. Så jag tror inte du saknar talang, men jag förstår att de ekonomiska förutsättningarna inte finns.
 
På rätt häst kan "vem som helst" klara en LC/LB dressyr och vara felfri i 90/100 cm. Det handlar inte om talang, det beror på vilka förutsättningar man har. På min d-ponny var en felfri 80 cm en prestation att fira och min storhäst hoppade 100 cm felfritt om man bara styrde. Så jag tror inte du saknar talang, men jag förstår att de ekonomiska förutsättningarna inte finns.
Jag kan inte rida i form annat än någon gång då och då. Och det högsta jag hoppat är en oxer på 85 cm. Hästen jag red då var 183 cm hög så för den var det ju ett litet hopp. Dock inte för mig. Tycker det var svinhögt. Och idag hoppar jag nog inte högre än 50 cm.

Jo, jag tycker att jag saknar talang. För jag kommer aldrig ens till de lägsta klasserna. En medrýttarhäst jag hade var en som gått svår hoppning, men det hjälpte ju inte mig. Under den tiden jag red honom så saknade jag tränare och på egen hand klarade jag inget.
 
För mig som ridit mycket men ändå inte kan rida en LC i form eller rida en 90 cm klass felfritt vore det absolut en prestation att vinna en sådan tävling. Men det är klart, jag lär alltid förlora ändå eftersom andra har talang och gör det med lätthet.

Ja, jag är bitter för att jag saknar talang och pengar.

Jag fattar inte grejen. Hur kan det vara mer värt enligt sig att vinna en ridsporttävling än att hjälpa andra eller förbättra världen? Försöker förstå men jag går bet.
 
Senast ändrad av en moderator:

Liknande trådar

Relationer Jag har en nära anhörig, pensionerad sedan drygt tio år, som ibland har så extremt hårda övertygelser om hur saker ÄR. Jag skriver milda...
2
Svar
36
· Visningar
2 949
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 653
Senast: jemeni
·
Oro
Kropp & Själ Jag har alltid varit en orolig människa, på lågstadiet satt jag många gånger inne hos skolsystern under mattelektionerna eftersom jag va...
Svar
17
· Visningar
1 526
Senast: Squie
·
  • Artikel
Dagbok Den här sommaren hade jag tänkt att jag skulle reparera mitt sparkonto som sjunkit med 30000 under vintern som var då jag gått på...
Svar
15
· Visningar
2 544
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp