Att göra fel på jobbet...

[snow]

Jag är doktorand och är inblandad i en artikel tillsammans med två andra forskare (som är mer seniora än mig). Denna artikel kommer även ligga till grund för framtida regeringsbeslut så det är "hyfsat" viktigt att innehållet blir korrekt. Från början skulle jag bara göra en liten del av arbetet (som jag känner mig stensäker på) men det hela utvecklades till att jag nu sitter med hela dataanalys-biten. Dvs alla siffror som presenteras bygger på att JAG gör rätt.

Nu har det blivit väldigt många fel i det här projektet, som enligt mig ffa beror på att jag har missförstått vad det egentligen är jag ska göra (eller ja, hur jag ska räkna ut det som ska räknas ut). Jag blev lite grann inkastad i projektet utan en tydlig bild av uppgiften och jag har i princip presenterat ett resultat för gruppen - kommit på att något är fel - presenterat ett nytt resultat - upptäckt ett nytt fel - osv osv.

Nu tror (hoppas!) jag att jag äntligen har förstått alla bitar och att jag kan komma fram till ett slutgiltig resultat som faktiskt stämmer, men jag känner mig så otroligt dum och kass och misslyckad när det blir så här. Jag får för mig att de andra två tycker att jag är superkorkad som gör så mycket fel hela tiden, särskilt som det rör saker som borde vara självklara (eller i alla fall inbillar jag mig att de andra tänker så....).

Min bakgrund är typ: "duktig flicka genom hela skoltiden som alltid fått höra hur smaaaart hon är" så det är väl en del av min självbild att alltid "vara duktig". Att göra fel är verkligen så otroligt jobbigt.

Ni är ju rätt kloka här inne så nu undrar jag: gör ni fel på era arbeten? Hur hanterar ni det? Och hur mycket "fel" får det egentligen bli utan att man måste inse att man tagit sig vatten över huvudet och är "fel person på fel plats"? Jag har nog lyckats rätta till de misstag jag gjort i tid men jag känner mig som en opålitlig medarbetare som inte kan göra rätt från början. När andra på er arbetsplats gör ett uppenbart misstag - hur tycker ni att personen bör hantera det för att framstå som seriös?

Mvh,
lite uppgiven och ledsen snow

 

[athena_arabians]

@snow: Jag har gjort misstag när jag jobbat. Inga väldigt allvarliga och garanterat sådana som geologer gjort tidigare och kommer att göra i framtiden. De flesta av mina misstag har skett när jag var oerfaren, en del saker som hände då skulle aldrig ske idag.

I ditt fall verkar det som om att du blivit utputtad på djupt vatten utan flytväst och det är inte riktigt schysst. Nu är ju världen inte rättvis så förhoppningsvis har du lärt dig något (och nu menar jag inte bara själva datahanteringen). Vi överambitiösa kvinnliga akademiker måste lära oss att ibland är "bra" tillräckligt, det behöver inte vara "perfekt" jämt

Jag har hamnat på djupt vatten flera gånger och har lärt mig hantera det. Att acceptera att ibland hamnar man i en situation som man inte kommer att lösa på ett idealt sätt. Gör jag ett misstag erkänner jag det, hanterar det så gott det går, lär mig av det och går vidare. Vad som inte är acceptabelt för mig är att göra samma misstag om och om igen, dvs man har inte lärt sig något.

En sak jag lärde mig tidigt är att jag vill ha definierat vilket mandat jag har. Detta eftersom jag ofta är i en mellanposition, dvs jag har chefer men också andra konsulter som jag delvis är arbetsledare för (luddigt? absolut). I ditt fall skulle jag ha krävt att få min uppgift väl definierad och när den börjat svälla ut gjort en återkoppling för att få uppgiften omdefinierad och checkat av att alla var överens om vad skulle göras.

Sedan tror jag inte alls att de andra tycker du är korkad. Jag har samma tänk: "Fan vad allmänt värdelös jag är och inte kan jag någon geologi heller". Det är något man får jobba med. Jag har haft tur att fått det bekräftat ett par gånger att jag inte är kass på geologi av några som är väldigt seniora i min bransch så jag får ta med mig lite av det utan att bli övermodig.

 

[snow]

@athena_arabians Tack för ditt svar! Alltså mitt bristfälliga självförtroende här beror garanterat på att jag är oerfaren; "utputtad på djupt vatten" som du säger. Jag har inte fått någon direkt kritik från övriga utan snarare blivit ombedd att göra fler och fler uppgifter.... Jag kan väl rent objektivt se att jag inte bär skulden till alla fel som uppstått, för uppgiften har som sagt inte varit så väldefinierad och har ändrats/byggts på efterhand.

Jag tror att jag lär mig av mina misstag, men jag vet inte om det framstår så i andras ögon? Dessutom jobbar jag här med potentiella framtida arbetsgivare och då är man ju ännu mer mån om att göra ett bra jobb. De kanske tycker att jag gör samma misstag om och om igen... Jag funderar också på hur mycket jag ska "förklara mig". Typ om jag ska skriva: "Förlåt så mycket, jag hade tydligen missförstått det här, men nu hoppas jag att det blivit rätt...", eller om jag ska vara mer kall och bara säga "Nu har xx (en av de andra forskarna) förklarat hur jag ska göra och då blev resultatet....".

Angående "överambitiösa kvinnliga akademiker" så ville jag gärna skriva av mig lite här just därför att jag vet att det finns många kvinnliga akademiker på Buke. Min ambitiösa, manliga akademiker till sambo tycker att jag förstorar upp sådana här saker WAAAY too much om man säger så . Men i min lilla hjärna är känslan av att jag är kass högst verklig så det är inte helt lätt att inte gräva ner sig.

 

[labb]

Mitt råd är fokusera på artikeln och strunta i resten. Vems fel, hur duktig man är, hur man känner det osv. är ovidkommande och blir det rätt till slut är det ju inte illa.

Grattis till att bli publicerad! Det ger dessutom ett väldigt bra stöd när du disputerar, med en avhandling bestående av vetenskapligt publicerade artiklar är man kung när man står inför opponenten.

 

[Sassy]

Be inte om ursäkt! Det finns ingen anledning för dig att förminska ditt arbete när du gjort ditt bästa utifrån förutsättningarna.

 

[labb]

@athena_arabians "Förlåt så mycket, jag hade tydligen missförstått det här, men nu hoppas jag att det blivit rätt...", eller om jag ska vara mer kall och bara säga "Nu har xx (en av de andra forskarna) förklarat hur jag ska göra och då blev resultatet....".

Absolut inte förlåt och annat trams (missförstå mig inte), skippa alla förklaringar till varför, rätta felet och sedan är det inget mer med det. Det finns folk som har flera sidor med errata till sin avhandling utan att bry sig ett dugg (inget jag tycker är bra dock).

 

[athena_arabians]

@snow: Det jag såg i ditt första inlägg var just att du förmodligen ville visa framfötterna inför någon viktig inom området samt att de förmodligen tyckt att du är kompetent och därför lagt mer uppgifter på dig. Tyvärr har de missat att du är färsk inom ditt yrke och därför kanske behöver mer handledning.

Be inte om ursäkt! Jag tror det är alltför vanligt att kvinnor känner att de måste be om ursäkt för ofta.

 

[Pegasus63]

Regerings-, statliga-, läns- och kommunala rapporter är fel oavsett hur man gör då de precis som statistik är färgade av beställarens önskningar om resultatet.
Därför skulle inte jag bekymra mig det minsta om det färdiga dokumentet då nästa regering ändå kommer att strunta i den ...

 

[labb]

Regerings-, statliga-, läns- och kommunala rapporter är fel oavsett hur man gör då de precis som statistik är färgade av beställarens önskningar om resultatet.
Därför skulle inte jag bekymra mig det minsta om det färdiga dokumentet då nästa regering ändå kommer att strunta i den ...

Det kan jag nog också kanske (motvilligt) hålla med om, men är det en artikel avsedd att publiceras i en vetenskaplig tidskrift bör man lägga sig på en högre nivå.

 

[Pegasus63]

Det kan jag nog också kanske (motvilligt) hålla med om, men är det en artikel avsedd att publiceras i en vetenskaplig tidskrift bör man lägga sig på en högre nivå.

Jodå, det kan man ju tycka.

Fast tittar man på Reinfeldts och Borgs "ansvarsfulla" penning politik som de även fick priser för, så är ju sanningen att de körde Sveriges statsskuld till en alltime high, och drog förbi Bildt/Wibble med si sådär 350 miljarder efter att sossarna under åren 1994-2006 sänkt skulden till noll ...

Så en regerings beställd publicering har bara syfte att sätta beställaren i god dager utifrån vad som skal rapporteras utan direkt hänsyn till verkliga och faktiska faktorer som strider mot beställarens grundsyn i frågan..

Titta bara på kommunernas och regeringernas uppfattning om att det inte finns några uteliggare i Sverige, trots kyrkornas och stadsmissionernas uppgifter om tusentals uteliggare över hela sverige ...

 

[snow]

Mitt råd är fokusera på artikeln och strunta i resten. Vems fel, hur duktig man är, hur man känner det osv. är ovidkommande och blir det rätt till slut är det ju inte illa.

Grattis till att bli publicerad! Det ger dessutom ett väldigt bra stöd när du disputerar, med en avhandling bestående av vetenskapligt publicerade artiklar är man kung när man står inför opponenten.

Ett bra råd . Egentligen så håller jag med dig, det är bara det att mina känslor inte riktigt lyder hjärnan alla gånger.

Tack! Jag hoppas på att minst tre av mina artiklar har hunnit bli publicerade innan jag disputerar, men vi får se vad som hinns med.

Be inte om ursäkt! Det finns ingen anledning för dig att förminska ditt arbete när du gjort ditt bästa utifrån förutsättningarna.

Absolut inte förlåt och annat trams (missförstå mig inte), skippa alla förklaringar till varför, rätta felet och sedan är det inget mer med det. Det finns folk som har flera sidor med errata till sin avhandling utan att bry sig ett dugg (inget jag tycker är bra dock).

Jag tror inte att jag missförstår och min sambo säger typ likadant. "Äh, det är väl inget att be om ursäkt för, skriv vad det är du har ändrat bara".

@snow: Det jag såg i ditt första inlägg var just att du förmodligen ville visa framfötterna inför någon viktig inom området samt att de förmodligen tyckt att du är kompetent och därför lagt mer uppgifter på dig. Tyvärr har de missat att du är färsk inom ditt yrke och därför kanske behöver mer handledning.

Be inte om ursäkt! Jag tror det är alltför vanligt att kvinnor känner att de måste be om ursäkt för ofta.

Jag läste en artikel någonstans någon gång där det togs upp hur kvinnor respektive män kommer med förslag etc på arbetsplatsen. Männen var (generaliserat) rakt på och kvinnorna väldigt ursäktande. Jag kände igen mig... Då tycker jag ändå själv att jag är tuff normalt sett (?), men i just situationer där jag vill prestera men känner mig bortgjord eller misslyckad är skitjobbiga för mig. Jag skulle definitivt inte uppmana andra kvinnor att be om ursäkt i tid och otid.

Regerings-, statliga-, läns- och kommunala rapporter är fel oavsett hur man gör då de precis som statistik är färgade av beställarens önskningar om resultatet.
Därför skulle inte jag bekymra mig det minsta om det färdiga dokumentet då nästa regering ändå kommer att strunta i den ...

Det är förvisso sant att politiker ofta gör som de (tror att opinionen) vill oavsett vad forskning etc visar (....), men detta ska som sagt publiceras plus att jag vill kunna känna att jag litar på min förmåga. Jag vill inte stå där med ett resultat och tveka på om det är korrekt pga att jag inte riktigt haft koll på vad jag pysslar med. Eller ännu värre: tro att jag har koll men sedan bli motbevisad i en kritisk situation.

 

[Masse]

Jag skulle vilja säga att om dina erfarna äldre kollegor låter dig göra det här jobbet, så tror dom också på att du klarar det, även om det skulle betyda att du har gjort några fel så kommer du att få rätt i slutet.
För dom ska ju ha sina namn på det här också och jag tror inte dom vill ha det om det är "fel".

 

[Pegasus63]

Det är förvisso sant att politiker ofta gör som de (tror att opinionen) vill oavsett vad forskning etc visar (....), men detta ska som sagt publiceras plus att jag vill kunna känna att jag litar på min förmåga. Jag vill inte stå där med ett resultat och tveka på om det är korrekt pga att jag inte riktigt haft koll på vad jag pysslar med. Eller ännu värre: tro att jag har koll men sedan bli motbevisad i en kritisk situation.

Du använder ju det "fakta" underlag som presenterats för dig för att rapporten ska visa vad politikerna vill att det skal visa.

Om du däremot byter ut med realistiska och obestridliga fakta kommer din del antagligen att strykas då det inte alls passar in i politikernas "verklighet".

Världen (och Sverige) är fulla med sådana här "vetenskapliga" rapporter, så strunta du i det felaktiga resultatet och ta emot din lön för arbetet.

Om du sedan (när du fått din grad) har tid, pengar och lust kan du göra din egna rapport baserad på verkliga fakta för att visa på hur fel politiskt vinklade rapporter är.

 

[Ginne]

Jag är också doktorand och brukar tänka att under doktorandtiden handlar det om att lära sig. Vi går faktiskt en utbildning. Man kan inte kunna allt från början, utan man lär sig med tiden (och av sina misstag). Se misstagen som "lärpengar" istället för misslyckanden, tycker jag.

 

[snow]

Jag skulle vilja säga att om dina erfarna äldre kollegor låter dig göra det här jobbet, så tror dom också på att du klarar det, även om det skulle betyda att du har gjort några fel så kommer du att få rätt i slutet.
För dom ska ju ha sina namn på det här också och jag tror inte dom vill ha det om det är "fel".

Det var ett bra sätt att se det på!

Du använder ju det "fakta" underlag som presenterats för dig för att rapporten ska visa vad politikerna vill att det skal visa.

Om du däremot byter ut med realistiska och obestridliga fakta kommer din del antagligen att strykas då det inte alls passar in i politikernas "verklighet".

Världen (och Sverige) är fulla med sådana här "vetenskapliga" rapporter, så strunta du i det felaktiga resultatet och ta emot din lön för arbetet.

Om du sedan (när du fått din grad) har tid, pengar och lust kan du göra din egna rapport baserad på verkliga fakta för att visa på hur fel politiskt vinklade rapporter är.

Nu vet jag inte vilken insyn du har i politiska beslutsunderlag, men det faktaunderlag som jag använder är rådata och jag är själv statistiker. Jag försöker inte vinkla någonting åt något håll som en politiker har bestämt; jag försöker ta fram en siffra som är metodologiskt korrekt. Vad politikerna sedan gör med den informationen är utanför min kontroll men min del av arbetet syftar i allra högsta grad till att vara vetenskapligt korrekt.

Sen handlar det inte så mycket om att jag är orolig för att politikerna ska fatta fel beslut p.g.a. mig (det är rätt så otroligt), utan mer om att jag vill göra ett bra arbete (och framstå som kompetent i andras ögon, givetvis).

Jag är också doktorand och brukar tänka att under doktorandtiden handlar det om att lära sig. Vi går faktiskt en utbildning. Man kan inte kunna allt från början, utan man lär sig med tiden (och av sina misstag). Se misstagen som "lärpengar" istället för misslyckanden, tycker jag.

Jag håller absolut med, och i förhållande till mina handledare har jag mycket lättare att se det så. Nu jobbar jag dock i en annan forskargrupp och det jag gör i den ligger ganska nära det som kan komma att bli mitt arbete i framtiden. Dvs jag känner högre press att "göra rätt" än när jag jobbar med mina handledare. Jag tänker t.ex. att det inte finns något som säger att jag inte kommer göra liknande misstag när jag är färdig doktor - även människor i det "riktiga arbetslivet" måste väl göra fel ibland? Eller försöker alla mörka sina misstag så gott det går? Vi som är doktorander kan ju i princip "skylla på" att vi inte är färdigutbildade, men jag tror inte att en viss examen gör en immun mot framtida misstag... Det hade ju varit väldigt skönt om det var så!

 

[TheRedLightning]

gör ni fel på era arbeten? Hur hanterar ni det?

Klart jag gör, ingen är felfri. Så länge felen inte innebär att det kommer bli krig eller att världen går under (något riktigt extremt), så skakar jag av mig av dom och lär mig av misstagen och gör inte om dom, samt tar nya tag antingen samma dag eller dagen efter.
Den som säger att den aldrig gjort något fel någongång, den ljuger, alla har vi gjort fel någongång.

Det är dock lätt att trycka ner sig själv för att man gör misstag/fel, och ofta är det bara man själv som tycker det. Har själv tyckt att jag var dum och korkad som gjorde fel, men min omgivning höll inte med, så det var jag själv som tryckte ner mig.

 

[athena_arabians]

Jag håller absolut med, och i förhållande till mina handledare har jag mycket lättare att se det så. Nu jobbar jag dock i en annan forskargrupp och det jag gör i den ligger ganska nära det som kan komma att bli mitt arbete i framtiden. Dvs jag känner högre press att "göra rätt" än när jag jobbar med mina handledare. Jag tänker t.ex. att det inte finns något som säger att jag inte kommer göra liknande misstag när jag är färdig doktor - även människor i det "riktiga arbetslivet" måste väl göra fel ibland? Eller försöker alla mörka sina misstag så gott det går? Vi som är doktorander kan ju i princip "skylla på" att vi inte är färdigutbildade, men jag tror inte att en viss examen gör en immun mot framtida misstag... Det hade ju varit väldigt skönt om det var så!

Hehe, visst vore det trevligt att vara perfekt?

Alla gör misstag och visst, en del försöker mörka dem eller skylla ifrån sig på andra. Inte min stil och kommer aldrig att bli det. Jag är någonstans glad att jag ibland blivit pushad utanför min säkerhetszon för det har utvecklat mig enormt. Hade någon sagt åt mig för 10-15 år sedan att jag skulle vara projektledare hade jag skrattat åt dem. Nu med mer erfarenhet känns det inte konstigt.

Jag är också tacksam gentemot de som tagit sig tid att svara på alla mina frågor (ja, jag har nog drivit några borrare till vansinne ibland med mina frågor) för det har varit kunskap som gjort mig bättre på mitt jobb.

 

[Sassy]

Nu vet jag inte vilken insyn du har i politiska beslutsunderlag, men det faktaunderlag som jag använder är rådata och jag är själv statistiker. Jag försöker inte vinkla någonting åt något håll som en politiker har bestämt; jag försöker ta fram en siffra som är metodologiskt korrekt. Vad politikerna sedan gör med den informationen är utanför min kontroll men min del av arbetet syftar i allra högsta grad till att vara vetenskapligt korrekt.

Sen handlar det inte så mycket om att jag är orolig för att politikerna ska fatta fel beslut p.g.a. mig (det är rätt så otroligt), utan mer om att jag vill göra ett bra arbete (och framstå som kompetent i andras ögon, givetvis).

Jag jobbar också med att ta fram beslutsunderlag (ofta genom att sammanställa och tolka forskningsmaterial) och det är en stor skillnad på det jag presenterar och vad sen går vidare pga politiskt intresse. Det är inte min sak att göra det urvalet, min sak är att ha koll på fakta (och verka för att den blir politiskt intressant om det är en väldigt viktig fråga).

Som ung i en organisation med tung erfarenhet tänker jag (åtminstone med den rationella delen av hjärnan) att det inte är min främsta uppgift att bedöma kvaliteten på mitt arbete. Om min chef och mina seniora kollegor litar på mig, då får väl jag göra det också. PMa om du vill bolla.

 

[aprilmaj]

Jag tror generellt att kvinnliga akademiker är ödmjukare än manliga dito. Tänk att du är man. Hur skulle en man i samma situation resonera?

Salvador Dali sa ungefär: “Have no fear of perfection – you´ll never reach it.”

(Ovanligt för en man. Tycker jag.)

 

[Raderad medlem 6459]

Salvador Dali sa ungefär: “Have no fear of perfection – you´ll never reach it.”

Åh, Dalí