Att ha djur när man får försörjningsstöd

Bukefalos 30 år!

Jag har insett hur kort uppsägningstid vi har i Sverige. Har du inte jobbat så länge på en arbetsplats så är det en månad.
Det beror nog på avtal. Säger jag upp mig har jag 1 månad oavsett om jag varit anställd 1 månad eller 25 år. Blir jag varslad har jag mer än 6 månader.
 
Jag har haft djur på försörjningsstöd. Man får ju offra annat men det går absolut. För mig var det liksom inte ett alternativ att sälja varken hundarna eller katten av den anledningen. De var på många sätt min livhanke. Sen hade jag absolut familj som skulle låna ut pengar om något akut hade hänt. Hästen var utlånad under tiden.

Jag skulle om jag var du börja lägga undan kontanter redan nu till veterinärbuffert. Mat och försäkring till 2 katter är ju inte någon större summa? Är väl veterinärsfodret till ena då, finns inget billigare med samma effekt?
 
Jag har haft djur på försörjningsstöd. Man får ju offra annat men det går absolut. För mig var det liksom inte ett alternativ att sälja varken hundarna eller katten av den anledningen. De var på många sätt min livhanke. Sen hade jag absolut familj som skulle låna ut pengar om något akut hade hänt. Hästen var utlånad under tiden.

Jag skulle om jag var du börja lägga undan kontanter redan nu till veterinärbuffert. Mat och försäkring till 2 katter är ju inte någon större summa? Är väl veterinärsfodret till ena då, finns inget billigare med samma effekt?
Fast problemet är ju att ”lägga undan” inte funkar, eftersom försörjningsstödet då inte sätter in förrän senare när det undanlagda är förbrukat.
 
Fast problemet är ju att ”lägga undan” inte funkar, eftersom försörjningsstödet då inte sätter in förrän senare när det undanlagda är förbrukat.
Kontanter, står det. Det hade jag lagt undan, sedan om jag behövt det antingen satt in på ett konto i annan bank jag öppnar då alternativt om jag har någon jag känner som jag sätter in pengarna åt varje månad istället. Som ett sparande för buffert hos en bekant/vän/anhörig jag litar på. Min mamma skulle tex kunna öppna ett sparkonto eller så i sin bank som jag hade kunna överföra pengar på/sätta in pengar på. Har jag absolut noll personer jag litar på hade jag gjort som i första alternativet jag skrev. Tagit ut kontanter, satt in på ett konto i annan bank när behovet uppstår, avslutat kontot sedan.
 
Nja alltså, hur ska dom veta att du har kontanter undanlagda för akuta händelser? Dom kollar 3 månader bakåt i tiden.
Nej, hur ska de veta att någon försöker begå bedrägeribrott? Kanske nån skvallrar? Jag har förståelse för tankegången men det är ändå nog inte något jag tänker att man ska rekommendera.
 
Det anses hälsobefrämjande att ha djur om man är djurmänniska. Jag har hundar och utan dem hade jag inte levt, det finns ingen mening att leva utan hund för mig. Jag brukar säga att min husky är mitt antidepressiva. Nu råkade det bli så att mitt antidepressiva behövde ångestdämpande så därför har jag två hundar annars hade jag bara haft en. :) Men jag har haft hund hela mitt liv och förutom valpen som dog vid 6 månaders åldern av sitt hjärtfel, som jag visste om, så har ingen av mina hundar skadat sig eller varit sjuka någonsin. De har dött i hög ålder av cancer och bara besökt veterinär för vaccinering genom åren. Och jag har haft flera med tanke på att jag är 45 år gammal nu. Jag har låg inkomst och har satt gräns för vad jag klarar och har även hundarna vettigt försäkrade. Hamnar jag på försörjningsstöd stannar de förstås kvar, utan tvekan och jag kommer göra mitt bästa att lösa situationer som kan uppstå om de skadar sig eller blir sjuka och behöver veterinärvård. När ekonomin och försäkringen säger stopp till slut är avlivning ett alternativ och jag kör med devisen att en död hund lider inte. Det är inte egoistiskt. Det är trots allt något som kanske aldrig en kommer att behöva ske, något som aldrig har skett för mig tidigare så jag målar inte fan på väggen i förväg.

Jag ser försörjningsstöd som en bra grej när livet krisar och ett djur som ett bra stöd för människors psykiska och fysiska hälsa, de kan ha ett bra liv trots deras ägares knapra ekonomi, bara man inte låter det lida när det blir sjukt.

Och jag vet att djur inte är en mänsklig rättighet och att jag borde skämmas som tycker så här. Det gör jag. Men jag lever i alla fall. utan djur hade jag varken skämts eller levt och många ser det ju som jag.
Nej du borde inte skämmas ett dugg! Sluta med det!
 
Med tanke på alla ekobrott på hundtusen och mer än så där personer lurar staten så kan jag leva med att undanhålla några tusenlappar hemma i byrån.
Det är ett sätt att se på det. Ser det på annat sätt och gillar inte relativiserandet av brott.

Alltså inget problem med tusenlappar i byrån förrän man begär akut ekonomiskt stöd från ens medmänniskor.
 
Det är ett sätt att se på det. Ser det på annat sätt och gillar inte relativiserandet av brott.

Alltså inget problem med tusenlappar i byrån förrän man begär akut ekonomiskt stöd från ens medmänniskor.
Hur föreslår du att man gör när man har husdjur och riskerar att hamna på försörjningsstöd utifrån sjukdom och svårt att finna passande arbete (dvs ett arbete man faktiskt kan utföra).
 
Det är ett sätt att se på det. Ser det på annat sätt och gillar inte relativiserandet av brott.

Alltså inget problem med tusenlappar i byrån förrän man begär akut ekonomiskt stöd från ens medmänniskor.
Ja det är förstås bättre att samhället betalar vad det kostar när människor tvingas ge upp sina djur för att de lever på försörjningsstöd, eller vad tycker du?

Du vet att risken för självmord ökar när man går på försörjningsstöd?

Du vet att husdjur är hälsofrämjande och ger människor något att leva för och får människor att må bättre och i fall man har hund, så röra på sig vilket gör att risker för somatiska sjukdomar minskar, vilket gör att trycket på sjukvården minskar.

Det är inte mycket någon på försörjningsstöd ens kan spara undan i byrålådan i form av buffert, men bäst vore alltså att göra sig av med djuren när man har försörjningsstöd istället för att lyckas ha några ynka tusenlappar ifall nöden kommer, åt sin hund eller katt, och sedan kosta samhället bra mycket mer än så i sjukvårdkostnader osv?
 
Ja det är förstås bättre att samhället betalar vad det kostar när människor tvingas ge upp sina djur för att de lever på försörjningsstöd, eller vad tycker du?

Du vet att risken för självmord ökar när man går på försörjningsstöd?

Du vet att husdjur är hälsofrämjande och ger människor något att leva för och får människor att må bättre och i fall man har hund, så röra på sig vilket gör att risker för somatiska sjukdomar minskar, vilket gör att trycket på sjukvården minskar.

Det är inte mycket någon på försörjningsstöd ens kan spara undan i byrålådan i form av buffert, men bäst vore alltså att göra sig av med djuren när man har försörjningsstöd istället för att lyckas ha några ynka tusenlappar ifall nöden kommer, åt sin hund eller katt, och sedan kosta samhället bra mycket mer än så i sjukvårdkostnader osv?
Ska man ha rätt att skaffa nya djur också? Eller är det bara de man redan har som räknas?
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp