Hugger ditt inlägg lite, svaret är inte enbart riktat mot dig.
Jag vet inte om det är känslolöst och dömande eftersom det ÄR ett brott, däremot är det ju ett stort problem!
Hur i allsin dar löser man det?
Helt okej om man har släkt och/eller vänner som kan ställa upp som buffert i värsta fall, men annars finns ju ingen annan lösning än att bryta mot lagen/bidragsstiftelsen/whatever och stoppa undan pengar. Jämförelsen med gymmedlemskap, golfklubbor och annat blir irrelevant just för att det är en annan levande varelse man har ansvar för och som man också har lagstiftad skyldighet mot - det har man inte mot sina golfklubbor. Man kan inte heller plättlätt omplacera eller sälja sin femåriga bulldog med hälsobesvär och separationsångest eller sjuttonåriga huskatt. Sin etablerade grupp med fem tamråttor eller bondade papegoja. Inte ens en hund eller katt i topptrim är självklar att hitta ett nytt hem åt helt bortsett från den emotionella skadan.
Så vad gör man?