Att inte behålla askan efter avlivning?

[Sel]

Jag har Kailzies aska kvar, men den kommer att spridas ut här och där längsmed våra favoritpromenader när jag är redo, jag är inte riktigt där ännu.

 

[Fisherling]

Vi tog hem askan från Milla, vår labbe. Men inte för att ställa den i någon urna, utan vi spred askan ut i vattnet vid bryggan på vårt landställe, det stället hon älskade mest och att simma var hennes lycka. Det kändes väldigt fint.

Nu var det ju inte mitt beslut, men när väl den dagen kommer att en av mina hundar dör, då vet jag faktiskt inte alls vad jag kommer göra.

 

[Myrten]

Jag tar aldrig hem kroppen. De av mina hundar som slutat sina dagar på Ultuna har jag skänkt till forskning.

 

[Ainon]

Jag har aldrig tagit tillbaka askan från något djur. Min uppfattning från jobbet är att det är en väldigt liten minoritet som vill ha tillbaka någon aska.

Min älskade chihuahua begravde jag dock i en skokartong och planterade en vinbärsbuske över. Men han var ju i en lämplig hanterbar storlek. Känns lite olustigt nu dock då det planeras en järnväg som troligen kommer gå precis där. Funderar faktiskt på att gräva upp benen och busken om vi måste flytta.

 

[Malibu_Stacy]

Jag har aldrig tagit tillbaka askan från något djur. Min uppfattning från jobbet är att det är en väldigt liten minoritet som vill ha tillbaka någon aska.

Min älskade chihuahua begravde jag dock i en skokartong och planterade en vinbärsbuske över. Men han var ju i en lämplig hanterbar storlek. Känns lite olustigt nu dock då det planeras en järnväg som troligen kommer gå precis där. Funderar faktiskt på att gräva upp benen och busken om vi måste flytta.

Där jag jobbar vill minst hälften, om inte fler ha separat kremering. Varierar säkert var man bor och jobbar också.

 

[Sel]

En vän till mig har kvar askan av sin alldeles speciella hund och har skrivit in i testamentet att han ska begravas med henne, det tror jag inte är så vanligt, men jag kan förstå tanken. Ingen aning om det är okej generellt.

 

[WildWilma]

Tog inte separat kremering av min hund. Till hunden gjorde jag en fotobok som minne istället. Vi är inte så mycket för prydnader så en behållare med aska hade nog bara stått i ett skåp någonstans.

 

[Kakis]

Min äldsta hund har inte alltför lång tid kvar i livet och jag kom att tänka på att jag vid tidigare avlivningar valt att inte behålla askan.

Är det någon mer som faktiskt inte tar hem askan?

Min ena hund är 15,5 år och detta har jag funderat på mycket. Men jag vet inte vad jag vill. Jag bor i lägenhet så jag kan inte begrava henne någonstans som är mitt. Jag känner inte jag vill ha någon urna i lägenheten heller men vill kanske inte hon ska kremeras som en i mängden. Min förra hund togs bort och begravdes hos en vän som han älskade att vara hos, det var liksom självklart för både dem och mig. Men hon har ingen sådan relation till någon plats.
@em-pirre Vem gör de där glaskulorna?

 

[Kilauea]

För mig är det självklart att jag vill ha hem mina djur igen. De flesta, inklusive hundarna, hamnar dock vid sommarstugan (separat kremerade). Dom har alla älskat att vara där och om det mot förmodan säljs nån gång så får det vara så.

Inom jobbet tycker jag det är rätt många som vill ha tillbaka askan ändå. Också en del som tar med sig kroppen hem. Tror som @Malibu_Stacy att det beror mycket på var i landet man befinner sig.

 

[Tuggben]

Jag kommer definitivt att köra på separat kremering och behålla askan.

 

[em-pirre]

För mig är det självklart att jag vill ha hem mina djur igen. De flesta, inklusive hundarna, hamnar dock vid sommarstugan (separat kremerade). Dom har alla älskat att vara där och om det mot förmodan säljs nån gång så får det vara så.

Inom jobbet tycker jag det är rätt många som vill ha tillbaka askan ändå. Också en del som tar med sig kroppen hem. Tror som @Malibu_Stacy att det beror mycket på var i landet man befinner sig.

Det är ett finskt företag men jag tror ju absolut det går att hitta liknande överallt.

 

[pepp]

Fler än jag trodde som inte tar askan!
Jag kommer få hem Totte och kommer göra en liten minnesplats för honom i lägenheten ❤

 

[movi]

Har aldrig tagit aska från något av mina djur, tar heller inte något kort när dom är avlivade. Jag har mina djur i minnet och på foton när dom var i livet.

 

[Lingon]

Nä, det har jag aldrig brytt mig om. När djuret är dött är det ju bara en kropp och inte mitt älskade djur. Jag skulle inte vilja ha askan kvar hemma. Då känns det bättre för mig att rama in ett fint fotografi från när djuret var pigg, glad och frisk och ha framme. Däremot hade jag kunnat tänka mig att spara tagel från en häst om jag haft nån. Kanske ramat in det tillsammans med fotot av hästen. Men inte askan. Den vill jag inte ha.

 

[escodobe]

Min äldsta hund har inte alltför lång tid kvar i livet och jag kom att tänka på att jag vid tidigare avlivningar valt att inte behålla askan.

Är det någon mer som faktiskt inte tar hem askan?

Inte jag heller. Är djuret dött är det dött för mig. Kroppen är ju bara ett skal.

 

[attheedge]

Jag har inte kremerat någon av de hundar jag tagit bort, utan de är begravda. Pästos är begravd i skogen där vi bodde tidigare, en plats hon älskade! För mig finns det inget rätt eller fel i frågan utan en får göra vad som känns bäst i stunden.

 

[Ainon]

Där jag jobbar vill minst hälften, om inte fler ha separat kremering. Varierar säkert var man bor och jobbar också.

Kan tänka mig att det är mer vanligt söderut, ffa i storstadsområdena, jämfört med här uppe i norr. Blev dock förvånad över hälften eller mer, har inte haft någon separat kremering bland de senaste 10, kommer inte ihåg sist faktiskt…

 

[Malibu_Stacy]

Kan tänka mig att det är mer vanligt söderut, ffa i storstadsområdena, jämfört med här uppe i norr. Blev dock förvånad över hälften eller mer, har inte haft någon separat kremering bland de senaste 10, kommer inte ihåg sist faktiskt…

Kanske är det skillnad också på vilken typ av patient man avlivar? Jag upplever exempelvis att de som jag avlivar på IVA nästan alltid blir separat kremerade, kanske för att det hänt något plötsligt och man inte förväntat sig att djuret skulle avlivas/avlida jämfört med en tidsbokad avlivning. Äsch jag bara spånar. Här är det ovanligt att ta hem djuret då många säger att de ändå inte har någon plats att begrava djuret på, det är säkert vanligare på landsbygden att begrava djuret där mark finns.

 

[snorp]

Jag har aldrig tagit hem askan efter nått av mina djur. När de är borta är de borta. Jag har sagt att de gärna fått använda kropparna till forskning och utbildning om de velat det har nog inte gjorts eftersom jag inte tagit bort på UDS.

 

[LaMagia]

Jag har aldrig tagit hem askan efter någon hund, helt enkelt därför att den (askan) inte betyder något för mig. Jag kommer ihåg hunden genom alla minnen och foton.