Att kombinera häst med partner

[Fiorano]

Varför vara i ett förhållande om man aldrig ses?

Men vem har sagt att personer som har varsitt intresse aldrig ses? Du lägger in en jättemärklig egen värdering i vad jag skriver som jag inte ens har uttryckt.

 

[Tora]

Men vem har sagt att personer som har varsitt intresse aldrig ses? Du lägger in en jättemärklig egen värdering i vad jag skriver som jag inte ens har uttryckt.

Nu missar du hela grejen. Du verkar ha svårt att förstå att man i en relation många gånger behöver kompromissa och anpassa sig efter varandra.
Dessutom verkar du helt oförstående över att ens partner kan känna sig bortprioriterad och att partnern faktiskt vill umgås och träffa dig.

Om din partner kommer och säger "Du jag vill att vi har mer tid för varandra. Du lägger all din tid på din häst och vi har aldrig tid för varandra. Jag vill att du prioriterar oss och vår relation i alla fall ibland". Så blir ditt svar tydligen (enligt det du har skrivit) "Du får se till att skaffa dig en hobby som tar lika mycket tid som min. Jag tänker inte kompromissa".

Snarare borde väl svaret vara "Jag vet att min hobby tar mycket tid men jag ser till att få två kvällar i veckan och en helgdag hästfria så att vi kan spendera tid tillsammans".

 

[vackerdag]

Om min partner ville umgås aktivt med mig all tid utanför jobbet så skulle han inte vara min partner så länge. Oberoende av vad jag väljer att lägga min tid på så vill jag vara fri även i ett förhållande att göra det. Partnern kan aldrig ställa krav på umgänge liksom jag inte heller ställer sånt krav på honom. Kärleken låter sig inte schemaläggas eller krävas!
Vi umgås när vi känner för det, ibland är jag med på hans hobby bara för jag är lite extra sugen på att se honom och ibland är han med på min och emellanåt umgås vi hemma. Sitter hemma och ställer krav gör ingen av oss.
Tora, tror du man håller kärleken vid liv genom att ge upp sig själv? Stor skillnad om man har barn och ska se till att det praktiska fungerar. Då får man inte själviskt välja sitt intresse på samma sätt.

 

[Fiorano]

Nu missar du hela grejen. Du verkar ha svårt att förstå att man i en relation många gånger behöver kompromissa och anpassa sig efter varandra.
Dessutom verkar du helt oförstående över att ens partner kan känna sig bortprioriterad och att partnern faktiskt vill umgås och träffa dig.

Om din partner kommer och säger "Du jag vill att vi har mer tid för varandra. Du lägger all din tid på din häst och vi har aldrig tid för varandra. Jag vill att du prioriterar oss och vår relation i alla fall ibland". Så blir ditt svar tydligen (enligt det du har skrivit) "Du får se till att skaffa dig en hobby som tar lika mycket tid som min. Jag tänker inte kompromissa".

Snarare borde väl svaret vara "Jag vet att min hobby tar mycket tid men jag ser till att få två kvällar i veckan och en helgdag hästfria så att vi kan spendera tid tillsammans".

Om jag träffar en partner som kräver att jag ska avsätta tid för hen två kvällar i veckan och en helgdag säger jag att det inte kommer att fungera. Varken med mina arbetstider eller med mitt hästintresse. Jag är en väldigt ambitiös hobbyryttare, jag har kämpat i så många år för att komma dit jag är idag och då är jag långt ifrån klar eller framme vid mina mål. Aldrig i hela h-vete att jag kommer kompromissa bort mina mål och drömmer för att ebn eventuell partner tycker att jag ska det. Njet, nein, näver bäver. Och vissa har inte klarat det, och tja, dom förhållandena har uppenbarligen inte överlevt heller.

Att du däremot tycker att offra en så stor del av sitt liv för en annan person är rimligt, så kör på det. Jag undrar lite var gränsen går för var kompromisserna slutar? Hur mycket tycker du är rimligt att en ska ändra på sig för en eventuell partner? När går ditt mående och intressen före din partners?

Och jag vet att min kompromisslöshet fungerar i praktiken. Jag har en alldeles fantastisk partner och det är aldrig gnäll om hästarna. Han hjälper till att ta in och tar nån fodring dessutom då och då, följer med på tävlingar när han kan osv. Han har vetat från början vad som gäller och han är fine med det. I tidigare förhållande har han haft flickvänner utan intressen, så han tycker att detta är rätt skönt.

 

[Tora]

Om jag träffar en partner som kräver att jag ska avsätta tid för hen två kvällar i veckan och en helgdag säger jag att det inte kommer att fungera. Varken med mina arbetstider eller med mitt hästintresse. Jag är en väldigt ambitiös hobbyryttare, jag har kämpat i så många år för att komma dit jag är idag och då är jag långt ifrån klar eller framme vid mina mål. Aldrig i hela h-vete att jag kommer kompromissa bort mina mål och drömmer för att ebn eventuell partner tycker att jag ska det. Njet, nein, näver bäver. Och vissa har inte klarat det, och tja, dom förhållandena har uppenbarligen inte överlevt heller.

Att du däremot tycker att offra en så stor del av sitt liv för en annan person är rimligt, så kör på det. Jag undrar lite var gränsen går för var kompromisserna slutar? Hur mycket tycker du är rimligt att en ska ändra på sig för en eventuell partner? När går ditt mående och intressen före din partners?

Och jag vet att min kompromisslöshet fungerar i praktiken. Jag har en alldeles fantastisk partner och det är aldrig gnäll om hästarna. Han hjälper till att ta in och tar nån fodring dessutom då och då, följer med på tävlingar när han kan osv. Han har vetat från början vad som gäller och han är fine med det. I tidigare förhållande har han haft flickvänner utan intressen, så han tycker att detta är rätt skönt.

En stor del av mitt liv? Två kvällar och en helgdag i veckan. Nej det är inte mycket.

När går min hobby ut över min partners mående? Att inte ens offra så lite som två kvällar och en hel dag i veckan på sin partner ja det är i mina öron extremt egoistiskt.

Du vill inte kompromissa det minsta så då får ju din partner stå för allt kompromissande även om du har svårt att inse det.

Jag har haft en partner som alltid satte sig själv och sitt intresse först och aldrig kompromissade. Att jag stod ut så länge som 7 år är en gåta. I dag hade jag kastat ut honom med en gång.

Sen kan det givetvis vara så att man i kortare och längre perioder är tvungen att lägga all sin tid på ett annat håll. Självklart backar man upp varandra då men konstant år ut och år in, nej det hade varit för mycket för mig.

Ett förhållande är ett tagande och givande hela tiden och ser man inte det så är det antagligen för att man är den som tar hela tiden.

Vill man ha framgång så är det oftast ett rejält slitgöra som kostar mycket tid och pengar. Och som ofta även innefattar en hel del uppoffringar, många gånger på det personliga planet. Tex just att det kan vara svårt med förhållande och liknande.

Hade jag varit du så hade jag hållit hårt i min partner det är nog inte helt enkelt att hitta någon som klarar av att vara den som kompromissar hela tiden.

 

[Aionee]

Om min partner inte ens kan underhålla sig själv 1-2 timmar per dag så skulle jag bli förvånad och ärligt talat inte kunna vara med hen. Jag är annars väldigt flexibel med min stalltid så självklart anpassar jag mig om partnern vill göra något speciellt just den tiden jag annars skulle vara i stallet, precis som jag förväntar mig att partnern ska vara när jag verkligen måste till stallet en viss tid. Ge och ta.

Att hästen står på lösdrift gör nog saker lättre, jobbigare om man måste ta pass i kollektivstall osv. Och sen är det självklart svårare för mig att åka bort längre tid än över dagen pga min häst. Men det är sånt man får ta. Skulle dock aldrig sätta ett ultimatum "min häst är viktigare än dig, alltid, vänj dig" typ.

 

[Fiorano]

Ja du @Tora, även i denna frågan står vi långt ifrån varandra.

Och klart som fn att jag håller hårt i min partner. Jag älskar honom. Men om han skulle börja ställa krav på hur jag ska leva mitt liv och anpassa mig så kommer vi inte vara vi längre. Har inga som helst problem med att vara själv.

 

[Tora]

Ja du @Tora, även i denna frågan står vi långt ifrån varandra.

Och klart som fn att jag håller hårt i min partner. Jag älskar honom. Men om han skulle börja ställa krav på hur jag ska leva mitt liv och anpassa mig så kommer vi inte vara vi längre. Har inga som helst problem med att vara själv.

Så allt är 100% på dina villkor annars åker partner ut. Låter ju som ett sunt och jämställt förhållande.

 

[Betazoid]

I mitt förhållande är jag den som har minst tidskrävande intressen. Mina intressen är dessutom flexibla gällande tid och rum. Det jag kan tycka är jobbigt ibland är oftast inte att vi inte alltid ses så mycket, utan att jag kan känna att jag får anpassa mig till när partnern har tid och liksom passa på att umgås då även om jag hellre hade velat göra något annat just då. Det kan ibland också leda till att jag "sitter hemma och väntar" vilket inte känns så kul även om jag egentligen mycket väl kan roa mig själv både fem och sju dagar i veckan.

 

[stjarnhimmel]

Så allt är 100% på dina villkor annars åker partner ut. Låter ju som ett sunt och jämställt förhållande.

Fast @Fiorano 's partner kanske är nöjd?
Jag tror det är många so. också är nöjda med att inte ses så mkt.
Har vänner som tex är nöjda med distansförhållande där de ses ett par gånger i månaden.
Alla är ju olika.

 

[stjarnhimmel]

I mitt förhållande är jag den som har minst tidskrävande intressen. Mina intressen är dessutom flexibla gällande tid och rum. Det jag kan tycka är jobbigt ibland är oftast inte att vi inte alltid ses så mycket, utan att jag kan känna att jag får anpassa mig till när partnern har tid och liksom passa på att umgås då även om jag hellre hade velat göra något annat just då. Det kan ibland också leda till att jag "sitter hemma och väntar" vilket inte känns så kul även om jag egentligen mycket väl kan roa mig själv både fem och sju dagar i veckan.

Har nu pratat om det? Kompromissat?

 

[Betazoid]

Har nu pratat om det? Kompromissat?

Klart vi har pratat om det och jag säger ifrån när jag tycker att jag anpassat mig nog på ett tag. Jag ville bara lägga in en annan aspekt en just brist på umgängestid som kan uppstå när ena partern är borta mycket.

 

[hagel]

Gud vad jag aldrig skulle orka vara i förhållande som mest gick ut på offrande, kompromissande, givande och tagande, slitgöra och/eller hårt arbete.

Min partner ska vara en bonus som förgyller tillvaron. Med toppar och dalar såklart, precis som livet är utan partner, men jag har nog med hårt arbete mellan kl 8 och 16 på vardagarna och det jobbet får jag åtminstone lön för.

Den dagen vi börjar tänka på vårt förhållande som någon form av förhandlande, i stil med prutande i en liten bod med billiga kopior av märkeskläder på Mallis, så hoppas jag verkligen vi går skilda vägar istället .

 

[Tora]

Fast @Fiorano 's partner kanske är nöjd?
Jag tror det är många so. också är nöjda med att inte ses så mkt.
Har vänner som tex är nöjda med distansförhållande där de ses ett par gånger i månaden.
Alla är ju olika.

Är båda nöjd så är det ju inga problem.

Jag trodde dock att sakfrågan gällde att den ena partnern INTE var nöjd och kände sig bortprioriterad och ensam i förhållandet. (Tex tjejen som hade problem med att hennes kille spelade fotboll jämt).

Frågan är ju lite vad man vill med sitt intresse. Vill man bli riktigt duktig så kräver det ett helt annat engagemang än om man bara har det som en rolig hobby. Vill man verkligen komma någonstans så är det nog så att det är svårt att prioritera sin partner och det kräver ju ett speciellt förhållande och en väldigt förstående partner.

 

[Tora]

Gud vad jag aldrig skulle orka vara i förhållande som mest gick ut på offrande, kompromissande, givande och tagande, slitgöra och/eller hårt arbete.

Min partner ska vara en bonus som förgyller tillvaron. Med toppar och dalar såklart, precis som livet är utan partner, men jag har nog med hårt arbete mellan kl 8 och 16 på vardagarna och det jobbet får jag åtminstone lön för.

Den dagen vi börjar tänka på vårt förhållande som någon form av förhandlande, i stil med prutande i en liten bod med billiga kopior av märkeskläder på Mallis, så hoppas jag verkligen vi går skilda vägar istället .

Jag tycker det där är jätteintressant. Så ni tycker alltid likadant hela tiden? Alltid vill göra exakt samma saker hela tiden?

 

[Tora]

I mitt förhållande är jag den som har minst tidskrävande intressen. Mina intressen är dessutom flexibla gällande tid och rum. Det jag kan tycka är jobbigt ibland är oftast inte att vi inte alltid ses så mycket, utan att jag kan känna att jag får anpassa mig till när partnern har tid och liksom passa på att umgås då även om jag hellre hade velat göra något annat just då. Det kan ibland också leda till att jag "sitter hemma och väntar" vilket inte känns så kul även om jag egentligen mycket väl kan roa mig själv både fem och sju dagar i veckan.

Just så har jag också upplevt det.

Dessutom med den bieffekten att om jag sagt men "Jag kan inte umgås nu jag måste plugga" så blir partnern sur för nu har han minsann sett till att frigöra tid för "umgänge" men då sitter jag och gör andra saker.

 

[Ninjakatten]

Jag för min del tycker att allt med kompromissande, uppoffrande, och frågor som "fungerar partner - häst?" är så underligt. För mig är det liksom enkelt: jag = häst/djur/katt/ osv. Det är inte min hobby, det är en del av min tillvaro, mitt liv. Det är i så fall mig som ska prioriteras bort, vilket jag inte ställer upp på. Det är inte heller frågan huruvida jag behöver stallet för att må bra eller inte. Det är ett faktum att mitt jag hör ihop med stall. Det är det livet jag väljer att leva. Att kompromissa är väl snarare saker som hur hushållet bör skötas, huruvida vi ska lägga pengar på utomlandsresa eller inte, vem vi firar jul hos osv.

Jag är kanske väldigt omedgörlig och envis, så jag har ju skaffat en karl som har samma åsikt om djur som jag - livet är inte värt att leva utan djur. Men jag tycker det låter oerhört ansträngande att behöva kompromissa bort sig själv. Partnern behöver väl inte stå bortprioriterad för att man har ett hästintresse? Jag känner lite att hens intresse/hobby inte kan vara att umgås med partnern på kvällarna, det skulle inte vara sunt. Har denna person ingen hobby är det ju tråkigt för hen, men ingen anledning att partnerna ska behöva dra ned på sitt intresse.

 

[Fiorano]

Så allt är 100% på dina villkor annars åker partner ut. Låter ju som ett sunt och jämställt förhållande.

"Allt på mina villkor"? Livet och förhållanden är väl mycket mer än bara tiden vi spenderar med varandra? Intressant att du drar så stora slutsatser om vårt förhållande när du bara vet att jag inte kompromissar bort mitt hästintresse och vad det innebär.

 

[Piraja]

Ja alltså hur gör ni egentligen??
Jag och min partner har varit tsm i 1,5 år nu. Första året hade jag min häst uthyrd på foder och nu i våras såldes hon då jag hittade en ny häst att köpa istället. Men nu det senaste halvåret när jag haft häst har våran relation blivit allt sämre då jag alltid stressar för att hinna med hästen, skola, jobb och partner. Min partner är tyvärr inte alls intresserad av hästar utan tycker bara det är jättetrist att vara med... Hur hinner ni med??

Det första är att partnern ska fatta att hästen är viktig för att du ska må bra, att det är en del av dig i ditt liv och som partner till dig kommer hästen alltid att finnas. Det vet min man, hade häst när vi träffades och han köpte konceptet och tycker också om hästarna vi har (en blev fler, liksom). Vi har egen gård och har hästarna hemma och maken sköter markservice när jag är borta. Bygger stall, kör hö och vatten, ja vi hjälps åt med gården i stort. Han vet att utan hästarna kommer jag inte vara lika kul att ha att göra med liksom jag vet att han måste ha sina intressen för att han ska må bra. Det händer att jag avstår en dags ridning för att vi ska gemensamt göra nåt han vill liksom han avstår ibland för att följa med mig med hästarna på träning/tävling. Är ibland iväg på tvådagars och har då husvagnen med som någon måste köra dit och då hjälper han mig. Det ska vara ett givande och tagande på lika basis för att det ska funka., är min erfarenhet. Respektera varandras olikheter och ge varandra tid för egna intressen.

Jag säger dock inte att hästarna alltid går först. Min man betyder mer än så, faktiskt...liksom mina barnbarn. Hänger det på deras liv åker hästarna, utan tvekan.

 

[Tora]

"Allt på mina villkor"? Livet och förhållanden är väl mycket mer än bara tiden vi spenderar med varandra? Intressant att du drar så stora slutsatser om vårt förhållande när du bara vet att jag inte kompromissar bort mitt hästintresse och vad det innebär.

Jag drar inga andra slutsatser än det du skriver. Blir lite svårt annars.
Det var ju du som skrev att din partner inte får ställa några krav som innebär att du får begränsa eller anpassa den tid du lägger på ditt intresse.

Det är ju inget fel på det i sig. Problemet är ju bara då att det ställer ju väldigt höga krav på ens partner. Någon får ju göra anpassningen. Du och din partner verkar ju jättenöjda med att det är så. Och då är det ju som sagt inget problem.

Men sakfrågan här gällde ju en partner som inte är nöjd som känner sig bortprioriterad. Eller egentligen var det väl hur man inte får partnern att känna sig bortprioriterad. Hur man hittar en balans mellan ett förhållandet och ett mycket tidskrävande intresse.

Jag tycker då att rekommendationen "Partnern får väl skaffa ett lika tidskrävande intresse" inte är den smidigaste rekommendationen direkt.