att lämna en relation

mindandheart

Trådstartare
Först, jag finns på detta forum under ett annat användarnamn, men väljer nu att vara anonym då jag dels inte pratat om allt detta med min man samt att jag ev kommer skriva om sånt som han inte vet om att jag vet. Om nån av er kommer på vem jag är, säg inget.

Jag skriver tråden för jag behöver pepp, stöd och info.
Jag kommer till 99% lämna min man. Gifta i tre år, tillsammans i 7. Ett barn (13 mån), hund och hus. Jag flyttade till honom, 50 mil från min hemstad, min familj och mina vänner. Har alltid varit öppen om jag ville flytta tillbaka till hemstaden, mannen har varit lite avvaktande men ändå sagt att det inte är omöjligt i framtiden men nu ändrat sig och kommer aldrig vilja flytta. Det tillsammans med massor med annat, bla att han tycker att jag lurat in honom i giftemål, köpa hus och skaffa barn (det var han som friade, det var han som ville köpa huset, det var han som sa att han ville skaffa barn efter giftemålet, vilket vi gjorde), gör att jag känner nu att det jag inte kan fortsätta tillsammans med honom, jag ser ingen framtid. Jag orkar inte leva i ett förhållande där det är han som bestämmer och alla måste göra som han vill, annars blir det bråk. Han är oerhört manipulerande, både mot mig och sina föräldrar (som hjälper honom med det mesta). Det har jag numera insett.
Hade barnet inte funnit med i bilden hade det varit hyfsat enkelt att bara dra. Men nu finns hen med och jag vill givetvis ha hela vårdnaden. Jag är primärföräldern och jag har varit hemma hela tiden. Han har inte velat och han kan knappt ta hand om barnet själv. Han vet inte hur han ska leka med barnet utan startar teven och sätter på barnkanalen medan han surfar på mobilen. Idag är andra gången han är borta med barnet utan mig, men ska spendera dagen med sina föräldrar så han får det ganska lugnt ändå.
Vi har delad vårdnad. Tyvärr.
Problemet är ju att jag vill flytta till min hemstad där jag får stöd och har ett boende till mig och barnet. Jag är rätt säker på att mannen inte vill ha varannan vecka, max varannan helg (om ens det), men kommer att vilja jävlas med mig eftersom jag blir "the bad guy" som vill skilja mig. Hur gör jag? Jag vill inte riskera något knas med vårdnaden bara för att jag vill flytta tillbaka till min trygghet, men jag vet ju också att iom att det är jag som flyttar så får jag ombesörja resorna mellan mig och mannen. Men när kan barnet ens vara ensam med pappan (han har inte tagit en natt ännu)?
Ett av skälen till att jag vill skilja mig är hans missbruk. Han missbrukar droger och alkohol (men även teve-spel, data-spel). Enligt honom är det inga problem. Jag veeeet att jag borde varit hårdare innan, men han lovade att när barnet kom så skulle han sluta röka gräs och dra ner på drickandet (jag trodde ju på det, manipulerad). Jag trodde att han hade slutet med rökandet, men jag fick en känsla och loggade in på hans fb och hittade en konversation med två vänner där han både skriver och har lagt upp bild på att han röker. Både när jag och barnet är hemma (ligger och sover) och när vi är i min hemstad och han är ensam i vårt hus. Jag tog bilder på konversationen. Han vet inte om att jag vet detta och när jag ställde honom mot väggen så erkände han rökandet, men inte att han gjort det när vi varit hemma. Så han ljuger ffr och jag kan absolut inte lita på honom. Jag är övertygad om att han kommer att fortsätta. Han sa att han inte slutat för han trodde han kunde komma undan med det. Ja, ni fattar ju, en missbrukares ord. Han behöver drogerna och alkoholen för att slappna av. FEL FEL FEL.
Detta är mitt ess i skjortärmen, och det kommer jag ta upp om det behövs.

Jag planerar att åka till min hemstad i början av september och stanna där, men hur länge kan jag stanna? Jag vill absolut inte göra något som riskerar min vårdnad om barnet. Jag har grejer på gång här i hans hemstad, men jag känner att jag skiter i allt, jag måste komma härifrån innan jag kollapsar. Jag har daglig kontakt med min familj som vet om allt.

Tidsramen, det började gå utför när barnet kom och han inte ville/orkade hjälpa till och kulminerade för ca 3 veckor sedan när jag hittade konversationen. Vi har tidigare gått på parterapi, det gav tyvärr inget. Jag lever hellre ensam lycklig, än tillsammans med honom, olycklig.

Har ni varit i samma situation med ett barn? Eller har ni info om vårdnaden? Vad kan jag göra?

Jag håller på att skriva ner alla mina tankar om oss, varför jag vill avsluta. Det går inte att diskutera med honom för han vänder och vrider på allt, så det blir mitt fel, så jag vill ha allt nedskrivet innan jag säger att jag vill skiljas. Jag vill också ha lite mer kött på benen ang vårdnadsfrågan.
 
Först, jag finns på detta forum under ett annat användarnamn, men väljer nu att vara anonym då jag dels inte pratat om allt detta med min man samt att jag ev kommer skriva om sånt som han inte vet om att jag vet. Om nån av er kommer på vem jag är, säg inget.

Jag skriver tråden för jag behöver pepp, stöd och info.
Jag kommer till 99% lämna min man. Gifta i tre år, tillsammans i 7. Ett barn (13 mån), hund och hus. Jag flyttade till honom, 50 mil från min hemstad, min familj och mina vänner. Har alltid varit öppen om jag ville flytta tillbaka till hemstaden, mannen har varit lite avvaktande men ändå sagt att det inte är omöjligt i framtiden men nu ändrat sig och kommer aldrig vilja flytta. Det tillsammans med massor med annat, bla att han tycker att jag lurat in honom i giftemål, köpa hus och skaffa barn (det var han som friade, det var han som ville köpa huset, det var han som sa att han ville skaffa barn efter giftemålet, vilket vi gjorde), gör att jag känner nu att det jag inte kan fortsätta tillsammans med honom, jag ser ingen framtid. Jag orkar inte leva i ett förhållande där det är han som bestämmer och alla måste göra som han vill, annars blir det bråk. Han är oerhört manipulerande, både mot mig och sina föräldrar (som hjälper honom med det mesta). Det har jag numera insett.
Hade barnet inte funnit med i bilden hade det varit hyfsat enkelt att bara dra. Men nu finns hen med och jag vill givetvis ha hela vårdnaden. Jag är primärföräldern och jag har varit hemma hela tiden. Han har inte velat och han kan knappt ta hand om barnet själv. Han vet inte hur han ska leka med barnet utan startar teven och sätter på barnkanalen medan han surfar på mobilen. Idag är andra gången han är borta med barnet utan mig, men ska spendera dagen med sina föräldrar så han får det ganska lugnt ändå.
Vi har delad vårdnad. Tyvärr.
Problemet är ju att jag vill flytta till min hemstad där jag får stöd och har ett boende till mig och barnet. Jag är rätt säker på att mannen inte vill ha varannan vecka, max varannan helg (om ens det), men kommer att vilja jävlas med mig eftersom jag blir "the bad guy" som vill skilja mig. Hur gör jag? Jag vill inte riskera något knas med vårdnaden bara för att jag vill flytta tillbaka till min trygghet, men jag vet ju också att iom att det är jag som flyttar så får jag ombesörja resorna mellan mig och mannen. Men när kan barnet ens vara ensam med pappan (han har inte tagit en natt ännu)?
Ett av skälen till att jag vill skilja mig är hans missbruk. Han missbrukar droger och alkohol (men även teve-spel, data-spel). Enligt honom är det inga problem. Jag veeeet att jag borde varit hårdare innan, men han lovade att när barnet kom så skulle han sluta röka gräs och dra ner på drickandet (jag trodde ju på det, manipulerad). Jag trodde att han hade slutet med rökandet, men jag fick en känsla och loggade in på hans fb och hittade en konversation med två vänner där han både skriver och har lagt upp bild på att han röker. Både när jag och barnet är hemma (ligger och sover) och när vi är i min hemstad och han är ensam i vårt hus. Jag tog bilder på konversationen. Han vet inte om att jag vet detta och när jag ställde honom mot väggen så erkände han rökandet, men inte att han gjort det när vi varit hemma. Så han ljuger ffr och jag kan absolut inte lita på honom. Jag är övertygad om att han kommer att fortsätta. Han sa att han inte slutat för han trodde han kunde komma undan med det. Ja, ni fattar ju, en missbrukares ord. Han behöver drogerna och alkoholen för att slappna av. FEL FEL FEL.
Detta är mitt ess i skjortärmen, och det kommer jag ta upp om det behövs.

Jag planerar att åka till min hemstad i början av september och stanna där, men hur länge kan jag stanna? Jag vill absolut inte göra något som riskerar min vårdnad om barnet. Jag har grejer på gång här i hans hemstad, men jag känner att jag skiter i allt, jag måste komma härifrån innan jag kollapsar. Jag har daglig kontakt med min familj som vet om allt.

Tidsramen, det började gå utför när barnet kom och han inte ville/orkade hjälpa till och kulminerade för ca 3 veckor sedan när jag hittade konversationen. Vi har tidigare gått på parterapi, det gav tyvärr inget. Jag lever hellre ensam lycklig, än tillsammans med honom, olycklig.

Har ni varit i samma situation med ett barn? Eller har ni info om vårdnaden? Vad kan jag göra?

Jag håller på att skriva ner alla mina tankar om oss, varför jag vill avsluta. Det går inte att diskutera med honom för han vänder och vrider på allt, så det blir mitt fel, så jag vill ha allt nedskrivet innan jag säger att jag vill skiljas. Jag vill också ha lite mer kött på benen ang vårdnadsfrågan.
Alltså vårdnadsfrågan finns det inget svar på.
Du får begära enskild vårdnad och boendet och se vad som händer.
Ingen kan säga att det kommer gå igenom men du har större chans om du visar vilja till samarbete och att stödja umgänget med pappan.
 
Alltså vårdnadsfrågan finns det inget svar på.
Du får begära enskild vårdnad och boendet och se vad som händer.
Ingen kan säga att det kommer gå igenom men du har större chans om du visar vilja till samarbete och att stödja umgänget med pappan.

Jag kommer absolut inte neka pappan eller farföräldrar umgänge med barnet, det är bara dumt. Men jag vill inte att barnet ska sova över utan mig ännu med tanke på han rökt på när vi varit hemma för att slappna av. Och ta hand om en 1-åring är ingen semester...
 
Nu verkar det som att du blandar ihop juridisk vårdnad och praktisk vårdnad?

Juridisk vårdnad är ett begrepp som handlar om vem som har rätt att fatta beslut om barnet. Praktisk vårdnad kallas boende och handlar om var barnet fysiskt bor. Det finns som har juridisk vårdnad om ett barn som de inte har träffat på åratal.
 
Nu verkar det som att du blandar ihop juridisk vårdnad och praktisk vårdnad?

Juridisk vårdnad är ett begrepp som handlar om vem som har rätt att fatta beslut om barnet. Praktisk vårdnad kallas boende och handlar om var barnet fysiskt bor. Det finns som har juridisk vårdnad om ett barn som de inte har träffat på åratal.

Jag visste inte att det var en skillnad? Tack för infon! Jag skulle helst vilja ha juridisk vårdnad, då kan jag bestämma allt runt barnet och inte behöver fråga pappan om det är något. Men det förstår jag är svårt om man har delad vårdnad från början.
 
Jag visste inte att det var en skillnad? Tack för infon! Jag skulle helst vilja ha juridisk vårdnad, då kan jag bestämma allt runt barnet och inte behöver fråga pappan om det är något. Men det förstår jag är svårt om man har delad vårdnad från början.

Eftersom ni är gifta har ni per automatik gemensam juridisk vårdnad. Denna kvarstår vid skilsmässa om ni inte är överens om att ändra den. Är ni inte överens får man gå till domstol vilket brukar leda till en vårdnadsutredning hos familjerätten. Ett tips är att se till att skaffa dig en hemförsäkring med rättsskydd som täcker vårdnadstvister. Det brukar ta ett tag innan det skyddet träder in, men ni har sex månaders betänketid på skilsmässan eftersom ni har ett gemensamt barn under 16 år.
 
En sak att tänka på är ju att Båda vårdnadshavarna måste skriva på flyttanmälan för gemensamt barn vid ev flytt och man kan/bör inte hur som helst på eget bevåg ta barn ifrån sin andra förälder heller.
Inte utan att riskera att det kan få mindre trevliga konsekvenser för en själv. Framförallt längre fram i tiden om det blir en tvist om vårdnaden.

Så det där med att ta barnet med sig 50 mil bort på obestämd tid, om inte den andre föräldern är helt med på planerna är inte att rekommendera enligt mig.
 
För både dig och barnet skull kan det vara idé att låta pappa ta större ansvar redan nu, medan du finns där som skyddsnät. OM det resulterar i att pappa inser att han är begränsat intresserad av den praktiska vårdnaden av barnet, har ni ju vunnit mycket till den dagen det ska börja diskuteras.

Det är grisigt att använda barn i en tvist, men jag tycker också det är viktigt att pappa får en chans att vara pappa och förstå vad det innebär. Är det för tufft att vara själv och ta hand om barnet, är det bättre att pappa inser det snarast och kan diskutera fungerande upplägg för framtiden.
 
En sak att tänka på är ju att Båda vårdnadshavarna måste skriva på flyttanmälan för gemensamt barn vid ev flytt och man kan/bör inte hur som helst på eget bevåg ta barn ifrån sin andra förälder heller.
Inte utan att riskera att det kan få mindre trevliga konsekvenser för en själv. Framförallt längre fram i tiden om det blir en tvist om vårdnaden.

Så det där med att ta barnet med sig 50 mil bort på obestämd tid, om inte den andre föräldern är helt med på planerna är inte att rekommendera enligt mig.

Jag har varit i min hemstad med barnet utan pappan i som längst 1,5 vecka, tidigare. Han har sagt att han saknat oss men inte sagt något om att han ville att vi skulle komma hem. Men visst, nu är ju allt annorlunda. Jag önskar jag hade någon i vår nuvarande stad att bo hos, men det har jag tyvärr inte. Jag frågade om han ville flytta ut ett litet tag, men det ville han inte heller.
 
En sak att tänka på är ju att Båda vårdnadshavarna måste skriva på flyttanmälan för gemensamt barn vid ev flytt och man kan/bör inte hur som helst på eget bevåg ta barn ifrån sin andra förälder heller.
Inte utan att riskera att det kan få mindre trevliga konsekvenser för en själv. Framförallt längre fram i tiden om det blir en tvist om vårdnaden.

Så det där med att ta barnet med sig 50 mil bort på obestämd tid, om inte den andre föräldern är helt med på planerna är inte att rekommendera enligt mig.

Det där kan vara en svår balansgång. Man ska både skydda barnet och underlätta umgänget med den andra föräldern. Att göra som TS vill kan ses som ett sätt att ta föräldraansvar om det på något vis går att påvisa att pappan är olämplig som praktisk vårdnadshavare.

Vad gäller adressändring så krockar två lagstiftningar. Föräldrabalken säger att vårdnadshavare ska fatta beslut om barnet, folkbokföringslagen säger att man ska vara folkbokförd där man bor. Om man flyttar och den andra vårdnadshavaren inte skriver under flyttanmälan gör folkbokföringen en utredning för att se var barnet bor rent fysiskt. Bor de på nya orten kan folkbokföringen fatta beslut om att skriva barnet där mot ena vårdnadshavarens vilja. Har sett detta ett antal gånger genom åren.
 
För både dig och barnet skull kan det vara idé att låta pappa ta större ansvar redan nu, medan du finns där som skyddsnät. OM det resulterar i att pappa inser att han är begränsat intresserad av den praktiska vårdnaden av barnet, har ni ju vunnit mycket till den dagen det ska börja diskuteras.

Det är grisigt att använda barn i en tvist, men jag tycker också det är viktigt att pappa får en chans att vara pappa och förstå vad det innebär. Är det för tufft att vara själv och ta hand om barnet, är det bättre att pappa inser det snarast och kan diskutera fungerande upplägg för framtiden.

Åh, jag försöker, varje dag! Jag har sagt till hur många gånger som helst "åk en runda till nån 4-h gård eller gå en promenad eller vad som helst, bara ni två". Men han gör som vanligt, startar teven med barnkanalen så han kan spela spel på mobilen eller halvsova i soffan. Han är alltid trött och äter upp huvudvärkstabletter på löpande barn. Och tycker då att jag tjatar på honom. Jag tror inte han VILL ha halva vårdnaden, men skulle ta den bara för att, för det är viktigt att han är en bra person utåt. Skulle det vara så att vi har halva, eller han har varannan helg så tror jag tyvärr att hans föräldrar skulle ta barnet mycket.
 
Bor de på nya orten kan folkbokföringen fatta beslut om att skriva barnet där mot ena vårdnadshavarens vilja. Har sett detta ett antal gånger genom åren.

Been there, done that men min dotter var 14 och hade ju en del att säga till om själv.

Flaggar bara för att om man mot den andre förälderns vilja tar barnet 50 mil bort på obestämd tid, så kan det visa sig vara en stor nackdel längre fram om det blir en vårdnadstvist.
 
Been there, done that men min dotter var 14 och hade ju en del att säga till om själv.

Flaggar bara för att om man mot den andre förälderns vilja tar barnet 50 mil bort på obestämd tid, så kan det visa sig vara en stor nackdel längre fram om det blir en vårdnadstvist.

Absolut, och det grämer mig mycket, MYCKET. Jag står knappt ut med honom idag, och varje dag får jag kämpa för att gå upp och helgerna, fy fan. Den värsta tidpunkten på dagen är när han kommer hem.
 
Been there, done that men min dotter var 14 och hade ju en del att säga till om själv.

Flaggar bara för att om man mot den andre förälderns vilja tar barnet 50 mil bort på obestämd tid, så kan det visa sig vara en stor nackdel längre fram om det blir en vårdnadstvist.

Eller en stor fördel för att man skyddat barnet, beror helt på den övriga situationen. Jag har sett alla varianter, till en del beroende på domarens inställning.
 
Eller en stor fördel för att man skyddat barnet, beror helt på den övriga situationen. Jag har sett alla varianter, till en del beroende på domarens inställning.

Han har ju rökt under hela vårt förhållande och många år innan dess med. Och lovade att sluta, men kunde uppenbarligen inte det. Det måste vara fördel för mig, om vi kommer dit? Jag tror inte att han kommer att sluta denna gång heller och nästa gång jag och barnet lämnar hemmet så kommer han göra som vanligt. Supa och röka och äta.
 
Absolut, och det grämer mig mycket, MYCKET. Jag står knappt ut med honom idag, och varje dag får jag kämpa för att gå upp och helgerna, fy fan. Den värsta tidpunkten på dagen är när han kommer hem.

Det finns ingen möjlighet att flytta till eget boende i närheten av där du bor nu. Till en början i alla fall, så att du kommer ifrån förhållandet och ni kan lösa det praktiska? För ni måste ju prata om det, att du vill flytta tillbaka hem och vara boendeförälder, hur ni ska lösa hans umgänge osv.
 
Åh, jag försöker, varje dag! Jag har sagt till hur många gånger som helst "åk en runda till nån 4-h gård eller gå en promenad eller vad som helst, bara ni två". Men han gör som vanligt, startar teven med barnkanalen så han kan spela spel på mobilen eller halvsova i soffan. Han är alltid trött och äter upp huvudvärkstabletter på löpande barn. Och tycker då att jag tjatar på honom. Jag tror inte han VILL ha halva vårdnaden, men skulle ta den bara för att, för det är viktigt att han är en bra person utåt. Skulle det vara så att vi har halva, eller han har varannan helg så tror jag tyvärr att hans föräldrar skulle ta barnet mycket.

Man delar in det i vårdnad, boende och umgänge. Han har halva vårdnaden och kan som sagt ha den utan att träffa barnet alls. Boendet är hos en förälder rent folkbokföringsmässigt, men barn kan bo växelvis. Om barn inte bor växelvis brukar de ha umgänge med den förälder som inte är boendeförälder. Lagen säger att den förälder som har ett barn boende hos sig ska underlätta umgänget med den andra föräldern. Försök att tänka om gällande begreppen så blir det lättare för dig att ta till dig hur det funkar och vad du kan göra :)
 
Han har ju rökt under hela vårt förhållande och många år innan dess med. Och lovade att sluta, men kunde uppenbarligen inte det. Det måste vara fördel för mig, om vi kommer dit? Jag tror inte att han kommer att sluta denna gång heller och nästa gång jag och barnet lämnar hemmet så kommer han göra som vanligt. Supa och röka och äta.

Vad är det han röker? Är det vanlig tobak har det ingen betydelse, är det illegala droger har det betydelse.
 
Det viktiga är väl att boende och umgänge fungerar.
Börja med att hantera det. Det måste ju i vart fall göras när ni separerar.

Så kommer det visa sig om den delade vårdnaden blir ett problem eller inte.
Och blir den det så har du bättre underlag att hänvisa till om du vill driva den frågan då.
 

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
933
Senast: Crossline
·
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
14 127
Senast: Bulldoozer
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 416
Senast: Nixehen
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 009
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Airtags, selar etc
  • Kattbilder #9
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp