Att lägga sig i sin partners val av hund?

Mina djur är mitt ansvar i full bemärkelse. Min sambo kan inget om hundar och när vi åkte för att titta på min tilltänkta nya hund var det första gången han såg en hund av sådan ras. Med mig följer djur så valet att inte ha finns inte. Skulle min partner få för sig att skaffa hund hade jag lagt mig i både för att hans resdagar/år är minst 200 och just för att han inte har någon kunskap. Skulle han vilja ha hund hade jag ifrågasatt hur han tänkte kring vem som skulle ta hand om den eller om han skulle ta med den överallt. En sjuk ras hade jag avrått ifrån och likaså en bruksras.
 
Jag hade absolut inte velat bo med hund med för mycket energi. En hispig hund som inte kan koppla av och som alltid följer en runt hemmet... usch! Jag har gjort det och trivdes inte att den energin runt mig hela tiden hemma.
 
Jag hade absolut inte velat bo med hund med för mycket energi. En hispig hund som inte kan koppla av och som alltid följer en runt hemmet... usch! Jag har gjort det och trivdes inte att den energin runt mig hela tiden hemma.
Om din sambo hade snöat in på en sån hund, hade du totalvägrat (typ jag flyttar om du köper en sån hund) eller hade du gått med på det under vissa förutsättningar?
 
Då detta är mer eller mindre aktuellt i vårt hus det kommande året så blev jag lite nyfiken på hur andra människor tänker kring detta.

Din partner/sambo/man/fru ska köpa en ny hund. Lägger du dig i eller har åsikter kring vilken typ av hund det är hen vill skaffa? Ras, kön, hälsa osv. Accepterar du "vilken hund som helst" helt oavsett om du tycker att det är ett lämpligt val eller inte, eller säger du vad du tycker ifall personen börjar snöa in på en hund/ras som du inte tycker är passande?

Och om vi vänder på steken.

Du ska köpa en ny hund, vill du eller tycker du det är okej ifall din partner lägger sig i ditt val av hund? Vart går gränsen?

Vadå din partner ska köpa hund? 🤨
Köper man hund och är sambos/gifta köper man ju en gemensam hund till båda? 🧐
 
Men alltså, om man bor ihop så ska det väl vara ett gemensamt beslut om vilken sorts hund man ska skaffa...:confused:


Inte alltid. Min sambo skulle aldrig någonsin säga "Jaa, en Border Collie vill jag ha!", men om det är Border Collie jag vill ha och träna så blir det Border Collie, det är inte han som ska träna eller ta hand om hunden på så vis att det påverkar honom vilken typ av hund vi har.
 
Vadå din partner ska köpa hund? 🤨
Köper man hund och är sambos/gifta köper man ju en gemensam hund till båda? 🧐

Det beror ju på vad man ska ha den till. Om en vill ha en hund för att träna och tävla så är ju hunden mest den personens. Men alla som bor i hemmet måste ju trivas med hunden som familjemedlem. Så för familjens skull bör man nog anpassa sitt hundval så att alla trivs med den. En kompromiss av nåt slag.
 
Vi köpte en hund tillsammans där vi kompromissade med vad vi båda ville ha och det gör jag aldrig om. Den hunden har nog fortfarande inte registrerat att jag ens finns, han bestämde direkt att han var min sambos hund, totalt fel hund för mig, men en helt okej hund för min sambo, så han fick ta över den helt och så jag köpte två egna.
 
Vadå din partner ska köpa hund? 🤨
Köper man hund och är sambos/gifta köper man ju en gemensam hund till båda? 🧐
Inte nödvändigtvis. Om ens partner brinner för en viss typ av hundsport (t.ex. drag) och man själv sysslar med jakt så kan de ju vara lämpligt att han köper en draghund och jag köper en jakthund, så länge vi aktiverar respektive hund på ett sätt som gör att den inte blir en olägenhet för den andra och att man tycker att den andras hund är okej att leva med även om man inte hade köpt en sån själv. Jag kan tycka det är skillnad på att köpa en hund som är tänkt att vara familjens gemensamma hund eller om den ena personen har ett specialintresse som kräver en viss typ av hund. Det går inte att jaga vildsvin med en pekineser.
 
Vadå din partner ska köpa hund? 🤨
Köper man hund och är sambos/gifta köper man ju en gemensam hund till båda? 🧐
Nej verkligen inte. Jag skulle aldrig någonsin skaffa hund ihop med min sambo, trots att vi varit tillsammans länge och planerar att fortsätta vara tillsammans. Vi är en familj men om något händer så kommer hunden vara min, jag kommer stå som ägare och den kommer följa med mig. Skulle aldrig sätta mig i en situation där vi skaffat hunden ihop och det är oklart vem som har huvudansvaret och båda står som ägare.
 
Min man vill inte ha en stor och hårig hund som Leonberger för att han skulle bli galen på allt grus den drar in och han vill inte ha en rottweiler för att han tycker att rasen är otäck. ;) Men eftersom att det är jag som kommer att sköta motion, päls och största delen av uppfostran så är det mer upp till mig att välja en ras.
 
Nej verkligen inte. Jag skulle aldrig någonsin skaffa hund ihop med min sambo, trots att vi varit tillsammans länge och planerar att fortsätta vara tillsammans. Vi är en familj men om något händer så kommer hunden vara min, jag kommer stå som ägare och den kommer följa med mig. Skulle aldrig sätta mig i en situation där vi skaffat hunden ihop och det är oklart vem som har huvudansvaret och båda står som ägare.
Påminner mig om alla de här inläggen man ser på facebook där folk skriver om vilka bråk de har med sina ex om vem som ska ha "omvårdnaden" av hunden när de separerar.
 
Påminner mig om alla de här inläggen man ser på facebook där folk skriver om vilka bråk de har med sina ex om vem som ska ha "omvårdnaden" av hunden när de separerar.
Ja! Jag har sett det flera gånger på nära håll och det är inte vackert. Den största förloraren är nästan alltid hunden och det är hemskt. Därför är det en ickefråga för mig - alla djur i det här hemmet tillhör en av oss, inte båda. Och vi har pratat igenom hur vi ska hantera katterna (förra och nuvarande) om vi separerar för att inte det ska bli en fråga om vi blir ovänner.
 
Vadå din partner ska köpa hund? 🤨
Köper man hund och är sambos/gifta köper man ju en gemensam hund till båda? 🧐
Nej varför skulle man göra det? Mina djur är mina. Min sambo är ingen djurmänniska och har ingen önskan om några egna djur. Min sambo har inget som helst ansvar för mina djur och min hund är bara min precis som mina hästar och min katt är bara mina. Att man väljer att leva ihop innebär inte att man måste ha samma intressen eller behov eller att man måste äga allt tillsammans.
 
Ja! Jag har sett det flera gånger på nära håll och det är inte vackert. Den största förloraren är nästan alltid hunden och det är hemskt. Därför är det en ickefråga för mig - alla djur i det här hemmet tillhör en av oss, inte båda. Och vi har pratat igenom hur vi ska hantera katterna (förra och nuvarande) om vi separerar för att inte det ska bli en fråga om vi blir ovänner.
Exakt. Våra hundar är inte gemensamma utan ägs av endera av oss. Därmed inte sagt att man inte hjälper varandra (jag brukar ta dem på morgonen innan jobbet för sambon är så morgontrött och han tar dem ofta på kvällen för då har jag redan slocknat i bingen) men hans hund är hans hund, han bestämmer över allt som har med henne att göra och vice versa med min hund.
 
Här hemma är det jag som lever hund och sambon är helt nöjd med att klappa lite och kanske ta en snabbkiss om jag av någon anledning inte skulle kunna och därav bestämmer jag vad det blir för hund då vi båda är överens om att hundarna ägs och betalas av mej så dom är mina. Sambon lägger sej inte i överhuvudtaget vad för hund jag skaffar för det är som han själv har sagt att han ändå inte har det intresset och varför ska då jag som lever hund ha något som inte passar mej?

Skulle vi separera så följer hundarna med mej och därmed punkt.
 
För mig finns det två aspekter. En är att vissa raser med stor sannolikhet påverkar livet för alla som bor i ett hushåll. Om min man skulle vilja skaffa en ovtjarka skulle jag säga nej, även om han tog hand om skötseln helt själv. Bara att det fanns en ovtjarka i vårt hem skulle påverka mitt liv.
En annan är om den som skaffar hunden kommer att behöva hjälp med t ex rastning även om den tar huvudansvaret. Då tycker jag också att man ska vara lite lyhörd för partnerns önskemål. Detsamma om det handlar om rädsla.
Om man däremot skaffar en hund för att det är ens eget intresse så känns det väldigt märkligt att en partner som inte ska vara delaktig i t ex träning och aktivering ska ha synpunkter. Jag som hundmänniska vill liksom inte ha vilken hund som helst, det är rätt få raser jag kan tänka mig.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Efter 10 år utan hund köper pappa äntligen en ny familjemedlem. Flatcoated retriever valp kom hem igår kväll :love: Själv har jag som...
Svar
7
· Visningar
1 371
Senast: Kakis
·
Hundavel & Ras Aningen märkligt inlägg kanske, men jag hjälper en anhörig att hitta rätt ras till kommande hund (mest för att kunna hjälpa till att...
2 3
Svar
40
· Visningar
6 143
Senast: mackan
·
Övr. Hund Efter att min gamla hund gick bort för snart 2 år sedan har nu suget efter en ny hund infunnit sig. Jag hade tänkt att i god tid börja...
2 3
Svar
48
· Visningar
6 693
Övr. Hund Min tollare fyller 2 år i slutet av mars. Han är en underbar hund med mycket energi och glädje. Vårt (eller egentligen mitt) problem är...
2 3
Svar
50
· Visningar
8 373
Senast: AlmostEasy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp