Att lägga sig i sin partners val av hund?

[bollen__]

Alltså om det blir någon annan ras här så är det för att JAG vill det Men hundarna är mitt intresse och självklart tycker maken om dom och tar hand om dom men jag har huvudansvaret, alltså bestämmer jag. Sen pratar vi såklart ihop oss innan vi skaffar en till, om när det är lämpligt osv, eftersom vi ju bor under samma tak.

 

[Bison]

Skulle en ev sambo vilka skaffa hund hade jag lagt mig i väldigt mycket och absolut inte accepterat vilken hund som helst.
En icke sambo går skaffa vilken hund han vill men får finna sig i att den inte kommer in i min lägenhet om jag inte gillar den.

 

[iNHALE]

Skulle en ev sambo vilka skaffa hund hade jag lagt mig i väldigt mycket och absolut inte accepterat vilken hund som helst.
En icke sambo går skaffa vilken hund han vill men får finna sig i att den inte kommer in i min lägenhet om jag inte gillar den.

Nu vet jag inte vad du har för boendepreferenser och det angår inte mig, däremot kom jag allmänt att tänka på det här med att man är mer tolerant om man inte bor tillsammans. Nu är det ju långt ifrån alla som har som mål i sina relationer att bo tillsammans, men om man nu är så fräck att man utgår ifrån att det är det vanligaste, att vilja bo ihop så småningom, då borde man väl vara minst lika engagerad i sin partners val av hund redan innan man flyttat ihop? Med tanke på att man vill bo ihop senare och då per automatik också kommer flytta ihop med den tilltänkta hunden. Lär bli lite dålig stämning känner jag om man ska försöka övertala den blivande sambon att omplacera sin hund när den dagen kommer för att man inte orkar med den, även om man hade all chans att påverka beslutet redan från början.

 

[Bison]

Nu vet jag inte vad du har för boendepreferenser och det angår inte mig, däremot kom jag allmänt att tänka på det här med att man är mer tolerant om man inte bor tillsammans. Nu är det ju långt ifrån alla som har som mål i sina relationer att bo tillsammans, men om man nu är så fräck att man utgår ifrån att det är det vanligaste, att vilja bo ihop så småningom, då borde man väl vara minst lika engagerad i sin partners val av hund redan innan man flyttat ihop? Med tanke på att man vill bo ihop senare och då per automatik också kommer flytta ihop med den tilltänkta hunden. Lär bli lite dålig stämning känner jag om man ska försöka övertala den blivande sambon att omplacera sin hund när den dagen kommer för att man inte orkar med den, även om man hade all chans att påverka beslutet redan från början.

Nu är sambo väldigt avlägset för mig. Men jag hade absolut varit tydlig med det innan köpet av hund.
Inget smuts, hår och dregel där jag bor, absolut inget skällande och den som stör den dör typ.

 

[Monstermom]

Jag hade garanterat haft åsikter om en partners val av hund, samtidigt som jag inte accepterat att han skulle ha några åsikter på mitt val (annat än "ja, perfekt!"). Men så lever jag ensam också.

(I teorin skulle väl en partner ha en någorlunda matchande inställning till hundar som jag, och alltså inte vilja ha något sjukligt åbäke vars behov aldrig skulle kunna tillgodoses hos oss, så det skulle inte finnas något för mig att protestera emot. I teorin...)

 

[Tonto]

Jag hade garanterat haft åsikter om en partners val av hund, samtidigt som jag inte accepterat att han skulle ha några åsikter på mitt val (annat än "ja, perfekt!"). Men så lever jag ensam också.

(I teorin skulle väl en partner ha en någorlunda matchande inställning till hundar som jag, och alltså inte vilja ha något sjukligt åbäke vars behov aldrig skulle kunna tillgodoses hos oss, så det skulle inte finnas något för mig att protestera emot. I teorin...)

Att protestera mot sjukliga och opassande hundar tycker jag är helt ok. (Vi kommer tex aldrig köpa Dalmatiner igen...) Men skulle jag vilja ha en hund som jag inte kan klara av eller som är sjuklig så skulle sambon helt klart ha åsikter om det.

 

[Sel]

Alltså, jag kan inte se mig själv dela bostad med en annan människa permanent.... men alla tillfälliga sambos har fått stå ut med mina hundar hittils och inte haft någonting att säga till om. Mina hundar är MINA hundar.
Och OM partnerskap av någon anledning skulle inträffa tar jag för givet att det vore en vettig person och att den människan inte heller skulle lägga sig i mina hundval eller min generella hunduppfostran.... så länge vi inte talar extremer som tre leonbergers i en gemensam etta till exempel.

 

[Monkie]

Då detta är mer eller mindre aktuellt i vårt hus det kommande året så blev jag lite nyfiken på hur andra människor tänker kring detta.

Din partner/sambo/man/fru ska köpa en ny hund. Lägger du dig i eller har åsikter kring vilken typ av hund det är hen vill skaffa? Ras, kön, hälsa osv. Accepterar du "vilken hund som helst" helt oavsett om du tycker att det är ett lämpligt val eller inte, eller säger du vad du tycker ifall personen börjar snöa in på en hund/ras som du inte tycker är passande?

Och om vi vänder på steken.

Du ska köpa en ny hund, vill du eller tycker du det är okej ifall din partner lägger sig i ditt val av hund? Vart går gränsen?

Om vi bor ihop hade jag lagt mig i den delen som påverkar mig. Något väldigt hårit hade exempelvis varit nej från mig eftersom det oftast är jag som dammsuger.

 

[lady_vip]

Jag bestämmer om den delen. Punkt.

Jag är mycket mer kunnig, så enkelt är det. Sen tycker jag om de allra flesta hundraser, på olika sätt, så jag hade nog accepterat det mesta i rasväg, men det finns ju fler omständigheter än så.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tror inte att samboskap skulle vara passande för mig, så det skulle inte vara ett krav från mig att den hypotetiska partner skaffar en hund jag själv kan tänka mig att bo med på heltid. Däremot skulle jag absolut ha synpunkter om hen var intresserad av raser med stora hälsoproblem, eller som är helt opassande för vad människan vill ha ut av sitt hundägande.

Vad gäller mina egna hundar så är det jag som bestämmer helt och nåde den som försöker ha åsikter om det. Undantaget skulle vara om partnern hade mycket större hundvana än mig, men då skulle jag troligtvis fråga om råd inför ett hundköp ändå.
Vore det en inte så djurintresserad person som på sin höjd kan tänka sig att rasta hunden en sväng om jag ligger däckad av förkylning eller liknande, så tycker jag att hen helt enkelt får acceptera att jag väljer helt utefter vad jag själv vill. Det är ju ändå jag som ska leva med och träna hunden varje dag i många år.

 

[AraSlei]

Min sambo får absolut ha en åsikt, men sedan gör jag nog som jag planerat ändå
Jag drar det största lasset med hundarna, men absolut att han rastar dem om jag inte är hemma en kväll eller så.
Vi är samstämmiga i vad för typ av hund vi ska ha (jakthundar), men skulle jag vilja köpa en brukshund eller en sportig sällskapshund hade han nog inte brytt sig särskilt om det heller.
Hade han däremot velat köpa en schäfer typ, så hade jag nog lagt in mitt veto.
Hade han velat köpa valfri jakthund så hade han mer än gärna fått göra det

 

[Kilauea]

Om jag, eller min partner, skulle vilja ha en för oss helt fel sorts hund (min sambo tycker tex vallning är det häftigaste som finns och skulle gärna ha en border collie, dock har vi inga får och han har nu insett att vi måste ha fåren först och skaffa hunden sen) så säger jag det. Samma sak om han snöar in på en hund som är ren jakthund. Likaså får han säga om jag vill ha en hund han inte vill, tex vill han inte ha för stor hund och det respekterar jag.
Självklart, för oss.

 

[Ainon]

Min sambo får absolut ha en åsikt, men sedan gör jag nog som jag planerat ändå

Ovan sammanfattar det hela rätt bra

Nej men jag har hundintresset och ffa kunskapen så är rätt naturligt att jag har störst veto. Karln vill egentligen helt ha en mops eller en liten söt sällskapshund, blev nu sist en border collie Han tycker också egentligen att jag får bestämma så länge jag sköter själva aktiveringen och träningen med hunden och han bara behöver mata, gosa i soffan och gå vanliga lättsamma promenader.
Sen skulle jag inte ha något emot en liten sällskapshund OCKSÅ förutom mina hundar men ingen mops som inte kan andas!

 

[Migo]

Nej verkligen inte. Jag skulle aldrig någonsin skaffa hund ihop med min sambo, trots att vi varit tillsammans länge och planerar att fortsätta vara tillsammans. Vi är en familj men om något händer så kommer hunden vara min, jag kommer stå som ägare och den kommer följa med mig. Skulle aldrig sätta mig i en situation där vi skaffat hunden ihop och det är oklart vem som har huvudansvaret och båda står som ägare.

Så viktigt! Jag säljer inte hund till par, jag säljer hund till en person.

 

[Raderad medlem 94602]

Eftersom vi behöver varandra i skötseln av hundarna så måste båda vara bekväma med de hundar vi har. Sen får det givetvis finnas någon vettig anledning till varför man motsätter sig valet av ras, tex att den är för stor, intensiv, krävande, för ömtålig ihop med övriga hundar, sjukdomsdrabbad (vi har trots att gemensam ekonomi) fäller galet mycket (vi ska båda leva i hundhåret och städa hemmet) osv.

Men bara säga nej för att man inte gillar rasen är inte ok.

 

[Snurrfian]

Vi skaffar hund gemensamt så till vida att det är ett gemensamt beslut att vi ska ha hund och det ska vara en kortdrivande jakthund och att vi båda gillar wachtel som ras. Men sen är det jag som har valt kull, det är helt klart att jag kommer att ha huvudansvaret för uppfostran och träning, det är jag som vill gå jaktprov och träningar. Maken vill ha en jakt och promenad kompis som vill bli kliad på kvällarna.
Om vi skulle gå isär så handlar det mer om var vi hamnar. Får jag inte tillgång till jaktmarker så skulle hunden må bättre hos maken.

 

[Jenka]

Den diskussionen har vi haft lite här hemma också.
Som det ser ut nu: sambon får ju absolut komma med åsikter, han och resten av familjen kommer påverkas av det. Men i slutändan anser jag att min åsikt väger tyngst eftersom det är/blir min hund, min träningskompis och främst mitt ansvar.

Skulle sambon plötsligt få ett ordentligt intresse räknar jag med att han lyssnar på min input (det gör han redan) mtp att jag har mer kunskap om vad som är lämpligt/olämpligt.

 

[LaMagia]

Mindre än ett år efter att jag och min man ahde träffats så skaffade han en egen hund. Han ville ha en stor hund och jag hejjade glatt på. Han valde mellan irländsk varghund och mastiff och frågade mig vilken jag tyckte. jag tyckte mastiff. Han hade även en bekant med en av varje och även hon tyckte att mastiffen var ett bra val. Jag hjälpte till att hitta en valp och vi hade vår trevliga mastiff i 11 år. Under denna tid så insåg vi nackdelarna med en sådan stor hund, så nu har vi mops ihop med chowarna. Maken drömmer om en engelsk bulldogg någon gång och jag ser ingen anledning att lägga mig i.

 

[WildWilma]

Jag tänker nog att jag och min man behöver vara överens om vilket liv hunden ska ha och därmed också vilken sorts hund. Vi gick igenom en hel del raser tillsammans och vad sen helt eniga när det blev en Australian kelpie tänkt som en aktiv familjehund och träningskompis. Sen när jag ville ha en till höll jag mig till samma ras men letade efter en med mer driv och arbetslust. Om jag i framtiden vill byta ras så får jag kanske jobba lite på att "sälja in" den beroende på vilken ras jag vill ha. Eftersom jag delvis är beroende av honom för skötseln av hundarna och att vi äger vårat boende gemensamt så måste vi ju vara överens i valet av hund även om jag äger hunden. Men han är sällan svårövertalad om han får träffa trevliga hundar eller valpar

Skulle han mot förmodan vilja skaffa en hund av en sjuklig ras eller med stor risk för en dålig mentalitet så skulle jag nog göra lite "uppror" men i slutet är det hans val men han kan inte förvänta sig att jag ska sköta eller träna hunden. Men det känns osannolikt, han föredrar nog att jag sköter träningen och han magkliet och lite promenader.

 

[Lipperta]

Skulle min sambo välja tex Labrador skulle jag flytta ut, är så rädd för de hundarna så det finns inte.
Sen finns det vissa jag inte vill bo med, dreggelraser

Jag ska snart skaffa hund, jag ska, inte min sambo. Men jag tar gärna emot all form av kritik på valet av hund från honom.

Det skillnad om två hundintresserade köper en hund tillsammans, eller om en köper en hund till sig