Att leva med en bruksras...

[Miao]

Klipper och klistrar lite i dina andra frågor i inlägget och svarar som jag tycker och tror .

Sammanfattningsvis kan man säga att får de bara sin del av aktivering så är de rätt enkla?
Tekniskt sett ja, men det kräver ju också att hunden är av grundläggande bra mentalitet (finns tyvärr hur många uppfödare av bruksraser som helst som inte avlar på de mentalt bästa djuren i rasen...) samt att man som ägare sätter regler för dem. Och givetvis finns det mer eller mindre "enkla" individer i alla raser.

Och med aktivering menas det att de får blåsa ut rejält ett par gånger i veckan (mer?) och att de ständigt utmanas med nytt?
Jag tycker att huvudregeln för en bruksavlad hund är att de får jobba ordentligt fysiskt/mentalt fler dagar i veckan än de får totalvila, och att man varierar både den fysiska och mentala träningen. Sen så har inte hundar (med bra mentalitet) problem att ha perioder med mindre aktivering, men man bör enl mig inte köpa en bruksras med inställning att långa lågaktiva perioder ska vara grundläget för ens hundägande (om det då inte handlar om en aktivt vald viloperiod, det tror jag att alla hundar mår gott av då och då).

Kan man skaffa brukshund även fast man inte har någon backup av erfarna personer i sin närhet? Just nu har jag ingen hundkrets alls. Jag har lärt mig mycket av att läsa här, men med en egen hund, speciellt en krävande ras, behövs mer än det jag lärt mig.
Det beror ju givetvis på hundindivid och hur man själv är, men jag skulle inte rekommendera att köpa en brukshund om man inte har NÅGON i sin närhet som man har förtroende för att kunna hjälpa en om man stöter på patrull, ex någon kunnig på ens lokala brukshundsklubb, instruktör med erfarenhet av brukshundar osv.

Minimum som förstagångsköpare borde vara att man köper av en bra uppfödare med lång erfarenhet av brukshundar och som man känner kommer kunna hjälpa en om man stöter på svårigheter, och som också skulle vara villig att ta tillbaka hunden om man känner att det blir för svårt för en. Har man en sådan uppfödare bakom sig så kan det bli superbra "trots" att man är förstagångshundägare.

Tyvärr så finns det många uppfödare av bruksraser som själva inte har en aning om vare sig bruksträning eller hur man hjälper sina valpköpare om de får problem, och inte heller är villiga eller kunniga nog att ta hem och utvärdera hunden om ägaren får problem. En sån bör man verkligen inte köpa bruksras av, särskilt inte om man är förstagångsköpare, just för att det kan bli farligt om man ex får en hund med hög skärpa/integritet/aggression osv och inte har någon som man kan vända sig till.


Vad gör ni med era brukshundar som får de att bli riktigt trötta efteråt? Hur ofta?
Skogsarbete (spår/sök/upplet), skyddsarbete, saker där hunden får koncentrera sig mycket (olika från hund till hund vad detta innebär), fysträning som rapportskick/dragträning med kickbike eller cykel/löpband/simning. Exempelvis.

Vid högsäsong på träning och tävling gör vi något med hundarna, fys och/eller momentträning för tävling i snitt 6 dagar i veckan.

 

[MiniLi]

Det svåra är väl att man som förstagångsköpare oftast har ganska dålig koll. Jag tror det är MÅNGA som i efterhand insett att man hade alldeles för dålig koll när man valde sin första hund/uppfödare. Det krävs ju en del kunskap för att veta vad man ska leta efter och för att kunna sålla mellan bra/dåliga exemplar och uppfödare.
Brukshund kan funka jättebra som förstagångsägare om man får en bra hund och aktiverar den tillräckligt, men det är ju en överhängande risk att förstagångsägare råkar köpa en "dålig" brukshund och då blir det väldigt mycket jobbigare än om man köper en "dålig" sällskapshund.

Innan man har haft hund är det ju också svårt att veta vad man kommer tycka är roligt. Man måste ju oftast prova olika aktiviteter innan man vet vad man gillar, och man kanske behöver testa lite hur mycket tid man faktiskt kommer vilja lägga långsiktigt. Sen kan ju sånt ändra sig ändå.

Själv köpte jag först ridgeback (också svår förstagångshund men på ett annat sätt), sen tog jag en omplacerad aussie med en del beteendeproblem och sen en ny jättetrevlig aussie. Dock förändras ju en livssituation ibland på oväntade sätt, jag hade tidigare lagt jättemycket tid på hundträning men kände plötsligt att jag inte ville mer. Då var det inte så kul att stå där med en ung aussiehane som jag inte hade lust att aktivera tillräckligt. Han fick inga beteendeproblem eller liknande men jag omplacerade honom för att det inte var schysst mot hunden att tvinga honom att leva ett "sällskapshundsliv". Det kan ju vara bra att tänka kring, om man ångrar sig kring hur mycket tid man kan/vill lägga så kanske man inte kan ha kvar sin hund. Med en sällskapsras kanske det hade funkat bättre att dra ner på aktivitet/byta aktivitet så att båda är nöjda.

 

[Wingates]

Dock förändras ju en livssituation ibland på oväntade sätt, jag hade tidigare lagt jättemycket tid på hundträning men kände plötsligt att jag inte ville mer. Då var det inte så kul att stå där med en ung aussiehane som jag inte hade lust att aktivera tillräckligt. Han fick inga beteendeproblem eller liknande men jag omplacerade honom för att det inte var schysst mot hunden att tvinga honom att leva ett "sällskapshundsliv". Det kan ju vara bra att tänka kring, om man ångrar sig kring hur mycket tid man kan/vill lägga så kanske man inte kan ha kvar sin hund. Med en sällskapsras kanske det hade funkat bättre att dra ner på aktivitet/byta aktivitet så att båda är nöjda.

Fast sådär är det ju med allt.
Jag kan ju aldrig veta om jag tycker något är roligt om 5 år liksom

Alltså givetvis ska man tänka igenom sitt köp och rasval ordentligt men köpa sällskapshund för att man kanske kan ha tröttnat om ett par år (fast man tycker något är jättekul nu) är ju orimligt.
Då kan man ju aldrig syssla med något krävande liksom.
Jag kan ju lika gärna bli överkörd oc bli förlamad imorgon liksom eller något annat som gör att jag inte kan ha brukshund längre.

 

[MiniLi]

Fast sådär är det ju med allt.
Jag kan ju aldrig veta om jag tycker något är roligt om 5 år liksom

Alltså givetvis ska man tänka igenom sitt köp och rasval ordentligt men köpa sällskapshund för att man kanske kan ha tröttnat om ett par år (fast man tycker något är jättekul nu) är ju orimligt.
Då kan man ju aldrig syssla med något krävande liksom.
Jag kan ju lika gärna bli överkörd oc bli förlamad imorgon liksom eller något annat som gör att jag inte kan ha brukshund längre.

Jag tror ändå att det är större chans att det blir rätt om man har testat att hålla igång med mycket hundaktiviteter innan. När man inte haft hund så är det större osäkerhet, även om förutsättningarna kan ändras för alla.

Det finns ju många käcka raser som man kommer långt med. Man behöver ju inte välja den värsta soffpotatisen eller den mest svårmotiverade rasen. Men en käck, lättmotiverad och lite mjukare hund ÄR ju lättare. Det är mindre risk att det blir fel helt enkelt.

Tillägg.. Bara det här att veta vilket slags temperament man trivs med kan ju kräva att man testat lite.

 

[Wingates]

Jag tror ändå att det är större chans att det blir rätt om man har testat att hålla igång med mycket hundaktiviteter innan. När man inte haft hund så är det större osäkerhet, även om förutsättningarna kan ändras för alla.

Det finns ju många käcka raser som man kommer långt med. Man behöver ju inte välja den värsta soffpotatisen eller den mest svårmotiverade rasen. Men en käck, lättmotiverad och lite mjukare hund ÄR ju lättare. Det är mindre risk att det blir fel helt enkelt.

Tillägg.. Bara det här att veta vilket slags temperament man trivs med kan ju kräva att man testat lite.

Det är ju helt olika hur man är.
Jag gick direkt på brukshund som sagt och att skaffa en "enklare" sällskapshund hade dödat mitt intresse helt tror jag.
Typ som att jag hade köpt skogsmulle istället för en häst jag kunnat träna med.

Som sagt. Man ska tänka igenom det ordentligt men det finns ju ingen som kan spå i framtiden ändå.

 

[MiniLi]

Det är ju helt olika hur man är.
Jag gick direkt på brukshund som sagt och att skaffa en "enklare" sällskapshund hade dödat mitt intresse helt tror jag.
Typ som att jag hade köpt skogsmulle istället för en häst jag kunnat träna med.

Som sagt. Man ska tänka igenom det ordentligt men det finns ju ingen som kan spå i framtiden ändå.

Men hur många köper en tävlingshäst utan att först ha ökat upp sitt ridintresse successivt?
De flesta rider först någon/några gånger i veckan innan de ger sig på tävlingshäst.

Sen kan det såklart bli jättebra ändå, jag tycker bara att man ska tänka igenom det noga. Det ÄR större risk att det blir fel om man inte är hundvan sen innan.

 

[Fruentimber]

Det är ju helt olika hur man är.
Jag gick direkt på brukshund som sagt och att skaffa en "enklare" sällskapshund hade dödat mitt intresse helt tror jag.

Men det blir ju lite som att påstå att det enda som finns att välja på är Ferrari eller Volvo. Så är det ju verkligen inte. Nu gjorde ju du det valet, men det finns ju inget som säger att det var antingen brukshund eller "enklare sällskapshund"? Jag menar, HUR många raser finns det inte däremellan? Mängder.

 

[BornAgain]

Det är ju helt olika hur man är.
Jag gick direkt på brukshund som sagt och att skaffa en "enklare" sällskapshund hade dödat mitt intresse helt tror jag.
Typ som att jag hade köpt skogsmulle istället för en häst jag kunnat träna med.

Som sagt. Man ska tänka igenom det ordentligt men det finns ju ingen som kan spå i framtiden ändå.

Hur vet du hur ditt liv med sällskapshund hade blivit? Fast om du tror att de "bara" är skogsmulle skulle du agerat därefter och då skulle du inte kommit någonstans och haft en frustrerad hund (fast en som surade eller inriktade livet på mat istf att riva hus och äta grannar).

Har man aldrig suttit till häst och tror att man skulle tycka att dressyr är roligt, så kommer man ofta längre med ett hygglo med ordinära gångarter än en dressyrstammad supertalang. Det finns många olika grader mellan Ferrari och traktor.

Vill man göra nosarbete är många av jaktraserna faktiskt intressantare än brukshundarna (utom i vissa former av spårtävlingar). Och är det i sök man har sitt hjärta, så anser jag att räddningshunden är nummer 1. Då ska det vara en hund man kan lyfta, som jobbar i olika miljöer, är lätt att hantera och har bra päls. På jobbet vill de gärna ha jakthundar för de ger sig inte och jobbar mer självständigt (vi brukade ha fler klassiska brukshundar).

Om vi undviker de mest extrema linjerna på ffa malle och schäfer - och de sämsta linjerna med rädslor och dådkraft tillsammans med vakt - så tror jag faktiskt att kontakt med rätt människor är viktigare än rätt hundras

 

[Fruentimber]

Det är ju ingen som säger att om du inte kan ha bruksschäfer så får du skaffa en papillon, liksom.

 

[vallhund]

Det svåra är väl att man som förstagångsköpare oftast har ganska dålig koll. Jag tror det är MÅNGA som i efterhand insett att man hade alldeles för dålig koll när man valde sin första hund/uppfödare. Det krävs ju en del kunskap för att veta vad man ska leta efter och för att kunna sålla mellan bra/dåliga exemplar och uppfödare.
Brukshund kan funka jättebra som förstagångsägare om man får en bra hund och aktiverar den tillräckligt, men det är ju en överhängande risk att förstagångsägare råkar köpa en "dålig" brukshund och då blir det väldigt mycket jobbigare än om man köper en "dålig" sällskapshund.

Innan man har haft hund är det ju också svårt att veta vad man kommer tycka är roligt. Man måste ju oftast prova olika aktiviteter innan man vet vad man gillar, och man kanske behöver testa lite hur mycket tid man faktiskt kommer vilja lägga långsiktigt. Sen kan ju sånt ändra sig ändå.

Själv köpte jag först ridgeback (också svår förstagångshund men på ett annat sätt), sen tog jag en omplacerad aussie med en del beteendeproblem och sen en ny jättetrevlig aussie. Dock förändras ju en livssituation ibland på oväntade sätt, jag hade tidigare lagt jättemycket tid på hundträning men kände plötsligt att jag inte ville mer. Då var det inte så kul att stå där med en ung aussiehane som jag inte hade lust att aktivera tillräckligt. Han fick inga beteendeproblem eller liknande men jag omplacerade honom för att det inte var schysst mot hunden att tvinga honom att leva ett "sällskapshundsliv". Det kan ju vara bra att tänka kring, om man ångrar sig kring hur mycket tid man kan/vill lägga så kanske man inte kan ha kvar sin hund. Med en sällskapsras kanske det hade funkat bättre att dra ner på aktivitet/byta aktivitet så att båda är nöjda.

Upplever samma med våra välavlade vallhundar, speciellt BC o WK.

 

[Wingates]

Men det blir ju lite som att påstå att det enda som finns att välja på är Ferrari eller Volvo. Så är det ju verkligen inte. Nu gjorde ju du det valet, men det finns ju inget som säger att det var antingen brukshund eller "enklare sällskapshund"? Jag menar, HUR många raser finns det inte däremellan? Mängder.

Det var därför jag skrev "enklare".
Det är ändå skillnad på bruksras och andra raser och jag antar att det är pga "enkelheten" folk har en idé om att man ska skaffa något annat än bruksras först.

 

[Pooh]

Jag skaffade schäfer som första-ras på åttiotalet. var visserligen uppväxt med hund i familjen, men den ”bara fanns där”.
Hade turen att köpa från en mycket seriös uppfödare i samma stad som jag bodde i, så det blev mycket och bra support både vad gäller utställning som brukset.
Upplevde aldrig problem med att det var en jobbig ras att aktivera trots okunskap av oss i början. Vi ( jag och maken) fick ett stort hundintresse och hade efter något år varsin hund och tävlade aktivt upp tom elitklass, och jag utbildade mig till instruktör inom SBK.
De senaste tio åren har vi haft tävlingsuppehåll och haft Parson Russell istället. För att förra sommaren fått en nytändning igen så nu har jag en ACD. Hon kräver bra mycket mer än någon av våra schäfrar gjorde. De kunde lätt ligga och slappa om det blev vilodagar nångång utan att det märktes, det händer inte med Cattedogen!

Så med bra hjälp och gediget intresse ser jag inga problem med att skaffa brukshund som förstahund.

 

[Sasse]

Okej, nu har ni skrämt upp mig igen

Jag har ingen direkt koll på hur man läser av vilka linjer som är bra/mindre bra, så där skulle det kunna bli tokigt. Det hade varit topp om jag haft en hundkunnig person i min närhet jag kunnat rådfråga, men det har jag som sagt inte. Det är något jag behöver skaffa mig. Förhoppningsvis är uppfödaren vettig, och även dylika instruktörer.

Risken att få en mentalt mindre bra hund tillsammans med att jag kanske inte är så konsekvent som jag vill tro att jag är, skrämmer mig mest.

En vettig uppfödare är A och O. Säger en uppfödare av en ras nej - hugg tag i denne och fråga varför. Be om förslag på andra raser eller om det finns uppfödare av linjer inom samma ras som passar dig bättre.

Var realist - hur ska du ha hunden när du arbetar? En stor, energisk hanhund kan det vara svårt att få plats till på hunddagis. Det kanske inte heller är en hund som mormor 82 kan passa.

Många riktigt trevliga hundar är piss som tonåringar i 2-års åldern

Det är också en av de stora frågorna jag funderar över. Det kan hända att mina föräldrar kommer passa hunden emellanåt, om än kanske inte till vardags. De verkar sky större, tuffare brukshundar som schäfer. Det kanske inte är lämpligt med en sådan ras av den anledningen. En mindre, "älska-allt-och-alla"-hund, kanske är bättre?

Är man personen som inte kan motivera sig att komma ut utomhus när vädret är trist ska man kanske inte satsa på en brukshund tänker jag. Man får vara beredd att bli kall och blöt samt att famla runt i mörkret ute med pannlampa (om man nu jobbar dagtid på vintern). Hundens mentala välmående får gå före den egna bekvämligheten. Precis som i de flesta fall om man har häst vilket jag har haft tidigare.

Vem stannar inte hellre inne när det är trist väder? Hundens välmående går före ens egen bekvämlighet som du sa. Tidigare när jag red var jag ute mycket trots regn, blåst, snöstorm. Det blir ingen skillnad med hund, det är ett måste.

Lära urhund gå fint i koppel: hund drar. Jag stannar. Hund drar hårdare. Jag står kvar. Hund sätter sig ner och funderar. Hund drar åt ett annat håll. Hund funderar. Hund gör en piruette och försöker rusa iväg. Hund funderar. Hund drar åt ett nytt håll. Hund försöker gnaga av kopplet. Hund sätter sig och gråter (här tröstar jag och imorgon börjar vi om igen). (och ja, jag har i frustrerade ögonblick försökt dra tillbaka med resultatet hund drar ännu mer eller hund kastar sig på marken och vägrar att öht vara med på det här igen någonsin aldrig i livet och "du kan dra mig om du vill och törs så det, din...")

Den här beskrivningen faller även in under mina föräldrars cocker

Innan man har haft hund är det ju också svårt att veta vad man kommer tycka är roligt. Man måste ju oftast prova olika aktiviteter innan man vet vad man gillar, och man kanske behöver testa lite hur mycket tid man faktiskt kommer vilja lägga långsiktigt. Sen kan ju sånt ändra sig ändå.

Jag är uppväxt med hund och har provat en del aktiviteter redan, vissa som jag vet att jag vill vidareutveckla. Men med en ny hund kommer det bli en helt annan nivå av att prova på, och se vad vi båda fastnar för. Tävlat har jag aldrig gjort, så det blir en helt nytt.

Jag förstår absolut tanken att skaffa en mindre aktiv hund för att se hur aktiv man är och vad man vill göra med hunden. Det är det jag ständigt tänker och funderar på, vad som är bäst och lättast för mig, och naturligtvis även vad som är bäst för den framtida hunden.

 

[Bulldoozer]

Vet du inte riktigt vad du vill inrikta dig på utan vill testa lite allt möjligt så kanske en lättsam och förlåtande allround hund är ett bättre val än en större brukshund som första hund.
Har själv fyra hundar modell mindre till mellanstor och även om jag älskar större raser så är det oerhört mycket lättare med till exempel hundvakt till våra mindre hundar. Du får fundera på vad som är viktigast för dig i din vardag. Sen om det inte funkar eller nåt händer så att man inte kan ha kvar hunden så är det också i regel lättare att omplacera mindre hundar vilket för mig också är en faktor att ta hänsyn till.
Sen så har jag en ordentlig dos träningsvilja, will to please och energi i min ena hund, såpass att det kan bli lite jobbigt om man skulle vara sjuk mer än några dagar . Vi har hittills kört lydnad, rallylydnad, agility, htm och vallning och hon är tack och lov ganska förlåtande mot mina förarfel så det går bättre än jag förtjänar . Förra året plockade vi tre titlar och i år hoppas jag på att plocka nån till. Jag kommer troligen hålla mig i vallhundsgruppen även i framtiden då jag gillar följsamheten och arbetsviljan som finns i många av raserna där. Det jag vill säga är att man kan hitta andra raser än bara de inom bruks om man vill ha en bra tränings kompis.

 

[linnsan]

Okej, nu har ni skrämt upp mig igen

Jag har ingen direkt koll på hur man läser av vilka linjer som är bra/mindre bra, så där skulle det kunna bli tokigt. Det hade varit topp om jag haft en hundkunnig person i min närhet jag kunnat rådfråga, men det har jag som sagt inte. Det är något jag behöver skaffa mig. Förhoppningsvis är uppfödaren vettig, och även dylika instruktörer.

Risken att få en mentalt mindre bra hund tillsammans med att jag kanske inte är så konsekvent som jag vill tro att jag är, skrämmer mig mest.

Det är också en av de stora frågorna jag funderar över. Det kan hända att mina föräldrar kommer passa hunden emellanåt, om än kanske inte till vardags. De verkar sky större, tuffare brukshundar som schäfer. Det kanske inte är lämpligt med en sådan ras av den anledningen. En mindre, "älska-allt-och-alla"-hund, kanske är bättre?
Vem stannar inte hellre inne när det är trist väder? Hundens välmående går före ens egen bekvämlighet som du sa. Tidigare när jag red var jag ute mycket trots regn, blåst, snöstorm. Det blir ingen skillnad med hund, det är ett måste.

Den här beskrivningen faller även in under mina föräldrars cocker

Jag är uppväxt med hund och har provat en del aktiviteter redan, vissa som jag vet att jag vill vidareutveckla. Men med en ny hund kommer det bli en helt annan nivå av att prova på, och se vad vi båda fastnar för. Tävlat har jag aldrig gjort, så det blir en helt nytt.

Jag förstår absolut tanken att skaffa en mindre aktiv hund för att se hur aktiv man är och vad man vill göra med hunden. Det är det jag ständigt tänker och funderar på, vad som är bäst och lättast för mig, och naturligtvis även vad som är bäst för den framtida hunden.

Anledningen med hur lätt det blir att lämna bort hunden/hundarna är varför jag själv funderar på om jag verkligen ska ha två brukshundar eller ha en samt ett lite enklare komplement Samtidigt så behöver det inte bli så klurigt. Har mött sällskapshundar som är jobbigare än Gripa (fast på annat sätt) och hanterar man en brukshund rätt så är de ju inte så fruktansvärt svåra. Men det är väl det där med rätt hantering som folk (speciellt om man lämnar till mindre kunnig) gör fel skulle jag säga.

Som exempel kan jag ju ta när min mamma passade Gripa (och Viggo). Hon har passat Gripa flera gånger utan några som helst problem. Men denna gången kom en granne över och Gripa blev visst SKITGLAD. Så glad och jobbig att grannen faktiskt blev lite rädd (glad Gripa skällde och hoppade runt och trodde de skulle leka) och mamma blev lite rädd, inte för Gripa, hon fattade att det var lek/frustration, men för situationen då hon faktiskt inte visste hur hon skulle göra då hon aldrig gjort så innan. Hade jag varit där hade jag hanterat det helt annorlunda och problemet hade högst sannolikt inte uppstått. Men förmodligen så blev hon superglad både över att Viggo var där och var uppspelt och hon blev lite avis och frustrerad samtidigt som när dom nog blev osäkra gjorde Gripa mer frustrerad för hon skulle ju visa hur skitaglad hon var

En boll i käften, prata lugnt, hålla lite i henne och "kramas" gör henne lugn snabbt OM hon skulle bli frustrerad. Men då tar man hunden INNAN den når den nivån.

Men det är väl lite såna situationer som jag tänker att man måste instruera folk i. Och eventuellt räkna med att folk inte kan hantera. Min mamma är liksom van vid små sällskapshundar som egentligen knappt behöver fostras när det kommer besök. Ingen bryr sig om de hoppar runt lite. Viggo var ju liksom lika glad som Gripa men vem blir rädd för en liten skit på 30 cm?

Tillslut så stängde dock mamma in Gripa och det är ju en lösning man kan be hundpassaren göra också om man vet att de inte kan hantera OM hunden går upp i varv.

Likadant så har jag instruerat i hur hon ska göra om någon hund skulle komma fram och mucka gräl och det blir slagsmål. Strypa loss. Aldrig aldrig aldrig börja banka på hunden eller liknande då den snarare lär gå igång av det. Förvånansvärt många verkar tro att börja slå på hunden ska fungera.

Jag tänker att mycket sånt som folk som är vana vid lite "mer" hund gör per automatik måste man tänka på att säga till folk att göra/inte göra.

Hoppas inte jag skrämt dig för mycket nu Inte min tanke. De behöver inte vara så svåra. Beror mycket på personen som hanterar dom.

 

[linnsan]

@Sasse
Vilken brukshund var det du funderade på?
Kom på en annan tanke. Att ha en foderhund från försvarsmakten. Då har du hunden tills den är ca 18 månader (om jag inte minns fel) och kan känna på under tiden hur det känns med brukshund. Det är ju även den jobbigaste delen under hunden liv så kan vara bra

Man får ju dock räkna med att lämna ifrån sig hunden sen om de går igenom det test dom gör.

Jag själv har funderat på det för att känna på under en längre tid hur två brukshundar känns i vardagen.

 

[Sasse]

Vet du inte riktigt vad du vill inrikta dig på utan vill testa lite allt möjligt så kanske en lättsam och förlåtande allround hund är ett bättre val än en större brukshund som första hund.
Har själv fyra hundar modell mindre till mellanstor och även om jag älskar större raser så är det oerhört mycket lättare med till exempel hundvakt till våra mindre hundar. Du får fundera på vad som är viktigast för dig i din vardag. Sen om det inte funkar eller nåt händer så att man inte kan ha kvar hunden så är det också i regel lättare att omplacera mindre hundar vilket för mig också är en faktor att ta hänsyn till.
Sen så har jag en ordentlig dos träningsvilja, will to please och energi i min ena hund, såpass att det kan bli lite jobbigt om man skulle vara sjuk mer än några dagar . Vi har hittills kört lydnad, rallylydnad, agility, htm och vallning och hon är tack och lov ganska förlåtande mot mina förarfel så det går bättre än jag förtjänar . Förra året plockade vi tre titlar och i år hoppas jag på att plocka nån till. Jag kommer troligen hålla mig i vallhundsgruppen även i framtiden då jag gillar följsamheten och arbetsviljan som finns i många av raserna där. Det jag vill säga är att man kan hitta andra raser än bara de inom bruks om man vill ha en bra tränings kompis.

Jag har funderat på massor av raser. Mindre aktiva raser, mindre storlek av allehanda raser... Att det blir brukshund är inte skrivet i sten på något sätt. Det lockar mig för att de har viljan och kan ta sig långt tävlingsmässigt, men det kan vara mer lämpligt med en annan ras och jag funderar mycket på vad som är rätt.

Har för mig att du har corgi? Jag har funderat på den rasen, samt även lancashire heeler, västgötaspets. De verkar alla ha lite go i sig. Det som inte tilltalar är de korta benen, och så vet jag inte hur lämpliga de är till det jag vill göra. Jag vill bland annat satsa på drag. Så jag vill ha en hund med mycket will to please som samtidigt har styrkan (och hälsan) att dra. Jag har i dagsläget bara bikejorat men vill testa på lite andra typer av drag också. Jag har blivit starkt avrekommenderad från dessa raser i och med det, och ser mig för vad det finns för andra som är lämpliga för ändamålet.

Givetvis finns det även andra raser, som sagt är inte brukshund skrivet i sten. Jag tycker det är jättesvårt att hitta den perfekta rasen. Jag gillar ofta de hundar jag träffar, vilket inte gör det lättare att välja heller

@Sasse
Vilken brukshund var det du funderade på?
Kom på en annan tanke. Att ha en foderhund från försvarsmakten. Då har du hunden tills den är ca 18 månader (om jag inte minns fel) och kan känna på under tiden hur det känns med brukshund. Det är ju även den jobbigaste delen under hunden liv så kan vara bra

Man får ju dock räkna med att lämna ifrån sig hunden sen om de går igenom det test dom gör.

Jag själv har funderat på det för att känna på under en längre tid hur två brukshundar känns i vardagen.

Många
Schäfer, Kelpie, Korthårig Collie, Aussie, Beauceron, Vit Herdehund, Chodsky Pes, ungefär i den ordningen

Det är en tanke såklart. Jag gissar att jag kommer satsa på en redan vuxen hund dock. Valp blir svårt för mig att ha som ensamstående, åtminstone i nuläget. Vet inte om det gör det lättare/svårare att hitta en mentalt bra individ eller om det inte är någon skillnad från när man letar valp.

Du har absolut inte skrämt upp mig när du beskrev Gripa. Jag tycker inte det låter så farligt, och kan man bara "knepen" att få en lugn hund, t.ex. en hund med ett uppdrag (hålla boll) så är det super. Det svåra är väl att instruera andra att göra så/inte göra så. Mina föräldrar verkar t.ex. sky schäfer, och anser att det är svåra hundar man måste ha en hård uppfostran på. Det kanske går att ändra deras syn, men kanske inte. En annan ras de inte har någon negativ erfarenhet av kanske är att föredra. (De växte upp med schäfer på 60/70-talet). Jag gillar ju schäfer annars, om man får från rätt linjer verkar det vara en cool allroundhund med mycket att ge, förlåtande, relativt enkel som "nybörjarhund" sas. Jag tror mig hittat bra uppfödare, men sedan handlar det om att hitta rätt linjer också.

Och så funderade jag på om det finns lättare brukshundar istället, som KH Collie, VH, Beauceron. Men huruvida de är lättare beror på vem man pratar med, vissa säger att de är extrema brukshundar och andra väldigt enkla. Svårt

 

[Bulldoozer]

Om du ska ha en vuxen så kan det vara svårt att få tag i en "bra" individ men det skulle jag säga ger större bredd i sökandet du kan söka efter rätt individ istället för ras då du redan vet vad du får till skillnad från när man tar valp iallafall om ägaren är ärlig i beskrivningen. Det svåra är att man inte får en hund med problembeteenden på halsen då det finns drivor av dem, jämfört med de få vettiga hundar som omplaceras men de finns de också. I corgi är det sällan det finns vuxna hundar till omplacering och det är väl ett gott tecken på att de flesta då är nöjda med sina hundar.

Kanske titta på omplacering från försvarsmakten? Enligt mina släktingar som jobbat där finns det väldigt trevliga hundar där men som ändå inte håller måttet pga olika anledningar.

 

[Wingates]

Jag har funderat på massor av raser. Mindre aktiva raser, mindre storlek av allehanda raser... Att det blir brukshund är inte skrivet i sten på något sätt. Det lockar mig för att de har viljan och kan ta sig långt tävlingsmässigt, men det kan vara mer lämpligt med en annan ras och jag funderar mycket på vad som är rätt.

Har för mig att du har corgi? Jag har funderat på den rasen, samt även lancashire heeler, västgötaspets. De verkar alla ha lite go i sig. Det som inte tilltalar är de korta benen, och så vet jag inte hur lämpliga de är till det jag vill göra. Jag vill bland annat satsa på drag. Så jag vill ha en hund med mycket will to please som samtidigt har styrkan (och hälsan) att dra. Jag har i dagsläget bara bikejorat men vill testa på lite andra typer av drag också. Jag har blivit starkt avrekommenderad från dessa raser i och med det, och ser mig för vad det finns för andra som är lämpliga för ändamålet.

Givetvis finns det även andra raser, som sagt är inte brukshund skrivet i sten. Jag tycker det är jättesvårt att hitta den perfekta rasen. Jag gillar ofta de hundar jag träffar, vilket inte gör det lättare att välja heller

Många
Schäfer, Kelpie, Korthårig Collie, Aussie, Beauceron, Vit Herdehund, Chodsky Pes, ungefär i den ordningen

Det är en tanke såklart. Jag gissar att jag kommer satsa på en redan vuxen hund dock. Valp blir svårt för mig att ha som ensamstående, åtminstone i nuläget. Vet inte om det gör det lättare/svårare att hitta en mentalt bra individ eller om det inte är någon skillnad från när man letar valp.

Du har absolut inte skrämt upp mig när du beskrev Gripa. Jag tycker inte det låter så farligt, och kan man bara "knepen" att få en lugn hund, t.ex. en hund med ett uppdrag (hålla boll) så är det super. Det svåra är väl att instruera andra att göra så/inte göra så. Mina föräldrar verkar t.ex. sky schäfer, och anser att det är svåra hundar man måste ha en hård uppfostran på. Det kanske går att ändra deras syn, men kanske inte. En annan ras de inte har någon negativ erfarenhet av kanske är att föredra. (De växte upp med schäfer på 60/70-talet). Jag gillar ju schäfer annars, om man får från rätt linjer verkar det vara en cool allroundhund med mycket att ge, förlåtande, relativt enkel som "nybörjarhund" sas. Jag tror mig hittat bra uppfödare, men sedan handlar det om att hitta rätt linjer också.

Och så funderade jag på om det finns lättare brukshundar istället, som KH Collie, VH, Beauceron. Men huruvida de är lättare beror på vem man pratar med, vissa säger att de är extrema brukshundar och andra väldigt enkla. Svårt

Vill du satsa på drag vill jag slå ett slag för dobermann faktiskt.

Annars är en schäfer ett bra alternativ eftersom de är bra allroundhundar.
Om det är en uppfödare på D som ligger här nere så kan jag avråda faktiskt..

 

[Sasse]

Om du ska ha en vuxen så kan det vara svårt att få tag i en "bra" individ men det skulle jag säga ger större bredd i sökandet du kan söka efter rätt individ istället för ras då du redan vet vad du får till skillnad från när man tar valp iallafall om ägaren är ärlig i beskrivningen. Det svåra är att man inte får en hund med problembeteenden på halsen då det finns drivor av dem, jämfört med de få vettiga hundar som omplaceras men de finns de också. I corgi är det sällan det finns vuxna hundar till omplacering och det är väl ett gott tecken på att de flesta då är nöjda med sina hundar.

Kanske titta på omplacering från försvarsmakten? Enligt mina släktingar som jobbat där finns det väldigt trevliga hundar där men som ändå inte håller måttet pga olika anledningar.

Då ska jag kika på hundar från Försvarsmakten när det blir aktuellt, tack!

Och andra raser överhuvudtaget. Som du säger kan man leta efter en individ snarare än ras när man letar efter en vuxen hund.

Vill du satsa på drag vill jag slå ett slag för dobermann faktiskt.

Annars är en schäfer ett bra alternativ eftersom de är bra allroundhundar.
Om det är en uppfödare på D som ligger här nere så kan jag avråda faktiskt..

Dobermann verkar vara trevliga hundar, men inte riktigt min typ. Jag känner inte att jag vill ha den rasen som förstahund heller

Schäfer har jag träffat många trevliga och en ras jag funderat på, men jag har inte tänkt att det blir från uppfödaren på D härnere. De jag kikat på ligger utanför Skåne.