Som vanligt svårt när man inte är med och kan läsa hästen, men här ett par tankar.
Det där med "flyktmotor" tror jag inte spelar så stor roll här, däremot kanske ett vanligt sunt "jag vill inte sitta fast". När det gäller att använda styrka, håller jag fullkomligt med dig. Sånt här löser man bäst med intelligens och känsla och inte med muskler.
För att komma framåt, skulle jag använda mig av immunicering, dvs dela upp situationen i atomer och sedan jobba med var och en tills helheten var problemfri.
Bygga upp förtroendet er emellan. Beröring över hela kroppen och fr a benen utan krav på att lyfta dom. Öka känslan och intensiteten i beröringarna. Greppa om hals, bål och ben. Be om ett ben i taget, bara lyfta och mjukt sätta ner igen. Inte släppa tvärt. Ej heller vara fixerad vid just besvärliga ben. Variera och använda ett rep att först beröra hela kroppen, sedan lyfta benen. På alla sätt jobba på förtrolighet och naturlighet, dvs att allt du gör, betraktas av hästen som det man "alltid" gör. Både ute och inne i olika situationer.
Många hästar har sina egna "fobier". En del är rädda om öronen, andra om ett ben, andra återigen om svansen. Med små, små steg jobbar man sig förbi det där, under förutsättning att det inte finns fysiska fel.
Kanske fick du något uppslag att gå vidare med. Lycka till.
LIA