Att våga må bra

Jag är lite rädd för att må "för" bra. Det är egentligen inte så konstigt med tanke på att varje gång jag lyckats ta mig på fötter senaste året/åren så har något kommit och slagit undan benen på mig. Som att Murphy utsett mig till sin BFF
Visst blir det ju lite självuppfyllande, och är helt klart något jag behöver ta upp med min terapeut.

Men tänker sticka ut hakan och säga att, fan i dag är en bra dag.
Ingen PMS, mensen (tredje gången på en månad) blev inte så farlig och tror fasiken förkylningen inte blev så mycket mer än en tryckande huvudvärk över panna och näsrygg.

 

[Ajaj]

Njuta av dig och ta en dag i taget! Härligt med en bättre dag så fokusera bara på här och nu.