Sv: Att vara blind
Ja visst. Jag träffar många gamla i mitt jobb och det är ju inte helt ovanligt att man förlorar synen på äldre dagar, pga starr eller gulafläcken-degeneration eller andra synskador. Det är väldigt olika hur det påverkar. En del fortsätter att leva som vanligt så gott det går. Skaffar talböcker, taltidning mm för att kunna fortsätta hänga med, går ut på egen hand, träffar folk etc. Andra sörjer enormt, vågar inte gå ut, hittar inte alternativa sätt att göra det man vill.
Sen är det olika med synhinder - en del ser färger, en del har bara mörker och ljus, en del har syn i en begränsad del av synfältet - vet du vad det är du riskerar?
Om du vet att du riskerar att förlora synen tycker jag du ska göra vissa saker redan nu medan du ser. T ex strukturera ditt hem och dina saker så att det fungerar för dig att hitta utan att se. Ordning, saker på sin plats etc. Lär dig blindskrift! Lär dig orientera dig. Lägg märke till hur systemet med räfflor i gatsten är utformat vid övergångsställen. Du kan öva dig att käppa. Känn igen dina käras ansikten med händerna.
Ju mer du klarar utan att se desto mer kommer du att kunna vara självständig och leva ditt liv när du inte längre ser. Du bygger också upp en kunskap och en självtillit som kommer hjälpa dig.
Om du kan sköta ditt jobb när du inte ser vet inte jag, men om du inte kan använda dig av allmänna kommunikationsmedel är du berättigad till färdtjänst för att ta dig till jobbet och andra ställen.
En ledarhund är ett fantastiskt hjälpmedel. Även en "vanlig" hund kan hjälpa dig. Men vänta inte utan förbered dig.
Jag förstår att man sörjer att förlora sin syn. Speciellt om det har varit en viktig del av ens liv ju, vilket det är för de flesta. Jag tror många tar den för given. Jag har irriterat mig många gånger och kommer säkert göra det några gånger till, på att jag inte ser som andra, framför allt när folk inte tror att jag har så dålig syn som jag har. Jag är van vid att se dåligt, men tycker ju om att se, precis som andra uppskattar sin syn ju.
Däremot känner jag lite gran nu att det inte är hela världen ändå. Detta är något jag vetat om i flera år nu och har hunnit bearbeta det under tiden ju. Jag konstaterade i går bara att jag får gå till min läkare och kolla upp synen nu, jag kan inte läsa alls utan glasögon vilket ju är en stor nedgång, och så vill jag höra hans ord om hur det kan bli senare i livet för mig och vad som är fel. Jag har ingen aning vad som väntar men har förstått att det sker som det gör nu, jag ser mindre och mindre tydligt tills jag inte ser alls eller bara suddiga konturer på vissa saker. Min morfar var nästan blind tidigt i livet fast ändå pensionär när det skedde. Han sörjde sin syn och förbannade sina ögon. Fick några ögonsjukdomar också som var bidragande. Så jag vet ju vad som riskerar att vänta mig. Det är dock inte akut nu så att jag behöver memorera var mina saker är eller liknande
Vad jag däremot har tänkt på är det här med tåg, hur ska man veta vilket spår tåget går på om man inte har koll på det där man är? Det är irriterande känner jag, eftersom jag gärna vill klara mig själv som blind och väldigt gärna fortsätta med att åka tåg för det är en del av vad som är jag- att åka tåg. Jag har märkt hur räfflorna på asfalt och övergångsställen ser ut, brukar gå på dem, för "skojs skull" lite grann.

Men samtidigt känner jag att samhället inte är riktigt blindvänligt. Skulle det gå att göra det mer så att även blinda kan leva så normalt det går?
Blindskrift blev jag också nyfiken på för en tid sedan, eftersom den är så annorlunda än vad man är van vid ju.
Det här med självtilliten förstår jag att den är viktig, och den får man ju inte om man blir blind bara så där, så jag har ju en fördel i det här, som jag är glad över att jag har. Just nu har jag förstorat texten och ikonerna på datorn lite mer (de var förstorade redan förut) och även på mobilen kan man ju ändra storlek när man ska läsa, tills viss del. Glasögonen jag har kan man använda som förstoringsglas, mamma brukar låna dem när hon glömt sina glasögon och behöver läsa på något, tex när vi handlar, dock funkar de ju inte så för mig.
Jag jobbar nu som städerska och kan städa där i sömnen, men jag vet inte om de skulle acceptera det, fast varför skulle man inte kunna testa egentligen, jag har jobbat där i 8 år och det är samma ställe som jag gick mellanstadiet på. Men jag ska byta jobb, går ju utbildning till hälso och sjukvårdsadministratör (medicinsk sekreterare, men med lite fler arbetsuppgifter än så) och det borde även en blind klara av till viss del anser jag.
Hur menar du att vanlig hund kan hjälpa? Jag har två redan och den ena tränade jag när hon var 2 år till att aldrig gå över en väg utan att få tillstånd av mig genom att hon ska titta på mig och vänta på varsågod innan hon går. Inte ens om jag går får hon gå över. Det satt då, men hon är 7 år nu, så det är nog inget som är kvar. Henne har jag ju inte sedan, men det var också en kul grej att göra, hon är jätteduktig till att hålla sig i närheten och att undvika att gå in i saker. Vissa hundar är så korkade, men inte hon när det gäller det. Hade passat som ledarhund för mig
Att förbereda mig redan nu kanske är lite tidigt då jag helt klart ser även om det är suddigt och att jag inte ser vissa saker, men samtidigt har jag förberett mig och levt med det hela livet, man skaffar sig alternativa sätt med olika saker, även om det skulle bli en stor förändring som blind, så klart.
hur funkar det med att gå till affären tex? Sådant vill jag ju klara utan hjälp helt och det är mest sådant jag kan knorra över, att vara beroende av andra så att säga. Att få hjälp någon gång är ju ok, men att gå till affären och handla min mat, eller att ta tåget till jobbet osv känns ju som en grej jag VILL klara själv.
Förbereda mig vill jag göra, är väldigt nyfiken på hur det funkar som blind eftersom det är ett annat liv än vad man är van vid som seende.
