Att vara feminist

Vad gör ni i såna lägen? Detta är ju snälla människor som jag gillar och jag vill inte vara bitterfittig jämt. :meh:

Beror på vilka det är, krasst.

Jag har ngra vänner som bryter normer hela tiden, bara genom sitt varande. Ibland blir det extra viktigt att då passa in Någonstans - kanske genom en stereotyp könsroll för att liksom bevisa sin normalitet och existensberättigande i den sfären i a f.

Där brukar jag inte kommentera, men byter ämne.

En enkel variant annars är att bara upprepa den som personen sa, i frågeformat
- Han är så snäll din man som dammsuger!
- Är han så snäll min man som dammsuger?

Det blir inte gnälligt, men samtidigt inte undfallande. Det blir upp till den som kom med påståendet att besvara och förklara, eller att byta ämne.
 
Beror på vilka det är, krasst.

Jag har ngra vänner som bryter normer hela tiden, bara genom sitt varande. Ibland blir det extra viktigt att då passa in Någonstans - kanske genom en stereotyp könsroll för att liksom bevisa sin normalitet och existensberättigande i den sfären i a f.

Där brukar jag inte kommentera, men byter ämne.

En enkel variant annars är att bara upprepa den som personen sa, i frågeformat
- Han är så snäll din man som dammsuger!
- Är han så snäll min man som dammsuger?

Det blir inte gnälligt, men samtidigt inte undfallande. Det blir upp till den som kom med påståendet att besvara och förklara, eller att byta ämne.
Smart idé, verkligen!

Och jag håller ju med dig om det första, absolut.
 
Att inte vilja åka till IKEA tycker jag är fullständigt rimligt, det vill inte jag heller! :D Däremot kan man ju fråga varför han öht åker dit om han inte är intresserad.

Ang. att det skulle vara "duktigt" att dammsuga hade jag ifrågasatt om det verkligen var en vuxen man de talade om, så jävla svårt är det ju liksom inte.. :meh:
 
Men allvarligt, är här att vara feminist?
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/a2M6QE/kvinnliga-skadespelare-gor-egen-nyarshalsning

Nu får jag väl tonvis med skit för detta, men för mig går sånt här över till att bli larvigt.
Hur ska en feministisk kamp kännas seriös när det här händer alltför ofta?
Inte var det väl många män som gjorde en alternativ julvärd i svt när Kattis satt där?!
:banghead::banghead::banghead:
Som feminist tycker jag att det är jättebra att metoo och #tystnadtagning används såhär konkret.

Men du kanske skulle starta en tråd om det? Från denna tråds start: ”Jag hoppas att användare som inte identifierar sig som feminister visar respekt i tråden. Alla är såklart välkomna, men då med nyfikenhet kring upplevelsen av hur det är att vara feminist.
Det här är inte en tråd för att diskutera vad jämställdhet eller feminism är för något.”
 
Jag minns fortfarande tanten som verkligen fick mig att fundera på könsroller och hur lite man kan trivas i dom men ändå kämpa för att ha dom kvar

Jag var på en praktikplats och det gick så långt att jag började hata jobbet trots att jag gillade arbetsuppgiften i sig, det var dock inte på skoj och jag va runt 18 och trots att jag kände jag va p G att börja blöda näsblod så kunde jag inte gärna säga så mycket.

Vi var 3 stycken på hela kontoret och den ena damen gnällde på hur värdelöst hennes man va på allt (för att han va en man) HELA TIDEN. Han va kass på att laga mat (men hon lät honom såklart aldrig laga mat) han visste inte ens vad en dammsugare va och han såg ju aldrig när hon satt upp nya gardiner, eftersom han ju va man och MÄN SER INTE SÅNT. Om den andra damen som jobbade där sa att hennes man typ, plockat upp en handduk så fick hon höra att något sånt hade tantens man aldrig gjort på 2532 års äktenskap och dessutom så köpte han inga blommor heller. Någon gång sa jag till henne att det var väl bara att ge honom dammsugaren så skulle han nog lista ut hur den funkade, hon blev nästan stött. Han skulle ju antagligen elda upp hela huset innan han insåg hur den funkade och dessutom, så skulle han ju dammsuga FEL

Jag började fundera på hur jag ville att ett förhållande skulle se ut och hur lätt det var att falla in i en roll som man uppebarligen hatade men ändå inte gjorde ett dugg för att ta sig ur.

Nuförtiden hade jag tagit den diskussionen, men jag tar såklart inte alla, däremot har jag absolut inget emot att få feministstämpeln även om det är elakt menat
 
Men allvarligt, är här att vara feminist?
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/a2M6QE/kvinnliga-skadespelare-gor-egen-nyarshalsning

Nu får jag väl tonvis med skit för detta, men för mig går sånt här över till att bli larvigt.
Hur ska en feministisk kamp kännas seriös när det här händer alltför ofta?
Inte var det väl många män som gjorde en alternativ julvärd i svt när Kattis satt där?!
:banghead::banghead::banghead:

:confused: Det är väl inte ett dugg märkligt med protester från feministiskt håll när man tillsatt Persbrandt, av alla som fanns att välja på. Det är ju inte direkt en "hyvens karl", så att säga. Att då välja honom efter detta år med #MeToo är inget annat än ren och skär idioti.
 
Men du kanske skulle starta en tråd om det? Från denna tråds start: ”Jag hoppas att användare som inte identifierar sig som feminister visar respekt i tråden. Alla är såklart välkomna, men då med nyfikenhet kring upplevelsen av hur det är att vara feminist.
Det här är inte en tråd för att diskutera vad jämställdhet eller feminism är för något.”
Och du silar mygg och sväljer kameler.
Jag ÄR feminist, jag har dessutom sagt det tidigare i tråden. Det här ÄR "nyfikenheten kring upplevelsen av hur det är att vara feminist".
Detta är högst relevant då jag inte fått några som helst svar på mina senaste frågor som undrar just varför feminismen ska vara så :devil:-la vänster och rödstrumpa jämt. Men det var väl jobbigt förstår jag...

Det går utmärkt att vara feminist, att jobba för feminismen UTAN att ta det till "hysteriska fruntimmers-nivåer". Jag gör det hela tiden...
 
Och du silar mygg och sväljer kameler.
Jag ÄR feminist, jag har dessutom sagt det tidigare i tråden. Det här ÄR "nyfikenheten kring upplevelsen av hur det är att vara feminist".
Detta är högst relevant då jag inte fått några som helst svar på mina senaste frågor som undrar just varför feminismen ska vara så :devil:-la vänster och rödstrumpa jämt. Men det var väl jobbigt förstår jag...

Det går utmärkt att vara feminist, att jobba för feminismen UTAN att ta det till "hysteriska fruntimmers-nivåer". Jag gör det hela tiden...

Jag tycker att användandet av begreppet fruntimmer är olyckligt, särskilt ihop med ordet hysteriska, särskilt i en tråd om att vara feminist. Jag upplever inte någon hysteri i tråden, inte ens när det hettat till av olika anledningar.

Jag anser inte att feminismen är vänster per automatik. Det finns många olika slags analyser, och det är synd om det som är gemensamt ska döljas av dylika begrepp om varandras feminism.
 
Förstår dig. Men jag gör ett försök att komma igång igen:

En företeelse jag har svårt att hantera är när par i min omgivning, både på fb och IRL, agerar extremt stereotypt och aningslöst skojar om det.

Typ en man:

Haha sitter på Ikeas parkering och väntar på henne, det var verkligen inte min idé att åka hit!

Eller kvinnor till varann:

Nu har han just dragit fram dammsugaren, han är så himla duktig!

Men vad säger du, det skulle min aldrig göra, vilken tur du har!

Inte min heller, hihi, men han är bra på annat. I går kom han hem med en blombukett!

——

Vad gör ni i såna lägen? Detta är ju snälla människor som jag gillar och jag vill inte vara bitterfittig jämt. :meh:

Jag är för brutalt rak på sak för att inte vara en bitterfitta. Så jag får helt enkelt vara en bitterfitta jämt.
 
Jag tycker att användandet av begreppet fruntimmer är olyckligt, särskilt ihop med ordet hysteriska, särskilt i en tråd om att vara feminist. Jag upplever inte någon hysteri i tråden, inte ens när det hettat till av olika anledningar.

Jag anser inte att feminismen är vänster per automatik. Det finns många olika slags analyser, och det är synd om det som är gemensamt ska döljas av dylika begrepp om varandras feminism.
Just de orden var inte riktade till tråden alls (vilket jag tyckte framgick?).
Svaret ska läsas med de föregående inläggen i minnet :idea: Det var svar på ett annat svar.
Ett uttryck för min ilska att min feminism inte duger, och ja kanske olyckligt, men det står jag för.
 
Och du silar mygg och sväljer kameler.
Jag ÄR feminist, jag har dessutom sagt det tidigare i tråden. Det här ÄR "nyfikenheten kring upplevelsen av hur det är att vara feminist".
Detta är högst relevant då jag inte fått några som helst svar på mina senaste frågor som undrar just varför feminismen ska vara så :devil:-la vänster och rödstrumpa jämt. Men det var väl jobbigt förstår jag...

Det går utmärkt att vara feminist, att jobba för feminismen UTAN att ta det till "hysteriska fruntimmers-nivåer". Jag gör det hela tiden...

Hysteriska fruntimmers-nivår? Du kanske ska tänka dig för innan du uttalar dig.
 
Nu får jag väl tonvis med skit för detta, men för mig går sånt här över till att bli larvigt.
Hur ska en feministisk kamp kännas seriös när det här händer alltför ofta?
Inte var det väl många män som gjorde en alternativ julvärd i svt när Kattis satt där?!
:banghead::banghead::banghead:
Vad tycker du dom skulle gjort istället? :) Hur skulle en rimlig, för dig, reaktion vara? Att inte reagera alls?
Och varför vill du underkänna hur andra driver sina protester? :) Jag undrar liksom vad en vettig feministisk reaktion skulle vara enligt dig?

Och på vilket sätt tycker du att jämförelsen med Kattis är relevant? För att hon är kvinna och Persbrandt man? Jag kan faktiskt inte riktigt se att Kattis bör/skulle väcka samma reaktioner eftersom hon inte är direkt så kontroversiell som just Persbrandt (Och jag kan ju inte säga att det garanterat skulle vara så, men tänker att reaktionerna skulle vara betydligt
färre om någon annan manlig person valts till nyårsuppdraget. En måste ju inte välja ett ärkesvin liksom
;) )

Vidare tänker att det inte riktigt öppnar upp för en diskussion, oavsett vilken feministisk inriktning/partipolitisk färg en håller med om när uttryck som ”:banghead:” och raljerande används :)
 
Och du silar mygg och sväljer kameler.
Jag ÄR feminist, jag har dessutom sagt det tidigare i tråden. Det här ÄR "nyfikenheten kring upplevelsen av hur det är att vara feminist".
Detta är högst relevant då jag inte fått några som helst svar på mina senaste frågor som undrar just varför feminismen ska vara så :devil:-la vänster och rödstrumpa jämt. Men det var väl jobbigt förstår jag...

Det går utmärkt att vara feminist, att jobba för feminismen UTAN att ta det till "hysteriska fruntimmers-nivåer". Jag gör det hela tiden...
Vi har väl diskuterat olika feministiska inriktningar under hela tråden? Jag tycker det har varit väldigt tydligt att feminism inte alltid är vänsterorienterat.
 
Vad tycker du dom skulle gjort istället? :) Hur skulle en rimlig, för dig, reaktion vara? Att inte reagera alls?
Och varför vill du underkänna hur andra driver sina protester? :) Jag undrar liksom vad en vettig feministisk reaktion skulle vara enligt dig?

Och på vilket sätt tycker du att jämförelsen med Kattis är relevant? För att hon är kvinna och Persbrandt man? Jag kan faktiskt inte riktigt se att Kattis bör/skulle väcka samma reaktioner eftersom hon inte är direkt så kontroversiell som just Persbrandt (Och jag kan ju inte säga att det garanterat skulle vara så, men tänker att reaktionerna skulle vara betydligt
färre om någon annan manlig person valts till nyårsuppdraget. En måste ju inte välja ett ärkesvin liksom
;) )

Vidare tänker att det inte riktigt öppnar upp för en diskussion, oavsett vilken feministisk inriktning/partipolitisk färg en håller med om när uttryck som ”:banghead:” och raljerande används :)
Ok. Nej såklart måste det vara en reaktion! Jag tycker insta-initiativet "ring samtid ring" är superbra!
Jag vill underkänna (ditt ord) just protesten som jag länkat till därför att det står mig upp i halsen. Det KAN vara medias fel och hur dom framställer det, men faktum är att det blir "för mycket", det känns mer som påhopp än som protest. Det blir som om "anfall är bästa försvar" och det ställer inte jag upp på.

Jag tror också att valet av Persbrandt är just för att väcka dessa arga reaktioner och då vinner dom (de kränkta männen). Gå inte på deras inviter till fight...
 
Jag tror också att valet av Persbrandt är just för att väcka dessa arga reaktioner och då vinner dom (de kränkta männen). Gå inte på deras inviter till fight...

Så istället ska man tyst låta det förbipassera? Sen när har ignorans någonsin löst något alls?
Att det står dig "upp i halsen", ser jag inte som argument nog till varför protesten på något sätt skulle underkännas inom feminismen. Då får du nog utveckla argumentationen, rejält.

Ditt inlägg #550 är för övrigt hysteriskt otrevligt om du vill bjuda in till någon som helst diskussion.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp