Att vara feminist

Jag tänker att det inte är så himla komplicerat, eller att det är bottenlöst komplicerat. Lite av varje, kanske. Vad gäller frågan om vanilj eller choklad, skulle jag säga att där finns ingen direkt koppling till kulturella föreställningar om vad som är bra eller dåligt. Det finns inga direkta sociala fördelar eller nackdelar att vinna på att föredra vanilj framför choklad eller omvänt. Kollegor, chefer, partners, vänner, släktingar, kommer inte att direkt belöna eller bekräfta det ena mer än det andra av de två. Du råkar gilla det ena mest, för att dina smaklökar är så beskaffade, typ.

När det gäller armhålornas behåring, förhåller sig inte omgivningen neutral. En lång radda saker gör att vi helt enkelt är bättre kvinnor - och därmed bättre människor - om vi rakar armhålorna. Och det vet vi allihop. Att vi då helt enkelt lär oss att gilla oss själva bättre med rakade armhålor, behövs det ju ingen Einstein för att begripa.

Ungefär så.
Alltså en lösning är ju faktiskt att minst hälften av männen börjar raka armhålorna. I kampsportsvärlden verkar de göra det (hävdar man, som rakar) och det finns säker män också som skulle kunna känna sig bekväma utan hår. Så är det snyggt på män också.

Själv tycker jag ju att det kan börja lukta om jag odlat min päls för lång så jag rakar den definitivt sporadiskt. (men har nog setts på gympan med ett par cm långt)

I övrigt håller jag med om att det är ett problem att kvinnor inte kan välja hårigt men har alla möjligheter att välja ohårigt. Dvs inte har ett val om man inte vill sticka ut.
 
Om vi får se mer av sånt här får jag helt plötsligt mer hopp om att vi ska kunna ta snabbare steg än hittills.

Sedan får man väl vara medveten om att kommersiella intressen inte gör sånt de tror skadar affärerna, men det är ändå ganska modigt att visa vägen - synd att jag inte använder rakhyvlar.
Ja, jag uttryckte mig lite kortfattat tidigare. Jag har läst en hel del marknadsföring och jobbar nu med sådana undersökningar. Hoppet jag känner grundar sig inte i att någon har gjort filmen i sig.

Så här tänker jag: Procter & Gamble har valt att fylla ett högt värderat varumärke som Gillette med helt nya värderingar, vilket typiskt sett inte sker utan ordentliga och välinformerade överväganden om vad nettoeffekten av detta kommer att bli. Baserat på antagandet att de har gjort research inför beslutet, och att den researchen var välgjord, så innebär det här draget att vinden har vänt. Det är fler i deras målgrupp som kommer att öka köpen eller byta till dem från ett annat varumärke i och med detta än vad det finns brölande troll på sociala media som nu pratar om bojkott.

(Värt att väga in är att en del av det här kan vara att det kanske inte i huvudsak män som köper sina egna rakgrejer, eller att man räknar med överspill till Gillette Venus, d.v.s. att den verkliga målgruppen för filmen och varumärkena i själva verket är kvinnor.)
 
Så här tänker jag: Procter & Gamble har valt att fylla ett högt värderat varumärke som Gillette med helt nya värderingar, vilket typiskt sett inte sker utan ordentliga och välinformerade överväganden om vad nettoeffekten av detta kommer att bli.
Lånar lite av din text ;)
För självklart är det som du skriver. Inte gör dom detta om dom inte ser vinst i det...
Men det är oerhört smart av dom att våga vara först ut :up:

Dessutom är reklamfilmen väldig vacker, och den sticker ut tillräckligt för att man (även män ;)) ska titta på den...
Det här är att följa strömningarna efter #MeToo och jag ser inte att det är något fel i det, det här känns ju rätt!
 
Om vi får se mer av sånt här får jag helt plötsligt mer hopp om att vi ska kunna ta snabbare steg än hittills.

Sedan får man väl vara medveten om att kommersiella intressen inte gör sånt de tror skadar affärerna, men det är ändå ganska modigt att visa vägen - synd att jag inte använder rakhyvlar.

Fast man blir ju ganska snabbt deprimerad igen av att läsa kommentarerna till youtubeklippet...
 
Fast man blir ju ganska snabbt deprimerad igen av att läsa kommentarerna till youtubeklippet...
Förstår inte vad du menar...

591F5B44-1C73-42EC-842E-83539DA2E977.jpeg


:arghh:
 
Eller varför inte den som påstod att 80 % (minns inte siffran exakt) av alla män har uppfostrats antingen av en ensamstående mamma eller att mamman tog hand om barnen i familjen. Därför är det kvinnors fel och ansvar att män är som de är.
Känns rimligt!!
 
Svarar på förstafrågan, utan att ha läst hela tråden än:

Jag kallar mig feminist ibland och ibland inte, men jag brukar inte highlighta det då jag inte tycker att den etiketten säger så mycket om mig utan att jag presenterar mina åsikter själv. Jag försöker efter bästa förmåga stå upp för vad jag tycker, reagera när någon beter sig knepigt etc och då framgår det ju min hållning. Jag diskuterar också gärna ämnen relaterade till feminism och särskilt i miljöer där jag tycker att det behövs kan det ofta vara jag själv som leder in på ämnet, men jag brukar inte poängtera i de situationerna att jag är feminist. Om jag verkligen avtvingas ett svar så är jag ju definitivt mer feminist än inte är det, men det är också i just de situationerna när en motpart bara vill ha ett binärt svar utan att jag får lägga någon förklaring i det som jag är mest avig till att svara så. Tolkningen av vad feminism är och dess innehåll är alldeles för att jag ska känna mig trygg i att en godtycklig person och jag har samma svar på vad det innebär, och då blir ju ett sådant svar ganska meningslös. Eller smal - hyfsat många har en snäv syn på vad "godkänd/riktig" feminism är - och det kan ju bli lika fel det.

Jag är demokrat också, men det är ju ytterst få som frågar mig om. Där är det självklart att inte anta att man är för vare sig representativ demokrati eller direktdemokrati, att man förespråkar ett visst antal kammare eller ett visst valkretssystem, bara för att man är demokrat. Men att vara feminist ska man kunna svara ja eller nej på, det är obegripligt för mig att det ska vara meningsfullt i någon djupare innebörd.
 
Ja, jag uttryckte mig lite kortfattat tidigare. Jag har läst en hel del marknadsföring och jobbar nu med sådana undersökningar. Hoppet jag känner grundar sig inte i att någon har gjort filmen i sig.

Så här tänker jag: Procter & Gamble har valt att fylla ett högt värderat varumärke som Gillette med helt nya värderingar, vilket typiskt sett inte sker utan ordentliga och välinformerade överväganden om vad nettoeffekten av detta kommer att bli. Baserat på antagandet att de har gjort research inför beslutet, och att den researchen var välgjord, så innebär det här draget att vinden har vänt. Det är fler i deras målgrupp som kommer att öka köpen eller byta till dem från ett annat varumärke i och med detta än vad det finns brölande troll på sociala media som nu pratar om bojkott.

(Värt att väga in är att en del av det här kan vara att det kanske inte i huvudsak män som köper sina egna rakgrejer, eller att man räknar med överspill till Gillette Venus, d.v.s. att den verkliga målgruppen för filmen och varumärkena i själva verket är kvinnor.)

Audireklamen och Kakan Hermansson, hade man missat sin research då eller vad hände där?
 
Audireklamen och Kakan Hermansson, hade man missat sin research då eller vad hände där?
Antagligen trodde man att det uttalandet blåst över speciellt som hon bett om ursäkt och det sedan gått två år. Men eftersom det gav så starka reaktioner speciellt hos vad man får anta är Audis målgrupp så valde man att backa (och låtsas att man inget kände till). Det är vad jag tror hände.
 
Audireklamen och Kakan Hermansson, hade man missat sin research då eller vad hände där?
Antingen det, eller så överskattade man betydelsen av en liten men högljudd grupp väldigt negativa personer när reaktionerna väl kom. Jag har ingen insyn i bakgrunden där och spekulerar bara nu.

Jag vet inte i vilken utsträckning de som näthatar Kakan har råd att köpa Audi. Men en del av anledningarna till att köpa Audi är säkerligen kopplade till att imponera på andra. (En bil är både mer synlig för andra än ens rakprodukter, och också en mycket större investering. Särskilt att välja ny bil över begagnad och Audi över t ex Skoda.) Om en del av dem man tänkt imponera på plötsligt tycker att varumärket blir larvigt av samarbetet med Kakan så kan det göra riktig skada på efterfrågan, särskilt kortsiktigt.

Det händer också då och då att beslutsfattare, särskilt sådana som inte varit direkt inblandade i undersökningsprojekten utan bara fått resultaten sammanfattat återberättade för sig, inte är helt med på tåget. De kanske inte har föreställt sig hur det kommer att se ut i praktiken när man skiftar riktning och vissa tidigare "fans" lämnar en. I kombination med fokus på resultatet i nästa kvartalsrapport istället för de kommande tio åren så kan det leda till att de drar i nödbromsen.
 
Jag har länge tänkt svara på ursprungsinlägget men inte kommit till skott.

Jag är feminist och säger att jag är det om det kommer på tal. Jag pratar ofta om normer och patriarkatet med folk runtomkring mig. Det är en viktig del av den jag är. Jag skulle inte kunna hålla tillbaka och undvika dessa samtalsämnen någonsin. Alla mina vänner skulle nog kalla mig feminist då jag väldigt ofta pratar om situationer jag varit i där jag observerat hur jag och andra agerat utefter normer. Jag gör det för att jag vill förändra mig själv och påverka hur andra agerar. T.ex. poängterade jag på midsommar att det bara var kvinnorna på festen som ordnade blommorna till flaggstången, men när den skulle hissas sprang männen fram och tog över. En av mina kvinnliga vänner blev irriterad när en man kom och skulle ta stången ifrån henne. Hon är stark och starkare än många män. Jag nämnde detta högt och en man reagerade väldigt negativt. Han blev arg.

Eftersom det är så viktigt för mig att diskutera ojämställdhet så är det något man får acceptera om man vill umgås med mig. Mina vänner verkar gärna diskutera trots att ingen av dem är lika engagerad som mig. Däremot kan jag få negativa kommentarer från bekanta och annat folk.

Ett annat problem med detta är när jag dejtar. Jag kommer ju lätt in på dessa ämnen och jag blir gång på gång besviken på männens reaktioner. Vissa blir defensiva och arga, andra verkar inte ha reflekterat alls.

Vad jag dock har bestämt för mig egen skull är att inte censurera mig själv (som jag delvis gjort förrut). Det kommer ändå komma fram, den jag är.
 
Jag har länge tänkt svara på ursprungsinlägget men inte kommit till skott.

Jag är feminist och säger att jag är det om det kommer på tal. Jag pratar ofta om normer och patriarkatet med folk runtomkring mig. Det är en viktig del av den jag är. Jag skulle inte kunna hålla tillbaka och undvika dessa samtalsämnen någonsin. Alla mina vänner skulle nog kalla mig feminist då jag väldigt ofta pratar om situationer jag varit i där jag observerat hur jag och andra agerat utefter normer. Jag gör det för att jag vill förändra mig själv och påverka hur andra agerar. T.ex. poängterade jag på midsommar att det bara var kvinnorna på festen som ordnade blommorna till flaggstången, men när den skulle hissas sprang männen fram och tog över. En av mina kvinnliga vänner blev irriterad när en man kom och skulle ta stången ifrån henne. Hon är stark och starkare än många män. Jag nämnde detta högt och en man reagerade väldigt negativt. Han blev arg.

Eftersom det är så viktigt för mig att diskutera ojämställdhet så är det något man får acceptera om man vill umgås med mig. Mina vänner verkar gärna diskutera trots att ingen av dem är lika engagerad som mig. Däremot kan jag få negativa kommentarer från bekanta och annat folk.

Ett annat problem med detta är när jag dejtar. Jag kommer ju lätt in på dessa ämnen och jag blir gång på gång besviken på männens reaktioner. Vissa blir defensiva och arga, andra verkar inte ha reflekterat alls.

Vad jag dock har bestämt för mig egen skull är att inte censurera mig själv (som jag delvis gjort förrut). Det kommer ändå komma fram, den jag är.
Väldigt få män verkar vara intresserade av att vara ihop med en kvinna som faktiskt är en kritiskt reflekterande feminist. Det betyder ju också att det finns väldigt få män som kritiskt reflekterande kvinnor vill vara ihop med. Men det måste ju vara männen som ska komma ikapp på den punkten! Inte kvinnor som ska anpassa sig. (Det här är väl en faktor i det demografiska mönstret med rätt många ensamstående och välutbildade kvinnor i städerna, och rätt många lågutbildade och ensamstående män på landsbygden. Utbud och efterfrågan går inte jämnt upp.)
 
Väldigt få män verkar vara intresserade av att vara ihop med en kvinna som faktiskt är en kritiskt reflekterande feminist. Det betyder ju också att det finns väldigt få män som kritiskt reflekterande kvinnor vill vara ihop med. Men det måste ju vara männen som ska komma ikapp på den punkten! Inte kvinnor som ska anpassa sig. (Det här är väl en faktor i det demografiska mönstret med rätt många ensamstående och välutbildade kvinnor i städerna, och rätt många lågutbildade och ensamstående män på landsbygden. Utbud och efterfrågan går inte jämnt upp.)

Det är logiska slutsatser och det märker jag när jag dejtar. Jag tror inte jag skulle kunna kalla någon av de över 50 män jag dejtat på senare år för feminister. När jag tar upp dessa ämnen så blir de antingen sura/arga eller så ser de ut som frågetecken (de har inte reflekterat alls). De sura/arga är för det mesta inte intresserade av att träffa mig igen. De som blir som frågetecken vill oftast träffa mig igen då de inte verkar bry sig om vad jag tycker och tänker. Jag anser det extremt oattraktivt att en man är så ointresserad av feminism att han har noll koll. Så jag vill inte fortsätta dejta någon av dem.

Det skulle vara lättare för mig att hitta en man om jag var en som var för jämställdhet men inte feminist.

Så jag förblir ett levande exempel från den statistiken du nämnde.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp