Övr. allmänt Att vara feminist

Det är logiska slutsatser och det märker jag när jag dejtar. Jag tror inte jag skulle kunna kalla någon av de över 50 män jag dejtat på senare år för feminister. När jag tar upp dessa ämnen så blir de antingen sura/arga eller så ser de ut som frågetecken (de har inte reflekterat alls). De sura/arga är för det mesta inte intresserade av att träffa mig igen. De som blir som frågetecken vill oftast träffa mig igen då de inte verkar bry sig om vad jag tycker och tänker. Jag anser det extremt oattraktivt att en man är så ointresserad av feminism att han har noll koll. Så jag vill inte fortsätta dejta någon av dem.

Det skulle vara lättare för mig att hitta en man om jag var en som var för jämställdhet men inte feminist.

Så jag förblir ett levande exempel från den statistiken du nämnde.
Jag känner att jag inte vet vilken av de kategorierna män som är sämst ur partnersynpunkt (förutsatt att de sura inte är så hemska att de näthatar feministiska kvinnor o dyl). Men jag fattar ju på något sätt hur de där ovetande inte helt ser problemet. För dem blir feminism väl som vilket "intresse" som helst. Vilket inte talar till deras fördel.
 
Det är logiska slutsatser och det märker jag när jag dejtar. Jag tror inte jag skulle kunna kalla någon av de över 50 män jag dejtat på senare år för feminister. När jag tar upp dessa ämnen så blir de antingen sura/arga eller så ser de ut som frågetecken (de har inte reflekterat alls). De sura/arga är för det mesta inte intresserade av att träffa mig igen. De som blir som frågetecken vill oftast träffa mig igen då de inte verkar bry sig om vad jag tycker och tänker. Jag anser det extremt oattraktivt att en man är så ointresserad av feminism att han har noll koll. Så jag vill inte fortsätta dejta någon av dem.

Det skulle vara lättare för mig att hitta en man om jag var en som var för jämställdhet men inte feminist.

Så jag förblir ett levande exempel från den statistiken du nämnde.
Har typ träffat 3 män som inte blir förvånade/sur/arg/tycker det blir dålig stämning när man pratar om detta i alla sociala sammanhang under hela min livstid.
 
Jag känner att jag inte vet vilken av de kategorierna män som är sämst ur partnersynpunkt (förutsatt att de sura inte är så hemska att de näthatar feministiska kvinnor o dyl). Men jag fattar ju på något sätt hur de där ovetande inte helt ser problemet. För dem blir feminism väl som vilket "intresse" som helst. Vilket inte talar till deras fördel.
Det finns lite olika typer av "frågetecken män".

1. De som umgås i kretsar där man inte pratar om feminism alls. De har hört talas om det men typ där tar det stopp. De är såklart inte särskilt intresserade annars kunde de väl googlat lite.

2. Sen finns det de som kommer från länder där jämställdhetsdiskussionerna ligger på nivån att tillåta abort eller inte. De frågetecknen har jag större tålamod med. Är de öppna, nyfika och är intresserade av vad jag säger kan det funka men råkar de säga något som att män är bättre på tekniska saker/kvinnor med barn så är vi för långt ifrån varandra.

Sen är det intressant med de få männen som faktiskt kallar sig feminister. Det brukar tyvärr komma fram i mer konkreta diskussioner/deras handlingar att de faktiskt är långt ifrån feminister.

En jag träffade som tyckte feminism var så självklart för honom tog sig sen rätten att ha sex med mig när jag sov :crazy:.
 

MiniLi

Trådstartare
Det finns lite olika typer av "frågetecken män".

1. De som umgås i kretsar där man inte pratar om feminism alls. De har hört talas om det men typ där tar det stopp. De är såklart inte särskilt intresserade annars kunde de väl googlat lite.

2. Sen finns det de som kommer från länder där jämställdhetsdiskussionerna ligger på nivån att tillåta abort eller inte. De frågetecknen har jag större tålamod med. Är de öppna, nyfika och är intresserade av vad jag säger kan det funka men råkar de säga något som att män är bättre på tekniska saker/kvinnor med barn så är vi för långt ifrån varandra.

Sen är det intressant med de få männen som faktiskt kallar sig feminister. Det brukar tyvärr komma fram i mer konkreta diskussioner/deras handlingar att de faktiskt är långt ifrån feminister.

En jag träffade som tyckte feminism var så självklart för honom tog sig sen rätten att ha sex med mig när jag sov :crazy:.
Jag har nog större tolerans för män med noll koll (men som då måste visa iaf försiktigt intresse och öppenhet när vi pratar om det) än de som kallar sig feminister. Jag har ju aldrig träffat en man som kallar sig feminist och sen också visat sig vara feminist enl mina ”kriterier” och det känns liksom ännu värre. Oärligt och sunkigt.
 
Jag har nog större tolerans för män med noll koll (men som då måste visa iaf försiktigt intresse och öppenhet när vi pratar om det) än de som kallar sig feminister. Jag har ju aldrig träffat en man som kallar sig feminist och sen också visat sig vara feminist enl mina ”kriterier” och det känns liksom ännu värre. Oärligt och sunkigt.
Jag blir rentav arg när sunkiga män kallar sig feminsiter. Då kommer ju ordet tillslut förlora sin betydelse. De har ingen rätt att ta det ordet ifrån oss :rage:!
 

MiniLi

Trådstartare
Jag blir rentav arg när sunkiga män kallar sig feminsiter. Då kommer ju ordet tillslut förlora sin betydelse. De har ingen rätt att ta det ordet ifrån oss :rage:!
Ja, verkligen!
Och ”normalvettiga” män blir genast jättesunkiga i mina ögon om de kallar sig feminister men sedan gör eller säger saker som jag anser vara antifeministiskt. Jag reagerar jättestarkt på sånt. Typ ”feministiska” män som inte tar ut jämlik föräldraledighet eller på andra sätt upprätthåller traditionella strukturer.
 
Ja, verkligen!
Och ”normalvettiga” män blir genast jättesunkiga i mina ögon om de kallar sig feminister men sedan gör eller säger saker som jag anser vara antifeministiskt. Jag reagerar jättestarkt på sånt. Typ ”feministiska” män som inte tar ut jämlik föräldraledighet eller på andra sätt upprätthåller traditionella strukturer.
Ja eller de som säger sig vara feminister men ändå tycker att jämställdheten har gått för långt :grin:.
 
Det finns lite olika typer av "frågetecken män".

1. De som umgås i kretsar där man inte pratar om feminism alls. De har hört talas om det men typ där tar det stopp. De är såklart inte särskilt intresserade annars kunde de väl googlat lite.

2. Sen finns det de som kommer från länder där jämställdhetsdiskussionerna ligger på nivån att tillåta abort eller inte. De frågetecknen har jag större tålamod med. Är de öppna, nyfika och är intresserade av vad jag säger kan det funka men råkar de säga något som att män är bättre på tekniska saker/kvinnor med barn så är vi för långt ifrån varandra.

Sen är det intressant med de få männen som faktiskt kallar sig feminister. Det brukar tyvärr komma fram i mer konkreta diskussioner/deras handlingar att de faktiskt är långt ifrån feminister.

En jag träffade som tyckte feminism var så självklart för honom tog sig sen rätten att ha sex med mig när jag sov :crazy:.
Charmigt. Bara teorin är på plats, kan man ju bete sig hur som helst. Det är ju mycket bättre för dig att bli sexuellt utnyttjad av en feministisk man än av en mansgris. :wtf::wtf::yuck::yuck:
 
Charmigt. Bara teorin är på plats, kan man ju bete sig hur som helst. Det är ju mycket bättre för dig att bli sexuell
Väldigt få män verkar vara intresserade av att vara ihop med en kvinna som faktiskt är en kritiskt reflekterande feminist. Det betyder ju också att det finns väldigt få män som kritiskt reflekterande kvinnor vill vara ihop med. Men det måste ju vara männen som ska komma ikapp på den punkten! Inte kvinnor som ska anpassa sig. (Det här är väl en faktor i det demografiska mönstret med rätt många ensamstående och välutbildade kvinnor i städerna, och rätt många lågutbildade och ensamstående män på landsbygden. Utbud och efterfrågan går inte jämnt upp.)
I den debatten blir jag en smula indignerad över att det då är synd om männen som blir kvar, att kvinnorna inte längre vill bo där utan vill utbilda och utveckla sig själva. På den norrländska glesbygden t ex som jag känner väl till, är det ju ofta väldigt traditionella könsroller, inte underligt att kvinnorna drar tänker jag.
 
Fast just det, då importeras ju kvinnor dit, från Thailand eller för rätt många år sedan nu, ryska kvinnor till norrbottniska män. Härligt! Win win för alla liksom!
 
I den debatten blir jag en smula indignerad över att det då är synd om männen som blir kvar, att kvinnorna inte längre vill bo där utan vill utbilda och utveckla sig själva. På den norrländska glesbygden t ex som jag känner väl till, är det ju ofta väldigt traditionella könsroller, inte underligt att kvinnorna drar tänker jag.
Enig!
 
Jag hoppas ändå att jag kan påverka folk runtomkring mig även om jag kan känna mig ensam emellanåt (då har jag dock buke :love:).

Samtidigt försöker jag ändra på mina egna beteenden då jag också följer normer som inte gynnar någon. Här är några exempel på vad jag gör rent praktiskt (iallafall försöker):

- Ska jag ordna en fest och behöver hjälp med maten ber jag en killkompis om hjälp. Behöver jag däremot hjälp med något tekniskt eller tungt ber jag en tjejkompis.

- Jag säger till kvinnor som klankar ned på sig själva att sluta med det. Jag påminner dem om att en man inte skulle prata på det sättet om sig själva. Samtidigt försöker jag inte klanka ner på mig själv heller, iallafall inte framför andra.

- När killkompisar berättar om sviniga manliga vänner så frågar jag varför de inte säger till dem.

- På jobbet ber jag kvinnor om hjälp om datorerna strular.

- Jag ställer inte frågor till män om jag vet att de kan lika lite som mig. (Risken är att de ändå berättar saker och framstår som experter.)

- Jag säger ifrån om det bara är kvinnor i köket och män som bara sitter på fester.

- Att bekräfta kvinnor i många sammanhang.

- Jag brukar säga till män som inte kan prata känslor att de borde jobba på det för deras egen skull.

Nu fick jag hjärnsläpp. Kommer konstigt nog inte på något mer :cautious:. Har ni några mer tips på vad man kan ändra på i vardagen?
 
Ungern inför livslång skattefrihet för kvinnor som föder 4 barn, luktar fräscht.
Är inte det något bra kanske? Jag har funderat en del på det där nu när jag precis fått barn själv, att kvinnor generellt "straffas" av samhället för att de föder och är hemma med barn när det samtidigt är något som samhället absolut behöver att vi gör. Att då få skattefrihet borde väl gynna ens ekonomi som kanske drabbats av de många åren hemma med barn?
 
Är inte det något bra kanske? Jag har funderat en del på det där nu när jag precis fått barn själv, att kvinnor generellt "straffas" av samhället för att de föder och är hemma med barn när det samtidigt är något som samhället absolut behöver att vi gör. Att då få skattefrihet borde väl gynna ens ekonomi som kanske drabbats av de många åren hemma med barn?
Hitler införde liknande med nästan ordagrann motivering. Samma intentioner återfinns i SDs partiprogram o omfattar förmodligen inte somaliska kvinnor som föder 10 barn.
 
Är inte det något bra kanske? Jag har funderat en del på det där nu när jag precis fått barn själv, att kvinnor generellt "straffas" av samhället för att de föder och är hemma med barn när det samtidigt är något som samhället absolut behöver att vi gör. Att då få skattefrihet borde väl gynna ens ekonomi som kanske drabbats av de många åren hemma med barn?
Nja, de pratar även om rasrenhet och annat sunk.
Hade Orban skrikit mer hade det varit klockrent likt Hitler.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Ha-begär

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

  • Dagboken
Upp