Övr. allmänt Att vara feminist

Är inte det något bra kanske? Jag har funderat en del på det där nu när jag precis fått barn själv, att kvinnor generellt "straffas" av samhället för att de föder och är hemma med barn när det samtidigt är något som samhället absolut behöver att vi gör. Att då få skattefrihet borde väl gynna ens ekonomi som kanske drabbats av de många åren hemma med barn?
Ett annat sätt att jämna ut det är ju att dela föräldraledigheten.
 
Ja, verkligen!
Och ”normalvettiga” män blir genast jättesunkiga i mina ögon om de kallar sig feminister men sedan gör eller säger saker som jag anser vara antifeministiskt. Jag reagerar jättestarkt på sånt. Typ ”feministiska” män som inte tar ut jämlik föräldraledighet eller på andra sätt upprätthåller traditionella strukturer.
Jag kan tycka att det går åt båda håll, det finns gott om kvinnor som kallar sig feminister som upprätthåller traditionella strukturer också. Jag åker nog dit själv ibland, även om jag med alla medel krigar mot könsroller så kan jag inte garantera att jag lyckas i precis alla situationer. Sen finns det ju grader i helvetet, och jag klarar mig nog ifrån att trampa i de djupaste klaveren.

En nära vän till mig skulle nog anses vara en såndär normalvettig man som kallar sig feminist men åker dit på några antifeministiska saker ibland. Men jag uppskattar att han fortsätter att anstränga sig och varje gång vi tagit en diskussion kring någonting så inser han sitt fel och bättrar sig. Jag tänker att vi som är uppväxta med dessa inpräntade könsroller får lite "learning as we go" ibland. Nu pratar jag såklart inte om rentav sexistiska saker eller rutten syn på könsroller (eller utebliven föräldraledighet), utan små misstag i vardagen som man får rätta när de dyker upp. Därav även vikten att diskutera detta när det dyker upp för chans till förbättring.

En annan vän till mig, den bästa tjejen i världen enligt mig själv och en riktig feministisk och antirasistisk förebild för mig, hon målade sig "black face" på en föreställning när vi var yngre. Vi hade helt enkelt inte den blekaste aning om att det var opassande för tio år sedan. Idag sjunker hon ju under bordet när vi pratar om det.

Så, min poäng är bara att ignorans inte alltid kommer från ett dåligt ställe. Sen kan man ju tycka att vissa levt under en sten om man inte fattat de mest grundläggande sakerna kring jämställdhet. Men det finns alltid utrymme för bättring, och ju mer vi pratar om det ju mer förbättringar sker!
 
Jag kan tycka att det går åt båda håll, det finns gott om kvinnor som kallar sig feminister som upprätthåller traditionella strukturer också. Jag åker nog dit själv ibland, även om jag med alla medel krigar mot könsroller så kan jag inte garantera att jag lyckas i precis alla situationer. Sen finns det ju grader i helvetet, och jag klarar mig nog ifrån att trampa i de djupaste klaveren.

En nära vän till mig skulle nog anses vara en såndär normalvettig man som kallar sig feminist men åker dit på några antifeministiska saker ibland. Men jag uppskattar att han fortsätter att anstränga sig och varje gång vi tagit en diskussion kring någonting så inser han sitt fel och bättrar sig. Jag tänker att vi som är uppväxta med dessa inpräntade könsroller får lite "learning as we go" ibland. Nu pratar jag såklart inte om rentav sexistiska saker eller rutten syn på könsroller (eller utebliven föräldraledighet), utan små misstag i vardagen som man får rätta när de dyker upp. Därav även vikten att diskutera detta när det dyker upp för chans till förbättring.

En annan vän till mig, den bästa tjejen i världen enligt mig själv och en riktig feministisk och antirasistisk förebild för mig, hon målade sig "black face" på en föreställning när vi var yngre. Vi hade helt enkelt inte den blekaste aning om att det var opassande för tio år sedan. Idag sjunker hon ju under bordet när vi pratar om det.

Så, min poäng är bara att ignorans inte alltid kommer från ett dåligt ställe. Sen kan man ju tycka att vissa levt under en sten om man inte fattat de mest grundläggande sakerna kring jämställdhet. Men det finns alltid utrymme för bättring, och ju mer vi pratar om det ju mer förbättringar sker!
Alltså okej nu när jag läste igenom mitt inlägg så ser jag hur larvigt hurtigt och positivt det lät. Uugh. Så jag vill bara förtydliga att man givetvis inte ska acceptera en massa saker bara för att folk levt under en sten och fastnat i 50-talet. Då får man ju säga ifrån. Jag bara menade att mindre misstag kanske är mänskliga. Äsch, ni fattar!
 

MiniLi

Trådstartare
Jag kan tycka att det går åt båda håll, det finns gott om kvinnor som kallar sig feminister som upprätthåller traditionella strukturer också. Jag åker nog dit själv ibland, även om jag med alla medel krigar mot könsroller så kan jag inte garantera att jag lyckas i precis alla situationer. Sen finns det ju grader i helvetet, och jag klarar mig nog ifrån att trampa i de djupaste klaveren.

En nära vän till mig skulle nog anses vara en såndär normalvettig man som kallar sig feminist men åker dit på några antifeministiska saker ibland. Men jag uppskattar att han fortsätter att anstränga sig och varje gång vi tagit en diskussion kring någonting så inser han sitt fel och bättrar sig. Jag tänker att vi som är uppväxta med dessa inpräntade könsroller får lite "learning as we go" ibland. Nu pratar jag såklart inte om rentav sexistiska saker eller rutten syn på könsroller (eller utebliven föräldraledighet), utan små misstag i vardagen som man får rätta när de dyker upp. Därav även vikten att diskutera detta när det dyker upp för chans till förbättring.

En annan vän till mig, den bästa tjejen i världen enligt mig själv och en riktig feministisk och antirasistisk förebild för mig, hon målade sig "black face" på en föreställning när vi var yngre. Vi hade helt enkelt inte den blekaste aning om att det var opassande för tio år sedan. Idag sjunker hon ju under bordet när vi pratar om det.

Så, min poäng är bara att ignorans inte alltid kommer från ett dåligt ställe. Sen kan man ju tycka att vissa levt under en sten om man inte fattat de mest grundläggande sakerna kring jämställdhet. Men det finns alltid utrymme för bättring, och ju mer vi pratar om det ju mer förbättringar sker!
Jag har helt enkelt lägre tolerans mot män än kvinnor. I det mesta.
Jag upplever att många ”normalvettiga” män glider på räkmacka och liksom uppskattas orimligt mycket. Jag kräks lite inombords när de där manliga ”feministerna” hyllas för helt normalvettiga saker och sen kommer undan när deras mansgrisighet kommer fram.

Kvinnliga feminister sågas generellt vid fotknölarna för minsta lilla. Precis som i allt. Vi har alltid mkt högre krav på kvinnor och männen slipper undan genom att bara glida fram normalvettigt.
 
Jag har helt enkelt lägre tolerans mot män än kvinnor. I det mesta.
Jag upplever att många ”normalvettiga” män glider på räkmacka och liksom uppskattas orimligt mycket. Jag kräks lite inombords när de där manliga ”feministerna” hyllas för helt normalvettiga saker och sen kommer undan när deras mansgrisighet kommer fram.

Kvinnliga feminister sågas generellt vid fotknölarna för minsta lilla. Precis som i allt. Vi har alltid mkt högre krav på kvinnor och männen slipper undan genom att bara glida fram normalvettigt.
Ja, så är det verkligen. Jag håller helt med dig, om man ska uppskatta att någon är "smått ignorant men gör sitt bästa" så ska det ju gälla både män och kvinnor. Eller ingen.
 
Hitler införde liknande med nästan ordagrann motivering. Samma intentioner återfinns i SDs partiprogram o omfattar förmodligen inte somaliska kvinnor som föder 10 barn.
Nja, de pratar även om rasrenhet och annat sunk.
Hade Orban skrikit mer hade det varit klockrent likt Hitler.
Okej, jag svarade bara på skattefrihet för kvinnor med flera barn, kollade inte upp något mer om förslaget i Ungern :)

Ett annat sätt att jämna ut det är ju att dela föräldraledigheten.
Ja kanske det, men de flesta verkar ju inte vilja dela 50/50. Och efter att ha börjat läsa på mer är jag tveksam till om det verkligen är så bra för barnen alla gånger.
 
Okej, jag svarade bara på skattefrihet för kvinnor med flera barn, kollade inte upp något mer om förslaget i Ungern :)



Ja kanske det, men de flesta verkar ju inte vilja dela 50/50. Och efter att ha börjat läsa på mer är jag tveksam till om det verkligen är så bra för barnen alla gånger.
På vilket vis skulle det inte vara bra för barnen att ha två närvarande föräldrar?
 
I den debatten blir jag en smula indignerad över att det då är synd om männen som blir kvar, att kvinnorna inte längre vill bo där utan vill utbilda och utveckla sig själva. På den norrländska glesbygden t ex som jag känner väl till, är det ju ofta väldigt traditionella könsroller, inte underligt att kvinnorna drar tänker jag.
Å andra sidan, hur gott om arbetstillfällen finns det på glesbygden öht? Tyvärr(?) är det nog få kvinnor som kan tänka sig att jobba i skogen eller köra plogbil utan de flesta lågutbildade hamnar hos hemtjänsten, inom barnomsorg eller som kassapersonal. De män och kvinnor med lite högre ambitioner flyttar för att utbilda sig och få bättre jobb och flyttar sällan tillbaka igen. Orter med låg service har större utflyttning vilket ger ännu lägre service, färre jobb och färre som bor kvar.
 
Fast du påstår ju att du läst på och kommit fram till att det inte är så bra, så varför skulle det inte vara det?
Nej så kategorisk är jag verkligen inte i mitt påstående. Citat "Och efter att ha börjat läsa på mer är jag tveksam till om det verkligen är så bra för barnen alla gånger."
Och det är helt enkelt så det förhåller sig, jag är osäker på om det alltid är i barnets intresse att man delar föräldraledigheten rakt av efter en viss tid vilket det nog blir för de flesta. Jag och min man har tänkt att han ska gå hem när vår bebis är 10 månader och då skulle jag alltså börja jobba heltid för ekonomins skull.
Det kan ju vara så att det går jättebra, men det skulle också kunna bli en ganska stor sorg och chock för barnet att den person som är dens primära anknytningsperson helt plötsligt "försvinner" långa dagar. Att den person som är hemma i början blir primär anknytningsperson tror jag personligen är svårt att undvika.
 
Nej så kategorisk är jag verkligen inte i mitt påstående. Citat "Och efter att ha börjat läsa på mer är jag tveksam till om det verkligen är så bra för barnen alla gånger."
Och det är helt enkelt så det förhåller sig, jag är osäker på om det alltid är i barnets intresse att man delar föräldraledigheten rakt av efter en viss tid vilket det nog blir för de flesta. Jag och min man har tänkt att han ska gå hem när vår bebis är 10 månader och då skulle jag alltså börja jobba heltid för ekonomins skull.
Det kan ju vara så att det går jättebra, men det skulle också kunna bli en ganska stor sorg och chock för barnet att den person som är dens primära anknytningsperson helt plötsligt "försvinner" långa dagar. Att den person som är hemma i början blir primär anknytningsperson tror jag personligen är svårt att undvika.
Sen tror jag inte detta tillhör trådens ämne så jag tänker att jag inte drar detta vidare mer. Eller iofs, det kanske tillhör ämnet på det sättet att jag kan känna att det jag tyckte angående delning av föräldradagar osv (som feminist) nu inte känns lika självklart längre efter att jag fått barn. Föräldraskap ÄR helt enkelt oftast inte alls jämställt framför allt i början och det jag frågar mig nu är om man verkligen ska sträva efter det eller om det kan vara ok att det inte är det och något man kan kompensera för efterhand.
Jag tycker alltså inte att jag sitter på några alls svar på detta just nu utan det är något jag är mitt i och tänker mycket på.
 
Nej så kategorisk är jag verkligen inte i mitt påstående. Citat "Och efter att ha börjat läsa på mer är jag tveksam till om det verkligen är så bra för barnen alla gånger."
Och det är helt enkelt så det förhåller sig, jag är osäker på om det alltid är i barnets intresse att man delar föräldraledigheten rakt av efter en viss tid vilket det nog blir för de flesta. Jag och min man har tänkt att han ska gå hem när vår bebis är 10 månader och då skulle jag alltså börja jobba heltid för ekonomins skull.
Det kan ju vara så att det går jättebra, men det skulle också kunna bli en ganska stor sorg och chock för barnet att den person som är dens primära anknytningsperson helt plötsligt "försvinner" långa dagar. Att den person som är hemma i början blir primär anknytningsperson tror jag personligen är svårt att undvika.
Om det är en sorg och chock för barnet att en förälder börjar jobba så beror inte det på delade föräldradagar utan på något helt annat. Då kanske man borde delat tidigare, delat veckorna rakt av tidigare eller iallafall gett barnet en ärlig chans att tidigare få en relation till båda föräldrarna. Ett barn som inte känner båda sina föräldrar som hen bor ihop med är ju inget annat än bedrövligt.
 
Om det är en sorg och chock för barnet att en förälder börjar jobba så beror inte det på delade föräldradagar utan på något helt annat. Då kanske man borde delat tidigare, delat veckorna rakt av tidigare eller iallafall gett barnet en ärlig chans att tidigare få en relation till båda föräldrarna. Ett barn som inte känner båda sina föräldrar som hen bor ihop med är ju inget annat än bedrövligt.
Det är klart barnet känner båda, men jobbar en person heltid dagtid, och alltså träffar barnet typ.. 2 timmar om dagen veckodagarna och sen på helgerna och den andra är med barnet dygnet runt så tycker jag inte det är konstigt att det blir lite chockartat att sedan byta. Om man kan gå lite omlott är det såklart bra men jag tror inte det är så lätt att lösa för alla.
Men detta känns inte som det hör till tråden faktiskt :)
 
Det är klart barnet känner båda, men jobbar en person heltid dagtid, och alltså träffar barnet typ.. 2 timmar om dagen veckodagarna och sen på helgerna och den andra är med barnet dygnet runt så tycker jag inte det är konstigt att det blir lite chockartat att sedan byta. Om man kan gå lite omlott är det såklart bra men jag tror inte det är så lätt att lösa för alla.
Men detta känns inte som det hör till tråden faktiskt :)
Kan du citera en källa till ditt påstående att barn far illa av att föräldrar delar 50/50?
 
Det är klart barnet känner båda, men jobbar en person heltid dagtid, och alltså träffar barnet typ.. 2 timmar om dagen veckodagarna och sen på helgerna och den andra är med barnet dygnet runt så tycker jag inte det är konstigt att det blir lite chockartat att sedan byta. Om man kan gå lite omlott är det såklart bra men jag tror inte det är så lätt att lösa för alla.
Men detta känns inte som det hör till tråden faktiskt :)
Jag tycker ju tvärt om, att det hör till tråden. Jag tror inte heller att det fungerar så att det är något man kan kompensera efteråt utan det är lätt att måla in sig i ett hörn. Det är nog svårt som partner att ta över ansvaret efter 10 månader utan att jag håller med @TinyWiny att det är bättre att dela tidigare om det så bara är en dag i veckan som han stannar hemma och du istället går till jobbet, bättre för både barn och partner.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Borde jag flytta?

Radannonser

  • 6 årigt islandssto

Hästnyheter

Bukefalos

Upp