Övr. allmänt Att vara pank

Fast det är nog inte helt vedertaget att ”har inte råd” endast får användas när varje öre är borta. De allra flesta anser nog att det är begrepp som kan appliceras när saker inte ryms i budgeten/ekonomin oavsett orsak.
Det upplever jag också. Men jag ska faktiskt försöka vara tydligare irl efter att ha läst denna tråden. Tänk om man kunde vara lite mer ärlig med att man inte VILL lägga pengar på det just nu pga att man lagt/vill lägga mer pengar på hästen tex. Det är ju mycket mer sant för mig än att säga att jag "inte har råd" även om också jag tycker det är ett vedertaget uttryck att lite smita undan en valbar kostnad.
 
Kontanter vet de ju inte om...
Det där har väl varit uppe för på buke? Men det beror väl mycket på den enskilda situationen har jag fått uppfattningen då. Jag håller mig till saker som känns mer safe om jag vill hjälpa till ekonomisk. Mat och förbrukningsmaterial tex men det är ju krånglare över avstånd.
 
Att vara pank = pengarna är slut. Alla pengar.
Men man behöver inte vara fattig i mina ögon. Man kan vara pank men invänta en lön som inte behöver ta slut den månaden.

Att inte ha råd kan innebära att man inte har råd att köpa en häst för 100.000 men man kan ändå ha 50.000 sparat till exempel.
 

Sonic76

Trådstartare
Åh jag skulle vilja hjälpa dig med den där kostnadsberäkningen :( men man kan väl inte ens hjälpa någon som sitter i en liknande sits som du pga alla pengar som kommer in på kontot räknas som inkomst? Eller har jag fel?
Ja jag har en fast summa som dras på min lön
Så länge det inte kommer in 10000 tals kronor så bryr de sig inte
 
Jag har tom använt de höga utgifterna vid löneförhandling, med glimten i ögat men ändå visst allvar. Alltså inte endast slöseri (även om merparten är det) som ligger bakom högre utgifter kopplade till högre lön. (Ett tag kändes det dock som ett nollsummespel att jobba mer och tjäna mer, men å andra sidan jobba så mkt att sådant jag tidigare gjort själv nu måste köpas in som tjänst. Hade liksom aldrig köpt städning, mockning, rastning av häst, extratjänster för att passa hovis, häckklippning, fönsterputs, kemtvätt, däckbyte och däckhotell, färdig matkasse, dyra hämtluncher, dyr parkering, egen bil osv om jag inte haft för få timmar kvar efter jobbet. Men nu väljer jag att se det som att höga utgifter kopplat till högre lön är helt ok. Jag jobbar hellre än byter däck ändå.)
Det där har ju ganska lite med trådens frågeställning att göra, och ganska mycket mer att göra med en rätt så flashig höginkomsttagartillvaro.

Att det är möjligt att sätta sprätt på mycket pengar, tror jag att alla är medvetna om. Mer intressant är väl snarare att flera i tråden som uppenbarligen lever med mycket små ekonomier, inte känner sig fattiga enligt vad de skriver. Jag minns att jag inte heller kände mig fattig, som ensamstående småbarnsmorsa som levde på studielån. När jag nu ser på den tiden, ser jag dock hur brist var den formande faktorn.
 
Det där har ju ganska lite med trådens frågeställning att göra, och ganska mycket mer att göra med en rätt så flashig höginkomsttagartillvaro.

Att det är möjligt att sätta sprätt på mycket pengar, tror jag att alla är medvetna om. Mer intressant är väl snarare att flera i tråden som uppenbarligen lever med mycket små ekonomier, inte känner sig fattiga enligt vad de skriver. Jag minns att jag inte heller kände mig fattig, som ensamstående småbarnsmorsa som levde på studielån. När jag nu ser på den tiden, ser jag dock hur brist var den formande faktorn.
Precis!
Allt handlar ju om att hålla låga fasta löpande kostnader. Det är klart att man kan utan problem kan leva från lön till lön utan buffert även om man tjänar bra, om man tex har höga lån med ofördelaktig ränta (eller bara väldigt höga lån), amorteringskrav osv. Eller bara lever oekonomiskt. Skillnaden mellan att ha höga tex bostadslån och att shoppa/konsumera är ju dock att den andra utgiften kan man ju snabbt strypa om inkomsterna kraftigt försämras. Höga lån, krediter osv är ju lite svårare att bli av med.
 
Precis! Allt handlar ju om att hålla låga fasta löpande kostnader. Det är klart att man kan utan problem kan leva från lön till lön utan buffert även om man tjänar bra, om man tex har höga lån med ofördelaktig ränta (eller bara väldigt höga lån), amorteringskrav osv. Eller bara lever oekonomiskt. Skillnaden mellan att ha höga tex bostadslån och att shoppa/konsumera är ju att den andra utgiften kan man ju snabbt strypa om inkomsterna kraftigt försämras. Höga lån, krediter osv är ju lite svårare att bli av med.
De flesta jag känner som har låga bostadskostnader och låga lån, har det genom att någon annan (ofta en fröälder eller ett arv, i något fall en "lönsam" skilsmässa) har pumpat in ett rätt rejält kapital i bostaden. För mig är det egentligen konstigt hur man ens kan se det som "låg bostadskostnad". Det är ju ett jättestort bundet kapital.
 
De flesta jag känner som har låga bostadskostnader och låga lån, har det genom att någon annan (ofta en fröälder eller ett arv, i något fall en "lönsam" skilsmässa) har pumpat in ett rätt rejält kapital i bostaden. För mig är det egentligen konstigt hur man ens kan se det som "låg bostadskostnad". Det är ju ett jättestort bundet kapital.
Usch, jag kan bli irriterad på folk som berömmer sig för sin goda ekonomi när det är föräldrarna som betalar lånen åt dem. När jag bodde i BR hade jag kunnat ha kanonekonomi om jag bara behövt betala månadsavgiften.
 
De flesta jag känner som har låga bostadskostnader och låga lån, har det genom att någon annan (ofta en fröälder eller ett arv, i något fall en "lönsam" skilsmässa) har pumpat in ett rätt rejält kapital i bostaden. För mig är det egentligen konstigt hur man ens kan se det som "låg bostadskostnad". Det är ju ett jättestort bundet kapital.
Fast det är ju ändå en bidragande orsak till en låg fast kostnad, precis som en låg hyra?
Jag tänker att många har gjort "bostadskarriär" (ofta med ren tur) och med ett litet startkapital ryckts med när marknaden spårade ut uppåt flera 100%. I rådande marknadsläge har vi ju å andra sidan snarare fått en inlåsningseffekt.
 
Usch, jag kan bli irriterad på folk som berömmer sig för sin goda ekonomi när det är föräldrarna som betalar lånen åt dem. När jag bodde i BR hade jag kunnat ha kanonekonomi om jag bara behövt betala månadsavgiften.
Är det vanligt? Kanske för bortskämda studenter med rika föräldrar iofs?
 
Är det vanligt? Kanske för bortskämda studenter med rika föräldrar iofs?
Jag tänker på såna som mig, ensamboende i storstad. Jag köpte lägenhet när jag var 30 och hade varit på arbetsmarknaden i fyra år. Om den lägenheten säljs i dag skulle den gå för runt 2,8 milj. Det tvivlar jag på att en ensam person som bara jobbat i fyra år har råd med - om ingen annan pytsar in en stor del av lånet.

Och visst, jag kan förstå om välbärgade föräldrar eller arvtanter som @Petruska nämner vill hjälpa, men det är bra att ändå arrangera en någorlunda marknadsmässig boendekostnad, tycker jag, så att den unge har en vettig verklighetsuppfattning.
 
Fast det är ju ändå en bidragande orsak till en låg fast kostnad, precis som en låg hyra?
Jag tänker att många har gjort "bostadskarriär" (ofta med ren tur) och med ett litet startkapital ryckts med när marknaden spårade ut uppåt flera 100%. I rådande marknadsläge har vi ju å andra sidan snarare fått en inlåsningseffekt.
Eller så ser man den där (av någon annan) betalda bostaden som en sorts inkomst. Den inkomsten går förvisso direkt till bostadskostnaden, men att kalla ett stort bundet kapital för "låga löpande utgifter" är konstig matte och konstigt ekonomiskt tänkande. Även om det är förmånligt.
 
Jag tänker på såna som mig, ensamboende i storstad. Jag köpte lägenhet när jag var 30 och hade varit på arbetsmarknaden i fyra år. Om den lägenheten säljs i dag skulle den gå för runt 2,8 milj. Det tvivlar jag på att en ensam person som bara jobbat i fyra år har råd med - om ingen annan pytsar in en stor del av lånet.

Och visst, jag kan förstå om välbärgade föräldrar eller arvtanter som @Petruska nämner vill hjälpa, men det är bra att ändå arrangera en någorlunda marknadsmässig boendekostnad, tycker jag, så att den unge har en vettig verklighetsuppfattning.
Jag är ju en av de där föräldrarna. Det var rätt vidrigt när vi skulle köpa lägenhet till BARNET. De små lägenheter i förorterna som vi tittade på, hade två typer av spekulanter. 1. Bortskämda medelklassungar som hade sina föräldrar(s plånbok) med sig på visningarna. 2. Unga vuxna, som uppenbarligen arbetade (och med klassmarkörer som inte pekade uppåt i den sociala hierarkin) och som själva skulle bekosta sin bostad. Gissa vilka som vann budgivningarna?

(Nå, UNGEN betalar räntorna, men hade inte fått lån utan mig.)
 
Eller så ser man den där (av någon annan) betalda bostaden som en sorts inkomst. Den inkomsten går förvisso direkt till bostadskostnaden, men att kalla ett stort bundet kapital för "låga löpande utgifter" är konstig matte och konstigt ekonomiskt tänkande. Även om det är förmånligt.
Precis så. Att inse sina privilegier liksom.

(Det lät ju bittert och avundsjukt, det är ju asbra! :D Bara man har lite ödmjukhet så stör det mig inte alls.)
 
Jag är ju en av de där föräldrarna. Det var rätt vidrigt när vi skulle köpa lägenhet till BARNET. De små lägenheter i förorterna som vi tittade på, hade två typer av spekulanter. 1. Bortskämda medelklassungar som hade sina föräldrar(s plånbok) med sig på visningarna. 2. Unga vuxna, som uppenbarligen arbetade (och med klassmarkörer som inte pekade uppåt i den sociala hierarkin) och som själva skulle bekosta sin bostad. Gissa vilka som vann budgivningarna?

(Nå, UNGEN betalar räntorna, men hade inte fått lån utan mig.)
Det var väl ungefär det scenariot jag tänkte på, ja.

Jag minns när ni skulle köpa, har för mig att ungen snabbt fick klart för sig att det inte var Linnégatan hen borde sikta in sig på :D
 
Det var väl ungefär det scenariot jag tänkte på, ja.

Jag minns när ni skulle köpa, har för mig att ungen snabbt fick klart för sig att det inte var Linnégatan hen borde sikta in sig på :D
När jag köpte min etta så var det en tonårsunge som stod och gnällde över att det var fel adress för hen. Så föräldrarna bjöd lydigt på ett annat objekt på just Linnégatan ;)
Dock tänkte jag mig ändå att kidsen betalade sina föräldrar på ngt sätt, men jag är kanske lite godtrogen när det gäller kidsens betalningsvilja/vilja till payback till de ömma föräldrna :o
 
Det var väl ungefär det scenariot jag tänkte på, ja.

Jag minns när ni skulle köpa, har för mig att ungen snabbt fick klart för sig att det inte var Linnégatan hen borde sikta in sig på :D
Inte direkt. Just det där var nog lite krisartat, eftersom UNGEN var bortskämd med statusadress under uppväxten, i alla fall status i just hens kretsar.

När vi skrev in de ekonomiska villkoren i sökmotorn på HemNet, hamnade vi undantagslöst på de 5-6 billigaste lägenheterna som överhuvudtaget var till salu i vår kommun vid tidpunkten. Vidgade vi till regionen, hade vi kunnat köpa en lägenhet kontant i tex Grästorp, men jag lyckades inte få UNGEN att nappa på den idén. Inte ens när jag sa att hen kunde få lägenheten som en present av mig. (Och frågan är om inte det hade blivit dyrare på lång sikt. Hur försörjer en sig i Grästorp? Bostadsmarknaden tycks tyda på att det gör en inte.)
 
Inte direkt. Just det där var nog lite krisartat, eftersom UNGEN var bortskämd med statusadress under uppväxten, i alla fall status i just hens kretsar.

När vi skrev in de ekonomiska villkoren i sökmotorn på HemNet, hamnade vi undantagslöst på de 5-6 billigaste lägenheterna som överhuvudtaget var till salu i vår kommun vid tidpunkten. Vidgade vi till regionen, hade vi kunnat köpa en lägenhet kontant i tex Grästorp, men jag lyckades inte få UNGEN att nappa på den idén. Inte ens när jag sa att hen kunde få lägenheten som en present av mig. (Och frågan är om inte det hade blivit dyrare på lång sikt. Hur försörjer en sig i Grästorp? Bostadsmarknaden tycks tyda på att det gör en inte.)
Grästorp :laugh:

Bortskämd snorunge till att tacka nej.
 
Inte direkt. Just det där var nog lite krisartat, eftersom UNGEN var bortskämd med statusadress under uppväxten, i alla fall status i just hens kretsar.

När vi skrev in de ekonomiska villkoren i sökmotorn på HemNet, hamnade vi undantagslöst på de 5-6 billigaste lägenheterna som överhuvudtaget var till salu i vår kommun vid tidpunkten. Vidgade vi till regionen, hade vi kunnat köpa en lägenhet kontant i tex Grästorp, men jag lyckades inte få UNGEN att nappa på den idén. Inte ens när jag sa att hen kunde få lägenheten som en present av mig. (Och frågan är om inte det hade blivit dyrare på lång sikt. Hur försörjer en sig i Grästorp? Bostadsmarknaden tycks tyda på att det gör en inte.)
Fast en del i att köpa en lägenhet till en avkomma blir ju att den kanske kan säljas igen med viss vinst. Jag tänker mig att möjligheterna till det är obefintliga i Grästorp...
 

Hästdiskussioner nu

  • Frågor om Bollerup
  • Konsten att välja stallplats
  • Föl 2019

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

  • D-Ponny önskas

Hästnyheter

Bukefalos

Upp