Att vara pank

[kolblakkur]

Det fanns en tid när jag jobbade extra i stall för att ha noll i stallhyra, jag lämnade plasma varannan vecka för att kunna köpa rotfrukter som jag åt till middag, jag åt lunch på vardagar eftersom jag fick lunchkuponger på jobbet och hästen var osäljbar pga tidigare grov misshandel av en fd fodervärd. Du kan kalla det för vad du vill, den hästen höll mig på benen och inte hade jag då några tusenlappar att spendera varesig på hästen eller mig själv utan lagade alla kläder tills de inte gick att laga längre. Levde bl a på havregrynsgröt i en månad morgon, lunch och middag.

Men visst, jag var rik som inte avlivade en häst som då kostade några hundralappar i månaden.

Fast kostade den verkligen några hundralappar i månaden? Om du arbetade av hyran så betalade du ju på så sätt, om du inte haft en stallhyra så hade du istället fått en inkomst efter arbetet. Så sätt så kostade hästen mer än några hundralappar i månaden.

 

[Görel]

När jag gick runt på timlön bodde jag i billigaste möjliga bostad och ägde inte ens en cykel att förflytta mig med. Man kan tycka att jag hade något att sälja då jag hade både soffa och TV. Ingen skulle vilja köpa det därmed hade jag egentligen inget att sälja.

Hade jag haft en bil som gick att sälja för ett par tusen hade jag gjort det.

Vad är det du menar har ett väsentligt värde, men inte går att sälja?

Om jag gjorde slut på varenda öre jag har idag hade jag fortfarande haft svårt att kalla mig pank.
Jag likställer pank med att man har gjort allt man kan för att få ner sina kostnader och fortfarande inte har pengar till något annat än det mest nödvändiga.

Jag menar inget annat än att man inte alltid hittar en köpare just när man behöver pengar. Det är mycket lättare att hitta en köpare 30 januari än 20 januari t ex.

 

[sjoberga]

Jag har tom använt de höga utgifterna vid löneförhandling, med glimten i ögat men ändå visst allvar. Alltså inte endast slöseri (även om merparten är det) som ligger bakom högre utgifter kopplade till högre lön. (Ett tag kändes det dock som ett nollsummespel att jobba mer och tjäna mer, men å andra sidan jobba så mkt att sådant jag tidigare gjort själv nu måste köpas in som tjänst. Hade liksom aldrig köpt städning, mockning, rastning av häst, extratjänster för att passa hovis, häckklippning, fönsterputs, kemtvätt, däckbyte och däckhotell, färdig matkasse, dyra hämtluncher, dyr parkering, egen bil osv om jag inte haft för få timmar kvar efter jobbet. Men nu väljer jag att se det som att höga utgifter kopplat till högre lön är helt ok. Jag jobbar hellre än byter däck ändå.)

Jag har varit med om det märkliga argumentet vid en löneförhandling en gång och blev provocerad av det.

Som arbetsgivarrepresentant har jag inte med privata ekonomiska situationer att göra. Och om något så vill man att anställda har en ordnad ekonomi, vilket minskar risker för påtryckningar. (I vissa fall är det till och med ett krav.)

Ingen skulle väl på något annat område försöka höja sin lön genom att beskriva sig som oduglig, obegåvad och slarvig?

Kudos alla dem som klarar en ordnad ekonomi trots endast låga inkomster, det är det som kan vara svårt och tyder på förmågor som kan värdesättas även i andra situationer.

 

[MiniLi]

Spelar roll? Det spelar uppenbarligen roll för personerna som säger det om inget annat eftersom man bara hade kunnit sagt nej, vill inte eller liknande men istället väljer en förklaring på annat sätt med att lägga det bortom sig själv. För mig personligen spelar det ingen direkt roll hur man väljer att uttrycka sig dock.

Fast det är nog inte helt vedertaget att ”har inte råd” endast får användas när varje öre är borta. De allra flesta anser nog att det är begrepp som kan appliceras när saker inte ryms i budgeten/ekonomin oavsett orsak.

 

[mandalaki]

Jag har varit med om det märkliga argumentet vid en löneförhandling en gång och blev provocerad av det.

Som arbetsgivarrepresentant har jag inte med privata ekonomiska situationer att göra. Och om något så vill man att anställda har en ordnad ekonomi, vilket minskar risker för påtryckningar. (I vissa fall är det till och med ett krav.)

Ingen skulle väl på något annat område försöka höja sin lön genom att beskriva sig som oduglig, obegåvad och slarvig?

Kudos alla dem som klarar en ordnad ekonomi trots endast låga inkomster, det är det som kan vara svårt och tyder på förmågor som kan värdesättas även i andra situationer.

Nu menar väl @SaraMara det visserligen lite annorlunda - ”eftersom jag lägger så mycket av min tid här på jobbet så behöver jag köpa in dyra tjänster hemma” - men jag håller ändå med, jag skulle aldrig använda min privatekonomi som argument i en löneförhandling.

 

[MiniLi]

Jag har varit med om det märkliga argumentet vid en löneförhandling en gång och blev provocerad av det.

Som arbetsgivarrepresentant har jag inte med privata ekonomiska situationer att göra. Och om något så vill man att anställda har en ordnad ekonomi, vilket minskar risker för påtryckningar. (I vissa fall är det till och med ett krav.)

Ingen skulle väl på något annat område försöka höja sin lön genom att beskriva sig som oduglig, obegåvad och slarvig?

Kudos alla dem som klarar en ordnad ekonomi trots endast låga inkomster, det är det som kan vara svårt och tyder på förmågor som kan värdesättas även i andra situationer.

Det var väl dock inte vad @SaraMara skrev?
Hon skrev att hon jobbar så många timmar att vissa saker inte hinns med = betalar för det istället.
Det är ju fullt rimligt att man får en rejäl lön när arbetet inkräktar så pass mkt på ens fritid. Arbetsgivaren bör ju dessutom vara mån om att personalen inte går in i väggen vilket troligen vore resultatet om man försökte göra allt i hushållet själv i den situationen.

Hur kan du få det till ”oduglig, obegåvad och slarvig”?

 

[sjoberga]

Det var väl dock inte vad @SaraMara skrev?
Hon skrev att hon jobbar så många timmar att vissa saker inte hinns med = betalar för det istället.
Det är ju fullt rimligt att man får en rejäl lön när arbetet inkräktar så pass mkt på ens fritid. Arbetsgivaren bör ju dessutom vara mån om att personalen inte går in i väggen vilket troligen vore resultatet om man försökte göra allt i hushållet själv i den situationen.

Hur kan du få det till ”oduglig, obegåvad och slarvig”?

Att använda sin usla privatekonomi som argument i en löneförhandling var det jag avsåg. Särskilt om man tjänar långt över lägstalönerna.

Inget annat och ingen exakt kommentar till en annan användares situation, bara en egen reflektion.

 

[A_NN_A]

Jag menar inget annat än att man inte alltid hittar en köpare just när man behöver pengar. Det är mycket lättare att hitta en köpare 30 januari än 20 januari t ex.

Då pratar vi förmodligen om ägande i en prisklass någon som är pank inte befinner sig i.
Halverar man priset den 20.e säljs det säljbara till folk som har pengar. Det är så de flesta fyndar.

 

[MiniLi]

Att använda sin usla privatekonomi som argument i en löneförhandling var det jag avsåg. Särskilt om man tjänar långt över lägstalönerna.

Inget annat och ingen exakt kommentar till en annan användares situation, bara en egen reflektion.

Du svarade ju på ett inlägg som förklarade vad som avsågs. Det är skapligt fult gjort att bara ignorera det och sen skriva om ngt helt annat?

 

[sjoberga]

Du svarade ju på ett inlägg som förklarade vad som avsågs. Det är skapligt fult gjort att bara ignorera det och sen skriva om ngt helt annat?

Det är “fult” att komma med en egen reflektion angående något som nämndes i ett inlägg? Suck. Blir inget diskussionsforum då.

 

[Görel]

Då pratar vi förmodligen om ägande i en prisklass någon som är pank inte befinner sig i.
Halverar man priset den 20.e säljs det säljbara till folk som har pengar. Det är så de flesta fyndar.

Jag tänker hur man får in några hundringar innan nästa lön för att få råd till mat, du verkar tänka i andra banor.

 

[grodan21]

Jag säger aldrig att jag är pank eller fattig vad jag vet. Framförallt för att jag tycker det är respektlöst och slarvigt att uttrycka sig så när de finns de som har det riktigt svårt.

Jag kan säga att jag inte har råd och då handlar det mer om prio även om jag tyvärr inte heller har några sparade pengar alls (zip, zero nada, inga fonder o skit som alla verkar ha). Jag hade såklart kunnat ta mig råd, jag har en bil av värde (pga elbim, vilken gör min ekonomi sjukt mycket bättre i sig) men inte mycket annat utöver häst+prylar och jag köper ingen lyxmat men inte heller den billigaste. Denna månaden har jag levt på typ en femtedel av en normal månad pga dålig lön tex. Men jag har alltså inte råd pga jag lägger pengarna på min häst.

Desto oftare säger jag att jag behöver skärpa mig med mina utgifter och minska dem för pengarna tar slut för fort alt att jag behöver börja spara. Det känns rättvist, ansvaret ligger på mig och jag ska inte gnälla på min situation utan på mitt eget beteende som sätter mig i den situationen.

Jag blir överlag faktiskt ganska provocerad över folk som pratar om sin ekonomi som om den vore dålig när de de facto har tex sparkonto för rena nöjen (utöver övrigt sparande, tillgångar och en påkostad livsstil). Inte för min egen del utan för andras, som aldrig ens har valet att skapa sig det där viktigaste sparkontot för lite buffert. Då är det väldigt inskränkt att sitta o gnälla över att man behöver ta från resekontot (som man ändå kommer hinna fylla på tills resan) för att byta ut Tv:n som börjat krångla (kanske inte ens är helpaj) anser jag. Jag skäms inombords av sådant faktiskt.

På tal om sparkonton, när jag hade börjat jobba och köpt bil som behövde in på verkstad kände jag mig väldigt rik när jag inte behövde funderar på hur jag skulle ha råd med det. Är uppvuxen med ensamstående förälder som fick vända på pengarna.

 

[A_NN_A]

Jag tänker hur man får in några hundringar innan nästa lön för att få råd till mat, du verkar tänka i andra banor.

Nej, det var precis så jag menade.
Idag finns det helt andra förutsättningar till försäljning än när jag vände på var krona.
Har man något som är värt 400:- säljer man för 200:- om det är så att man själv har 0:-.

Det finns fler än man tror som har pengar, men älskar att fynda något för ett par hundralappar.
Shoppingens tid är galen.

 

[MiniLi]

Det är “fult” att komma med en egen reflektion angående något som nämndes i ett inlägg? Suck. Blir inget diskussionsforum då.

Det går utmärkt, men då får man vara tydlig med vad man gör. Du var helt enkelt väldigt orydlig här och det gjorde att du lät extremt otrevlig.

 

[grodan21]

Jag känner mig ganska rik, jag har en lön jag klarar mig på plus kan spara. Men då har jag en ganska billig livsstil förutom hästen. Någon annan med samma lön skulle säkert ha svårt att få pengarna att räcka.

 

[Görel]

Nej, det var precis så jag menade.
Idag finns det helt andra förutsättningar till försäljning än när jag vände på var krona.
Har man något som är värt 400:- säljer man för 200:- om det är så att man själv har 0:-.

Det finns fler än man tror som har pengar, men älskar att fynda något för ett par hundralappar.
Shoppingens tid är galen.

Ok, delar inte den erfarenheten. Min erfarenhet är att lägga ut saker för halva värdet under vissa tider av året och inte få några svar men månaden senare få folk som budar.

 

[Asko]

Jag har två tänder som måste dras
Verkligen måste
Men jg vågar inte chansa på att inte få det betalt
Ska de bevilja i förskott måste jag få en kostnadsberäkning av tandläkaren och det kostar 1000kr bara det

Åh jag skulle vilja hjälpa dig med den där kostnadsberäkningen men man kan väl inte ens hjälpa någon som sitter i en liknande sits som du pga alla pengar som kommer in på kontot räknas som inkomst? Eller har jag fel?

 

[Petruska]

På tal om sparkonton, när jag hade börjat jobba och köpt bil som behövde in på verkstad kände jag mig väldigt rik när jag inte behövde funderar på hur jag skulle ha råd med det. Är uppvuxen med ensamstående förälder som fick vända på pengarna.

Jag känner mig också typ rik - eller privilegierad - när en extra utgift (som inte är rolig, tex tandläkarkostnad) bara är att betala, utan nämnvärda bekymmer. Jag önskar verkligen att tandvårdsfinansieringen skulle göras om så att alla kunde få sina tänder lagade!

 

[BernT]

Åh jag skulle vilja hjälpa dig med den där kostnadsberäkningen men man kan väl inte ens hjälpa någon som sitter i en liknande sits som du pga alla pengar som kommer in på kontot räknas som inkomst? Eller har jag fel?

Kontanter vet de ju inte om...

 

[the_connemara]

Jag håller helt med dig här!
Jag har sett på nära håll vad det innebär att verkligen vara fattig, och det är så extremt långt ifrån "Åh nej vad tråkigt, nu kanske vi inte kan äta på den där väldigt dyra restaurangen på fredag utan får välja en lite billigare när vi nu måste köpa en ny iphone till barnet" eller "Typiskt att behöva ta från semesterkassan för att tvn gick sönder".
Jag vet de som fått säga åt barnet att ta max en ostskiva per smörgås, annars blir man utan ost i slutet av månaden för det finns inte pengar att köpa någon mer. Och där fredagslyx verkligen är fredagsLYX, kanske enda fredagen på månader som man kan köpa en liten chipspåse att dela på. Det finns liksom familjer som måste budgetera VARENDA KRONA och har NOLL kronor i buffert, och så får vissa det att låta som att de har dålig ekonomi för att de inte har flera tusen över på nöjeskonton (att de öht HAR ett nöjeskonto säger allt, tycker jag).

Själv säger jag inte att jag är varken fattig eller pank, däremot kan jag säga att jag "inte har råd". Jag behöver t.ex. köpa nya glasögon eftersom mina gått sönder, men det kostar minst 1500-2000 och eftersom jag har häst osv och liten inkomst finns inte såna pengar över. Då har jag inte råd med nya glasögon, eftersom jag prioriterar hästen (och har haft extra utgifter kring hästen varje månad fööör länge nu )

Precis så!