malumbub
Trådstartare
Jag är nu less på mig själv och att Sisko inte lyssnar.
(Sisko är en 9 år gammal Siberian husky, tik.)
Hon kan gå från exemplarisk till totaldissig. Från att lyssna jättefint o hålla sig i skinnet till att nonchalera allt och inte bry sig alls.
Och hon spelar på mitt dåliga samvete. Jag som inte ens borde ha dåligt samvete, men som ändå hittar anledningar till det.
Rasen är ju inte nån lydnadsras alls, men RESPEKT ska de ju ändå ha och idag kände jag att respekten inte kom med ut. Blev hon bara trött på mig eller orkade hon inte pga värmen eller var hon bara i en helt annan värld.
Jag hade alltså problem med att få hunden att sitta och ligga...
Ligga kan jag delvis förstå, men jag bad henne ligga på gräset, ska hon då kunna tycka att det inte var ok? Att hon inte sitter är ju bara för att hon inte orkar.
Hon är sen i sin pälsfällning, vilket jag kan förstå eftersom hon kastrerades för ett år sen. Och jag kan förstå om det kliar o gör henne trött o varm i solen. Men hon ska väl kunna sitta ner ändå?
Ja, det finns tankar hos mig om att hon kanske har ont nånstans igen, speciellt nu när hon äter gräs o har sig, men gräs äter hon ALLTID på våren, under pälsbytet, så det är inget nytt. Varför jag inte tar de här tankarna på så jättestort allvar är för att hon är som hon är i sitt beteende.
Hur hittar man nån som kan hjälpa en med träningen?
Hur går jag vidare från det här nu?
Hur fasiken ska jag få henne koncentrerad på mig efter alla dessa år? (Vi har hittills koncentrerat oss på att stärka henne bland människor och nya ställen och tagit vardagslydnaden mer som en rolig grej.)
Kan det räcka att berömma med rösten om man klickertränar och hunden dissar godiset? Berömmer alltid genom mitt kroppsspråk, med rösten och genomm ändring av press/agerande, men räcker det vid klickerträning?
(Sisko är en 9 år gammal Siberian husky, tik.)
Hon kan gå från exemplarisk till totaldissig. Från att lyssna jättefint o hålla sig i skinnet till att nonchalera allt och inte bry sig alls.
Och hon spelar på mitt dåliga samvete. Jag som inte ens borde ha dåligt samvete, men som ändå hittar anledningar till det.
Rasen är ju inte nån lydnadsras alls, men RESPEKT ska de ju ändå ha och idag kände jag att respekten inte kom med ut. Blev hon bara trött på mig eller orkade hon inte pga värmen eller var hon bara i en helt annan värld.
Jag hade alltså problem med att få hunden att sitta och ligga...
Ligga kan jag delvis förstå, men jag bad henne ligga på gräset, ska hon då kunna tycka att det inte var ok? Att hon inte sitter är ju bara för att hon inte orkar.
Hon är sen i sin pälsfällning, vilket jag kan förstå eftersom hon kastrerades för ett år sen. Och jag kan förstå om det kliar o gör henne trött o varm i solen. Men hon ska väl kunna sitta ner ändå?
Ja, det finns tankar hos mig om att hon kanske har ont nånstans igen, speciellt nu när hon äter gräs o har sig, men gräs äter hon ALLTID på våren, under pälsbytet, så det är inget nytt. Varför jag inte tar de här tankarna på så jättestort allvar är för att hon är som hon är i sitt beteende.
Hur hittar man nån som kan hjälpa en med träningen?
Hur går jag vidare från det här nu?
Hur fasiken ska jag få henne koncentrerad på mig efter alla dessa år? (Vi har hittills koncentrerat oss på att stärka henne bland människor och nya ställen och tagit vardagslydnaden mer som en rolig grej.)
Kan det räcka att berömma med rösten om man klickertränar och hunden dissar godiset? Berömmer alltid genom mitt kroppsspråk, med rösten och genomm ändring av press/agerande, men räcker det vid klickerträning?