Auschwitz- Birkenau

[Karro-Lina]

Har besökt Auschwitz och Birkenau. Blev som många (alla) andra otroligt berörd och mådde dåligt ganska länge efteråt. Trots att man vet att det hänt så blev det så verkligt och känslan jag fick i kroppen vid besöket där satt i väldigt länge.
Hade såklart förväntat mig att bli påverkad men det var starkare än jag kunnat föreställa mig.

Det jag kanske blev allra mest tagen av och som jag ofta, ofta tänker på är när jag länge, länge stod vid skylten

”You are in a building where the SS murdered thousands of people. Please maintain silence here. Remember their suffering and show respect for their memory”

och hade svårt att gå därifrån. Där stod vi, ett rum fullt av främlingar och delade någon slags gemensam upplevelse av insikt i hur fruktansvärt grym människan kan vara.



Må världen aldrig, aldrig glömma det som hänt och låt oss på alla tänkbara sätt hedra minnet av alla dessa människor.
Önskar att alla som vill (och egentligen alla andra också) får besöka dessa platser.

🕯

 

[Nahar]

Jag har varit i många koncentrationsläger. Väl påläst innan. Ja, det var verkligt och särskilt att få röra vid föremål och vittnesmål, som om ord och atomer gick samman i verkligheten.

För innan gjorde jag ett stort arbete med intervjuer och, framför allt, läsning av intervjuer som gjordes direkt efter befrielserna. Intervjuer av flyktingar, överlevare, och förövare.

För mig är det två saker som jag tycker är absolut viktigast:

1. Glöm inte att det var människor som du och jag och vem som helst som blev förövare. Empatiska, vardagliga, normala människor som deltog i dödsmaskinen med varierande grader av känsla av ansvar. Om du inte vaknar varje dag och aktivt frågar dig själv om du har blivit en massmördare så kan det hända att du inget inser förrän efteråt.

2. Det pågår folkmord idag. Människor förföljs pågrund av vilka de är födda till idag. Människor dödas i sin kamp för frihet idag. Och Israel, bland andra, är en förövare idag. Vad jag vill säga med det är att det krävs enorm självrannsakan varje dag, enligt punkt ett; ingen går säker. Och i moderna stater sker förtrycket i det dolda, utan dödsläger. Metoderna är delvis (Kina har läger, tex) annorlunda men målen desamma. En stor del av att Tyskland fick motstånd av andra stater hade inte med folkmordet att göra, utan politiska anledningar - stater som inte idag hotar väst får begå folkmord lite hipp som happ; vill vi ha det så? Om inte, vad kan du göra för att hjälpa?

 

[LenaH]

1. Glöm inte att det var människor som du och jag och vem som helst som blev förövare. Empatiska, vardagliga, normala människor som deltog i dödsmaskinen med varierande grader av känsla av ansvar. Om du inte vaknar varje dag och aktivt frågar dig själv om du har blivit en massmördare så kan det hända att du inget inser förrän efteråt.

Oerhört viktig synvinkel som sällan lyfts!