Detta skriv till alla.
Diskussionen har rört sig kring broddars vara och icke vara. Till att börja med vad gäller skaderisken så är den alltid större med brodd än utan. Bak bör man inte ha fler än två traktbroddar då hästarna annars kan få fula trampskador på ballarna. De är känsliga och en del av hoven som utvidgas och dras samman i varje steg hästen tar, vilket då försämrar läkningen.
Vidare är det faktist så att ledproblemen ökar på hästar med fler brodd bak just på grund av för bra fäste. Hästen har ingen möjlighet att glida med hoven över underlaget för att återfå tappad balans, inte heller stor möjlighet att vrida hoven som alla hästar gör normalt bland annat när de vänder. Det ger då istället ett större slitage i lederna som i värsta fall utvecklar till svullnad och hälta.
Vad gäller hovvinkeln så är förändringen i vinkeln så marginell med isbrodd att det inte gör någon skillnad. Det finns inte en människa som har "bra ben" som blir dålig i sina senor och leder av att gå i lågklackade skor en period per år. Dessutom är vinkeln annorlunda bara när hästen går på plant, hårt underlag. Övriga tillfällen sjunker den ner med brodden i gropar och ojämnheter, i ströt i boxen/spiltan, i snön i skogen och så vidare. Så vinkeln är inte ett problem. Att vinklarna i en hästs bakdel skulle bli helt "fucked up" är inte rimligt. Det beror i så fall på något annat.
Att ha 4 brodd i varje framsko är mer logiskt då hästen bär upp större del av sin kroppsvikt på framhovarna. Men även här måste man tänka över hästens möjligeter att skruva hoven då det behövs.
Att ha fler brodd för att hästen inte ska halka omkring på isgata, som någon skrev, är att tänka ett steg för kort. Det talas om att hästen ska ha så bra grepp att den inte halkar , eller går och spänner sig mm. Jämförelse görs också med människor, att vissa personer inte skulle vilja ha halkskydd bara under hälen. Det blir en felaktig liknelse då hovar inte är direkt jämförbara med fötter. Den fundering jag då har är, varför tvinga ut era hästar på isgata? Det är mer oansvarigt att låta hästarna gå på högriskställen som isgata än lågriskställen som skog och äng, med snö.
Vad gäller Pilgim i "Mannen som kunde tala med hästar" var även det människans misstag, hade Pilgim valt själv hade han säkerligen valt en annan väg, då båda hästarna i filmen märkte att det var halt långt innan någon av dem halkade.
Återigen människans risktagande. Så film hade det nog blivid även om han haft tåbrodd bak. Det är trots allt film, eller hur.
Det var lite om brodd, det finns säkert mycket mer att säga.
Återigen betackar jag mig ogenomtänkta elakheter, det är inte relevant.
Mvh
