Barn och döden

[cilvia]

Min dotter fyller snart 7 år, och det är mycket känslor i som rör sig i den kroppen just nu.
En sak som ständigt dyker upp varje kväll är "mamma andas du", mamma kan du inte andas högt så jag hör att du lever, mamma lovar du att du inte dör i natt, mm mm.

Men hur tacklar man sånt? Hittills har jag sagt att jag kommer inte att dö i natt, men tänk OM det skulle hända något, som gör att jag skulle dö, då har jag ju ljugit för henne, och då kommer hon leva med det resten av sitt liv.

Nu är jag fullt frisk , och räknar med att leva länge till.


Någon som har några bra tips och ideer

 

[Pettsson]

Sv: Barn och döden

Nu har ju inte jag egna barn men efgtersom jag har rätt stor erfarenhet av evigt barnpassande och pluggande inom detta så, ja, jag ger mig in på ett svar.

Döden är för ett barn skrämmande facinerande. I ett barns värld finns tryggheten hos mamma och pappa. I åldern fram till 10 brukar det dock vara mamma som är "störst". Det gör att rädslan för att döden ska komma när som helst bara växer sig starkare, men det går upp och ner.
Har du berättat för henne om döden? Har hon varit med om att någon dött?
Hur man ska tackla det? Det är en svår fråga för mig eftersom jag aldrig satts i den situationen.
Som det låter är hon rädd, rädd för att du ska försvinna. Ett barn förstår oftast mer än vad man tror ( ) och att ge sig in på en lättare förklaring om vad det hela handlar om är absolut inte fel.

Hoppas någon annan kan hjälpa dig med "tacklingssvar"!

 

[cilvia]

Sv: Barn och döden

Hej.

Hennes mormor dog i vintras, så hon har ju varit med om det på nära håll, så det är en förklaring på hennes rädsla.
Vi har pratat om döden,mm mm.

Men just den där frågan, mamma du dör väl inte i natt, det är den frågan som jag önskar någon har ett bra förslag på hur jag ska tackla.

Hur mycket pedagogik jag än har läst och alla år jag har jobbat som förskollärare, så vet jag inte hur jag ska bemöta detta.

 

[Lejonflickan]

Sv: Barn och döden

Min son hade en frågeperiod ang. döden, men det var i 5-6 års åldern. Allt kretsade kring döden och vad som hände efter den osv. Jag tror det är viktigt att vara så ärlig som möjligt och säga att man aldrig kan veta när man ska dö, men att det är mycket osannolikt att en frisk människa dör utan att råka ut för en olycka. Sen kan man ju avsluta med nånting som : Klart jag inte tänker dö, jag måste ju se dig växa upp, din lilla tok! Liksom för att lugna dem.

 

[Roheryn]

Sv: Barn och döden

Det enklaste är väl att svara "Nej, det tror jag inte att jag gör". För det tror du ju inte, och det är ju också mycket osannolikt att du skulle... Fortsätter hon sedan med följdfrågor, så är det ju "bara" att svara på dem så ärligt som möjligt också.

Mitt svar kanske låter alltför simpelt, men jag tror på att INTE göra en stor affär av det, utan att bara lugnt svara på de frågor man får.

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och döden

Att vara så ärlig som möjligt, jag har inte tänkt att dö i natt men jag kan inget lova. Men att det inte är så stor "chans" att det händer. Jag har svårt att hitta rätt odr just nu med en tvååring som oxå vill skriva på datorn...
Men det ska finnas en bok som ska vara bra Adjö Herr Muffin som handlar om döden. Den rekomendera många begravningsbyråer till familjer där det finns barn i bilden. När min mormor dog tänkte de till och med ge oss den, men jag förklarade att dottern då bara var året så det var inte så stor vits.

 

[mysko]

Sv: Barn och döden

Det är fullt normalt så tänker alla barn.
Fick svaret av en Läkare en gång att dessa tankar kommer när man har kommit till en viss mognadsprocess och blir medvetna om livet och döden.
Jag kommer själv ihåg när jag var i den ålderna och grät om kvällarna för jag trodde att mamma & pappa skulle dö.
Min son, mina syskon och flera jag känner har haft den perioden oxå.

Att prata hjälper men det kommer att återkomma titt som tätt så det är bara att fortsätta prata..

 

[Modig_Korn]

Sv: Barn och döden

När jag var liten -6 år brukade jag checka om min mormor fortfarande andades lite då och då under nätterna...
Hon lever än

 

[kolarbokalle]

Sv: Barn och döden

För några år sedan gick min mor bort och det tog väldigt hårt på mina två äldsta barn.
Flickan som är äldst ville inte tala om döden, men pojken som var tre och halft då, pratade ständigt om detta.
Det var jobbigt och jag vet inte om jag gjorde rätt, eftersom jag själv mådde pyton och dessutom hade en bebis att ta hand om.

Så här efteråt, så var det nog bra att han fick älta det här, det är nog egentligen värre för den som inte vill tala om det, det är nog inte så bra att lägga locket på.

Kanske du kan läsa "Bröderna Lejonhjärta", eller fråga barnet vad det tror händer efter döden, det kanske är bra med lite fantasier om att man får det bra och kommer till en ställe som Nangiala.
Döden är ett tungt ämne, som är så tabubelagt och kliniskt, kanske var det ett annat förr, när folk dog hemma.
Det hörde kanske mer till vardagen, även om sorgen säkert var lika stor, så kanske synen på döden var ett annat.

 

[Dannie]

Sv: Barn och döden

Hej!
Har en tjej som är 6 1/2 år. Hon är också väldigt nyfiken på döden....
Min faster dog för ett tag sedan och Sanna ville jättegärna gå med på begravningen, något som tyvärr inte gick. Hon vill inte att jag skall dö, naturligtvis, utan pratar om att hon kommer gråta på min begravning, lägga blommor på min grav etc (trevligt samtalsämne ) Det som jag tycker är viktigt här är att inte "ladda" diskussionerna med för mycket känslor, visst döden är tragisk men en del av livet och vi vuxna har lagt så mycket värdering i något som barnen ser mer naturligt på, i alla fall i vårt samhälle.

När hon frågar mig när jag kommer dö, så svarar jag alltid med att jag är ung och frisk, jag försäkrar henne om att jag inte kommer att dö nu. Jag vill inte att hon skall gå runt och vara orolig för mig konstant, och som tur är så är jag fullt frisk och hoppas så förbli.

Men som sagt hon är också fascinerad av död och vad som händer sedan. Ett intresse hon har är att titta på gravstenar , som hon har gjort vid andra besök i kyrkan än begravningar, som skolexamen och dop. Lite knepigt kanske, men jag vill inte hyscha kring döden.
Små barn pratar gärna om döden, men det är vanligtvis först i 9 -års åldern som de verkligen förstår innebörden avatt den som är död inte kommer tillbaka.

Hälsningar Nina

 

[TCJ]

Sv: Barn och döden

Bröderna Lejonhjärta har iallafall många gånger botat min dödsrädsla.
Trots att det bygger upp en fantasivärld runt döden, är det en trygghet, och varför inte?
Vem vet vad som kommer efter döden.