Bukefalos 28 år!

Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

Status
Stängd för vidare inlägg.

break_a_leg

Trådstartare
Min pappa är rätt sjuk och ligger på sjukhus sedan några veckor tillbaka. Häromveckan var det tom så illa att de trodde att han skulle dö...Dock repade han sig igen, men är kvar på sjukhuset och är en spillra av sitt forna jag. I dag var jag och barnen där och hälsade på honom, min äldsta satt och höll morfar i handen under hela besöket medan den yngre (6 år) tyckte att det var lite jobbigt. (Min pappa ligger ju i sängen med slangar lite varstans)

Har ni som har barn haft nära anhöriga som varit allvarligt sjuka, hur har ni gjort med era barn? Har de fått följa med på sjukhusbesök?

Nu tycker jag iaf att det känns bra att barnen har fått träffa morfar, blir han sämre så blir det nog inga fler sjukhusbesök för deras del....
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

har inga egna barn men en syster som nu hunnit bli 9.. när hon var 5-6? så var våran farfar sjuk i cancer, då fick hon följa med till sjukhuset en gång.. och jag har varit väldans sjuk ett antal gånger och hon har alltid följt med.. så det är ingen fara att ta med dem till sjukhuset tror jag...
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

´När jag var "liten" så låg mormor på hem i flera år innan hon blev riktigt dålig. Jag och mina systrar fick alltid (läs var tvungna att) följa med. Då tyckte jag det inte var så himla kul, men nu tycker jag att mamma gjorde helt rätt i att ta med oss dit (och senare till sjukhuset när hon blev så dålig). Det var ju enda chansen att lära känna henne och nu som vuxen är jag glad att mamma gav oss den möjligheten.

Jenny
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

När svärmor blev allt sämre (bröstcanser)hade vi ofta med oss barnen till hospis, alla barnbarnen, men inte samtidigt.

Mor slutet när hon blev riktigt dålig så fick barnen stanna hemma.

Jag tycker man ska känna efter och handla efter den känslan.
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

Jag tror att vi kommer att göra så också...Blir min pappa sämre än vad han är i dagsläget så får barnen stanna hemma.
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

MIn mamma är väldigt sjuk nu (har KOOL och lunginflammation) och är inlagd på sjukhus. NU bor jag 100 mil från henne men min syster tar med sig sina barn till sjukhuset. Jag tycker inte att barnen ska "skyddas" från sånt, sjukdom och död tillhör livet. sen tror jag att den som är sjuk oftast upskattar det, iaf min mamma och andra i liknanade situationer som jag känner.
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

Jag håller med dig.
Barn ska inte skyddas från det som hör livet och döden till.

Men om en kär anhörig blir riktigt sjuk så kan slutskedet vara otäckt och svårförståligt för barn.
Vill inte gå in på detaljer av hänsyn till trådskaparen.

Man får avgöra själv vad barnen klarar efter mognad och ålder.

När svärmor dött på natten så åkte vi dit allihop på morgonen med barnbarnen, 12 st från åldrar 3 och uppåt, och vi gick in till henne i omgångar, det var bra för barnen att få se henne så lugn och fridfull.
Inte som hon var sista tiden.
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

Jag tycker också att döden är naturlig, och alla ska vi den vägen vandra så småningom. Men för ett litet barn kan det vara jobbigt att se någon nära "tyna bort", min son trodde igår att min pappa redan var död eftersom han låg alldeles stilla i sängen och inte orkade mer än så. Storasyster tyckte däremot att hon ville åka till sjukhuset fler gånger, hon är äldre och förstår mer.
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

Och det kan även vara jättejobbigt för ett barn att se mamma och pappa så pass ledsna och upprörda som man kan bli vid en sjuksäng och då är det bättre att de får stanna hemma.

Ta hand om er Break_a_leg! Strykekramar!
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

Efter första gången barnen varit med så om de är så pass stora att de förstår ngt, så tycker jag själv att de ska få avgöra vad de vill. Mina barn fick följa med pga mitt initiativ första gången och sen fick de själv avgöra om de ville eller ej. Och de är 7 resp 9 år och deras morfar va mycket sjuk. den äldsta följde gärna med fler gånger men den yngre avstod. det fick bli deras val och inte mitt, och ibland så sa deras morfar ifrån att han inte orkade besök alls.
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

Jag fick inte följa med till sjukhuset när mamma dog och det kommer jag aldrig att förlåta pappa för, då var jag 13 år (skulle precis fylla).
Om dom vill låt dom följa med!!
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

När jag låg på sjukhus så kom min systerdotter dit med min syster och hälsade på. Hon var 8-9 år. Jag var dock inte så svårt sjuk att jag var döende, men var ganska rejält sönderslagen i ansiktet och det var skrämmande för henne. Vi såg till att det alltid var två vuxna med vid besöket så att en kunde gå ut med henne om det blev för jobbigt, i det här fallet var det morfar som var med. Så att ha med någon mer vuxen som dom litar på och känner väl kan kanske vara en trygghet för dom. Vill dom inte själva åka med till sjukhuset så skall dom inte behöva tycker jag, min syster har en yngre dotter som inte var med på sjukhuset. Gå på känsla, vad barnet vill och mognad.
 
Sv: Barn, sjukhus och svårt sjuka anhöriga....

För ungefär tre år sen snart vad min farfar sjuk i prostatacancer och döende. Jag var 15, syrrorna 13 och 9.
Först var det tänkt att vi inte skulle träffa honom, han såg helt enkelt för hemsk ut och vi skulle inte minnas honom så.

Men vi fick träffa honom ändå två dagar innan, när de trodde att han skulle dö när som helst. Dock dog han inte då och dagen innan han dog fick vi träffa honom igen. Visst var det hemskt att se honom så och väldigt obehagligt, syrrorna vågade inte säga ett ljud, men personligen är jag glad över att jag fick träffa honom en sista gång och ta farväl ordentligt och det tror jag syrrorna också är. Samtidigt var det en lättnad när han dog sen, för så som han levde då så vore det bästa för honom att dö så snart som möjligt - det hade jag garanterat inte insett utan att få träffa honom och då tror jag saknaden skulle vara så mycket värre än den är :(
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Min farmor fyllde 97 förra fredagen. Vi samlades i min fasters trädgård och åt tårta och pratade gamla minnen, precis som vi brukar göra...
2 3
Svar
52
· Visningar
7 230
Relationer Min pappa har blivit (inte fastställt än men väldigt troligt) dement och det är antagligen demens i sista fasen. Kan inte äta, dricka...
Svar
11
· Visningar
1 378
Senast: BernT
·
Övr. Barn I måndags fyllde min äldsta son hela 10 år. Stolt och glad grabb, 10 år är ett stort steg mot att bli stor, tycker han. Och det är det...
Svar
18
· Visningar
1 910
Senast: Mustasukka
·
Övr. Hund Ja, nu har jag tagit ett av de svåraste besluten i mitt liv. Jag skulle bli så otroligt glad om någon orkade läsa/skumma igenom allt...
2
Svar
22
· Visningar
3 765
Senast: Lotus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp