Barns läsutveckling

[Sryoqwe]

Nu kan jag inte prata för de pedagogerna men jag kan ge ett exempel när digitala verktyg är bra. Om man sitter och pratar med en grupp barn om tex olika djur på en bondgård och så säger någon. Vad är en get? Då är det toppen att kunna visa på plattan så alla barn kan fortsätta vara med i samtalet om bondgården.

Ett annat exempel är när barnen leker olika karaktärer från tv program. Genom att titta på ett avsnitt gemensamt får alla barn kunskap om vad karaktärerna heter, hur de ser ut och vad de har för egenskaper. Min erfarenhet är att man tror att alla barn vet detta men det stämmer inte och då blir det några få barn som har kunskapen och makten att helt styra leken. Allra bäst är om pedagogerna också tittar så har man något gemensamt att prata om på tex måltiden.

Fast hade det inte varit bättre att visa en bild på en get i en bok? All kunskap går inte att ha i bokform, men sådana basala saker går fint. Undrar någon var en plats ligger så kan man kolla i atlaset. Barn behöver öva på motoriken, att bläddra i en bok är väl ett sätt. Jag har träffat på förvånansvärt många tonåringar som inte kan bläddra i en bok helt flytande.

Nu är jag kanske omodern, men finns inte TV-serierna i bokform med? Isåfall är det väl ett utmärkt tillfälle för barnen att läsa, lyssna på högläsning av en vuxen eller läsa högt för varandra?

 

[bettysmatte]

Fast hade det inte varit bättre att visa en bild på en get i en bok? All kunskap går inte att ha i bokform, men sådana basala saker går fint. Undrar någon var en plats ligger så kan man kolla i atlaset. Barn behöver öva på motoriken, att bläddra i en bok är väl ett sätt. Jag har träffat på förvånansvärt många tonåringar som inte kan bläddra i en bok helt flytande.

Nu är jag kanske omodern, men finns inte TV-serierna i bokform med? Isåfall är det väl ett utmärkt tillfälle för barnen att läsa, lyssna på högläsning av en vuxen eller läsa högt för varandra?

Absolut. Håller med. Jag tror att det i mångt och mycket är pedagogerna som måste sakta ner och försöka tänka annorlunda. Om ett barn frågar vad en get är behöver man ju inte kunna visa det omedelbart. Det är antagligen något vi själva har blivit så vana vid, tänker jag.

 

[animalasia]

Fast hade det inte varit bättre att visa en bild på en get i en bok? All kunskap går inte att ha i bokform, men sådana basala saker går fint. Undrar någon var en plats ligger så kan man kolla i atlaset. Barn behöver öva på motoriken, att bläddra i en bok är väl ett sätt. Jag har träffat på förvånansvärt många tonåringar som inte kan bläddra i en bok helt flytande.

Nu är jag kanske omodern, men finns inte TV-serierna i bokform med? Isåfall är det väl ett utmärkt tillfälle för barnen att läsa, lyssna på högläsning av en vuxen eller läsa högt för varandra?

Självklart är högläsning värdefullt. Men ibland är en digital platta ett bra komplement. Man vet ju inte innan vad barnen kommer att fråga om och då kan man snabbt leta upp exempel på plattan. Har du ett eller två barn så är det ju görbart att börja leta i böcker men så ser ju inte verkligheten ut på en förskola. Du kanske sitter och läser för 10 barn eller fler och då går det liksom inte att göra långa avbrott för att fånga upp alla barnens frågor.

Det barn leker på förskolan idag har så olika källor. För 20 år sedan var det mestadels program från TV men idag med alla olika kanaler så gäller det som personal att hänga med i barnens populärkultur. Det räcker liksom inte att läsa en bok och titta på Bolibompa. Därför tycker jag att det kan vara försvarbart att ibland titta på en film tillsammans (om personal deltar) för då får alla en gemensam grund som kan leda till gemensamma lekar. När jag arbetade i förskolan hade vi lekar som pågick och utvecklades i veckor. De yngre barnen inspirerades av de äldre och alla fick prova olika roller. Helt underbart!

 

[lillaP]

Nu kan jag inte prata för de pedagogerna men jag kan ge ett exempel när digitala verktyg är bra. Om man sitter och pratar med en grupp barn om tex olika djur på en bondgård och så säger någon. Vad är en get? Då är det toppen att kunna visa på plattan så alla barn kan fortsätta vara med i samtalet om bondgården.

Ett annat exempel är när barnen leker olika karaktärer från tv program. Genom att titta på ett avsnitt gemensamt får alla barn kunskap om vad karaktärerna heter, hur de ser ut och vad de har för egenskaper. Min erfarenhet är att man tror att alla barn vet detta men det stämmer inte och då blir det några få barn som har kunskapen och makten att helt styra leken. Allra bäst är om pedagogerna också tittar så har man något gemensamt att prata om på tex måltiden.

Jo, jag ser också många positiva saker med digitala verktyg. Jag använder tex gärna Google lens för att identifiera djur och växter. Det är helt enkelt betydligt smidigare än att hitta och identifiera rätt sak i en bok. Däremot förstår jag inte kritiken mot att ta bort det som ett krav, och har hittills inte sett tillräckligt övertygande argument för att få mig att ändra åsikt. Jag ser det som en tillgång, men inte en nödvändighet.

Vad beträffar ditt exempel om prat/lek om karaktärer osv håller jag inte riktigt med. I min erfarenhet uppstår inte detta problem särskilt ofta när pedagoger är närvarande i leken. Sen anser jag att flera populära program är mer eller mindre olämpliga att visa i en förskoleverksamhet. Pokémon som genom åren återkommande varit stort, är tex inte ett program jag skulle vilja visa för ens femåringarna. Greta Gris är rätt stereotypt, liksom flertalet program som går att se på tex Netflix. Även utan våld och stereotyper har dagens program en negativ inverkan på barns lärande. Det är väldigt lätt att se hur snabbt det går om man tex jämför ”Fem myror är fler än fyra elefanter” med nästan vad som helst som är skapat i nutid.

Det finns så många andra sätt att skapa inkludering. Om man prompt måste fokusera på karaktärerna kan man kanske hitta böcker med dem. Men jag hade nog velat jobba på andra sätt för att få bort extremt fokus från filmer och tv spel.

 

[animalasia]

Jo, jag ser också många positiva saker med digitala verktyg. Jag använder tex gärna Google lens för att identifiera djur och växter. Det är helt enkelt betydligt smidigare än att hitta och identifiera rätt sak i en bok. Däremot förstår jag inte kritiken mot att ta bort det som ett krav, och har hittills inte sett tillräckligt övertygande argument för att få mig att ändra åsikt. Jag ser det som en tillgång, men inte en nödvändighet.

Vad beträffar ditt exempel om prat/lek om karaktärer osv håller jag inte riktigt med. I min erfarenhet uppstår inte detta problem särskilt ofta när pedagoger är närvarande i leken. Sen anser jag att flera populära program är mer eller mindre olämpliga att visa i en förskoleverksamhet. Pokémon som genom åren återkommande varit stort, är tex inte ett program jag skulle vilja visa för ens femåringarna. Greta Gris är rätt stereotypt, liksom flertalet program som går att se på tex Netflix. Även utan våld och stereotyper har dagens program en negativ inverkan på barns lärande. Det är väldigt lätt att se hur snabbt det går om man tex jämför ”Fem myror är fler än fyra elefanter” med nästan vad som helst som är skapat i nutid.

Det finns så många andra sätt att skapa inkludering. Om man prompt måste fokusera på karaktärerna kan man kanske hitta böcker med dem. Men jag hade nog velat jobba på andra sätt för att få bort extremt fokus från filmer och tv spel.

Jag har aldrig hävdat att man prompt måste fokusera på karaktärerna utan det var ett exempel på en situation där digitala verktyg kan vara ett hjälpmedel. Jag anser att digitala verktyg är ett av många alternativ.

Det sätt som förskolan och skolan har styrts mot att använda digitala hjälpmedel har ju inte haft bakgrund i vetenskaplig forskning. Det har varit politiska beslut grundat i en rädsla att Sverige som nation ska tappa konkurrenskraft om vi inte hoppar på det digitala tåget.

 

[IngelaH]

Det är olika! Dottern knäckte läskoden vid fyra men hon har alltid varit intresserad av bokstäver. Bland hennes klasskompisar har det varit varierande

Jag knäckte koden på "dass" som fyraåring, Då jag satt och stirrade på en pratbubbla i Kalle Anka, plötsligt sprang jag ut till mamma och läste för mamma vad det stod i pratbubblan med byxorna fortfarande nerdragna...

Sen gick det fort och jag läste för min drygt två år äldre bror, tills han flyllde 9, varje morgn "innan mamma ochpappa vaknade", som vi trodde... När brorsan hörde att de rörde sig i rummet, väste han i mungipan - gå till din säng. Och så "läste han glatt", själv till dess att frukosten serverades

 

[IngelaH]

Jag var en mycket tidig läsare, både för att jag var avundsjuk på bror som började skolan ett år tidigare än mig och för att jag ville hänga med i undertexterna på TV, så jag läste runt fem i alla fall. Jag minns inte särskilt mycket engagemang från föräldrarna utan tränade själv. Det fanns dock enormt varierat läsmaterial hemma, både serier och böcker!
Sedan visade det sig att jag hatade skolan men läsningen höll ändå i sig, både skönlitterärt (mycket från mamma ) och facklitterärt då största intresset var dinosaurier och det på åttiotalet mest rörde sig om "vuxenböcker" i ämnet. Jag tyckte skolan var fullkomligt hopplös på att uppmuntra läsning i låg ålder. De mest avancerade böcker vi fick var Äppel Päppel och för ett barn som redan läser är det verkligen tråkigt.

Jag är född i januari, och fick starta skolan som sexåring. Med ltie hjälp av sklläraren/kantorn/bibliotekarien som bodde granne med oss. Jag hade redan biblioteksnyckel och var hans biblioteksassistent och han ansåg, att min läs- och lärhunger behövde tas till vara.

 

[lillaP]

Jag har aldrig hävdat att man prompt måste fokusera på karaktärerna utan det var ett exempel på en situation där digitala verktyg kan vara ett hjälpmedel. Jag anser att digitala verktyg är ett av många alternativ.

Det sätt som förskolan och skolan har styrts mot att använda digitala hjälpmedel har ju inte haft bakgrund i vetenskaplig forskning. Det har varit politiska beslut grundat i en rädsla att Sverige som nation ska tappa konkurrenskraft om vi inte hoppar på det digitala tåget.

Kanske snöade in mig lite väl på det. Förstår vad du menar.

Det är verkligen synd att det gick den vägen istället för att låta vetenskapen säga sitt först. Även de stora IT-bolagen hade ett finger med i spelet när en-till-en infördes..

 

[Badger]

Alltså jag har inga barn själv, men jag träffade idag en liten kille vid pendeltåget som var 4 år.

Han stod och läste linjekartan för pendeltågen och läste och ljidade högt stationer som B-R-O och V-E-G-A satte ihop till BRO och VEGA.

Jag tycker det kändes som vid ganska tidig ålder och att han var väldigt duktig.
Men hur ser läsutvecklingen ut numera? Läser barn mycket tidigare än säg slutet av 80-talet och de flesta barn i 4-5 års ålder kan läsa på.detta vis?

//Noll koll

Vissa barn lär sig läsa av sig själva när man läser högt för dem och de ser texten och följer med i den. Andra lär sig läsa när de fyllt 7 och det är dags i skolan. Det blir ingen skillnad i slutänden när de kommit igång (dvs om de kommer igång o fått rätt stöd osv)

 

[julgrisen]

Självklart är högläsning värdefullt. Men ibland är en digital platta ett bra komplement. Man vet ju inte innan vad barnen kommer att fråga om och då kan man snabbt leta upp exempel på plattan. Har du ett eller två barn så är det ju görbart att börja leta i böcker men så ser ju inte verkligheten ut på en förskola. Du kanske sitter och läser för 10 barn eller fler och då går det liksom inte att göra långa avbrott för att fånga upp alla barnens frågor.

Det barn leker på förskolan idag har så olika källor. För 20 år sedan var det mestadels program från TV men idag med alla olika kanaler så gäller det som personal att hänga med i barnens populärkultur. Det räcker liksom inte att läsa en bok och titta på Bolibompa. Därför tycker jag att det kan vara försvarbart att ibland titta på en film tillsammans (om personal deltar) för då får alla en gemensam grund som kan leda till gemensamma lekar. När jag arbetade i förskolan hade vi lekar som pågick och utvecklades i veckor. De yngre barnen inspirerades av de äldre och alla fick prova olika roller. Helt underbart!

Jag tänker nog att barn inte behöver se ett program för att kunna leka det? Mina barn har aldrig sett sommarskuggan för de är livrädda för den, men de leker det varje dag på förskolan för att andra barn sett det och berättat hur det går till. På samma sätt är mina barn väldigt duktiga på att berätta hur det fungerar att leka spidey och få med andra barn i detta.

 

[Badger]

Självklart är högläsning värdefullt. Men ibland är en digital platta ett bra komplement. Man vet ju inte innan vad barnen kommer att fråga om och då kan man snabbt leta upp exempel på plattan. Har du ett eller två barn så är det ju görbart att börja leta i böcker men så ser ju inte verkligheten ut på en förskola. Du kanske sitter och läser för 10 barn eller fler och då går det liksom inte att göra långa avbrott för att fånga upp alla barnens frågor.

Det barn leker på förskolan idag har så olika källor. För 20 år sedan var det mestadels program från TV men idag med alla olika kanaler så gäller det som personal att hänga med i barnens populärkultur. Det räcker liksom inte att läsa en bok och titta på Bolibompa. Därför tycker jag att det kan vara försvarbart att ibland titta på en film tillsammans (om personal deltar) för då får alla en gemensam grund som kan leda till gemensamma lekar. När jag arbetade i förskolan hade vi lekar som pågick och utvecklades i veckor. De yngre barnen inspirerades av de äldre och alla fick prova olika roller. Helt underbart!

Men det där verkar ju både trassligt och kanske ibland kontraproduktivt. Att hela tiden avbryta läsningen för att visa saker på en ipad borde göra den hackig och oengagerande? Ev kan man ju fånga upp frågor och kolla upp i böcker och film och ha en förklaringsstund eller ngt efter.

Att vänta med alla frågor till efteråt kanske ger en lugnare stund. Annars kanske ett barn som gillar att prata och fråga stjäl uppmärksamhete och en härlig stund från ett annat barn som älskar att uppleva en berättelse/aldrig hemma får möjlighet att lyssna på en berättelse utan avbrott/aldrig får lära sig slappna av in i en berättelse och bara låta den vara. Det krävs ju ngt alldeles extra för att klara att fokusera på en berättelse som hela tiden får avbrott med förklaringar.

När det gäller film så blir det ju konstigt rättighetsmässigt och lämplighetsmässigt. Barnet kanske inte sett på en film som är barntillåten (många Disney är tex inte det), filmen kanske inte borde finnas på Youtube enligt upphovsrättsinnehavaren. Förskolan kanske inte har rättigheterna på plats för att visa filmen osv.

 

[animalasia]

Jag tänker nog att barn inte behöver se ett program för att kunna leka det? Mina barn har aldrig sett sommarskuggan för de är livrädda för den, men de leker det varje dag på förskolan för att andra barn sett det och berättat hur det går till. På samma sätt är mina barn väldigt duktiga på att berätta hur det fungerar att leka spidey och få med andra barn i detta.

Jag håller helt med dig. Anledningen till att vi uppmärksammade detta var att det blev vissa barn som fick större makt än andra (för de hade mer förkunskaper) och i denna situation blev det inte bra. Oftast kan vi inte påverka det men just här kunde vi det för vi hade tillgång till digitala medier. Men absolut är ju enskilda barns egna berättelser om vad de varit med om på helgen tex en källa för lekar. Men det är alltid bra om man fått lite information av vårdnadshavare då på morgonen så man kan stötta berättelsen.

 

[animalasia]

Men det där verkar ju både trassligt och kanske ibland kontraproduktivt. Att hela tiden avbryta läsningen för att visa saker på en ipad borde göra den hackig och oengagerande? Ev kan man ju fånga upp frågor och kolla upp i böcker och film och ha en förklaringsstund eller ngt efter.

Att vänta med alla frågor till efteråt kanske ger en lugnare stund. Annars kanske ett barn som gillar att prata och fråga stjäl uppmärksamhete och en härlig stund från ett annat barn som älskar att uppleva en berättelse/aldrig hemma får möjlighet att lyssna på en berättelse utan avbrott/aldrig får lära sig slappna av in i en berättelse och bara låta den vara. Det krävs ju ngt alldeles extra för att klara att fokusera på en berättelse som hela tiden får avbrott med förklaringar.

När det gäller film så blir det ju konstigt rättighetsmässigt och lämplighetsmässigt. Barnet kanske inte sett på en film som är barntillåten (många Disney är tex inte det), filmen kanske inte borde finnas på Youtube enligt upphovsrättsinnehavaren. Förskolan kanske inte har rättigheterna på plats för att visa filmen osv.

Absolut och det tror jag många i personalen beskriver. En del barn är mycket vana vid högläsning och vill helst bara lyssna på berättelsen och fanatisera i huvudet och andra är vana vid att prata om innehållet.

Jag tror man behöver göra både och och även dela upp barnen i mindre grupper beroende på behov. Jag är verkligen inte förespråkare för att digital hjälpmedel är det bästa utan att det är ett verktyg av alla.

 

[Jozze]

Som någon annan svarade så tror jag att variationen är lika stor som i tidigare generationer vad gäller tidiga läsare. Själv lärde jag mig läsa som 5-åring och det gjorde även mitt äldsta barn som var intresserad av bokstäver från kanske ettårsåldern (med ett uppehåll kring 3 år). Hon ljudade sig igenom ord när hon var knappt 2 men kunde inte sätta ihop bokstäverna/ljuden till ord.

Mellanbarnet hade inget intresse alls och var, till skillnad från storasyster, "sen" (i våra ögon, men egentligen inte) med "begripligt" tal, som lossnade först efter att han hade fyllt 2. Han började intressera sig för läsning i 6-årsåldern iom skolstart och kan nu inför åk 1 läsa hyfsat men inte automatiserat.

Yngsta är precis som äldsta mycket intresserad av bokstäver och text och har kunnat ljuda ihop enkla ord vid 3 års ålder. Hon kommer troligtvis lära sig läsa innan hon fyllt 5. Hon var mycket tidig med talet, såpass att en av pedagogerna med längst yrkeserfarenhet på förskolan reagerade.

Så i vårt fall har intresse och verbal förmåga hängt ihop med läsningen. Och det lär väl i sin tur hänga ihop med barnets personlighet/läggning. Jag har ingen aning om vad vetenskapen säger om detta, men det hade varit intressant att läsa, om det finns några studier.

 

[Trollunge]

Som någon annan svarade så tror jag att variationen är lika stor som i tidigare generationer vad gäller tidiga läsare. Själv lärde jag mig läsa som 5-åring och det gjorde även mitt äldsta barn som var intresserad av bokstäver från kanske ettårsåldern (med ett uppehåll kring 3 år). Hon ljudade sig igenom ord när hon var knappt 2 men kunde inte sätta ihop bokstäverna/ljuden till ord.

Mellanbarnet hade inget intresse alls och var, till skillnad från storasyster, "sen" (i våra ögon, men egentligen inte) med "begripligt" tal, som lossnade först efter att han hade fyllt 2. Han började intressera sig för läsning i 6-årsåldern iom skolstart och kan nu inför åk 1 läsa hyfsat men inte automatiserat.

Yngsta är precis som äldsta mycket intresserad av bokstäver och text och har kunnat ljuda ihop enkla ord vid 3 års ålder. Hon kommer troligtvis lära sig läsa innan hon fyllt 5. Hon var mycket tidig med talet, såpass att en av pedagogerna med längst yrkeserfarenhet på förskolan reagerade.

Så i vårt fall har intresse och verbal förmåga hängt ihop med läsningen. Och det lär väl i sin tur hänga ihop med barnets personlighet/läggning. Jag har ingen aning om vad vetenskapen säger om detta, men det hade varit intressant att läsa, om det finns några studier.

Min son var sen med talet och det lossnade inte för honom förrän efter 3 år. Nu fyller han 7 år i november och är en riktig pratmoster men läsningen har han inte knäckt än och han är inte särskilt intresserad av att öva heller

 

[VLMF]

Vår förskola har också skärmtid på storbarnsavdelningen, vid uppevilan efter lunchen. Jag har ifrågasatt det men pedagogerna menar att de diskuterar efteråt vad de sett, och därför är det en del av den pedagogiska verksamheten Man kunde tro att det är något faktaprogram de tittat på men nej det är blandat. Både Bokstavshissen vilket är ganska vettigt, men också något tecknat som heter Heidi som är som en vanlig tecknad serie för barn. Min man har lyft det till föräldrarådsrepresentanterna också, inte fått någon återkoppling där än. Egentligen handlar det väl om resursbrist, pedagogerna turas om att ta rast efter lunchen och då är de en färre som ska hålla ordning på gruppen.

Kan uppdatera, idag berättade sonen att de ”aldrig mer skulle få titta på något” (hej dramatisk återberättare ) utan nu fick de lyssna på ljudbok istället. Så förändring har skett!

 

[lillaP]

Kan uppdatera, idag berättade sonen att de ”aldrig mer skulle få titta på något” (hej dramatisk återberättare ) utan nu fick de lyssna på ljudbok istället. Så förändring har skett!

Härligt!

 

[PathOfClovers]

Lånar den här tråden, då ämnet passar..

Skrev tidigare i den här tråden att vår 3,5-åring läser enklare ord på skyltar osv. Nu har hon börjat läsa i böcker (det går ju inte flytande men hon tar sig igenom ord för ord i sin takt liksom) och jag känner; är inte detta väldigt tidigt?! Vi har inte direkt kommenterat detta eller så..är detta något man ska uppmuntra? Eller bara ignorera? Gör det nåt? Eller ska vi bara låta det vara som det blir?

 

[skiesabove]

Lånar den här tråden, då ämnet passar..

Skrev tidigare i den här tråden att vår 3,5-åring läser enklare ord på skyltar osv. Nu har hon börjat läsa i böcker (det går ju inte flytande men hon tar sig igenom ord för ord i sin takt liksom) och jag känner; är inte detta väldigt tidigt?! Vi har inte direkt kommenterat detta eller så..är detta något man ska uppmuntra? Eller bara ignorera? Gör det nåt? Eller ska vi bara låta det vara som det blir?

Jag läste också tidigt. Uppmuntra! Ta med henne till biblioteket regelbundet. Hon kan ha många trevliga stunder med sig själv, det blir en tillgång och en tillflyktsort.

 

[lillaP]

Lånar den här tråden, då ämnet passar..

Skrev tidigare i den här tråden att vår 3,5-åring läser enklare ord på skyltar osv. Nu har hon börjat läsa i böcker (det går ju inte flytande men hon tar sig igenom ord för ord i sin takt liksom) och jag känner; är inte detta väldigt tidigt?! Vi har inte direkt kommenterat detta eller så..är detta något man ska uppmuntra? Eller bara ignorera? Gör det nåt? Eller ska vi bara låta det vara som det blir?

(Utan att ha någon vetenskaplig grund) skulle jag också uppmuntra vid intresse till läsning. Håll det bara på en nivå som gör det inbjudande till att vilja fortsätta. Min yngsta knäckte läskoden på egen hand vid fyra års ålder men har inte velat öva på någon annans initiativ. Det har behövt komma från henne. Min äldsta övade in läsningen vid fem års ålder och ville gärna öva massor, det är så olika!

Jag ser det som en stor fördel för dem att kunna börja skolan och inte behöva lägga all energi på studierna, utan även på annat som den förändringen innebär. Den nackdel som ev finns är ju att det blir ganska ostimulerande i förskolan och en bit upp i skolan. Men det går ju att ordna.