Jag hoppar in i tråden igen, behöver någon sorts stöd i matkampen och har ingen sådan i vården nu. Min terapeut är gravid och slutar nu och öppenpsyk vill inte ge mig någon ny psykolog. De säger att de bara väntar på att jag ska falla tillbaka och att det är så att vissa människor (som jag) måste lära sig att leva med att vara sjuk (har ju anorexi, bipolär och ev någon annan diagnos som ska utredas vartefter) och att de aldrig blir friska. Och att terapi därför är onödigt för mig. Att terapi hjälper just när jag får den, att terapin är som att ha mig kopplad till en respirator. När jag får terapin fungerar det bättre men tar man bort den faller jag tillbaka precis som att en respirator bara fungerar som livsuppehållande men att man slutar andas när man stänger av den. Rent logiskt borde jag då alltså få fortsätta med terapi för att inte falla tillbaka men nej, dom anser det onödigt och har bestämt att jag ska få gå på stödsamtal istället för att få behandling. Stödsamtal med en som har noll kompetens kring anorexi eller någon form av ätstörningar. Och som min förra terapeut försökte förklara så är jag inte klar med terapin, jag har varit svårt sjuk i ätstörningar i 10 år och har haft svår anorexi i ca 7,5 år och det tar tid att bli frisk. Men dom lyssnade varken på henne, mig eller min mamma.
Så nu står jag ensam, jag ska ensam hålla koll på vikten, matscheman, hantera alla känslor och utmaningar. Måste jag nämna att jag är livrädd?
Det går lite halvdant, det enda som hindrar min vikt från att rasa är att näringsdryckerna. Tar 2 stycken per dag, det blir 600 kcal. Utöver dom är det inte mycket att skryta med, får inte till varken bra lunch eller middag.
Mitt mål just nu är att inte gå ner i vikt, att försöka hålla den vikten jag är på nu. Ska upp lite till egentligen och det är väl en bonus om jag klarar det men för att vara realistisk har jag satt som mål att inte tappa i vikt.
Ska fundera ut flera små mål som jag ska utmana mig med.
Hoppas det är ok att jag hoppar in här igen?
