Beach 2014, VIII

Status
Stängd för vidare inlägg.
@kladdkaka Åh vad härligt! Utfall i smith :love:

Var skadan träningsrelaterad? Om du kör lätta lyft borde det inte vara några problem?

Ja det var den. Fick en rejäl bristning i en sena i axeln när jag hade gjort frivändningar. Den gick inte helt av men nästan. Någon gång måste jag ju våga lyfta igen så lika bra att jag börjar ;)
 
Välkommen tillbaka till tråden @Qelina! Jag har också tänkt mycket på dig och hoppas att du ska finna stöd och kraft i att skriva här i tråden igen. Jättetrist att läsa om situationen med din terapeut, jag kan inte fatta att vården reagerar så och lämnar dig ensam bara sådär. Åh fy vad upprörd det gör mig! Du är verkligen inget hopplöst fall som "bara faller tillbaka och måste lära dig att leva med att vara sjuk", och att de bara har mage att uttrycka sig så gör mig så äcklad och arg verkligen. Jag säger som de andra och hoppas att du orkar fortsätta kämpa, för du är en helt fantastisk människa med den största kämparglöd jag någonsin sett, och du är värd all hjälp du kan få!
 
Åh, idag är en sådan där jobbig dag då jag inte riktigt kan bestämma mig för hur jag mår. Jag hade världens, alltså verkligen världens, värsta pass på jobbet igår och var väl gråtfärdig av stress konstant från klockan 9-18 ungefär. Sedan gick jag hem. Herrregud vad jobbigt det var, problemen tog verkligen aldrig slut! Och ingen lunch fick jag heller, för när jag väl lyckades komma ifrån var jag redan 3 timmar sen och all mat var slut. :arghh:

Sedan på kvällen hade jag jätteont i halsen och sa till mig själv att om jag fortfarande hade ont nu på morgonen så skulle jag skippa mitt planerade gympass. Och ja, jag vaknade med ont i halsen. Men en del av mig vet att det troligen beror på trötthet, kyla och stress - inte på att jag faktiskt är sjuk. En del av mig vill få till det där fjärde gympasset den här veckan och känna mig helt nöjd efter det. Men en annan del av mig känner också att nä, det spöregnar ute, det är så varmt och skönt här i min säng, och det vore rätt gött att verkligen bara chilla tills det är dags för jobb igen om några timmar.

Aaah, beslutsångest!
 
Även jag är glad att höra från dig igen @Qelina! Jag har inga bra råd att komma med dessvärre... Eller, kan du be din husläkare om en remiss till en privat terapeut? Den terapeut jag gick hos var ju privat men landstingsansluten så fick man remiss till henne kostade det bara 100:-/gång och det ingick i högkostnadsskyddet så det blev ju inte livsfarligt dyrt om man ville fortsätta en längre tid. Någon sån kanske finns hos dig också?
 
@Mineur - aja baja för att träna med halsont! *hötter med pekfingret* ;)

----------------------
Mina ben!!!!! :arghh: Sån jävla smärta i lårmusklerna vid knäna att det är jobbigt att gå på toa till och med :D Men barnet är hos farmor och farfar så jag ska försöka tvinga mig ut på en joggingtur nu ändå. Lossa lite på benen liksom.
 
@Qelina, angående din fråga om motivation. Jag hittar den inte, det är väl det som är problemet. ;) Nej, men skämt åsido, jag har varit väldigt vältränad en gång i tiden, på den tiden jag red och tävlade aktivt, och det är dit jag vill igen. Men i brist på häst så har "förfallet" tillåtits pågå i flera år, och i och med att min häst fortfarande är väldigt ung och inte kan/får/bör ridas mer än fyra gånger i veckan, så är det svårt att komma tillbaka enbart med hjälp av ridningen. Det jag ser framför mig är att jag ska vara i en hyfsad fysisk form när hästen är färdig för "vuxen" ridning, men det är ett så långsiktigt mål, och det är nog där jag failar. Jag behöver ett mer kortsiktigt mål, istället för att sträva efter något som ändå inte kommer inträffa förrän om flera år.
 
Min förkylning är kvar och är värre. Jag botar med onyttigheter, soffläge och världscupshoppning på tv. Träningen finns kvar, den tar jag nästa vecka förhoppningsvis.

@Mineur Usch, låter inget vidare! Även om nu halsontet skulle bero på stress så behöver din kropp vila, den talar tydligt om det. Vila! Kram på dig, hoppas dagens jobb går bättre :)
 
Och så kul att gå framåt tyngdmässigt med, gör nu hela repetitioner på 90 kg, för 4 veckor sen var det 70. Så det går snabbt upp! :banana:


För snabbt kanske :grin: Ben idag med men kunde inte köra någonting där framsida lår var aktivt eftersom jag fick ont i hö lår. Tror det är vastus lateralis och jag har haft känningar i den tidigare när jag kört hårt (eller utfall..). Så jag vet inte om jag körde för hårt eller om det var utfallen men det gjorde inte minsta ont under förra passet iaf.

Så idag blev det istället baksida lår, rumpa och vader (plus adduktorer och abduktorer). Blev så sur på högerbenet att jag körde de andra jättehårt istället :o

Och så vågade jag mig upp i brutalbänken också! :D 3 hela orkade jag med innan magen sa stopp. Så då drog jag mig upp med armarna och körde excentriskt nedåt bara. 3*7 kommer kännas oooordentligt imorgon. :up:
 
@Ninnurur @zassoo
Ja, jag vet ju att det är så jag borde resonera egentligen. Så nu gör jag det. Inget gym idag, jag stannar i sängen en timme extra och skriver lite vettiga (?) texter istället. Jag längtar till gymmet, men sparar mig till imorgon istället! :)
 
Välkommen tillbaka till tråden @Qelina! Jag har också tänkt mycket på dig och hoppas att du ska finna stöd och kraft i att skriva här i tråden igen. Jättetrist att läsa om situationen med din terapeut, jag kan inte fatta att vården reagerar så och lämnar dig ensam bara sådär. Åh fy vad upprörd det gör mig! Du är verkligen inget hopplöst fall som "bara faller tillbaka och måste lära dig att leva med att vara sjuk", och att de bara har mage att uttrycka sig så gör mig så äcklad och arg verkligen. Jag säger som de andra och hoppas att du orkar fortsätta kämpa, för du är en helt fantastisk människa med den största kämparglöd jag någonsin sett, och du är värd all hjälp du kan få!
Åh, nu gör du mig helt rörd,tack, tack för alla fina ord :love: Jag kanske är en kämpe trots allt Jag försöker ju och försöker allt vad jag kan!

Jag blev verkligen jätte ledsen när dom sa så på mötet, vem vill höra att det inte är någon idé att kämpa och få terapi för att man ändå inte kan bli frisk liksom?

Under tiden med min terapeut har jag gjort enorma framsteg som dom inte har någon aning om. Jag har ätit på restaurang, vågat äta med kompisar och familjen några gånger, börjat dricka näringsdrycker, gått upp ca 15 kg m.m.

Jag har massor kvar att jobba med men man måste också se allt jag faktiskt gjort. Plus allt jag lärt mig i terapin om känslor, tankar och att skilja på dessa och hur jag ska göra i krissituationer och hur jag ska hantera de sjuka tankarna som kommer. Jag vet nu i teorin hur jag ska göra med många saker men jag har inte riktigt lärt mig hantera det i praktiken än vilket är lite av problemet med att terapin slutar mitt i. Jag behöver stöd i vardagen och ha någon att bolla tankar och situationer med.
 
Även jag är glad att höra från dig igen @Qelina! Jag har inga bra råd att komma med dessvärre... Eller, kan du be din husläkare om en remiss till en privat terapeut? Den terapeut jag gick hos var ju privat men landstingsansluten så fick man remiss till henne kostade det bara 100:-/gång och det ingick i högkostnadsskyddet så det blev ju inte livsfarligt dyrt om man ville fortsätta en längre tid. Någon sån kanske finns hos dig också?
Tack :) Går det att göra så alltså? Det visste jag inte faktiskt, det ska jag kolla upp om det andra inte löser sig. Jag ska också kolla upp nu i veckan (om jag inte glömmer igen) och se om jag kan skriva över mig till en annan psykmottagning i stan. Det finns två aktörer här nämligen, en privat och sen landstinget och jag går hos den privata. Vill bara ha ett möte med min läkare på nuvarande mottagningen för att ställa in en medicin först och sen funderar jag på att byta. Får se hur det blir med allt.
 
2,6 km i ett tempo på 7.40min/km var vad mina onda ben pallade idag :D Måste försöka massera framsida lår sen lite tror jag :angel:

@Qelina - det är ju inte alla privata aktörer som är landstingsanslutna, men många är det så det kan ju vara värt att kolla upp :)
 
@Qelina (varför kan jag aldrig lära mig att det inte stavas Quelina?! Blir jätteirriterad varje gång du inte kommer upp som förslag när jag försöker tagga dig som det! :p)

Ja men precis, det är ju precis såhär du ska tänka! Du är verkligen en kämpe av stora mått, och du har ju precis som du säger kommit enormt långt. Att människorna i vården inte kan se detta, inte kan se värdet av detta, är helt otroligt sjukt och oerhört frustrerande. Hur kan de bara ge upp på en människa sådär, en fantastiskt duktig människa som verkligen vill förändras och är redo att kämpa? Aaaah jag blir så arg! Så arg! :arghh:
 
@Qelina, angående din fråga om motivation. Jag hittar den inte, det är väl det som är problemet. ;) Nej, men skämt åsido, jag har varit väldigt vältränad en gång i tiden, på den tiden jag red och tävlade aktivt, och det är dit jag vill igen. Men i brist på häst så har "förfallet" tillåtits pågå i flera år, och i och med att min häst fortfarande är väldigt ung och inte kan/får/bör ridas mer än fyra gånger i veckan, så är det svårt att komma tillbaka enbart med hjälp av ridningen. Det jag ser framför mig är att jag ska vara i en hyfsad fysisk form när hästen är färdig för "vuxen" ridning, men det är ett så långsiktigt mål, och det är nog där jag failar. Jag behöver ett mer kortsiktigt mål, istället för att sträva efter något som ändå inte kommer inträffa förrän om flera år.

Aha, ja det låter som att du behöver ha några mer kortsiktiga mål. Eller något du gör mer dagligen kanske? Som att promenera varje dag eller springa/träna ett visst antal gånger i veckan? Och saker som inte alls har med hästen att göra? Eller typ äta mer frukt eller grönsaker om du äter för lite av det nu eller vad som helst egentligen som är mål som är "lätta" att uppnå så du kan känna att de är värda att göra och att du klarar dom.

Jag har svårt att hitta motivationen till att gå upp de sista kilona i vikt, min terapeut sa att jag ska gå upp minst 3 kg till först som delmål men sen typ 3 kg till utöver dom kilona så alltså ca 6 kg upp för att nå optimal vikt :nailbiting:, känns liksom som att det räcker nu. Ser mig ju redan som enorm och att gå upp mer då är svårt att motivera för sig själv. Känslan är ju att jag måste gå ner i vikt. Har också svårt att motivera mig att äta mer fett och kolhydrater när det ger sådan ångest.
 
Sådär. Avslutade veckan med en ordentlig powerwalk med min syster. Veckan har väl inte varit direkt fantastisk ur träningssynpunkt, två powerwalks på vardera en timme, runt 40 minuters lugn promenad med hästen och en timmes utritt, men nu känner jag att jag åtminstone avslutar veckan bra, och kanske kan påbörja nästa på ett bättre sätt?

En annan anledning till att veckan har blivit som den har blivit (förutom det mest uppenbara, att jag har haft kräksmycket plugg... :cautious:), är att jag flyttade min häst igår. Mycket tid har gått åt till det, och även väldigt mycket energi. Så klart har det massor av anledningar, men en av dem är att jag numera har gångavstånd till ett ridhus som inte tillhör en ridskola, och därmed ofta är möjligt att rida i...! :bump: Jag hoppas och tror att det här var lite av en nytändning.
 
Fint att höra från dig igen @Qelina , även om det inte är kul att höra att du har det tufft och inte får hjälp från vården. Jag har inget bättre att säga än att kämpa på, du har kommit långt!

Jag har haft en rätt bra vecka och fått till några pass på gymmet. Nu i helgen blev det dock annat prioriterat än träning, typ umgås med sambon. :) Vet inte riktigt hur jag ska få till träningen i veckan, är borta på tjänsteresa ett par dar, men borde åtminstone kunna gå en promenad på kvällen eller morgonen. Någon som vet någon bra promenadslinga, gärna på mjukt underlag, i centrala Karlstad? @Blueberry kanske?
 
Ja det var den. Fick en rejäl bristning i en sena i axeln när jag hade gjort frivändningar. Den gick inte helt av men nästan. Någon gång måste jag ju våga lyfta igen så lika bra att jag börjar ;)

Ja då förstår jag att du är försiktig.. Har du varit till någon sjukgymnast eller så på rehabilitering? Hen borde ju kunna hjälpa dig med hur du ska gå vidare med stryrketräningen i så fall :)
 
Fint att höra från dig igen @Qelina , även om det inte är kul att höra att du har det tufft och inte får hjälp från vården. Jag har inget bättre att säga än att kämpa på, du har kommit långt!

Jag har haft en rätt bra vecka och fått till några pass på gymmet. Nu i helgen blev det dock annat prioriterat än träning, typ umgås med sambon. :) Vet inte riktigt hur jag ska få till träningen i veckan, är borta på tjänsteresa ett par dar, men borde åtminstone kunna gå en promenad på kvällen eller morgonen. Någon som vet någon bra promenadslinga, gärna på mjukt underlag, i centrala Karlstad? @Blueberry kanske?

Hmm... En hel del asfalt i centrala Karlstad, men det finns massor av spår en bit utanför. Har du bil kan du ta dig till Skutberget eller Sörmon, annars finns I2 bakom Våxnäs, du kan i så fall utgå från KMTI som är ett stort gym. :)

På Karlstad.se finns nog all info om motionsspår du behöver.
 
Vad motiverar er att göra era förändringar när det gäller kost och motion? Vad får er att kämpa vidare när motivationen tryter eller när det känns som att ni inte klarar av det ni vill? Vet ni alltid vad målet med det ni gör är?
Jag försöker tänka framåt, på framtiden alltså. Vad jag vill uppnå, hur jag vill må, vem jag vill vara.
Självklart vet man inte alltid vad målet är, ibland ändrar det sig och ibland är det solklart. Men min grund är att jag vill må bra, ha en hälsosam livsstil (inga överdrifter!) och trivas med de val jag gör.
Nu är jag i en period med en del skadeproblematik varvat med sjukdomar, vilket gjort att jag knappt tränat alls på en månad (och på ganska låg nivå i sisådär tre månader). Har dessutom ätit vansinnigt dåligt (både hoppat måltider och ätit för mycket skräp), mest p.g.a. stress och boendesituationen just nu. Det känns förjävligt när jag börjar tänka på det, men om jag då väljer att gå djupare förstår jag ju att det vore en dålig idé att försöka ge mig ut och träna med det här och att skippa måltider/äta onyttigt inte ger några bra följder. Att må bra handlar ju inte bara om att lyda det hjärnan vill, utan att förvalta kroppen väl.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med... 2
Svar
34
· Visningar
3 945
Senast: Freazer
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som... 2
Svar
24
· Visningar
5 519
Senast: Sasse
·
Hundavel & Ras Nu kommer ytterligare en ”vilken ras ska jag köpa” tråd… Jag söker efter en liten, glad hund som älskar långa promenader i skog och... 2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 397
Senast: hundtant
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett... 7 8 9
Svar
179
· Visningar
29 570
Senast: lizzie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Panik vid dusch
  • Vad gör vi? Del CCXIII
  • Sytråden del 4

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp