Beach 2014, VIII

[Ninnurur]

@Qelina - du rör dig nog betydligt mycket mer än genomsnittet! Det är mer än många här i tråden, och det här är ändå ett väldigt aktivt gäng. Jag tycker att 30-60 min ca 6 dagar i veckan är lagom.

----------------
Träningsvärken är typ borta! Dagens blev PW till dagis, 1,5 km och sen promenad hem med dottern Imorgon är det gymmet igen!

 

[Chili]

Well hello there, kära beachtråden! Har inte haft någon anledning att skriva här på länge, enbart önskedrömmar om att träna kommer man ju som bekant inte så långt på.

Men jag behöver komma igång och har försökt med detta ett tag. Jag har flyttat och börjat på ett nytt jobb, och senaste tiden har jag varit iväg på någon resa varje vecka. Men jag har ändå försökt röra på mig mitt blanda allt annat, och nu kommer jag ha större möjlighet att köra igång ännu mer.

Min träning: Gym (har gym+pass men har bara använt gymmet hittills), badminton, promenader/jogg.

Försöker pressa mina knän och det verkar funka bra. Badminton är rätt jobbigt för knäna men det funkar bra, vi spelar sporadiskt men vill gärna göra det varje vecka framöver. Superkul träningsform! Nu senast var jag i Italien där jag vandrade 9,5 km i rejält kuperad terräng (blanda annat 130 m stigning på 500 meter) med en ryggsäck på nära 10 kg. Var orolig för knäna men det blev bara en snabbt övergående irritation! Så jag hoppas det ska fortsätta såhär. Sambon vill gärna vandra så där har jag toppensällskap.

Min plan just nu är badminton på torsdag och på söndag vore det gött med en långpromenad i skogen. Ikväll får det bli lite sjukgymnastik/styrkeövningar hemma.

Presentera er gärna, många känner jag igen sen förr men det är alltid kul med lite uppdatering! Om ni nyligen hade en presentation får ni gärna hänvisa till vilken sida.

 

[GoLightly]

Jag har tvärtemot alla andra kämpat för att inte röra mig för mycket eftersom det är ett tvång jag har att röra mig för att förbränna och få äta, men nu på kvällen slår ångesten till. Jag har bara promenerat ca 125 minuter idag, alltså lite mer än 2 timmar och det känns som för lite. Har sjukt mycket ångest över det nu och rösten i huvudet skriker att jag måste ge mig ut igen. Men jag ska inte det, nu är det kväll, nu får det vara nog.

Är det för lite motion att gå två timmar? Förut hade jag ju restriktioner (som jag visserligen inte följde särskilt ofta) från vården om att bara röra mig minsta lilla och hade uppsatt hur mycket jag fick röra mig. Men nu när kroppen är friskare och starkare har jag ingen särskild tid uppsatt och då är det så svårt att veta vad som är normalt.

Min terapeut ville att jag skulle dra ner på promenaderna för att bygga upp kroppen istället för att bryta ner den och för att bryta tvånget, men jag vill ju inte gå upp i vikt. Jag jobbar ju på att acceptera min nuvarande vikt och max 1 kg till upp. Därför är jag helt lost i hur mycket en person som ska stå still i vikt brukar röra sig. Rör jag mig mindre än genomsnittet? Lagom? Mer?

Hur mycket du borde gå kan jag inte svara på, men 2 timmar är för mig en väldigt lång promenad och något jag gör sällan. Håller med @Ninnurur om att 30-60 min är en rätt lagom promenad för mig.

 

[Kiwifrukt]

@Qelina, nu är jag långt ifrån något proffs, men igår gick jag kanske en och en halv timme, och var dödstrött efteråt, så om jag bara jämför med mig själv så tycker jag nog att du går mer än genomsnittet. Min vanliga runda jag brukar gå när jag går ensam brukar ligga på 50-60 minuter, beroende på fart och dagsform, och idealfallet för mig är att ta mig ut på den fyra-fem gånger i veckan. Till och med de som tränar extremt mycket brukar ju vila minst en gång i veckan.

 

[Jenka]

Jag har tvärtemot alla andra kämpat för att inte röra mig för mycket eftersom det är ett tvång jag har att röra mig för att förbränna och få äta, men nu på kvällen slår ångesten till. Jag har bara promenerat ca 125 minuter idag, alltså lite mer än 2 timmar och det känns som för lite. Har sjukt mycket ångest över det nu och rösten i huvudet skriker att jag måste ge mig ut igen. Men jag ska inte det, nu är det kväll, nu får det vara nog.

Är det för lite motion att gå två timmar? Förut hade jag ju restriktioner (som jag visserligen inte följde särskilt ofta) från vården om att bara röra mig minsta lilla och hade uppsatt hur mycket jag fick röra mig. Men nu när kroppen är friskare och starkare har jag ingen särskild tid uppsatt och då är det så svårt att veta vad som är normalt.

Min terapeut ville att jag skulle dra ner på promenaderna för att bygga upp kroppen istället för att bryta ner den och för att bryta tvånget, men jag vill ju inte gå upp i vikt. Jag jobbar ju på att acceptera min nuvarande vikt och max 1 kg till upp. Därför är jag helt lost i hur mycket en person som ska stå still i vikt brukar röra sig. Rör jag mig mindre än genomsnittet? Lagom? Mer?

Du promenerar helt klart mer än genomsnittet! 30 min brukar rekommenderas av hälsoskäl (minst, för en frisk människa), jag snittar nog på en timme eller så, med hundarna.

 

[pepp]

Hej!
Hoppar in och frågar om råd.

Det är så att jag har en kompis som jag tror är i riskzonen för ortorexi. Hon har själv sagt att hon är medveten om att hon är det och att det därför kanske inte är så illa.

Hon tränar extremt mycket, ibland upp till 4 pass/dag, men standard är väl runt 3 pass/dag och ibland promenad på det.
Väldigt strikt med maten också.

Jag har nu försökt "tvinga" henne till att ha åtminstone en vilodag i veckan, att kroppen behöver det, försökte förklara att man bryter ner musklerna när man tränar och att dom byggs upp under vilan. Förra veckan så löd hon mitt råd, men gnällde då dagen efter på ont i kroppen och att hon kände sig svag under passet.
Passen som körs är body pump (ibland två pass/dag), spinning, core, ringträning och cxworx.

Vad kan jag som vän göra? Hon är ju som sagt redan medveten om det... men säger att hon mår bra av det... men utan att berätta för mycket så vet jag att hon inte mår så bra i grunden.

Ursäkta för lång text!

 

[Wysiwyg]

Oj vad jobbigt @pepp! Finns det någon skolhälsa eller arbetshälsa hon kan gå till? Om du lyckas få iväg henne dit..

 

[pepp]

Oj vad jobbigt @pepp! Finns det någon skolhälsa eller arbetshälsa hon kan gå till? Om du lyckas få iväg henne dit..

Jo. Jag blir orolig för henne. Speciellt då hon hela tiden klagar på sin kropp och att hon måste bli mer fit...

Tror inte det tyvärr har frågat om hon inte ska ta och ringa vc och prata med nån, men det vägrar hon

 

[Qelina]

Hej!
Hoppar in och frågar om råd.

Det är så att jag har en kompis som jag tror är i riskzonen för ortorexi. Hon har själv sagt att hon är medveten om att hon är det och att det därför kanske inte är så illa.

Hon tränar extremt mycket, ibland upp till 4 pass/dag, men standard är väl runt 3 pass/dag och ibland promenad på det.
Väldigt strikt med maten också.

Jag har nu försökt "tvinga" henne till att ha åtminstone en vilodag i veckan, att kroppen behöver det, försökte förklara att man bryter ner musklerna när man tränar och att dom byggs upp under vilan. Förra veckan så löd hon mitt råd, men gnällde då dagen efter på ont i kroppen och att hon kände sig svag under passet.
Passen som körs är body pump (ibland två pass/dag), spinning, core, ringträning och cxworx.

Vad kan jag som vän göra? Hon är ju som sagt redan medveten om det... men säger att hon mår bra av det... men utan att berätta för mycket så vet jag att hon inte mår så bra i grunden.

Ursäkta för lång text!

Försök få henne att ta kontakt med någon ätstörningsenhet, kanske läsa på lite från bra källor under tiden som hon väntar på att få komma dit, om vad det innebär att ha en ätstörming och vad man kan göra. Berätta för henne hur du och andra friska personer tränar och äter så hon ser att hennes beteenden är sjukt, nu äter ju inte alla "friska " så bra så om du själv har dåliga vanor är det kanske ingen bra idé men om du äter bra kan du vara en förebild. Du kan behöva säga samma saker varje gång, för hennes ätstörning kommer knuffa undan alla hinder som ligger i dess väg, så man behöver påminnas ofta om samma saker. Få henne att fundera på varför hon tränar, vad händer om ett pass bli inställt, om hon är sjuk och inte kan träna osv. Prata även med henne om vad hon missar pga träningen, det måste vara mycket annat hon försakar pga all träning och kontroll på maten.

Be henne ta kontakt med psykiatrin, kanske en ätstörningsenhet med dietist, sjukgymnast och samtalskontakt.

Säg till henne att hon ska se det hela som ett experiment, prova i en eller ett par veckor med mindre träning och mer mat och se vad som händer. Då kommer hon få se att inget hemskt händer även om det känns så. Om hon efter dessa exeperimentveckor tycker att något hemskt har hänt med hennes kropp vet hon ju alltid hur hon ska gå tillbaka till det som är nu. Det brukar vara lugnande att tänka så, att man provar något nytt en kort period och sen förlänger man den perioden efter hand.

 

[Qelina]

Jo. Jag blir orolig för henne. Speciellt då hon hela tiden klagar på sin kropp och att hon måste bli mer fit...

Tror inte det tyvärr har frågat om hon inte ska ta och ringa vc och prata med nån, men det vägrar hon

Såg detta svar efter att jag skrivit till dig. Om hon inte är öppen för att be om hjälp är det jätte svårt att hjälpa till. Det enda du kan göra är att peppa, finnas till hands om hon behöver prata och fortsätta uppmuntra henne att söka hjälp. Men du får inte ta på dig för mycket ansvar själv så att du inte orkar vara en vän. Ibland är det man behöver som sjuk bara friska vänner som man kan få vara sig själv med, sammanhang där man inte är den sjuka personen utan den friska och där fokuset ligger på hur man är som person och inte sjukdomen. Som kompis kan man hjälpa till att stödja denna friska sidan hos en vän. Fortsätta fråga om hon vill vara med på saker även om hon oftast säger nej, inte ge upp och lämna henne osv. Finns det någon i hennes familj du har kontakt med som du kan prata med och be dom prata med henne om behandling?

Är hon medveten om att hon är sjuk? Vill hon ändra på sig?

 

[Wysiwyg]

Vad klok du är @Qelina! Håller helt med.

 

[kolfinnur]

Jo. Jag blir orolig för henne. Speciellt då hon hela tiden klagar på sin kropp och att hon måste bli mer fit...

Tror inte det tyvärr har frågat om hon inte ska ta och ringa vc och prata med nån, men det vägrar hon

Jag har lite egen erfarenhet av sådana tankar. Något som till slut fick mig att släppa den hetsen var att jag upptäckte att det inte är värt det! Alltså, klart att man ska träna och äta bra för det mesta. Men det är fan inte roligare att gå på gymmet istället för att umgås med kompisar, fika, dricka öl och köpa pizza med de andra när vi tentapluggar istället för att skylla på något och åka hem...
Nu låter det som att din kompis nästan ligger i hälsofara, ortorexi kan skada kroppen rejält! Men får du henne inte att söka hjälp, försök visa henne att det ortorexia livet inte är värt allt roligt hon missar. Övertala henne att följa med på roliga saker och skippa träningspass. Man isolerar sig ju socialt lite när man bara tränar, ta med henne ut och träffa folk. Undvik sånt som innefattar onyttig mat.
Typ kräv smakråd när du ska gå på stan, gå ut och dansa nyktra, gå på någon spännande föreläsning... tjata med henne liksom

 

[Ninnurur]

Bra gympass idag! Vi var bara två st i gruppen så det blev ju intensivt och roligt Lite nya övningar och lite teknik på gammalt. Genomsvettig blev jag iaf
Pratade lite med PTn om kost och så efteråt också, och jag måste skärpa mig igen. Det vet jag. Hon sa, som jag håller med om, att jag är ju så duktig med träningen att det vore dumt om jag slarvar bort effekten genom att slarva med maten. Och slarvar gör jag. Det där med lunch speciellt... Så nu blir det skärpning! Upp i duschen, sen mat! Sen ska jag tillverka ett trollspö till dottern som ska vara häxa på halloweendisco på dagis imorrn

 

[Mineur]

Åh, jag har saknat den här känslan! Känslan av att vara trött i kroppen och ha träningsvärk, men att ändå känna lust att gå till gymmet. Känslan när man faktiskt får stoppa sig själv för att gå dit för att man vet att kroppen behöver återhämta sig. Känslan när man kan komma på flera olika övningar som vore roliga att göra idag, men som man får spara till dagen därpå istället. Det innebär för mig att jag lyckats göra gymmet till något njutbart, motiverande och roligt igen istället för att det är ett nödvändigt ont som jag är glad att slippa en dag här och där. Sweet!

Men som sagt; välbehövlig vila idag då nästan alla delar av kroppen skriker av träningsvärk som det är. Imorgon blir det ett benpass!

 

[Qelina]

Bra gympass idag! Vi var bara två st i gruppen så det blev ju intensivt och roligt Lite nya övningar och lite teknik på gammalt. Genomsvettig blev jag iaf
Pratade lite med PTn om kost och så efteråt också, och jag måste skärpa mig igen. Det vet jag. Hon sa, som jag håller med om, att jag är ju så duktig med träningen att det vore dumt om jag slarvar bort effekten genom att slarva med maten. Och slarvar gör jag. Det där med lunch speciellt... Så nu blir det skärpning! Upp i duschen, sen mat! Sen ska jag tillverka ett trollspö till dottern som ska vara häxa på halloweendisco på dagis imorrn

Vad bra att du har insikt om att du behöver ändra på dina matrutiner. På vilket sätt äter du fel nu och vad ska du göra för att det ska bli bättre? Har du konkreta mål att sikta mot? Och jag håller med dig och din PT, det är ju jätte tråkigt om man kämpar som en tok med träningen och sen inte får ut så mycket av det för att man slarvar med maten.

 

[Qelina]

Åh, jag har saknat den här känslan! Känslan av att vara trött i kroppen och ha träningsvärk, men att ändå känna lust att gå till gymmet. Känslan när man faktiskt får stoppa sig själv för att gå dit för att man vet att kroppen behöver återhämta sig. Känslan när man kan komma på flera olika övningar som vore roliga att göra idag, men som man får spara till dagen därpå istället. Det innebär för mig att jag lyckats göra gymmet till något njutbart, motiverande och roligt igen istället för att det är ett nödvändigt ont som jag är glad att slippa en dag här och där. Sweet!

Men som sagt; välbehövlig vila idag då nästan alla delar av kroppen skriker av träningsvärk som det är. Imorgon blir det ett benpass!

Härlig läsning! Det är så där det ska kännas med träning! Det är på grund av dom känslorna man ska träna, dit vill jag nå!

 

[Ninnurur]

Vad bra att du har insikt om att du behöver ändra på dina matrutiner. På vilket sätt äter du fel nu och vad ska du göra för att det ska bli bättre? Har du konkreta mål att sikta mot? Och jag håller med dig och din PT, det är ju jätte tråkigt om man kämpar som en tok med träningen och sen inte får ut så mycket av det för att man slarvar med maten.

Jag hoppar lätt över både lunch och mellanmål när jag är ensam, äter kanske nåt ihopslängt vid 14:30 innan jag ska hämta på dagis. Sen lagar jag ju middag till dottern på kvällen och eftersom kroppen fått för lite under dagen så äter jag för mycket då. Jag vet hur jag ska äta, jag måste bara få tummen ur och hålla rutinerna! Och ta bort det där med mackor på morgonen igen, det är ju rena giftet ibland Jag vet ju att jag mådde jättebra förra året när jag höll rutinerna med frukost, lunch, mellis, middag, kvällsfika, så det är bara att ta tag i det igen. Och sluta med godis/snacks igen, för det blir lätt för mycket...
Jag har sagt det förr och säger det igen, du och jag kämpar för att fixa samma saker, dvs goda matrutiner, men med tvärtom-mål. Tänk att så mycket hänger på det där!

 

[Qelina]

Lite triggervarning på mitt inlägg ifall man har problem med ätstörningar. Så läs inte om du är känslig

Mitt middagsprojekt med att äta mer gick inte så bra igår, det blev inte mer än vad jag brukar äta utan jag åt samma som jag gjort tidigare. Ikväll blir det ingen tid för middag och ingen möjlighet att utmana mig, jag ska vara på hundkurs i flera timmar precis vid middagstid så då blir det att jag tar med mig en frukt som jag brukar på kursdagarna.

Men det är lite skrämmande för frukten (iaf idag då jag valt ut ett stort fint päron att ta med mig) innehåller mer kalorier än min middag brukar göra vilket när jag skriver det här gör att jag inser hur löjligt lite jag äter till middag. Om en frukt är mer liksom... Insikten slår mig nu att det nog är ganska så fel när man har ångest för att middagen innehåller för mycket kalorier när det är ett päron det gäller. Hur tänker jag egentligen? Dumma ätstörning som ger mig ångest för allt jag äter, en frukt kan väl liksom inte vara farlig?

Det är nog verkligen tur att jag har mina näringsdrycker, utan dom skulle jag ha svårt att stå still i vikt, skulle nog tappa i vikt ganska snabbt om jag tog bort dom om jag fortsatte äta så här. Måste verkligen försöka jobba på mina middagar, jag ska ju upp lite i vikt, det händer inget farligt om jag går upp 1 kg (intalar mig själv det nu).

Hur gör ni om ni är borta vid middagstid? Äter ni tidigare då? Byter ni plats på måltider eller hoppar över? Vet liksom inte hur jag ska hinna äta både näringsdryck och mellis och middag innan jag åker så då blir det att middagen blir till en frukt vid fikastunden på kursen. Önskar att det liksom kom sig naturligt hur och när jag ska äta.

 

[Qelina]

Jag hoppar lätt över både lunch och mellanmål när jag är ensam, äter kanske nåt ihopslängt vid 14:30 innan jag ska hämta på dagis. Sen lagar jag ju middag till dottern på kvällen och eftersom kroppen fått för lite under dagen så äter jag för mycket då. Jag vet hur jag ska äta, jag måste bara få tummen ur och hålla rutinerna! Och ta bort det där med mackor på morgonen igen, det är ju rena giftet ibland Jag vet ju att jag mådde jättebra förra året när jag höll rutinerna med frukost, lunch, mellis, middag, kvällsfika, så det är bara att ta tag i det igen. Och sluta med godis/snacks igen, för det blir lätt för mycket...
Jag har sagt det förr och säger det igen, du och jag kämpar för att fixa samma saker, dvs goda matrutiner, men med tvärtom-mål. Tänk att så mycket hänger på det där!

Ja gud vad jag känner igen mig i det du skriver, problemet för mig är ju bara att om jag hoppar över något äter jag ju liksom inte igen det senare utan det blir för lite mat totalt. Jag måste också jobba med mina matrutiner, det blir att jag skjuter alla måltider framåt så de blir senare och senare för då är jag inte hungrig till middagen och då anser min ätstörning att man inte behöver äta middag för jag ska ju dessutom snart äta kvällsmellis

De måltider som är normalstora för mig är just eftermiddagsmelliset och kvällsmelliset. Frukosten är ok men lite för liten enligt terapeuten men jag har inte så mycket aptit på morgonen så den fick ett tveksamt ok. Lunch och middag är inte bra alls, lunchen är bättre än middagen som är katastrof nu när jag ser det från ett objektivt håll. Sen har jag ju två näringsdrycker utöver maten så det är dom och mellisen som håller mig flytande.

Jag har svårt att få till lagad mat. Och det här borde inte vara någon ursäkt men det är det, jag hatar nämligen att laga mat! Efter alla år utan matlagning tycker jag det är jätte jobbigt med minsta lilla ansträngning för att få till en måltid. Att hacka lite, skära något, steka, koka, ja allt som har med matlagning att göra är jobbigt. Jag har blivit slö när det gäller matlagning, är ju inte heller van att lägga tid på det och jag bor ju ensam så det finns ingen annan som jag behöver laga till eller som vill ha lagad mat...

Rutiner, rutiner, rutiner! Vi får kämpa vidare med det. Heja heja

 

[Qelina]

Tack alla som svarade om promenaderna, känns skönt att veta att jag inte är slö och lat och rör mig för lite. Jag verkar ju faktiskt få mer vardagsmotion än vad många andra får. Sen har jag ju inte träningen som ni har men den kommer ju komma senare. Ska försöka komma ihåg det ni skrivit om promenader dagar när jag inte går så mycket som jag vill eller inte hinner så mycket. Tack