Beach 2015, del 2

[Wega]

Jag skulle inte våga cykla i snö alls

Idag har jag en vilodag. Alltså, på riktigt en vilodag Ska till stallet nu snart, och rida två hästar är planen (men kan bli tre). Sen ska jag bara åka och handla, och gå med hundarna runt en timme ikväll. Bortsett från det är planen att sitta här, pilla navelludd och läsa hästannonser

Jag är inte helt säker på att det borde klassas som en vilodag, möjligtvis en väldigt aktiv sådan

 

[Qelina]

Hej alla bukebeachisar! Nu tror jag faktiskt att jag kanske kan våga komma in i tråden igen, på riktigt (sisådär 2-3 år senare). Allt mitt beachiga kom av sig sakta men säkert när jag flyttade hit till Linköping, men nu tror jag att jag är på banan igen. Har hållt igång sen oktober, tränat på Friskis ungefär tre gånger i veckan sen dess. Nu ska jag så smått börja ta tag i kosten också.

Får jag komma tillbaka in till beachgänget? Jag hoppas bara att jag hinner med tempot som brukar vara i den här tråden... Det är så kul att hänga i trådar som t.ex. denna eller pluggtråden men ibland hinner jag inte med och då ger jag upp helt :P

Men jag saknar peppen härifrån! Det är roligare att träna och försöka må bra "tillsammans" än ensam

Klart du är välkommen tillbaka. Kul att du är med igen!

 

[Wega]

Det ser ut som att jag kanske är ledig idag och hur trevligt hade det inte varit att ta milen såhär i strålande sol?! Men nej, jag har extrema skavsår av mina promenadskor så det är helt uteslutet. Gymskorna trycker såklart rakt på skavet så det kommer inte heller funka. Bläää! Får helt enkelt bli ett lugnt pass yoga och sen stå och njuta av solen på balkongen, det blir inte alltid som man tänkt sig.

 

[Qelina]

Fast med tanke på dina erfarenheter och vad du har gått igenom och har i bagaget, så är det ju inte så konstigt att du bryter ihop av en sån ändring. Vi har alla olika saker med oss i vår ryggsäck, som påverkar oss i olika riktning

Hur mår du idag?

Tack för dina snälla ord och jag måste nog vara lite snällare mot mig själv, jag har ju både anorexi och asperger vilket innebär att förändringar är extremt jobbiga. Jag var dum igår kväll och tryckte i mig en massa tabletter, inte så mycket som då jag hamnade på akuten men definitivt mer än vad jag borde

Idag är jag ändå stolt över att jag faktiskt gick hem till kompisen, ändrade planerna, gick mindre promenad och ändå åt på kvällen. Använde mig av tekniken som jag brukar, att jag äter som jag ska som en sorts experiment och så får jag se vad som händer.

Ska väga mig imorgon eller tisdag och då får jag se om jag gått upp i vikt eller inte av det. Kommer ha super svårt för en viktuppgång, har redan panik för att det känns som jag gått upp i vikt för att jag ätit så mycket och inte rört mig så mycket som jag vill. Men ska försöka att ha en bra dag idag iaf och inte oroa mig för imorgon och vad vågen visar, jag är ju fortfarande samma person oavsett vad vågen visar.

Idag ska jag gå en lite längre promenad med en kompis och mata änderna vid strömmen och sen ska jag till skogen för en långpromenad med mamma så det kommer nog bli en bra dag. Lite orolig för kvällen bara då jag kommer vara ensam och jag är lite rädd för all kvällsångest.

 

[Kiwifrukt]

Dagens planer är än så länge ganska luddiga, eller snarare obefintliga, vilket känns jätteskönt. Hästen har vilodag (planerad) idag, så där ska jag bara mocka hennes box och fixa hö. Igår insåg jag hur mycket det egentligen gör att jag numera bara behöver sköta om min egen häst om dagarna, hade jag haft alla hästarna igår hade jag a.l.d.r.i.g. hunnit rida på eftermiddagen när jag skulle iväg senare. Nu spelade det väl så klart in att jag bara red en halvtimme, den kortaste rundan vi har, och att det var mormor jag skulle till som bara bor några kilometer bort, men ändå. Jag hann! Här är i alla fall sol idag, även om det blåser pest, så det hade varit riktigt trevligt med en powerwalk i dagsljus.

 

[Nixehen]

Igår gjorde jag inte ett skit. Eller ja, jag jobbade ju. Men förutom det. (Vilket ju syns på km-utmaningen såg jag! ) Riktig deppdag igår med allmänt skitmående, ont i kroppen och enorm trötthet.
Idag vet jag inte hur planen ser ut, jag borde åka och simma men har verkligen ingen lust alls. Men om jag inte gör det så tror jag att ångesten över att ha missat ett pass blir för stor.. Vilket i sin tur säger att jag ju verkligen borde skippa det för att utmana demonerna i hjärnan... Blää.

Mycket av den här tröttheten/deppen beror på att jag hittade ett måttband till slut och tog mina mått. Och de hade inte minskat så mycket som jag ville. Alls.
Och det logiska jag:et säger att:
1. Jag HAR minskat, det är BRA. (Men den elaka jag säger att det inte är tillräckligt.)
2. Jag mätte efter en kolhydrattät frukost med ballongmage = måtten är inte helt tillförlitliga.
3. Jag har minskat konstant i 12månader, det är helt normalt att det planar ut lite längs vägen och att man någon gång når en platå.
Men det är väldigt, väldigt svårt att ta till sig av det där. På riktigt liksom.

Utöver det jobbar jag alldeles för mycket. Ledig tid är väldigt sällsynt och det börjar kännas rejält i både kropp och själ.

En annan sak som gör mig opepp är att jag skulle vilja träna något annat, något kul - men tillsammans med någon. Ha någon att kämpa tillsammans med och peppa varandra med. Men någon sådan har jag inte här, och även om jag haft det så finns det ingen tid att träna så - för alla pass ligger på kvällstid och jag jobbar i snitt 27kvällar/månad.

Jag känner mest att jag lika gärna kan ge upp...

 

[Qelina]

Igår gjorde jag inte ett skit. Eller ja, jag jobbade ju. Men förutom det. (Vilket ju syns på km-utmaningen såg jag! ) Riktig deppdag igår med allmänt skitmående, ont i kroppen och enorm trötthet.
Idag vet jag inte hur planen ser ut, jag borde åka och simma men har verkligen ingen lust alls. Men om jag inte gör det så tror jag att ångesten över att ha missat ett pass blir för stor.. Vilket i sin tur säger att jag ju verkligen borde skippa det för att utmana demonerna i hjärnan... Blää.

Mycket av den här tröttheten/deppen beror på att jag hittade ett måttband till slut och tog mina mått. Och de hade inte minskat så mycket som jag ville. Alls.
Och det logiska jag:et säger att:
1. Jag HAR minskat, det är BRA. (Men den elaka jag säger att det inte är tillräckligt.)
2. Jag mätte efter en kolhydrattät frukost med ballongmage = måtten är inte helt tillförlitliga.
3. Jag har minskat konstant i 12månader, det är helt normalt att det planar ut lite längs vägen och att man någon gång når en platå.
Men det är väldigt, väldigt svårt att ta till sig av det där. På riktigt liksom.

Utöver det jobbar jag alldeles för mycket. Ledig tid är väldigt sällsynt och det börjar kännas rejält i både kropp och själ.

En annan sak som gör mig opepp är att jag skulle vilja träna något annat, något kul - men tillsammans med någon. Ha någon att kämpa tillsammans med och peppa varandra med. Men någon sådan har jag inte här, och även om jag haft det så finns det ingen tid att träna så - för alla pass ligger på kvällstid och jag jobbar i snitt 27kvällar/månad.

Jag känner mest att jag lika gärna kan ge upp...

Ge inte upp! När det gäller viktnedgång, minskning i mått och allt som har med kroppen att göra så kommer man nästan alltid till platåer och ju mer man går ner i vikt desto svårare blir det. När man har mycket övervikt så går det snabbare och man märker mer skillnad, när det inte är så mycket längre går det lite långsammare och ibland händer inget på en vecka men veckan efter kanske man minskat eller gått ner dubbelt så mycket som vanligt. Det är så kroppen fungerar.

Och kom ihåg att du äter och tränar inte bara för att förändra kroppen utan även för att må bra både fysiskt och psykiskt. Det handlar om helheten.

Och bry dig inte om kilometerutmaningen, träna för DIN skull! För att du ska må bra, att förbättra sin hälsa är ingen tävling.

Jag tror det vore jätte bra för dig om du kom iväg och simmade, när man väl tränat lite brukar man få energi och må bättre.Det kan ta emot att ta sig iväg men det blir oftast bättre när man kommit igång och känslan efter är så skön.

Vad jobbar du med? Du kanske har skrivit det förut men jag har inte koll riktigt.

 

[Qelina]

Min dag fick en jätte bra start, jag och kompisen var ute i mer än 1,5 timme men vi tog det lugnt. Vi matade änderna i parken och sen hittade vi en plats i solen och satte oss en liten stund och drack te och pratade så själva promenaden var lite mer än en timme men vi var ute längre. Det var så härligt! Att gå en promenad utan tvång i att gå effektivt, att faktisk stanna upp och ta det lugnt, att inte stressa och att inte ha stenkoll på exakt hur lång tid vi gick av den tiden vi var ute, super bra träning för mig och jag klarade det och hade trevligt fast ångesten smög sig på lite!

Vi var tvungna att gå hem för att jag ska iväg på nästa promenad strax, ska bara hinna äta lite nu och sen ska jag och mamma ut på promenad.

 

[Mineur]

Stor styrkekram till dig @zassoo! Jag vet precis hur det är att inte riktigt känna sig säker där uppe på hästryggen och vilken förjävlig ond cirkel det lätt blir. Jag avskyr känslan av att sitta på en nervös, tittig häst! Jag fixar det inte. Jag kan verkligen inte slappna av, även om jag vet att det är det enda som skulle hjälpa. Den enda gången som jag lyckats göra det och faktiskt kunnat njuta av ridningen trots nervös häst, var när jag fick bli medryttare på en otroligt fin dressyrhäst i stallet. Han var liksom så underbar, välutbildad och fin att jag lyckades lägga rädslan åt sidan lite grann, men det är också den enda gången under min 12 år långa ryttarkarriär som jag lyckats göra det på riktigt. Och det hände faktiskt aldrig någonting. Jag red honom 2 gånger i veckan i drygt ett år, och aldrig hände något värre än att han hoppade åt sidan eller frös fast lite grann innan vi fortsatte. Men det kan man ju aldrig veta, och har man en gång blivit lite rädd eller nervös är det otroligt svårt att hitta tillbaka till säkerheten. Ta så mycket hjälp du kan få utifrån och sänk kraven på alla sätt och vis tycker jag, gör verkligen bara vad du känner dig trygg med ett tag så hoppas jag att det snart släpper för dig. Stor kram, igen!

 

[Mineur]

Jag har haft en helt underbar helg, verkligen verkligen. Inte mycket träning, men massor av annan livsnjutning. I natt sov jag 12 timmar, men dessvärre tror jag att denna trötthet beror på en intågande förkylning... Kände av lite värk i halsen i går kväll, och idag vaknade jag mycket riktigt med en golfboll av smärta i halsen. Jag kan inte ens minnas sista gången jag var förkyld, så jag har egentligen bara gått och väntat på det, men ändå blev jag så nedslagen när jag insåg att jag förmodligen inte kommer att kunna träna på ett par dagar... Usch vad dåligt det känns, och vilken ångest jag får. Men jag ska försöka hålla hjärnan i schack och intala mig själv att några dagars vila och potentiellt sämre matvanor inte kommer att förstöra mig. Jag inhandlade ännu en liter nyponsoppa på det svenska caféet igår, så jag har i alla fall en värmande härlig C-vitaminboost att tillgå här hemma!

 

[Emtherlia]

@Emtherlia (Håller med, jobba kväll/helg/natt är inte att föredra!) Wow, rört på dig varje dag hela 2015 är ju hur bra som helst! Kul grej att försöka hålla, måste kännas motiverande

Ja det är faktiskt väldigt motiverande och skönt. Jag räknar även promenader som motion

 

[Emtherlia]

Idag gick jag 8 km i morse och nu kom jag precis in från en 4 km runda med barnvagn, varav en del av vägen var snöig

 

[Kiwifrukt]

5,5 kilometer powerwalk i solen () blev det här i eftermiddag, efter att jag hade fixat stallet. Jag märkte också hur mycket jag har saknat att bara trycka igång någon bra musik och gå i min egen takt (det blir ju alltid lite långsammare om man är flera), även om kvällsturerna är guld värda nu när schemat är så pressat så hoppas jag att jag kan få in rutin på min egen promenad-runda i dagsljus åtminstone de dagar hästen vilar.

 

[cherie]

Ja det är faktiskt väldigt motiverande och skönt. Jag räknar även promenader som motion

Självklart! Det vet du att jag också tycker, promenerar ju typ baRa tycker det kommer fler och fler studier som visar just att det är vardagsmotionen som är set viktigaste.

 

[cili]

Min dag blev inte alls som jag tänkt. Kom precis hem från grannstan, ska strax iväg till yogapasset.
Jag har nämligen varit och hämtat min bil hos pappa (som bor mitt ute i skogen några mil härifrån), kört den till morfar, varit där och ätit lunch (potatis, kyckling och sås - fy farao vad gott!) och sen tagit bussen hem till mig. Så någon gå-till-affären-promenad-i-solen blev det icke. Får ta den efter yogan istället.
Och så har jag smällt i mig 60 g choklad, bara för att jag råkade vara sugen på det Bara älskar marabous choklad med luftbubblor, man får känslan av att äta hur mycket choklad som helst, men förpackningen innehåller "bara" 60 g så det blir inte så farligt snedsteg i kaloriintaget ändå.

Kom att tänka på den här när jag satte mig med min chokladkaka i handen. Meeeen jag åt ju inte chokladen med gaffel Nä, men det här hör det här till det jag skrivit förut, jag kör byteshandel med mig själv. Det blir helt enkelt inget vitt bröd med smält ost + varm choklad ikväll, utan knäckebröd med kokt ägg och vatten med citron i istället. Så ingen ångest över uppäten choklad, den var GOD och efter att ha haft den i skafferiet i två månader var jag helt klart värd att få äta upp den

 

[cherie]

Skönt allani som har varit ute i solen och njutit, härligt!! Och @Nixehen ge inte upp, det låter ju som att du har gjort hur mycket framgångar som helst

Kom precis hem från jobbet, har slängt i mig ett äpple och nu blir det jympa!

 

[cherie]

@cili Ja fy vad livet vore tråkigt utan choklad! Klart att du ska få äta din chokadbit, det är inte små tillfällen som förstör hela kosten. Om du har börjat äta bättre i övrigt så ger ju det grymt mycket mer, det förstör inte en liten chokladbit.

 

[Nixehen]

@Qelina & @cherie tack för pepp!

Jag jobbar i hemtjänsten!

OT:
Blev en vända i bassängen trots allt, nytt personbästa på 1km igen = 30min blankt, totalt 55min blev det innan jag gav upp zick-zackandet och åkte hem.
Nu nyss inkommen efter 1mil promenad, glömde slå på endo direkt dock så hela rundan loggades inte. x)

Nu är jag mör i varenda muskel i kroppen och mitt blodsocker är så lågt att det är löjligt. Blir ett glas saft/cola ocj sedan laga mat!

 

[Wega]

Igår gjorde jag inte ett skit. Eller ja, jag jobbade ju. Men förutom det. (Vilket ju syns på km-utmaningen såg jag! ) Riktig deppdag igår med allmänt skitmående, ont i kroppen och enorm trötthet.
Idag vet jag inte hur planen ser ut, jag borde åka och simma men har verkligen ingen lust alls. Men om jag inte gör det så tror jag att ångesten över att ha missat ett pass blir för stor.. Vilket i sin tur säger att jag ju verkligen borde skippa det för att utmana demonerna i hjärnan... Blää.

Mycket av den här tröttheten/deppen beror på att jag hittade ett måttband till slut och tog mina mått. Och de hade inte minskat så mycket som jag ville. Alls.
Och det logiska jag:et säger att:
1. Jag HAR minskat, det är BRA. (Men den elaka jag säger att det inte är tillräckligt.)
2. Jag mätte efter en kolhydrattät frukost med ballongmage = måtten är inte helt tillförlitliga.
3. Jag har minskat konstant i 12månader, det är helt normalt att det planar ut lite längs vägen och att man någon gång når en platå.
Men det är väldigt, väldigt svårt att ta till sig av det där. På riktigt liksom.

Utöver det jobbar jag alldeles för mycket. Ledig tid är väldigt sällsynt och det börjar kännas rejält i både kropp och själ.

En annan sak som gör mig opepp är att jag skulle vilja träna något annat, något kul - men tillsammans med någon. Ha någon att kämpa tillsammans med och peppa varandra med. Men någon sådan har jag inte här, och även om jag haft det så finns det ingen tid att träna så - för alla pass ligger på kvällstid och jag jobbar i snitt 27kvällar/månad.

Jag känner mest att jag lika gärna kan ge upp...

Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit detta, så jag vet precis hur du känner! Har du ingen lust att simma idag så skit i det, bassängen står kvar imorgon också. Ibland måste man bara ta det lugnt och samla lite energi, speciellt om man jobbar mycket. Man blir ju inte tjock av en vilodag eller två (även fast jag själv tror det när det gäller mig). Det är lätt att man tappar motivationen när man hamnar på en viktplatå, men det är bara fortsätta, snart är motivationen tillbaka igen!

 

[Sleepan]

Kom nyss in från promenad jag med. 8 km med sambon blev det. Och igår gick vi nästan 9 km.

Allt som allt har det blivit 32,5 km powerwalk och 3 gympass denna veckan. Det är jag helt klart nöjd med!