Beach 2015

[_Charlotte_]

@zassoo Vad tråkigt!
Jag känner verkligen igen mig, otroligt mycket. Jag har fått panikångest inte bara en gång under/efter katastrofala ridpass Och gråter gör jag lite då och då när jag rider...

Det enda råd jag kan ge är att ha en bra, positiv och peppande tränare. Att tipsa om att "sänk kraven på dig själv" känns ganska bortkastat, iallafall är såna råd värdelösa för mig. Jag VET ju att jag bör sänka kraven ibland, men inte klarar jag av det bara för det...

Rida olika hästar kan också hjälpa lite, det är svårare att sätta så hårda krav med en ny häst som med sin egen/medryttarhäst.

 

[cili]

Jag ska ta kontakt med sjukgymnasten igen nästa vecka, har inte varit där på flera månader nu men behöver ta tag i träningen igen. Det är bara det att jag tycker gym är så tråkigt...Funderar på att kanske gå dit en gång i veckan och sen komplettera med en eller två danspass i veckan på Friskis. Men börja med gymmet några veckor iaf och se om jag tycker det är roligare nu, min kropp mår ju bra av det så det vore ju bra om jag kom igång.

Vad bra Tänkte på att du sa att du har ont i kroppen, då får du säkert bra tips om stärkande övningar som passar

 

[zassoo]

@zassoo Vad tråkigt!
Jag känner verkligen igen mig, otroligt mycket. Jag har fått panikångest inte bara en gång under/efter katastrofala ridpass Och gråter gör jag lite då och då när jag rider...

Det enda råd jag kan ge är att ha en bra, positiv och peppande tränare. Att tipsa om att "sänk kraven på dig själv" känns ganska bortkastat, iallafall är såna råd värdelösa för mig. Jag VET ju att jag bör sänka kraven ibland, men inte klarar jag av det bara för det...

Rida olika hästar kan också hjälpa lite, det är svårare att sätta så hårda krav med en ny häst som med sin egen/medryttarhäst.

Skönt att höra att jag inte är ensam ändå. Bra tränare har jag, men hoppträningen har uppehåll nu ett par veckor och dressyrträning blir det bara lite då och då när jag lyckas boka in det... Det är ju inte min häst så jag får ta det som bjuds vad gäller träningar :/ Bra träningar kan vara så otroligt inspirerande och motivationshöjande, men när det blir som idag vill jag bara skita i allt vad träning med häst heter och bli skogsmulle istället.

Att rida en ny häst är ju bra egentligen, men det gjorde jag i veckan på dressyrkursen och det blev ändå fullt med prestationsångest... Vilket är helt sjukt egentligen, jag hade aldrig ridit hästen förut (eller ens sett den!) och ridläraren var också ny så jag hade absolut inga krav på mig att det skulle gå bra. Ändå så sätter jag omedvetet krav på mig själv och blir ledsen när det inte går som jag tänkt.

Ja precis, "du har för hårda krav på dig själv", jag vet. Men vad ska jag göra åt det? Även om jag tänker på det innan och försöker släppa kraven så kommer det smygande. Wääääääh....

 

[Ninnurur]

Skönt att höra att jag inte är ensam ändå. Bra tränare har jag, men hoppträningen har uppehåll nu ett par veckor och dressyrträning blir det bara lite då och då när jag lyckas boka in det... Det är ju inte min häst så jag får ta det som bjuds vad gäller träningar :/ Bra träningar kan vara så otroligt inspirerande och motivationshöjande, men när det blir som idag vill jag bara skita i allt vad träning med häst heter och bli skogsmulle istället.

Att rida en ny häst är ju bra egentligen, men det gjorde jag i veckan på dressyrkursen och det blev ändå fullt med prestationsångest... Vilket är helt sjukt egentligen, jag hade aldrig ridit hästen förut (eller ens sett den!) och ridläraren var också ny så jag hade absolut inga krav på mig att det skulle gå bra. Ändå så sätter jag omedvetet krav på mig själv och blir ledsen när det inte går som jag tänkt.

Ja precis, "du har för hårda krav på dig själv", jag vet. Men vad ska jag göra åt det? Även om jag tänker på det innan och försöker släppa kraven så kommer det smygande. Wääääääh....

Hojta om du vill att jag ska komma ut och skrika lite på dig angående kraven så vet jag hur svårt det är att släppa. För mig kom det när jag bestämde mig för att lägga tävlandet på hyllan, efter det gick ridningen oftast hur bra som helst för då var "målet" bara gymnastik och skoj, typ.

 

[_Charlotte_]

@zassoo
Jaa, det är värdelöst Jag kan också känna att det "måste" gå bra när jag sitter upp på en ny häst, men det är ändå inte lika höga krav som med min egen.
Jag rider en del unghästar, saluhästar etc. och det är ju helt omöjligt att passa ihop med alla och att allt ska fungera från första uppsittningen. Jag VET att det inte fungerar så, men ändå sitter jag där och bölar för att det inte känns klockrent Gaah.

 

[Praeterea]

Min dag har varit som en bergochdalbana, fast med djupa dalar... Det började bra, men i stallet blev det totalkrasch. Det var lite dåliga omständigheter men framför allt var det min dumma prestationsångest som ställde till det. Tänkte inte dra hela historien för nu i efterhand känns det så fånigt, men just i situationen kändes det fruktansvärt. Gråtandes gav jag upp ridpasset efter tjugo minuter för att jag kände mig så värdelös att det inte var någon vits att fortsätta.

Jag blir så less på att jag är såhär. Varför har jag det här behovet av att vara så duktig jämt? Vad spelar det för roll ifall någon jag inte ens känner tycker att jag är bra eller dålig på att rida? Varför känner jag att jag måste bevisa någonting? Dessa outtalade krav, ingen begär ju att jag ska vara världsbäst eller ens medioker egentligen men ändå blir det såhär. Någon som känner igen sig?

Just nu känner jag mig bra igen, efter lite snack med sambon och mat i magen. Han är bra min sambo, han står stadigt när jag stormar.

Jag känner så väl igen mig, har höga prestationskrav på mig själv i allt jag gör och det är sällan, ytterst sällan, som jag blir nöjd. Det jag försöker tänka på är att bli bättre på att tycka om mig själv och värdera mig själv för den jag är, så att fokus inte alltid hamnar på det jag gör och presterar. Det är bland annat därför som jag inte vill sätta upp konkreta mål för mig egen träning (springa si och så långt, klara si och så mycket eller göra ett visst antal pass per vecka), just för att jag vet vilken risk det finns att jag pressar mig själv lite för hårt för att klara det och hur besviken jag blir om jag inte klarar det. Så hellre lite vagt och flummigt än konkret.

Vad gäller ridning har jag aldrig haft stora träningsmål (har inte haft hästar som haft de bästa förutsättningarna heller) och där försöker jag mer gå på känslan än rent resultat. Rent allmänt är känslan en bra måttstock för mig - känns det bra har det gått bra. Men jag klarar mig inte undan prestationskraven helt ändå. Ett exempel är från i somras då jag för första gången tränade med medryttarhästen för en för mig helt ny tränare. Tränaren var jättesnäll, tydlig och har ett bra tänk, men det låste sig fullständigt och jag var gråtfärdig när jag åkte hem, för att jag inte alls var nöjd och kände mig som en fullständig nybörjare, efter typ 18 år. Jag insåg inte förrän senare att det var mina prestationskrav och min överanalyserande hjärna som ställde till det - som vanligt.

Låter fint att du har en sambo att hålla dig i! Han är guld värd - precis som du!

 

[enjoyable]

Tjohoo! Måste börja uppdatera mer här. De får bli mitt löfte. I övrigt ska jag sköta mig som jag gjort hittills och inte gå över 73 kg.
Träningen ska öka på. Ska börja med tyngdlyftning. Ska boka in ett PT-pass i början av mars där vi ska introducera just tyngdlyftning.
I övrigt är jag grymt nöjd med dagsformen. Har tränat styrketräning sedan Juni förra året och har hållit igång regelbundet sedan dess. Ökar hela tiden!

 

[fryckan]

@zassoo så känner jag också ibland när ridningen går allmänt piss. Tur du har en så fin sambo!

@Qelina vad bra att du ska till sjukgymnast! Och att du tar till dig hjälpen du får här, kämpa på!

 

[Chili]

Tjohoo! Måste börja uppdatera mer här. De får bli mitt löfte. I övrigt ska jag sköta mig som jag gjort hittills och inte gå över 73 kg.
Träningen ska öka på. Ska börja med tyngdlyftning. Ska boka in ett PT-pass i början av mars där vi ska introducera just tyngdlyftning.
I övrigt är jag grymt nöjd med dagsformen. Har tränat styrketräning sedan Juni förra året och har hållit igång regelbundet sedan dess. Ökar hela tiden!

Snyggt! Bra jobbat

 

[Chili]

@zassoo

Prestationsångest suger verkligen! Det hindrar en från att bli så bra man kan bli. Om man känner harmoni och glädje är det lättare att nå större framgångar.

Försök att inte vara så mycket i nuet när sådana situationer uppstår. Stanna upp, andas. Det tar ett tag innan man kommer på sig själv med sina dåliga vanor men om man försöker vara uppmärksam så går det. Så när du känner frustrationen och prestationsångesten komma krypande vid ridningen är mitt tips att göra halt och bara andas. Sitt av om det känns bäst. Gråt en skvätt, vråla eller vad som nu får ut känslorna! Men fortsätt inte i den sinnesstämningen eftersom det är så svårt att se utanför just den situationen, ungefär som när man är så andfådd att man tror att man ska dö. Det är ju inte riktigt så att man kommer dö men man kan inte slita fokus från hur otroligt ansträngande det är. Det kanske räcker att bara skritta runt på lång tygel en stund och sortera tankarna.

Det är ungefär som att sitsträna, då måste man också vara uppmärksam för att kunna förbättras. Det känns kanske lite svårare att träna mentalt men det är nog så viktigt. Och det går!

 

[Qelina]

@Qelina, Skönt att ha någon att gå med och som du kan prata med. Det kanske inte blir så att du går jättefort om du går tillsammans med någon annan heller? Jag går alltid fortare om jag går ensam, än om jag har sällskap och mest "mysgår" eller vad jag ska säga.

Jo när man har sällskap tänker man inte ens på att man går, jag har gått en bit över 3 timmar idag men det har inte känts alls för jag har fokuserat på samtalen och att ha det trevligt Som hundägare blir det ju ett par promenader per dag och visst att det är mysigt att umgås med sin hund men det är också skönt att få lite mänskligt sällskap på promenaderna. Jag tror att jag ofta går lite saktare än vanligt just för att jag har hunden, han ska stanna och nosa, titta på saker, kissa och hittar på små egna utflykter så det går ju inte undan om man tar det i hans tempo om han är lös Jag brukar visserligen traska på i ganska bra tempo iaf och så får han helt enkelt hänga med. Men det går snabbare att gå när han är kopplad för då får han liksom hänga med oavsett. Men för det mesta har jag ju ingen brådska så vi tar det i vår takt, men vet jag går relativt snabbt då jag jämför mig med andra men jag anpassar mig ju automatiskt till hunden lite grann.

Innan jag skaffade hund hade jag en väldans massa tvång kring promenaderna, var tvungen att gå snabbt och fick inte stå still en enda sekund, gick runt runt på stället om det var rött ljus och var besatt av att gå exakt på minuten det jag bestämt. I och med hunden har jag blivit av med massor av tvången kring promenaderna.

 

[Qelina]

De skiljer sig från "vanliga " yoghurtar på så vis att de inte är sötade eller smaksatta. Fast de finns sötade och smaksatta också.

Tror de är ganska mycket fetare också..

Kanske någon annan som vet mer om det här?

De flesta grekiska och turkiska yoghurtar är fetare och innehåller fler kalorier. Men det finns light varianter av dem och den turkiska lätt varianten tycker jag är god. När de är i lätt varianten hamnar de ändå en bit över motsvarande lätt produkter av vanlig naturell yoghurtt när det gäller kalorier. De har också en annan konsistens än vanlig yoghurt, lite tjockare och krämigare. Tycker absolut du ska prova, en helt annan sak än vanlig "rinnig" yoghurt, jag gillar konsistensen. Jag har aldrig ätit normal varianten utan bara lätt varianten så kan inte uttala mig om smaken på de fullfeta.

 

[_Charlotte_]

Suck... En händelse (egentligen bara en liten skitsak, men jag är för känslig för att se det så) gjorde att jag nu redan dag två på mitt nya, peppiga, hälsosamma liv har fått massor av ångest kring mat och kropp och träning Och det är inte på grund av mig, utan på grund av en bekant.

Nu blir det första stora prövningen imorgon, när jag trots det ska käka mina nyttiga mål och röra på mig alldeles lagom mycket bara för att jag vill.

 

[GoLightly]

Min dag har varit som en bergochdalbana, fast med djupa dalar... Det började bra, men i stallet blev det totalkrasch. Det var lite dåliga omständigheter men framför allt var det min dumma prestationsångest som ställde till det. Tänkte inte dra hela historien för nu i efterhand känns det så fånigt, men just i situationen kändes det fruktansvärt. Gråtandes gav jag upp ridpasset efter tjugo minuter för att jag kände mig så värdelös att det inte var någon vits att fortsätta.

Jag blir så less på att jag är såhär. Varför har jag det här behovet av att vara så duktig jämt? Vad spelar det för roll ifall någon jag inte ens känner tycker att jag är bra eller dålig på att rida? Varför känner jag att jag måste bevisa någonting? Dessa outtalade krav, ingen begär ju att jag ska vara världsbäst eller ens medioker egentligen men ändå blir det såhär. Någon som känner igen sig?

Just nu känner jag mig bra igen, efter lite snack med sambon och mat i magen. Han är bra min sambo, han står stadigt när jag stormar.

Usch för prestationsångest Jag förstår precis vad du menar. I ridningen har jag också det, trots att jag rider en gång i veckan på olika hästar och olika instruktörer. Det finns absolut noll krav på mig utifrån, men själv känner jag mig värdelös om det inte går bättre för varje pass och jag inte rider som typ Dujardin (lite överdrivet). Det är egentligen inte ens mitt mål att bli så mycket bättre just nu utan jag vill bara ha kul.

Jag har samma problem med all träning (varför jag har satt väldigt kravlösa mål för året) men där jag tycker det är jobbigast är med spanskan där jag har så höga krav på mig själv att jag inte ens fixar att börja prata

Så underbart med fin sambo

 

[GoLightly]

Idag var det nära att jag inte gjorde någonting, men kom på att jag kunde gå istället för att ta tunnelbanan så har nog totalt blivit 1,5h promenerande. Ska försöka göra likadant imorgon om jag hinner

Har haft en del funderingar kring mat den sista tiden som oroar mig lite även om jag inte tror att det egentligen handlar om just att äta. Har jag ställt in mig på att äta något har jag jättestora problem med att äta något annat. Igår tex skulle jag och sambon äta på en indisk restaurang, det visade sig att den öppnade en dryg timme senare och vi var då tvungna att promenera tills den öppnade för att jag inte fixade att gå någon annanstans. Idag skulle jag äta ute med en vän och pga långa köer föreslog hon att vi skulle prova ett annat ställe, det var verkligen jättesvårt för mig att dels säga ja till det och dels kunna beställa något att äta där, var inte långt ifrån att det bara blev en kopp te.

 

[Emtherlia]

@zassoo Jag förstår precis hur du känner men har tyvärr inga tips. =/

 

[Nixehen]

Jag tog en bild på mig själv alldeles nyss, osminkad och med oborstat hår och bara rent allmänt morgon-ofixad. (vad det nu har med saken att göra, men men.) Och... den jag ser på bilden ser inte ut som den person jag ser i spegeln.. Och det slog mig plötsligt att min bild av mig själv är ganska.. fucked up..

 

[Qelina]

Så skönt att läsa de senaste två inläggen från dig @Qelina, det låter betydligt bättre och mer hälsosamt nu! Heja heja heja dig!

Tack

 

[Qelina]

Min dag har varit som en bergochdalbana, fast med djupa dalar... Det började bra, men i stallet blev det totalkrasch. Det var lite dåliga omständigheter men framför allt var det min dumma prestationsångest som ställde till det. Tänkte inte dra hela historien för nu i efterhand känns det så fånigt, men just i situationen kändes det fruktansvärt. Gråtandes gav jag upp ridpasset efter tjugo minuter för att jag kände mig så värdelös att det inte var någon vits att fortsätta.

Jag blir så less på att jag är såhär. Varför har jag det här behovet av att vara så duktig jämt? Vad spelar det för roll ifall någon jag inte ens känner tycker att jag är bra eller dålig på att rida? Varför känner jag att jag måste bevisa någonting? Dessa outtalade krav, ingen begär ju att jag ska vara världsbäst eller ens medioker egentligen men ändå blir det såhär. Någon som känner igen sig?

Just nu känner jag mig bra igen, efter lite snack med sambon och mat i magen. Han är bra min sambo, han står stadigt när jag stormar.

Jag känner verkligen igen mig. Och när man är mitt uppe i något känns det jätte stort och man kan inte sätta det i perspektiv. Ofta är det skönt att prata av sig och se det lite mer objektivt och det låter som att du har bra stöd av din sambo. Jag försöker prata med någon av mina föräldrar eller någon bra vän eller så skriver jag av mig det i min dagbok. Vet inte hur du känner för att skriva? När jag skriver reder jag ut saker och ting och får lite ordning på tankarna, så har det alltid varit. Har alltid skrivit mycket (läser ju journalistik nu också...)

Jag förstår inte heller varför jag alltid vill vara så duktig, jag känner så i allt jag gör, jag höll t.ex. på att bryta ihop när vi hade opponering på varandras texter i skolan, jag sög åt mig alla negativa kommentarer och det enda jag kunde tänka var att jag var usel och borde hoppa av utbildningen och att jag inte kan skriva alls. De positiva sakerna hörde jag inte alls. Och vad spelar det egentligen för roll vad de tycker om vad jag skriver? Nu håller vi på med krönikor och jag har enorm prestationsångest, för krönikor är så personliga och jag känner att jag lämnar ut mycket av mig själv och är så rädd för vad de andra ska tycka om det jag skriver, det är nästan så att det inte längre är roligt fast jag egentligen älskar att skriva.

 

[Qelina]

Suck... En händelse (egentligen bara en liten skitsak, men jag är för känslig för att se det så) gjorde att jag nu redan dag två på mitt nya, peppiga, hälsosamma liv har fått massor av ångest kring mat och kropp och träning Och det är inte på grund av mig, utan på grund av en bekant.

Nu blir det första stora prövningen imorgon, när jag trots det ska käka mina nyttiga mål och röra på mig alldeles lagom mycket bara för att jag vill.

Nej, nej ge inte upp nu. Du klarar det här! Människor kommer alltid vara klumpiga och komma med kommentarer och man kommer alltid ha folk att jämföra sig med eller sådana som försvårar för en, vi måste lära oss att stänga ute det och jobba för det som är bäst för oss själva, oavsett vad andra gör, tänker eller säger. Vet ju inte vad som har hänt dig nu men jag har själv varit med om så många saker som förstört massor så känner igen mig i situationen.