Bukefalos 28 år!

Behöver hjälp

Hur är din andra relation då?

Min egen erfarenhet är att om relationen är i en "svacka" (eller om man är missnöjd) så är det lättare att bli intresserad av någon annan, när jag är nöjd i en relation så kanske jag tittar (med makens goda vetande och såklart samma för honom, ögongodis helt okej) men det ju bara fysisk attraktion. Skulle ju aldrig på allvar kunna tänka mig att göra nåt mer än att flukta lite lätt.. Däremot är det stormigt eller mindre bra så är ju risken större att man faktiskt gör mer om tycke skulle uppstå. Skulle aldrig någonsin få för mig att riskera min relation för någon som jag träffat IRL en gång!!? Även utan relation så skulle jag inte spinna iväg såpass för en person jag mött en gång (om jag var vid mitt sinnes fulla bruk)..
Skulle jag nu nån gång vilja hoppa över skaklarna på allvar så kommer maken informeras, vi har en bra kommunikation och kan prata även om sånt och har gjort det också mellan varven.

Därför undrar jag om det inte så att du egentligen fantiserar iväg från en relation som kanske just nu inte känns så bra på något sätt (eller kanske aldrig känts riktigt bra men du har lyckats hålla dig till den ändå tills nu)?
 
Har fixat ett annat nick för att skydda mig själv. Hoppas att ni kan ha förståelse för det.
Jag skäms så att hela världen rasar. Håller på att sabba allt. Relationen hemma ja allt.
Jag bedriver en verksamhet där det ingår kundkontakter.
Och har då ett förhållande sedan 1997. Inga barn ihop med nuvarande sambo.

I september förra året så kom en ny kund, från utlandet, för att titta på verksamheten och eventuellt
inleda samarbete.
Redan från start så kände jag en stor attraktion till denna man.
Men släppte det sedan.
Karln hade ett förhållande. Jag också. Och han bodde ju inte ens i Sverige,

Denna man hörde sen av sig via mail och hade godkänt verksamheten och ville
nu inleda ett samarbete.
Vilket vi gjorde.
Mailkontakten fortsatte. Jag försökte hålla distans. Men tror ändå att jag på något vis avslöjade mina innersta tankar. Språket är en barriär vilket gör att jag inte kan skriva på annat sätt än rakt på. Mailen fortsatte först ganska oskyldigt och med allmänna frågor. Men detta har nu gått över till något helt annat.

Vi har kontakt via mail flera gånger per dag.
Vi startar och avslutar dagen med Whats up.
Han ringer via vanlig telefon och vi har även Skypat.

Har totalt tabbat bort mig och är djupt förälskad i en person som jag enbart träffat en enda gång. Men på något sätt känner väl ändå.
Han upprepar i det oändliga hur mycket han älskar mig.
Han vill veta allt jag gör. Och han är ett stort stöd för mig.

Han är ganska välkänd i våra kretsar och i sina egna i det landet han bor. Vilket gör att han vill hålla låg profil.
Det han säger till mig är att han fortfarande tycker väldigt mycket om sin sambo men har ingen relation till henne längre.
Alltså jag har ingen aning mer än att han bombar mig med massor med " Jag älskar dig"

Om någon vecka kommer vi att träffas på riktigt. I ett större sammanhang men mycket folk. Hans sambo kommer inte att vara med.
Vi har båda massor som står på spel.
Man gör inget förhastat. Man måste tänka.
Han verkar nöjd med den sorts kontakt vi har nu. Vilket är på alla vis utom att vi träffas.

Jag är i stort sett helt bunden till platsen jag finns.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Håller på att längta ihjäl mig efter karln. Jag går i bitar. Jag håller på att
gå sönder helt.

Ni får gärna ge mig skäll.
Ni får gärna ge mig åsikter
Ni får gärna ge mig råd.

Ni är välkomna med vad som helst.

Säg att jag är en blåögd kvinna som är dum i huvudet?
Eller ska jag låta saker bara hända allt efter som?

Snälla, hjälp mig att komma vidare med mitt liv

Tack..........
Jag lägger mig inte i otrohetsbiten som diskuteras.
Jag är inne på samma linje som @tanten.
Du är helt insnöad på denne man och fast i en bubbla. Jag har personligen fått uppfattningen att stor passion uppkommer när relationen innehåller svårigheter, är orimlig eller personen som är föremål för passionen är svåråtkomlig. Lätt att bli manisk och förälska sig i en dröm, inte i en person.
Ja, sexet kan bli det bästa du haft. Men jag rekommenderar dig tvärtemot vad andra skriver. Det slutar med stor sannolikhet med en sexuell förbindelse om du släpper spärrarna. Jag tror inte du kommer tycka det är ett dugg" kul" i slutändan. Inte för din sambos eller mannens sambos skull. Inte för erat jobbsamarbete. Utan för din egen skull .

Om du är så maniskt passionerad i denne man så matas det bara på om du inleder något med honom. Om det är som han låter att han är nöjd med bekräftelsen, så är det du enda du får. Inte hela kakan. Det kommer tära på dig . Fly medan du kan. Det kommer inte att bli lättare.
 
Har man svårt att hålla fingrarna utanför kakburken kanske man ska vara singel istället.

Jag är misantrop men anser ändå att man bör behandla andra med respekt, speciellt de som anses stå en närmast.

TS bad om hjälp/våra åsikter och påstår även i inlägg #1 att hon är "på väg att sabba allt", det får iaf mig att tro att det nuvarande förhållandet inte är helt kasst och att hon är medveten om att det kanske inte är helt ok att fladdra iväg känslomässigt eller ännu längre i den situation hon nu befinner sig.
För mig handlar det inte om etik och moral, det handlar om respekt...
 
Nu ska jag säga nåt riktigt hemskt - kan din ålder (51) ha ett finger med i spelet...? Att det är så fantastiskt att du fortfarande, i vår ungdomsfixerade värld, attraherar en läcker man till den här graden? Jag är äldre än dig, 58 (!) och ska inte sticka under stol med att jag som kvinna idag kan känna mig .... inte "gammal och ful" men väl lite osynlig. Jag inser att mina romantiska dagar med läckra män nog är förbi, och tack och lov har jag en man som jag är både attraherad av och förälskad i sedan många år. Men vore jag ensam.... Hm, då skulle nog en uppvaktning kännas fantastisk!
 
Senast ändrad:
Har läst fram tilli nlägg 23 och kommer att fortsätta att beta mig nedåt. Men vill göra ett inlägg redan nu.
Någon påpekade här om vikten.
Kan säga omgående att jag har problem. Är alldeles för tunn och behöver gå upp i vikt.
Dessa förlorade tio kilo är en katastrof, då jag har ett tungt arbete och behöver kraft.

Vidare så detta med min sambo. Vår sexuella kontakt stendog för väldigt länge sedan. Igentligen är förhållandet redan över men gått vidare på ren rutin.
När man kamperat ihop så länge så är det lätt att falla in i vad som är enkelt.
Vi jobbar ihop och bor ihop men inget mer.
Och antagligen är det ju därför man klev på detta tåg som en komplett idiot.

Och trots att vi enbart "bor" ihop så har jag ett elände med detta om ärlighet.
Jag beter mig inte ok just nu.

Snälla jag vet det. Och det är ju anledning till att man mår som skit, går ner i vikt och inte kan sova..

Anledningen till att jag skrev <sabba allt> är att vi ihop, har byggt den verksamhet som den ser ut idag.
Om jag hoppar av, p.g.a. jag inte fixar mitt liv så rasar även den andra halvan..

Har liksom spikat fast mig i dubbel bemärkelse..

Till er som anser att otrohet ÄR en stormoralisk fråga. Ända fram till att detta hände så höll jag er till 100 procent.

Har heller aldrig någonsin sett åt en annan då jag har haft en relation.
Ärlighet är A och o.

Så hur tror ni det känns? Jätteledsen :( :(

Läser nu vidare från inlägg 23 och tackar samtidigt ALLA er som kommer med åsikter.
Ni vrider runt stenen så jag kan se den från alla håll.

Tack :heart
 
@hemligmedlem, Du och sambon har ingen kommunikation idag, alls? Han kanske känner lika, att ni lever på med varandra för att det är bekvämt, är rädd att sabba tryggheten och det ni byggt upp (?). Kommunikation är A och O, utan att berätta allt för mycket så kan du ju ändå få ett hum om hur han känner o står i frågan. Ni är ju ändå "förbi" den åldern att barn o liv ska byggas upp ihop. Finns många medelålders och äldre som väljer att fortsätta bo ihop/vara med varandra för att de trivs och är kompatibla, men som ändå träffar andra! Man har en trygg relation till varandra och vet vart man står trots att förhållandet är öppet. Likaså väljer att gå skilda vägar som vänner för att man inte känner detsamma längre, men som ändå kan fortsätta vara jobbpartners för att tilliten finns där! Det var pga andra orsaker det inte funkade längre.

Vårt en tanke iallafall? Det behöver inte vara dödsdömt!
 
Vidare så detta med min sambo. Vår sexuella kontakt stendog för väldigt länge sedan. Igentligen är förhållandet redan över men gått vidare på ren rutin.
När man kamperat ihop så länge så är det lätt att falla in i vad som är enkelt.
Vi jobbar ihop och bor ihop men inget mer.
Och antagligen är det ju därför man klev på detta tåg som en komplett idiot.
Så vänd på det!
Varför använder du inte energin från den här spännande mannen till att dra igång din man? Se till så att den spännande mannen väcker din sexuella aptit som du sen får utlopp för hos din man.

Sen ska du absolut inte ha något som helst samvetskval för att du känner såhär. Det är så det är ibland. Det är så livet är. Se till att använda den positiva energin till att göra allt det där som du annars inte orkar med. Och sluta gråt och tänk onda tankar om dig själv. Du är samma goda person oavsett om du är lite kär i en annan man än den du är gift med.

Jag såg en dokumentär om ett amerikanskt par som hade varit gifta i 80 år. På frågan varför de höll ihop så länge och vad hemligheten var svarade mannen väldigt smart:
"I guess we never fell out of love at the same time".

Det är ingen som har starka varma känslor för sin partner i en massa år, det kommer svackor och det kommer toppar och det finns en medelväg. Ni har en svacka just nu. Se till att använda energin till att få en topp!!
 
Så vänd på det!
Varför använder du inte energin från den här spännande mannen till att dra igång din man? Se till så att den spännande mannen väcker din sexuella aptit som du sen får utlopp för hos din man.

Sen ska du absolut inte ha något som helst samvetskval för att du känner såhär. Det är så det är ibland. Det är så livet är. Se till att använda den positiva energin till att göra allt det där som du annars inte orkar med. Och sluta gråt och tänk onda tankar om dig själv. Du är samma goda person oavsett om du är lite kär i en annan man än den du är gift med.

Jag såg en dokumentär om ett amerikanskt par som hade varit gifta i 80 år. På frågan varför de höll ihop så länge och vad hemligheten var svarade mannen väldigt smart:
"I guess we never fell out of love at the same time".

Det är ingen som har starka varma känslor för sin partner i en massa år, det kommer svackor och det kommer toppar och det finns en medelväg. Ni har en svacka just nu. Se till att använda energin till att få en topp!!
"vända det" är inte särskilt lätt
Tänk dig själv att du är superk*t på en kille Då är det absolut inte enkelt att vända den energin till någon annan.
Det är ju bara just den killen som duger i det läget, han och ingen annan
 
"vända det" är inte särskilt lätt
Tänk dig själv att du är superk*t på en kille Då är det absolut inte enkelt att vända den energin till någon annan.
Det är ju bara just den killen som duger i det läget, han och ingen annan
"det som är självklart är klart bara för en själv"

I mitt äktenskap skojade vi om att skaffa aptit ute och äta hemma. Dvs att eggas av någon annan men vända den attratkionen mot den man lever med. Funkar utmärkt för mig. Uppenbarligen inte för dig.

alla är olika. Det som "inte är särskilt lätt" för dig kan vara plättlätt för någon annan. :)
 
"det som är självklart är klart bara för en själv"

I mitt äktenskap skojade vi om att skaffa aptit ute och äta hemma. Dvs att eggas av någon annan men vända den attratkionen mot den man lever med. Funkar utmärkt för mig. Uppenbarligen inte för dig.

alla är olika. Det som "inte är särskilt lätt" för dig kan vara plättlätt för någon annan. :)
Ja, för mig är "skaffa aptit ute och äta hemma något som absolut inte skulle funka alls.
Min lust är alldeles för personlig, riktad mot en individ.
Tänk att attraktion och lust kan variera så mycket från olika personer.
Oavsett är det mer "praktiskt" att vara som du och din man...;)
 
Bland det viktigaste i mitt liv som jag hela tiden försöker sträva efter är att inte leva efter någon annans normer och krav på livet. Det är jag som måste leva mitt liv och därför också jag som måste må bra med mitt liv. Jag vill ju leva efter hur jag tycker är rätt utan onödig inblandning av andra. Så länge man håller sig inom lagens ramar förstås.

Jag är helt övertygad om att människor hade mått bättre ifall de hade slutat tänka så mycket på vad andra människor ska tycka och tänka och istället bryr sig om hur de själva mår och vilka förändringar som behövs i livet för att de ska må så bra de kan göra.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 618
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 127
Senast: Whoever
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 003
Senast: Crossline
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 037
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp