Bukefalos 28 år!

Behöver lite stöd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Är det viktigt att märka ord? Relationer kan man han på många sätt. Tex till en mamma, lärare eller vad som helst. Men nej jag vet att vi inte har en ”förhållanderelation” möjligtvis nån form av ”dejtingrelation” eller nåt. Jag vet inte, inget jag reflekterat över.

På vilket vis kräver jag det? När jag svarar på det han skriver? Ska jag sluta med med ifall han inte skulle vilja ha ett svar eller vad?

Du sög på karamellen ett halvår. Jag har gjort det 1,5 månad ungefär. Eller snarare en månad… så 6 veckor totalt.
Skillnaden var att vi hade ett förhållande på 5 år. Men jag märkte att jag ville mer. Annorlunda mot hur vi hade det.
Jag insåg också att den förändringen innebar att han behövde förändras som person.
Till skillnad från dig så tyckte jag inte att det var schysst att kräva.

Det syns ju tydligt vilka inlägg du gillar, de som håller med dig och tycker att han "gör fel".

Jag var mogen nog att se att vi båda var arslen på våra egna vis.
Det hade varit betydligt lättare att bara skylla på den ena parten. :up:

DU vill ha förändring men inte förändra något, jomenvisst. 🙃
 
Skillnaden var att vi hade ett förhållande på 5 år. Men jag märkte att jag ville mer. Annorlunda mot hur vi hade det.
Jag insåg också att den förändringen innebar att han behövde förändras som person.
Till skillnad från dig så tyckte jag inte att det var schysst att kräva.

Det syns ju tydligt vilka inlägg du gillar, de som håller med dig och tycker att han "gör fel".

Jag var mogen nog att se att vi båda var arslen på våra egna vis.
Det hade varit betydligt lättare att bara skylla på den ena parten. :up:

DU vill ha förändring men inte förändra något, jomenvisst. 🙃
Det där var ju bara lågt, och taget ur luften. Men visst gör det dig gladare så.

Jag gillar konstruktiva inlägg i övrigt. Jämfört med påståenden och påhopp. Det är skillnad.
 
Tack
Jag är också introvert, men har ju förstått att man kan vara betydligt mer introvert än jag är. Jag vill mest slippa träffa folk för ofta och så. Sms osv är inga problem för mig, även om vissa är motiga. Han är betydligt mer introvert än jag, isolerar sig gärna långa perioder.

Kanske är det så att jag inte ska ta så himla illa vid mig. Han har ju sagt att han kommer, och vi ska ses. Kanske bara ha is i magen tills dess? Eller hur skulle du tänka?

Jag har ju satt min gräns på 2 veckor. Då borde han varit här för längesedan. Och har i så fall struntat i mig, där är min gräns.
"Hur skulle du tänka?" - det var en riktigt bra fråga. Jag vet inte. Men jag inser att jag har missat en viktig del av beskrivningen av mig själv och det är att det finns 1-2 personer som aldrig behöver vänta mer än några dagar på svar. Dels min syster, dels om det finns någon som jag är kär i eller i alla fall intresserad av. Då känns det som något som ger energi istället för ytterligare ett måste.

Utifrån det skulle jag tänka - i dina skor men med mina erfarenheter och preferenser - att nu är ett utmärkt tillfälle att skaffa alternativ. Börja träffa andra. Kanske är någon bättre matchad med dig, kanske blir han svartsjuk, kanske hjälper det dig bara ut ur bubblan. Det är så klart personligt men för mig har det bästa sättet att komma över någon vara att "komma under" någon annan. ;)
 
"Hur skulle du tänka?" - det var en riktigt bra fråga. Jag vet inte. Men jag inser att jag har missat en viktig del av beskrivningen av mig själv och det är att det finns 1-2 personer som aldrig behöver vänta mer än några dagar på svar. Dels min syster, dels om det finns någon som jag är kär i eller i alla fall intresserad av. Då känns det som något som ger energi istället för ytterligare ett måste.

Utifrån det skulle jag tänka - i dina skor men med mina erfarenheter och preferenser - att nu är ett utmärkt tillfälle att skaffa alternativ. Börja träffa andra. Kanske är någon bättre matchad med dig, kanske blir han svartsjuk, kanske hjälper det dig bara ut ur bubblan. Det är så klart personligt men för mig har det bästa sättet att komma över någon vara att "komma under" någon annan. ;)
Jag vet inte om denne man har några såna personer i sitt liv. Om han själv inte vill nåt praktiskt. Han har inte så många vänner så, mer ”gift med sitt jobb”.

Jag upplever att när han började jobba för mycket (socialt jobb) så blev allt liksom jobbigt. Några fler saker blev fel och han var fast besluten om att han måste jobba såhär mycket, inget skulle komma emellan. Jag hade väl tankar om prioriteringen och han tyckte det var jobbigt att säga nej och kände skuld. Jag gissar att blev en form av ”stressmoment” där. Inte bara nån som gav positiv energi, tyvärr mitt fel. Jag hade svårt att se sambandet där.

Jag vill verkligen inte träffa någon annan alls. Det finns inte på världskartan. Men Kaj inser också att min bästa chans med denna kille är att låta honom vara. Han sa för en vecka sen att han kommer, låta honom göra det, få sin egentid på båten och hoppas att han hör av sig. Vi matchar perfekt på alla plan men just detta och avståndet är ett problem.
 
Ja, du tycker det. För mig handlar det till viss del om trygghet men även planering och prioritering (mycket från hans sida). Jag vill inte vara ”hon som man kan sätta på som sistahandsalternativ”. Det är inte den relationen jag vill ha, men någon egentligen-att vara den man väljer att umgås med i sista hand.

Gör du på samma sätt i dina andra vänskaps-relationer?
 
Jag vet inte om denne man har några såna personer i sitt liv. Om han själv inte vill nåt praktiskt. Han har inte så många vänner så, mer ”gift med sitt jobb”.

Jag upplever att när han började jobba för mycket (socialt jobb) så blev allt liksom jobbigt. Några fler saker blev fel och han var fast besluten om att han måste jobba såhär mycket, inget skulle komma emellan. Jag hade väl tankar om prioriteringen och han tyckte det var jobbigt att säga nej och kände skuld. Jag gissar att blev en form av ”stressmoment” där. Inte bara nån som gav positiv energi, tyvärr mitt fel. Jag hade svårt att se sambandet där.

Jag vill verkligen inte träffa någon annan alls. Det finns inte på världskartan. Men Kaj inser också att min bästa chans med denna kille är att låta honom vara. Han sa för en vecka sen att han kommer, låta honom göra det, få sin egentid på båten och hoppas att han hör av sig. Vi matchar perfekt på alla plan men just detta och avståndet är ett problem.
Avståndet kommer ju att fortsätta vara ett problem tyvärr.
Men vill du vara med honom får du nog acceptera att han är såhär åtminstone just nu och inte ta så illa vid dig när det inte är personligt emot dig?
 
Avståndet kommer ju att fortsätta vara ett problem tyvärr.
Men vill du vara med honom får du nog acceptera att han är såhär åtminstone just nu och inte ta så illa vid dig när det inte är personligt emot dig?
Tack 🙏
Ja jag har ju insett det. Hör han bara av sig kommer det att kännas ok.

Jag accepterar det fullt ut, men jag behöver veta att det inte är personligt, dvs handlar om att han är påväg bort så att säga. Då är det inga problem.
 
Tack 🙏
Ja jag har ju insett det. Hör han bara av sig kommer det att kännas ok.

Jag accepterar det fullt ut, men jag behöver veta att det inte är personligt, dvs handlar om att han är påväg bort så att säga. Då är det inga problem.
Då får du se fram emot när han kommer förbi med båten då så får ni ta en dag i taget sen och så får du uppdatera oss :)

Jag har ju som sagt en liknande karl här hemma så jag vet vad du går igenom nu bor vi tillsammans men jag fick för några år sedan höra att han skulle aldrig mer bo med någon o bla bla 😂
Och när jag kallade honom pojkvän blev han förnärmad 😂

Jag har haft en till sån där kille för länge sen som bara ville ses en gång i veckan och gjorde slut ibland när han hade mycket i skolan (pluggade läkare) när jag lämnade honom var han förtvivlad och ville flytta ihop och bli gammal med mig så jag tar inte längre folk på orden utan vad dom gör och hur dom utvecklas säger mer än tusen ord.

Han och jag är goda vänner idag :)
 
Med tanke på att vi hörts varje dag flera gånger sen nov- Maj så har jag ganska hyfsad koll på hur han lever. Men visst kan det vara så. Men det låter otroligt långsökt att tro att det är en utmattad, extremt introverts person som är stressad att ha som prio. Speciellt som han bara vill vara ensam.
Fast vet du att han verkligen är så utmattad och stressad och att han bara vill vara ensam? Vet du det på riktigt eller kan det vara svepskäl?
 
Då får du se fram emot när han kommer förbi med båten då så får ni ta en dag i taget sen och så får du uppdatera oss :)

Jag har ju som sagt en liknande karl här hemma så jag vet vad du går igenom nu bor vi tillsammans men jag fick för några år sedan höra att han skulle aldrig mer bo med någon o bla bla 😂
Och när jag kallade honom pojkvän blev han förnärmad 😂

Jag har haft en till sån där kille för länge sen som bara ville ses en gång i veckan och gjorde slut ibland när han hade mycket i skolan (pluggade läkare) när jag lämnade honom var han förtvivlad och ville flytta ihop och bli gammal med mig så jag tar inte längre folk på orden utan vad dom gör och hur dom utvecklas säger mer än tusen ord.

Han och jag är goda vänner idag :)
Ja, jag hoppas ju att han kommer. Jag TROR ju det… bara så svårt att våga lita på det. Eller är det mig själv jag tvivlar på? Jag är livrädd att han sitter och ”introvertar” och tänker att ”den där Unhappy vill jag bli av med”. Han sa i våras när han började jobba för mycket att ”visst känns du vissa dagar som en grej för mycket, men som helhet… nej. Och det beror inte på dig, jag har mycket mindre energi”

Visst kan folk ändras men i detta fall är jag tveksam till hur mycket. Han sa en gång att ”kan nog inte mjukas upp så mycket som du behöver”. Men då var han inne på detta med flytt osv. Jag inser ju att det skrämmer honom och det hade det gjort för mig också. Jag vill bara ta det lugnt…men försöka att ses.
 
Fast vet du att han verkligen är så utmattad och stressad och att han bara vill vara ensam? Vet du det på riktigt eller kan det vara svepskäl?
Jösses vad misstänksam du är, med tanke på att han påtalat det långt innan att han kan bli så. Så ja jag tror honom.

Varför skulle jag inte göra det? Vad gör dig så misstänksam? 🤔
 
Fast vet du att han verkligen är så utmattad och stressad och att han bara vill vara ensam? Vet du det på riktigt eller kan det vara svepskäl?
Man känner väl av det till viss del.
Ja, jag hoppas ju att han kommer. Jag TROR ju det… bara så svårt att våga lita på det. Eller är det mig själv jag tvivlar på? Jag är livrädd att han sitter och ”introvertar” och tänker att ”den där Unhappy vill jag bli av med”. Han sa i våras när han började jobba för mycket att ”visst känns du vissa dagar som en grej för mycket, men som helhet… nej. Och det beror inte på dig, jag har mycket mindre energi”

Visst kan folk ändras men i detta fall är jag tveksam till hur mycket. Han sa en gång att ”kan nog inte mjukas upp så mycket som du behöver”. Men då var han inne på detta med flytt osv. Jag inser ju att det skrämmer honom och det hade det gjort för mig också. Jag vill bara ta det lugnt…men försöka att ses.
Jag ser som sagt bara avståndet som ett problem här annars tycker jag inte det låter så farligt att han är introvert eller upptagen ibland hellre det än ett plåster för min del iaf 😂
 
Man känner väl av det till viss del.

Jag ser som sagt bara avståndet som ett problem här annars tycker jag inte det låter så farligt att han är introvert eller upptagen ibland hellre det än ett plåster för min del iaf 😂
Ja det gör man, och jag frågade nån gång i April tror jag vad det var. Då sa han att han hade mycket mindre energi och det enda han fokuserade var på andningen. Han fortsatte jobba 6-7 dagar i veckan hela April och Maj med… kom efter med andra viktiga saker. Jag tror det small till rätt bra där för honom i energinivån och introvertheten. Som han sa ”allt jag vill ha ut av livet nu är lugn och ro”.

Avståndet ÄR ett problem, speciellt då vi båda jobbar helger. Men jag tänker att allt går om man vill. Och jag hoppas ju han vill det. Och mår bättre nu när han slipper jobba på ett tag och kommer iväg som han vill… och vi ses.
 
Jag har ju varit tydlig med från början att KK vill jag inte vara. Jag är för gammal eller bara har tröttnat på sex utan känslor. Ska jag ha det är det känslor inblandat. Det är ingen nyhet för honom.

Han har 2 veckor på sig, eller en till utan kommunikation. 2 veckor utan tycker jag jag säger allt. Sen måste jag släppa. Men handlar det om ”introverttid”/dåligt mående så självklart respekterar jag det. En kille som bara dyker upp för att ligga…. Nej det är jag inte intresserad av
Ja och redan sekunden han kläckte ur sig det där borde du ha brutit kontakten. För du vill ju inte ha kk-förhållande, och han vill bara ha ett kk-förhållande.

Vad mer behöver du veta?
 
Ja, ganska.
Varför anser du att han får ha krav som skall tillgodoses och jag bara skall köpa. Men jag får inte tycka något utan skall bara acceptera allt.
Men du, jag tror med handen på hjärtat att inga menar att du inte får ha krav eller bara ska acceptera någon annans förhållningsregler som du mår dåligt av. Problemet är är att du är i en situation där det av allt att döma låter som att du faktiskt inte har utrymme att ställa de kraven, för då kanske det blir dålig stämning och då är du rädd att han kanske sluter sig ännu mer (och det kanske är helt riktigt antagit, kanske inte). Det är en ond cirkel. Jag personligen blir bekymrad över att det här kommer bli ett nytt trauma för dig att reda ut (du har ju påtalat att du önskar arbeta med tidigare trauman etc. för att på sikt må bättre i sin separationsångest). Jag har varit i liknande situationer, och... även om jag på ett sätt kan tycka att det varit värt det, så har det också skapat sår som nog aldrig kommer läka helt och jag känner fortfarande att jag förlorat en stor del av mig själv som jag aldrig kommer få tillbaka.
 
Ja och redan sekunden han kläckte ur sig det där borde du ha brutit kontakten. För du vill ju inte ha kk-förhållande, och han vill bara ha ett kk-förhållande.

Vad mer behöver du veta?
Jag vet inte, han vet var jag står nu. Hans idé var ju att sluta ha sex och bara vara internetkompisar i så fall. Sen ÄR han en person som häver ur sig saker när det inte går hans väg. Lite som ett surt barn. Han vet var jag står iaf och på sätt och vis är det skönt.

Han planerar/planerat tydligen att komma hit ändå. Trots premisserna. Vad menar han med det? Jag vet inte. Och nej jag tror inte han kommer med öppna armar och säger nåt positivt. Men jag tror inte han är så korkad att han kommer förbi ”för ett ligg”
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Hej! Undrar om någon här varit i liknande sits och som kan dela med sig av sina erfarenheter. Jag har träffat min kille snart ett år, i...
3 4 5
Svar
80
· Visningar
5 705
Senast: cewe
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 511
Senast: Whoever
·
Hemmet Bor sen ett år tillbaka i en BRF som är en gammal herrgård, omgjort till 14 lägenheter. Delar av parken som hör till är omgjord till...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
6 335
Relationer Jag har blivit ghostad. Det gör ont, jag är ledsen och jag saknar honom. Jag vill ha svar - vad var det som hände? Eller egentligen hade...
Svar
11
· Visningar
1 810
Senast: Stefffie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp