Betalar barnen själva eller ni?

[Grazing]

”Fullt CSN”, är det mer än barnbidraget/motsvarande för gymnasieelev?

Vad jag hört är det väl bara 1250kr om det är på gymnasienivå..för mig ens på den tiden så räckte då inte det till kläder och skor osv iallafall. Har man extra jobb är det väl en annan sak dock.

 

[Askur2017]

Vi kommer fortsätta stå för det som behövs för att man ska kunna hålla sig varm och torr under alla årstider tills våra barn slutar gymnasiet iaf. Därefter får vi se hur vi vill tänka.

(Kommer inte ta ut hyra eller liknande men om man bor kvar hemma och har ett heltidsjobb kommer vi till exempel inte fortsätta stå för skor och sånt)

 

[Blyger]

Vi kommer fortsätta stå för det som behövs för att man ska kunna hålla sig varm och torr under alla årstider tills våra barn slutar gymnasiet iaf. Därefter får vi se hur vi vill tänka.

Min mamma betalade jacka och skor, så samma princip hos mig
Annat betalade jag själv, ffa "lyxgrejer". Mina första jobbpengar gick till ett par Miss Sixty jeans

 

[Askur2017]

Min mamma betalade jacka och skor, så samma princip hos mig
Annat betalade jag själv, ffa "lyxgrejer". Mina första jobbpengar gick till ett par Miss Sixty jeans

Åh miss sixty!! Nostalgi

 

[FeatherCloud]

Jag började få hela studiemedlet från att jag var 15. Jobbade extra från 16. Så länge jag gick i gymnasiet var dealen att jag stod för nöjen och inköp av smink, vanliga kläder osv men mamma sköt till för skor och jacka när det behövdes inför tex vintern.

Med dyrare saker som tex körkort och häst var dealen att pappa betalade hälften och jag hälften.

Vad som är rimligt att betala beror väl på vad man kommer överens om med sitt barn. Jag är helt för att barn ska få lära sig ta hand om pengar och ta ansvar, men för mig var det viktigt att kunna lägga undan och spara en del av de pengar jag tjänade också så jag är glad att mina föräldrar betalade en del

 

[Fibusen]

Nu är min äldsta bara 13 än, men när jag växte upp så fick jag nya kläder till skolavslutningen, sen till skolstarten brukade vi få ett par nya skor, sen vinterkläder (skor (om vi inte kunde ha förra årets) och jacka), och självklart en basgarderob, växte jag ur ett par byxor så fick jag ett par nya liksom, men ville jag ha något extra fick jag betala det själv för studiebidraget. Jag hade tex en hel del byxor, men hittade ett par savannbyxor jag verkligen ville ha, dom fick jag betala själv.

Jag jobbade sen lite extra innan jag fick riktigt jobb och flyttade hemifrån, vet att jag brukade få ca 4-5000kr i lön, då betalade jag hyra hemma på 1500kr som bidrag till mat och boende. Jag hade häst då också som jag haft sen jag var typ 10 år, men när jag fick jobb så betalade jag det själv. Stallplatsen 850kr, då var det fri tillgång på hö och halm, och hovslagaren kostade 500kr, skodde varannan månad. Det var tider det!

Mamma var ensamstående och jobbade inom barnomsorgen så vi hade aldrig ”mycket pengar”. Det gick runt liksom, men så mycket mer var det inte.

Sonen är väldigt noga med sina pengar, han har ett konto där han sparat varenda födelsedags och julpeng på, också om hans mormor/morfar sträckt åt han en hundring eller två. Det är en ganska stadig summa på det kontot nu, men jag tror han har tagit ut pengar typ 3-4 ggr från det, trots att han vet att det är hans och han bestämmer helt själv över dom pengarna, och jag kan föra över allt till hans bankomatkort samma sekund om det vore så, men nej, han vill spara.

Jag tänker att jag kommer ge han barnbidraget nu framöver, jag kommer stå för ”baskläder” så det finns så han klarar sig, även om tvättmaskinen skulle paja i 2 veckor, skor, ytterkläder osv, vill han sen köpa någon tröja för att den är cool så får han ta sina egna pengar. Jag tänker sen att skulle han börja jobba lite helger vid 15-16 år så kanske vi kan dela på saker som skor/kläder, men vid 17-18 års ålder och efter ett sommarjobb så kan jag nog tycka att han kan stå för större delen själv.

 

[grodan21]

Jag fick stå för sådana kostnader själv. Men då är jag uppvuxen i ett hem där det fanns så mycket pengar.

 

[Inte_Ung]

Vi föräldrar stod för det åt barnen och fortsätter att köpa grejer åt dem även om de är ordentligt vuxna nu.
För att vi kan och alltid har kunnat.
De har alla vuxit upp till ekonomiskt medvetna människor med mycket välskött ekonomi.
Trots eller kanske tack vare det.
Vem vet...
Men jag ser ändå absolut inget konstigt i att andra delar upp ekonomin på annat sätt.
Det handlar ju litet om vad pengarna annars skulle användas till.

 

[Mirtai]

Det beror på ålder skulle jag säga. När de är i övre tonåren och arbetar extra har vi kört på att vi betalar en viss summa för t.ex. skor (säg 1000 kr) och vill de ha dyrare skor får de betala mellanskillnaden. Till skillnad mot @Tantan får man dock inte behålla eventuell mellanskillnad neråt.

För de yngre barnen står vi för allt, men med begränsningar i kostnader. Man kan inte få det dyraste av allt, utan det blir inom rimliga gränser.

Dock är det vårt ansvar att se till att de har det som behövs fram tills de gått ut gymnasiet. Äldsta bonustjejen tog studenten i våras och hon får stå för sina egna kostnader nu när hon arbetar. Ingen hyra hemma men krav att det sparas en stor del av inkomsten istället.

 

[Badger]

Vi kommer fortsätta stå för det som behövs för att man ska kunna hålla sig varm och torr under alla årstider tills våra barn slutar gymnasiet iaf. Därefter får vi se hur vi vill tänka.

(Kommer inte ta ut hyra eller liknande men om man bor kvar hemma och har ett heltidsjobb kommer vi till exempel inte fortsätta stå för skor och sånt)

Ja man har ju dessutom ett ansvar för att barnet ska vara varmt, torrt och mätt, uppfostras och inte far illa osv tills det fyllt 18 eller tills det slutar gymnasiet eller fyllt 21.

Föräldrabalken reglerar föräldrars ekonomiska ansvar för sina barn. 7 kap. 1§ andra stycket lyder: ”Underhållskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller nitton år, är föräldrarna dock intill dess barnet fyller tjugoett år underhållsskyldiga så länge skolgången pågår.” Den ömsesidiga underhållsskyldigheten mellan föräldrar och vuxna barn togs genom lagstiftning bort ur föräldrabalken 1978. Tidigare hade funnits en regel om att föräldrar kunde vara underhållsskyldiga även för ett vuxet barn nämligen ”om barnet till följd av sjukdom eller annan orsak blivit ur stånd att försörja sig självt.” När den ömsesidiga underhållsskyldigheten togs bort ur föräldrabalken gjordes det med hänvisning till existerande socialförsäkringsförmåner. Av föräldrabalken framgår klart att föräldrars underhållsskyldighet numera normalt gäller till dess barnet fyllt 18 år, men kan utsträckas om barnet studerar i grundskolan eller gymnasieskolan, men aldrig längre än till barnets 21-årsdag.

 

[miumiu]

Jag tänker såhär, gäller det basgrejer så kommer jag stå för kalaset tills sonen har en egen ekonomi, dvs inte studiebidrag eller pengar från ströjobb. Om han däremot skulle vilja ha märkesskor för 5 lax eller liknande får han spara till det själv. Men kläder och skor för rätt årstid känns som att det ligger på min lott tills han är flygfärdig.

Minns inte riktigt hur mina föräldrar gjorde när jag gick i gymnasiet men tror det var lite liknande upplägg. Flyttade hemifrån när jag var 19 och det var först då jag började betala mina egna utgifter "på riktigt".

 

[FannyN]

Jag köper en hel del kläder och skor till min 29 åring. Inte för att jag måste utan för att det kul.

 

[Askur2017]

Ja man har ju dessutom ett ansvar för att barnet ska vara varmt, torrt och mätt, uppfostras och inte far illa osv tills det fyllt 18 eller tills det slutar gymnasiet eller fyllt 21.

Precis! Fullt rimligt tycker jag

 

[clusia]

I den åldern betalade jag allt själv. Mina föräldrar hade definitivt råd men eftersom jag fick hela CSN + hade extrajobb så fanns det liksom ingen anledning.

 

[Hippocampus]

Tror alla barn är glada att inte ha mig som mamma. Jag hade aldrig betalat något för någon som är över 15 år om denne får bidrag/lön. Första sommarjobbet på gymnasiet hade jag krävt hyra.

 

[Askur2017]

Tror alla barn är glada att inte ha mig som mamma. Jag hade aldrig betalat något för någon som är över 15 år om denne får bidrag/lön. Första sommarjobbet på gymnasiet hade jag krävt hyra.

Jag är nog din motpol, kommer aldrig kräva hyra av mina barn. Där jag bor kommer dörren alltid vara öppen utan villkor eller ekonomiska förbehåll.

Så är jag uppväxt själv och det påverkar såklart min syn på saken. Mina föräldrar har utökat sitt sommarställe med ett extra hus som jag och min bror får använda som vi vill. Inte ett öre vill de ha, att vi och våra barn är där är värt mer än pengar för dem.

 

[miumiu]

Jag är nog din motpol, kommer aldrig kräva hyra av mina barn. Där jag bor kommer dörren alltid vara öppen utan villkor eller ekonomiska förbehåll.

Så är jag uppväxt själv och det påverkar såklart min syn på saken. Mina föräldrar har utökat sitt sommarställe med ett extra hus som jag och min bror får använda som vi vill. Inte ett öre vill de ha, att vi och våra barn är där är värt mer än pengar för dem.

Jag är lite inne på ditt spår också och av vad jag kan se runt omkring mig så känns det generellt som att dom som "skämmer bort" (var och en efter sin förmåga) sina barn litegrann har en varmare och närmare relation till barnen även när dessa barn sen är vuxna. Det är lite av ett privilegium att få ha ett barn att skämma bort känner jag, se glädjen och få känna tacksamhet tillbaka

 

[Askur2017]

Jag är lite inne på ditt spår också och av vad jag kan se runt omkring mig så känns det generellt som att dom som "skämmer bort" (var och en efter sin förmåga) sina barn litegrann har en varmare och närmare relation till barnen även när dessa barn sen är vuxna. Det är lite av ett privilegium att få ha ett barn att skämma bort känner jag, se glädjen och få känna tacksamhet tillbaka

Jag håller med om att det faktiskt är ett privilegium att ha fått barn att skämma bort! Det handlar ju inte om att barnen ska få allt de pekar på i saker, utan att de alltid ska känna tryggheten i att ha sin självklara (och givetvis kostnadsfria) plats i vårt hem. Oavsett ålder, livssituation eller whatever.

 

[Wingates]

Tror alla barn är glada att inte ha mig som mamma. Jag hade aldrig betalat något för någon som är över 15 år om denne får bidrag/lön. Första sommarjobbet på gymnasiet hade jag krävt hyra.

Låter som ett snabbt sätt att sabba relation eller lära barnen att det inte är värt att arbeta.
Dessutom har man ju som förälder försörjningsplikt fram till 18 (eller när barnet går ut gymnasiet dock senast 21) - så blir ju jävligt märkligt att kräva hyra då.

 

[Hippocampus]

Jag är nog din motpol, kommer aldrig kräva hyra av mina barn. Där jag bor kommer dörren alltid vara öppen utan villkor eller ekonomiska förbehåll.

Så är jag uppväxt själv och det påverkar såklart min syn på saken. Mina föräldrar har utökat sitt sommarställe med ett extra hus som jag och min bror får använda som vi vill. Inte ett öre vill de ha, att vi och våra barn är där är värt mer än pengar för dem.

Ja jag är uppväxt med att alla måste bidra.