Betalar barnen själva eller ni?

[Rumpnissen]

Som vuxen har man ekonomiskt ansvar och får anpassa sitt boende efter de ekonomiska förutsättningar man har. Detta utan att använda sina barn som inkomstkälla. Inget barn i Sverige ska behöva bidra ekonomiskt för att överhuvudtaget ha någonstans att bo. Det finns både lagar, bidrag och skyddsnät som inrättats av just den anledningen.

Så ska det funka i teorin, men verkligheten ser helt annorlunda ut. Jag har full förståelse för att det finns familjer där barn behöver bidra (delvis) med de pengar de tjänar på extrajobb. Där är alternativet värre. Med det sagt är det så klart inte eftersträvansvärt.

Vi ser till att våra barn har det de behöver och har som avsikt att göra det fram till de går ut gymnasiet. Men det handlar verkligen om behöver. Det blir mycket second hand och ärvda kläder och vi köper inte "nytt" fören det verkligen behövs. Varken till våra barn eller oss själva. Vill barnen ha något, utan att faktiskt behöver, så får de stå för det själva. Oavsett om det är skor, jacka, shorts, mobiltelefon eller godis. Likaså när vi köpte nya mobiltelefoner för ett tag sedan, vi erbjöd de varsin bättre begagnad. Ville de har en bättre variant skulle de stå för mellanskillnad. De gjorde de inte. De är 11 och och 14 år gamla.

För oss handlar det inte om pengar utan att ta hand om det man har och inte konsumera i onödan.

 

[Sel]

Trådstarten säger också 17,5 år.
Man har inte gått ut gymnasiet då, och man kan inte få studielån för högre studier.
Och det är fortfarande föräldrarna som har försörjningsplikten (oavsett sysselsättning), så alla former av bidrag till någon i den åldern är utformade utifrån det.
Att "få fullt CSN" i den åldern handlar om hur mycket pengar föräldrarna ger till barnet att självförvalta. Dvs. beloppet är = storleken på CSNs utbetalning.

Jag tog för givet att det rörde sig om vidareutbildning då jag aldrig hört någon benämna studiebidraget som CSN, förmodligen felaktigt då.

 

[Badger]

Jag tänker att när barn sommarjobbar och tjänar pengar så ska dom pengarna inte gå till basgrejer eller husrum, dom pengarna skå gå till sådant som är utöver basbehoven som roliga grejer det inte finns pengar till annars.

Barn kan lära sig om pengar även om dom inte själva är ansvariga för basbehov och husrum osv, fattig eller ej så är det galet. Ingen som är i skolåldern ska känna ett måste att betala hyra osv för att vara välkomna hemma.

Jag känner nog att jag är helt mittemellan här. Tänker det finns en medelväg mellan att lära barn att alla pengar som de tjänar går in till hushållskassan och de inget vunnit på det och att lära dem att alla pengar de tjänar går till ren lyx, resor och märkesväskor, så att flytta hemmifrån blir en chock när de inser att levnadsförhållandena blir väldigt mycket sämre.

Tänker att med sommarjobb kanske man får bidra lite mer till de tråkiga kostnaderna -köpa lite mer kläder, fika, bio själv och spara en hel del till någonting (körkortet eller liknande), men behålla en del till ngt extra roligt. Tänker att det inte är en dålig sak att betala en symbolisk hyra om man flyttar hem under något år som student eller ung med arbete. Fick själv betala symbolisk hyra och egen hylla i kylen, inte bara gratis lagad mat och boende om det hände. Jag fick nödvändiga kläder och skor som tonåring, men studiebidraget var inte rena glädjepengar och delar behövde ju sparas till tightare månader som tex runt jul och julklappar osv. Lite bortskämd, men inte helt.

När jag flyttade hemifrån kände jag ingen förvåning över vilka kostnader som kom eller undran över hur man hanterade dem. Jag hade nog inte velat ge mitt barn en chock heller.

 

[Hippocampus]

Som vuxen har man ekonomiskt ansvar och får anpassa sitt boende efter de ekonomiska förutsättningar man har. Detta utan att använda sina barn som inkomstkälla. Inget barn i Sverige ska behöva bidra ekonomiskt för att överhuvudtaget ha någonstans att bo. Det finns både lagar, bidrag och skyddsnät som inrättats av just den anledningen.

Har du nånsin varit där? Det låter bra i teorin. Jag förstår att man inte fattar när
man har växt upp med pengar eller har pengar att lägga på sina barn för ”att man kan”. Det är ett extremt privilegium.

Jag säger inte att jag skulle tvinga mitt barn att betala en hel hyra men är man 17.5 år och har jobb och bidrag så betalar man sina skor. Kläder. Och en bit till hyran över sommaren. Så hade jag uppfostrat mina barn. Välkommen till verkligheten liksom.

 

[Grazing]

Jag känner nog att jag är helt mittemellan här. Tänker det finns en medelväg mellan att lära barn att alla pengar som de tjänar går in till hushållskassan och de inget vunnit på det och att lära dem att alla pengar de tjänar går till ren lyx, resor och märkesväskor, så att flytta hemmifrån blir en chock när de inser att levnadsförhållandena blir väldigt mycket sämre.

Tänker att med sommarjobb kanske man får bidra lite mer till de tråkiga kostnaderna -köpa lite mer kläder, fika, bio själv och spara en hel del till någonting (körkortet eller liknande), men behålla en del till ngt extra roligt. Tänker att det inte är en dålig sak att betala en symbolisk hyra om man flyttar hem under något år som student eller ung med arbete. Fick själv betala symbolisk hyra och egen hylla i kylen, inte bara gratis lagad mat och boende om det hände. Jag fick nödvändiga kläder och skor som tonåring, men studiebidraget var inte rena glädjepengar och delar behövde ju sparas till tightare månader som tex runt jul och julklappar osv. Lite bortskämd, men inte helt.

När jag flyttade hemifrån kände jag ingen förvåning över vilka kostnader som kom eller undran över hur man hanterade dem. Jag hade nog inte velat ge mitt barn en chock heller.

Jag tänker att det är lite så barn och unga lär sig, flera av mina vänners barn tex får en peng och dom får spendera den på det dom vill men vill dom ha något sen så är ju dom pengarna borta. Så istället för att köpa kortsiktigt något kul för stunden så lär dom sig att spara till det dom vill köpa som dom faktiskt verkligen vill ha. Dom lär sig ju hyfsat snabbt genom egna erfarenheter att är pengarna slut så är dom slut.

Tänker att det är så man lär sig allting egentligen, man måste ha en egen uppfattning och erfarenhet och se svart på vitt att nu spenderades dom på det och då finns inget över till det tex.

Om man flyttar hem efter studenten och man räknas som vuxen osv så är det inte ett dugg konstigt att hjälpa till hemma med kostnaderna då det blir mer av en inneboendesituation.

Och ja, studiebidraget tycker jag också kan bör gå till ev extra kläder och sådant. Hur det används är väl egentligen helt upp till folks levnadssituation antar jag då dom pengarna kan behövas till olika saker, dock inte till hyra hemma.

 

[Grazing]

Har du nånsin varit där? Det låter bra i teorin. Jag förstår att man inte fattar när
man har växt upp med pengar eller har pengar att lägga på sina barn för ”att man kan”. Det är ett extremt privilegium.

Jag säger inte att jag skulle tvinga mitt barn att betala en hel hyra men är man 17.5 år och har jobb och bidrag så betalar man sina skor. Kläder. Och en bit till hyran över sommaren. Så hade jag uppfostrat mina barn. Välkommen till verkligheten liksom.

Kläder och nöjen, visst studiemedel och ev luncher ute med vänner etc, det ska studiebidraget räcka till. Men inte hyran, den får du stå för som vuxen faktiskt. Behöver du hjälp med den är inte barnen dom du ska vänta dig hjälp av.

Vill dom hjälpa till och ge sina få pengar dom får för ev sommarjobb så visst men det är inget som ska ligga på dom, inte ens som en 17 åring ska ha det kravet hemma. Det är väldigt få som tjänar så mycket pengar på sommarjobb att dom kan bidra med hyra plus ha över pengar till att göra något för sig själva.

Vuxna har ansvar för boendesituationen och det ligger inte på barn och unga faktiskt.

 

[Bluefish]

Har du nånsin varit där? Det låter bra i teorin. Jag förstår att man inte fattar när
man har växt upp med pengar eller har pengar att lägga på sina barn för ”att man kan”. Det är ett extremt privilegium.

Jag säger inte att jag skulle tvinga mitt barn att betala en hel hyra men är man 17.5 år och har jobb och bidrag så betalar man sina skor. Kläder. Och en bit till hyran över sommaren. Så hade jag uppfostrat mina barn. Välkommen till verkligheten liksom.

Är det ett extremt privilegium att fullt ut sörja för barnen man skaffat? Det känns snarare särskilt sorgligt att det finns de som inte kan det. Naturligtvis kan livet hända men då håller jag med om att det är samhället som ska stötta upp, inte barnet.

Kl
Studiebidraget räcker inte långt så det hade jag inte sett som något som ska täcka typ skor. Telefon kanske. För egen del kan ev sommarjobbslön få gå till nöjen och "lyxkonsumtion", men jag hade krävt att en del sparades. Har barnet någon form av inkomst i övre tonåren hade jag också förväntat mig att en del gick till att förbereda för eget bohag, ska barnet lägga hälften på hyra, vinterjacka och dyl blir det svårt att få till, för att inte tala om ev insats till eget boende.

Överlag gillar jag inte riktigt inställningen "välkommen ut till (den hårda, kalla) verkligheten" där man minsann ska börja våndas så snart som möjligt för så ser det ut. Kan jag göra en tid i barnets liv lätt och bekymmersfritt så tar jag chansen. Vi hade ont om pengar i min familj men jag fick behålla min lön som jag använde till att ha häst. Den lyckligaste tiden i mitt liv iallafall.

 

[Tantan]

Jag tog för givet att det rörde sig om vidareutbildning då jag aldrig hört någon benämna studiebidraget som CSN, förmodligen felaktigt då.

Det byter namn när de fyller 16

 

[Sel]

Det byter namn när de fyller 16

Fast det är väl då det går från barnbidrag till studiebidrag?
Edit: men det är kanske bara i folkmun. Vi kallade det aldrig för CSN i alla fall.

 

[Askur2017]

Fast det är väl då det går från barnbidrag till studiebidrag?
Edit: men det är kanske bara i folkmun. Vi kallade det aldrig för CSN i alla fall.

CSN är själva myndigheten, de ansvarar för både lån och bidrag i många olika varianter beroende på vilken ålder och vilken skolform man tillhör.

Gymnasieungdomar får samma summa som barnbidraget men det betalas bara ut 10 månader om året och det kan dras in om man inte har tillräcklig närvaro i skolan.

 

[Masqueradee]

Var tvungen att Googla, och stämmer 1250:- i månaden (inte hela året) så räcker det ju inte till mycket. Ett par skor och ett klädesplagg så är ju bidraget slut. Att då kräva att barnet är mer eller mindre självförsörjande och även bör betala hyra... Nä, det känns inte realistiskt. Det blir även lite svårt att diskutera utifrån premissen "CSN och en sommarjobbslön" då det inte är några faktiska siffror att diskutera utifrån. Är det heltid, deltid, bara några veckor eller juni-augusti. Så mycket variabler att det är svårt att komma fram till att om det är rimligt att be barnet köpa egna skor.

Däremot tycker jag det är rimligt att en snart 18 åring vet vad det faktiskt kostar. Att under våren prata om att hen kanske ska börja köpa lite eget nu efter sommaren, med sommarjobbspengarna är ju rimligt. Under min uppväxt fick jag mycket, men om jag ville ha något dyrare (typ min första iPhone) fick jag spara ihop till det själv.

 

[Askur2017]

Har du nånsin varit där? Det låter bra i teorin. Jag förstår att man inte fattar när
man har växt upp med pengar eller har pengar att lägga på sina barn för ”att man kan”. Det är ett extremt privilegium.

Jag säger inte att jag skulle tvinga mitt barn att betala en hel hyra men är man 17.5 år och har jobb och bidrag så betalar man sina skor. Kläder. Och en bit till hyran över sommaren. Så hade jag uppfostrat mina barn. Välkommen till verkligheten liksom.

Tack och lov är Verkligheten i Sverige att det finns en samhällsstruktur där våra barn skyddas från hemlöshet och inte i någon utsträckning ska vara bärare av familjens försörjning och möjlighet till mat och tak över huvudet.

 

[miumiu]

Jag bodde hemma en period som vuxen (20+) när jag pluggade på Komvux och då betalade jag typ 2500 kr i "hyra" till min mamma. Detta betalades av studiemedel (lån). Tror det låg på totalt ca 10 000kr då med bidrag och lån. Tyckte det kändes som ett rimligt upplägg då. Betalade liknande hyra när jag hyrde ett rum av en gubbe i Sthlm när jag gick på folkis där. Detta var dock på 00-talet så siffrorna kan ju verka mindre relevanta idag.

Men tycker inte heller att minderåriga barn ska behöva sörja för sitt eget uppehälle i något slags uppfostringssyfte. Tror tvärtom att det kan skapa otrygghet och ekonomisk ångest i alldeles för tidig ålder, föräldrarna är ju ändå försörjningsskyldiga tills dess att barnet gått ut gymnasiet eller fyllt 21. Man kan lära sina barn att vara ekonomiskt smarta utan att lägga den bördan på dom tänker jag.

 

[Mabuse]

Ja jag är uppväxt med att alla måste bidra.

Men som vuxen med ett arbete så har man ju helt andra möjligheter att göra det. Barnens huvuduppgift är utbildningen, inte att bidra med pengar. Jag skulle bli olycklig om barnen försakade sin skolgång för att jobba extra. Som jag är uppväxt så går skolan först så länge man utbildar sig. Pengarna kommer ju ändå sen när man är färdig med utbildningen och jobbar.

 

[Mabuse]

Har du nånsin varit där? Det låter bra i teorin. Jag förstår att man inte fattar när
man har växt upp med pengar eller har pengar att lägga på sina barn för ”att man kan”. Det är ett extremt privilegium.

Jag säger inte att jag skulle tvinga mitt barn att betala en hel hyra men är man 17.5 år och har jobb och bidrag så betalar man sina skor. Kläder. Och en bit till hyran över sommaren. Så hade jag uppfostrat mina barn. Välkommen till verkligheten liksom.

Fast det är ju en verklighet som du skapat, i så fall. Välkommen till verkligheten som jag har gjort till dig, liksom.

 

[Ullmerkott]

Det beror väl helt på hur man växer, hur man lever och vilket klimat man bor i? Ett par vettiga vinterkängor kostar minst ett helt barnbidrag tänker jag, ofta det dubbla om de ska räcka i tio vintrar.

Jag tänkte utifrån att man är en vanlig medelsvensson boende i Sverige, eller liknande klimat.
*Halvt kl*
Jag kollade lite snabbt på mina egna klädes- och skoinköp senaste åren. De utgifterna ligger en bit under 1250 om man slår ut det per månad. Då har jag ändå lagt mycket mer pengar än jag egentligen behöver - Lundhags dyrare modell som promenadjacka, en ridjacka för 5000 spänn trots att jag redan hade en välfungerande sedan innan, märkestäckbyxor för att det "kan vara bra att ha" som ännu inte är använda, några par skor i 2000-kronorsklassen som var rent "villhöver" osv. Så jag ställer mig lite frågande till att studiebidraget inte skulle räcka särskilt långt när det kommer till kläder och skor, om man inte har specialbehov.

Sen kan man ju såklart ha mode/dyra kläder som intresse, precis som att man kan vilja ha häst, spela hockey, segla, eller göra annat som kostar mycket mer än studiebidraget. Inget fel med det om familjen har möjlighet att finansiera det, men då tycker jag inte längre det är basbehov man pratar om.

 

[VLMF]

Jag tänkte utifrån att man är en vanlig medelsvensson boende i Sverige, eller liknande klimat.
*Halvt kl*
Jag kollade lite snabbt på mina egna klädes- och skoinköp senaste åren. De utgifterna ligger en bit under 1250 om man slår ut det per månad. Då har jag ändå lagt mycket mer pengar än jag egentligen behöver - Lundhags dyrare modell som promenadjacka, en ridjacka för 5000 spänn trots att jag redan hade en välfungerande sedan innan, märkestäckbyxor för att det "kan vara bra att ha" som ännu inte är använda, några par skor i 2000-kronorsklassen som var rent "villhöver" osv. Så jag ställer mig lite frågande till att studiebidraget inte skulle räcka särskilt långt när det kommer till kläder och skor, om man inte har specialbehov.

Sen kan man ju såklart ha mode/dyra kläder som intresse, precis som att man kan vilja ha häst, spela hockey, segla, eller göra annat som kostar mycket mer än studiebidraget. Inget fel med det om familjen har möjlighet att finansiera det, men då tycker jag inte längre det är basbehov man pratar om.

Studiebidraget är bara 10 månader per år, så om du vill jämföra kan du inte slå ut det på 12 månader. Liksom att du inte växer längre. Det är ganska mycket kläder och skor en gymnasieungdom behöver om det behövs nytt varje säsong. Mössor, vantar, regnkläder, joggingskor, fleecetröja, badkläder. Vi har inte ens kommit in på vanliga klädesplagg, underkläder osv. Sedan är frågan om pengarna ska täcka även nöjen och eget sparande. Vad är basbehov menar du, är det mer förutom kläder/skor? Mobiltelefon+ abonnemang?

 

[Mabuse]

Jag tänkte utifrån att man är en vanlig medelsvensson boende i Sverige, eller liknande klimat.
*Halvt kl*
Jag kollade lite snabbt på mina egna klädes- och skoinköp senaste åren. De utgifterna ligger en bit under 1250 om man slår ut det per månad. Då har jag ändå lagt mycket mer pengar än jag egentligen behöver - Lundhags dyrare modell som promenadjacka, en ridjacka för 5000 spänn trots att jag redan hade en välfungerande sedan innan, märkestäckbyxor för att det "kan vara bra att ha" som ännu inte är använda, några par skor i 2000-kronorsklassen som var rent "villhöver" osv. Så jag ställer mig lite frågande till att studiebidraget inte skulle räcka särskilt långt när det kommer till kläder och skor, om man inte har specialbehov.

Sen kan man ju såklart ha mode/dyra kläder som intresse, precis som att man kan vilja ha häst, spela hockey, segla, eller göra annat som kostar mycket mer än studiebidraget. Inget fel med det om familjen har möjlighet att finansiera det, men då tycker jag inte längre det är basbehov man pratar om.

De flesta barn har väl specialbehov i den meningen att de växer, och alltså behöver nya kläder hela tiden. Jag köper inte nya vinterskor varje år, men det behöver mina barn göra, för de brukar ha växt ur förra årets skor när vintern kommer.

 

[Askur2017]

De flesta barn har väl specialbehov i den meningen att de växer, och alltså behöver nya kläder hela tiden. Jag köper inte nya vinterskor varje år, men det behöver mina barn göra, för de brukar ha växt ur förra årets skor när vintern kommer.

Min son behövde två par vinterskor förra säsongen, trodde han skämtade när han sa att de första började kännas trånga. Men han var i en ordentlig växtspurt visade det sig

 

[Badger]

Jag tänkte utifrån att man är en vanlig medelsvensson boende i Sverige, eller liknande klimat.
*Halvt kl*
Jag kollade lite snabbt på mina egna klädes- och skoinköp senaste åren. De utgifterna ligger en bit under 1250 om man slår ut det per månad. Då har jag ändå lagt mycket mer pengar än jag egentligen behöver - Lundhags dyrare modell som promenadjacka, en ridjacka för 5000 spänn trots att jag redan hade en välfungerande sedan innan, märkestäckbyxor för att det "kan vara bra att ha" som ännu inte är använda, några par skor i 2000-kronorsklassen som var rent "villhöver" osv. Så jag ställer mig lite frågande till att studiebidraget inte skulle räcka särskilt långt när det kommer till kläder och skor, om man inte har specialbehov.

Sen kan man ju såklart ha mode/dyra kläder som intresse, precis som att man kan vilja ha häst, spela hockey, segla, eller göra annat som kostar mycket mer än studiebidraget. Inget fel med det om familjen har möjlighet att finansiera det, men då tycker jag inte längre det är basbehov man pratar om.

Haken är att det inte alls är jämförbart vad tex jag har för klädutgifter och vad mitt barn har för klädutgifter i tonåren. Speciellt inte om det är ett gossebarn. Kan ju finnas flickebarn som nått nära full höjd runt 11 och sedan breddar ut snabbt innan 15 och då skulle kunna förväntas leva på samma kläder hela gymnasiet (typ som jag) men... njae? (man vill kanske ha mer vuxna kläder som 17 åring än som 13 åring ...)

En vuxen behöver inte växa annat än långsamt på tio år och kan ju därför ständigt ha en backlog av kläder och grejs som typ fungerar att använda (min egen backlog av skor och kläder är äldre än så.)

Tänk bara en cykel tex. Själv kan jag ha en 20 år gammal superbra cykel (alltså jag menar en cykel som ser toppmodern ut, fräsch snygg, snabb, utan rost, med 24 växlar). Min 15 åring kan faktiskt inte ha samma cykel nu som för tio år sedan. Eller i ärlighetens namn inte ens samma cykel som för två år sedan. Vissa barn kan ju växa 10 -20 cm från de är 15 till 17 också. De slutar växa på höjden när flickor är runt 21 och pojkar runt 25. Men de breddar ju med, i muskler och massa.

Och en tonåring sliter ut saker mycket mycket snabbare. (det blir hål att laga hela tiden på jeans och annat)

Så som förälder får man ju vara glad om man har en backlog av t-shirts som är tre år gammal. Och även om jumpaskorna inte vuxits ur på ett år kanske de är i trasor, för tonåringar verkar röra sig oändligt mycket mer eller skuffar skorna hela tiden vad vet jag (det är kanske mitt nästa mål, slita ut skor lika snabbt som min tonåring och se om jag får bra kondis. Mina joggingskor håller ju tills de torkar, inte tills de går sönder.).