Betalar era 18 åringar hemma?

[supercalifragilistic]

Men jag tycker det är en dålig anledning att plocka pengar från sina barn med förevändning att de måste lära sig ta ekonomiskt ansvar. Det gör i alla fall mina barn alldeles utmärkt ändå, och det är jag övertygad om att vi lagt grunden för genom uppfostran.

Jag sätter betydligt större värde i att förmedla till mina barn att hos mamma och pappa ändras ingenting hur gammal du än är. Kom och bo, kom och ät, använd vad du vill, här är allting fritt för dig, har alltid varit och kommer alltid vara!

Det går att utveckla det du skriver mycket mer, och/men jag håller helt med om resonemanget. Sitter man inte i båten känns allt annat bara som förevändningar.
Inte för att jag inte tror att Den Privatekonomiska Läxan är lärorik, den är bara inte enbart positiv.

 

[Askur2017]

Det går att utveckla det du skriver mycket mer, och/men jag håller helt med om resonemanget. Sitter man inte i båten känns allt annat bara som förevändningar.
Inte för att jag inte tror att Den Privatekonomiska Läxan är lärorik, den är bara inte enbart positiv.

Vi som skriver här har säkert fått lära oss den läxan på olika sätt, därav vitt skilda åsikter i ämnet. Jag är övertygad om att oavsett vad man väljer så har man sina barns bästa i tanken, samtidigt som man har sina egna förutsättningar att ta hänsyn till.

Jag är van vid att anses tänka lite annorlunda när det kommer till ekonomi. Varken jag eller min man bodde själva innan vi flyttade ihop, helt vansinnigt enligt många. Man MÅSTE ”lära” sig bo själv först… 20 år senare vet jag inte vad jag hade behövt lära mig? Det är väl en större utmaning att lära sig dela med någon annan kanske. Våra löner går in på samma konto och vi har ett varsitt betalkort kopplat till det +lite sparanden som plockas automatiskt osv. Också vansinnigt enligt många. (Själv kan jag bara se krångel framför mig om vi börjat räkna och delat upp och hållt på)

Nu står vi inför första barnets student om två år. Efter det kommer hon antingen jobba, bli arbetslös, plugga, resa, flytta, bo kvar, ja vem vet?? Det enda vi vet är att vad än det blir eller i vilken ordning det än blir så kommer vi se på vårt hem som: Ständigt öppet, ständigt gratis! För både henne och hennes lillebror så småningom vansinne säger någon, självklart säger jag!

 

[Askur2017]

Det går att utveckla det du skriver mycket mer, och/men jag håller helt med om resonemanget. Sitter man inte i båten känns allt annat bara som förevändningar.
Inte för att jag inte tror att Den Privatekonomiska Läxan är lärorik, den är bara inte enbart positiv.

Vi som skriver här har säkert fått lära oss den läxan på olika sätt, därav vitt skilda åsikter i ämnet. Jag är övertygad om att oavsett vad man väljer så har man sina barns bästa i tanken, samtidigt som man har sina egna förutsättningar att ta hänsyn till.

Jag är van vid att anses tänka lite annorlunda när det kommer till ekonomi. Varken jag eller min man bodde själva innan vi flyttade ihop, helt vansinnigt enligt många. Man MÅSTE ”lära” sig bo själv först… 20 år senare vet jag inte vad jag hade behövt lära mig? Det är väl en större utmaning att lära sig dela med någon annan kanske. Våra löner går in på samma konto och vi har ett varsitt betalkort kopplat till det +lite sparanden som plockas automatiskt osv. Också vansinnigt enligt många. (Själv kan jag bara se krångel framför mig om vi börjat räkna och delat upp och hållt på)

Nu står vi inför första barnets student om två år. Efter det kommer hon antingen jobba, bli arbetslös, plugga, resa, flytta, bo kvar, ja vem vet?? Det enda vi vet är att vad än det blir eller i vilken ordning det än blir så kommer vi se på vårt hem som: Ständigt öppet, ständigt gratis! För både henne och hennes lillebror så småningom vansinne säger någon, självklart säger jag

 

[Alper]

Vi som skriver här har säkert fått lära oss den läxan på olika sätt, därav vitt skilda åsikter i ämnet. Jag är övertygad om att oavsett vad man väljer så har man sina barns bästa i tanken, samtidigt som man har sina egna förutsättningar att ta hänsyn till.

Jag är van vid att anses tänka lite annorlunda när det kommer till ekonomi. Varken jag eller min man bodde själva innan vi flyttade ihop, helt vansinnigt enligt många. Man MÅSTE ”lära” sig bo själv först… 20 år senare vet jag inte vad jag hade behövt lära mig? Det är väl en större utmaning att lära sig dela med någon annan kanske. Våra löner går in på samma konto och vi har ett varsitt betalkort kopplat till det +lite sparanden som plockas automatiskt osv. Också vansinnigt enligt många. (Själv kan jag bara se krångel framför mig om vi börjat räkna och delat upp och hållt på)

Nu står vi inför första barnets student om två år. Efter det kommer hon antingen jobba, bli arbetslös, plugga, resa, flytta, bo kvar, ja vem vet?? Det enda vi vet är att vad än det blir eller i vilken ordning det än blir så kommer vi se på vårt hem som: Ständigt öppet, ständigt gratis! För både henne och hennes lillebror så småningom vansinne säger någon, självklart säger jag

Exakt samma här.

 

[Inte_Ung]

Klart man har försörjningsplikt, men de behöver också lära sig att saker kostar och att försörja sig själva

Jag har läst hela tråden och väljer att svara på just det här påståendet.

Det är inte genom att kräva barnen på pengar som de lär sig att saker kostar och att försörja sig själva.
Mina tre barn är curlade bortom vett och sans men de är också oerhört medvetna om hur en ekonomi skall skötas och att saker kostar.
Vi har alltid diskuterat ekonomiska prioriteringar i familjen.
Att man inte kan få allt utan behöver hålla reda på pengarna.

Min åsikt i frågan är att det skall vara rättvist i familjen.
Man delar på vad man har och bidrar med vad man kan och det som behövs.
I en familj kan det finnas överflöd och i en annan familj så behövs alla pengar till det nödvändiga.

Men om min standard inte påverkas av om barnen betalar hemma eller inte, så finns ingen anledning till att de skulle behöva betala.

För unga vuxna 18-21 år har föräldrarna försörjningsplikt om de studerar på gymnasienivå.
Men inte om de har egen inkomst.

Med det sagt så hyr min dotter ett halvt hus av mig och betalar hyra för det. Jag skulle inte behålla min gård om hon inte hade behov av bostaden i fråga och hennes bostadskostnad är låg för vad hon får.
Men hon är över 30 och har egen inkomst samt att arrangemanget är en permanent lösning.

 

[Miingla]

Jag är inte lastgammal så jag svarar fast jag inte har en 18-årig avkomma Jag började betala hemma när jag tog studenten och jobbade. Innan dess hade jag barnbidrag/studiebidrag som skulle täcka alla mina egna utgifter (kläder, nöjen, frisör etc) och jobbade extra för att kunna ha råd med mer så att säga. Jag har ett ekonomiskt tänk med mig i bagaget pga detta och har sparat ihop till hus, häst, bil själv tex, medan min sambo som aldrig behövde tänka på sådant när han växte upp har jättesvårt för att hålla i pengar.

 

[Eurydome]

Jag är inte lastgammal så jag svarar fast jag inte har en 18-årig avkomma Jag började betala hemma när jag tog studenten och jobbade. Innan dess hade jag barnbidrag/studiebidrag som skulle täcka alla mina egna utgifter (kläder, nöjen, frisör etc) och jobbade extra för att kunna ha råd med mer så att säga. Jag har ett ekonomiskt tänk med mig i bagaget pga detta och har sparat ihop till hus, häst, bil själv tex, medan min sambo som aldrig behövde tänka på sådant när han växte upp har jättesvårt för att hålla i pengar.

Och jag fick det mesta jag ville och som mina föräldrar hade råd med, kläder, fritidsintressen, språkresa, körkort, låna bil utan att betala. Jag sommarjobbade varje sommar från 15 års ålder och upp tills jag var klar med universitetet, de sista 7 åren med tvåskift inom industrin. Fick behålla alla pengar.

Jag har ett jättebra ekonomiskt tänk som vuxen och har fattat goda ekonomiska beslut. Har svårt att se att det finns en sån direkt kausalitet mellan vad man fick av sina föräldrar som barn och hur man sköter sin ekonomi som vuxen. Det vore ju också trist om man var liksom färdiglärd vid 19 års ålder och inte kunde lära sig nytt vad gäller hur man sköter sin ekonomi. Men nu är det ju inte så som tur är.

 

[Lobelia]

Och jag fick det mesta jag ville och som mina föräldrar hade råd med, kläder, fritidsintressen, språkresa, körkort, låna bil utan att betala. Jag sommarjobbade varje sommar från 15 års ålder och upp tills jag var klar med universitetet, de sista 7 åren med tvåskift inom industrin. Fick behålla alla pengar.

Jag har ett jättebra ekonomiskt tänk som vuxen och har fattat goda ekonomiska beslut. Har svårt att se att det finns en sån direkt kausalitet mellan vad man fick av sina föräldrar som barn och hur man sköter sin ekonomi som vuxen. Det vore ju också trist om man var liksom färdiglärd vid 19 års ålder och inte kunde lära sig nytt vad gäller hur man sköter sin ekonomi. Men nu är det ju inte så som tur är.

Din erfarenhet är av anekdotisk karaktär. Självklart finns inga 100% samband mellan att betala hemma och ha bra ekonomiskt tänk, men man behöver givetvis tänka längre än sina egna erfarenheter. Rent logiskt så klarar den dom tränat sig på att ta hand om nödvändiga räkningar bättre än den som aldrig behövt ens tänka på ekonomin och fått vad de pekat på. Verkligheten är dock inte så svartvit, det handlar säkert mer om tendenser och det finns många fler variabler.

 

[Eurydome]

Din erfarenhet är av anekdotisk karaktär. Självklart finns inga 100% samband mellan att betala hemma och ha bra ekonomiskt tänk, men man behöver givetvis tänka längre än sina egna erfarenheter. Rent logiskt så klarar den dom tränat sig på att ta hand om nödvändiga räkningar bättre än den som aldrig behövt ens tänka på ekonomin och fått vad de pekat på. Verkligheten är dock inte så svartvit, det handlar säkert mer om tendenser och det finns många fler variabler.

Om mitt inlägg är av anekdotisk karaktär så är väl inlägget jag svarade på det också.

 

[Lobelia]

Om mitt inlägg är av anekdotisk karaktär så är väl inlägget jag svarade på det också.

Har jag sagt att enbart ditt inlägg är anekdotskt? Det var dock det inlägget jag citerade och jag hade ingen anledning att kommentera det du svarade på ( eller den kedjan av inlägg som föregick som jag heller inte citerade).

 

[Mabuse]

Klart man har försörjningsplikt, men de behöver också lära sig att saker kostar och att försörja sig själva

Men lär man sig inte det när man går och handlar?

Jag betalade aldrig hemma, jag tänker att det där lär man sig av sig själv när man flyttar hemifrån. Kanske om jag hade barn som studerat färdigt och hade heltidsjobb, men då pratar vi ju inte 18 utan snarare 25. Vid det laget hoppas jag verkligen att de flyttat hemifrån, och bor de fortfarande hemma och inte vill ha något eget så skulle jag väl dels undra varför, dels ta diskussionen om betalning då. Inte när de är 18.

 

[Jamtland]

Jag har svårt att hur man i Sverige idag kan hamna i en situation där man som förälder inte har råd att ge mat och husrum åt minderåriga barn utan är tvingad att låta dem jobba och ta pengarna och använda dem till mat och hyra. I de allra flesta fall har man som förälder möjlighet att anpassa livet och/eller söka hjälp för att det inte ska ske. Jag tänker det möjligtvis kan hända i väldigt extrema situationer, då det t ex är någon form av missbruk eller psykisk ohälsa hos föräldrarna inblandat och där föräldrarna av den anledningen undviker att söka hjälp eller på annat sätt har en oförmåga att reda sitt liv, och jag tycker därför inte att det fungerar särskilt väl som hypotetiskt exempel.

Fast det är inte alls omöjligt.

Om jag och min sambo skulle gå isär skulle jag måsta hitta en lägenhet att hyra, jag har 100 % sjukersättning (inte pga missbruk eller psykisk ohälsa) och den ersättningen är inte direkt hög.

Nu har vi ett barn under 18 och två över 18 och skulle de två över 18 vilja bo hos mig (de bor båda hemma fortfarande), så skulle jag behöva större lägenhet än om det var bara jag och 13-åringen och då kan jag tycka att det vore en självklarhet att det barn som jobbar heltid skulle betala sin del i hushållet, dvs en del av hyran och den mat hen äter.

I dagsläget betalar hen dock inget här hemma då vi uppmuntrar att spara pengarna inför bostadskarriär.

 

[Eurydome]

Fast det är inte alls omöjligt.

Om jag och min sambo skulle gå isär skulle jag måsta hitta en lägenhet att hyra, jag har 100 % sjukersättning (inte pga missbruk eller psykisk ohälsa) och den ersättningen är inte direkt hög.

Nu har vi ett barn under 18 och två över 18 och skulle de två över 18 vilja bo hos mig (de bor båda hemma fortfarande), så skulle jag behöva större lägenhet än om det var bara jag och 13-åringen och då kan jag tycka att det vore en självklarhet att det barn som jobbar heltid skulle betala sin del i hushållet, dvs en del av hyran och den mat hen äter.

I dagsläget betalar hen dock inget här hemma då vi uppmuntrar att spara pengarna inför bostadskarriär.

Om det handlar om unga vuxna som gått ut gymnasiet och har heltidsjobb men vill fortsätta bo hemma så kan jag förstå om man som förälder behöver att barnet pytsar in pengar.