Vissa har det i sig av födsel och ohejdad vana. Jag är uppvuxen i ett pedanthem, allt hamnade på något magiskt vis på sina platser och det var alltid städat och fint. Dock kände jag mig inte begränsad eller hade krav på mig själv, det var pappa som bara fixade allt. Tror inte det kostade honom energi, men mig gör det det. Själv skulle jag vilja ha det som i barndomshemmet men fixar bara inte det.
Jag gör som @em-pirre när vi får besök, hivar in grejer i garderoben och kassar men städar alltid toaletten innan besök. Skulle skämmas ihjäl över ostädat toalett. Dammråttor och annat småstök har jag aktivt bestämt mig att inte skämmas för, och det funkar. Jag lägger energi på mat och dukning tex och struntar fullständigt i om jag inte orkat dammsuga, och damm och päls i hörnen blir det av två labbar.
Det där med dammråttor struntar jag i sedan jag hörde Agnes Wold prata om att dammråttor inte är ohygieniska eftersom det är så torrt och inga bakterier edyl trivs där.
Nästa är lite värre…
Jag tror att min ena moster helt enkelt inte tål att se disk stå framme. Hon har alltid varit sådan och jag får stå och försöka hitta på en tillräckligt bra anledning till varför det råkar stå en kniv, ett glas eller varsom nu är i vasken 
obs. ironi.
