Kanske bör tilläggas att det inte är ett normalt beteende ändå, även om det förekommer. Hästar som isoleras från normal kontakt med andra hästar blir lätt aggressiva och lite knäppa, och det förstärks extra mycket hos en hingst. Det är ju rätt vanligt att hingstar inte lever ett vettigt hästliv och en del klarar inte av det utan blir lite mentalt felkopplade.
Enligt min mening så bör dock sådana hingstar kastreras.
Plus att den typen av tendens till aggressivitet generellt sorteras bort hårdare bland de flesta ridhästraser. Inom travet accepteras ju svårhanterade hästar i större utsträckning så länge de presterar på banan.
Håller med om att aggressiva hingstar bör kastreras eller åtminstone inte avlas på.Enligt min mening så bör dock sådana hingstar kastreras.
Man bör inte avla på mentalt trasiga individer.
Och även hingstar bör gå med sällskap!
Bilden föreställer min förra, vuxna avelshingst till vänster, hans son, 3 år gammal i mitten (oxå hingst!) och hästen till höger är ett dräktigt sto!
Vad räknas som ideala förhållanden? Alltså, finns det brunstiga ston på samma gård som hingstarna kan jag väl tycka att det får ses som godkänt att en hingst inte vill ha en potentiell konkurrent i samma hage. Däremot måste de ju kunna hålla hormonerna i styr när det finns människor i närheten.Håller med om att aggressiva hingstar bör kastreras eller åtminstone inte avlas på.
Och att hingstar som inte kan gå med sällskap i hagen ens under ideala förhållanden inte heller bör avlas på. Att kunna gå som dina, tillsammans med ett (iofs dräktigt) sto behöver de kanske inte klara av, iofs.
Jag tror inte att en hingst blir mentalt förstörd av att få gå ensam i perioder. Problemet kommer nog när det blir år ut och år in.
Ideala förhållanden är ju egentligen stor hage (flera hektar alltså), flock, och utan ston i närheten. Det finns ju folk som menar att man måste acceptera att avelshingstar inte klarar detta och det vet jag inte om jag håller med om. Vill vi avla på ett temperament som inte klarar av att ”vara häst”?
Med ett sto bör ju hingsten rimligtvis kunna gå tänker jag. Även om hagen inte är jättestor.
Vill bara tillägga att jag håller med om att de måste kunna hålla hormonerna i styr när människor är i närheten, men min poäng var lite att vi nog skulle slippa många "knäppa hingstar" om de fick leva ett mer naturligt liv. Precis som @SiZo sa är hingstar (ofta) väldigt sociala och framförallt har de ett behov av att hålla koll på och hålla ihop flocken. Mer naturligt liv skulle ge mer harmoniska hingstar som inte lika ofta får sådana hormonpåslag att de blir farliga. En hingst är en häst i första, andra, tredje, fjärde och femte hand, sedan är han en hingst.
Mjo, om de känner varandra sedan innan och hingsten är väl socialiserad, men jag tycker nog att man ska ge båda hästarna möjlighet att komma undan från varandra vid behov. Det gäller iofs alla hästar. Dessutom blir det ju gärna föl med ett sto och en hingst och det vill man kanske inte.
Vill bara tillägga att jag håller med om att de måste kunna hålla hormonerna i styr när människor är i närheten, men min poäng var lite att vi nog skulle slippa många "knäppa hingstar" om de fick leva ett mer naturligt liv. Precis som @SiZo sa är hingstar (ofta) väldigt sociala och framförallt har de ett behov av att hålla koll på och hålla ihop flocken. Mer naturligt liv skulle ge mer harmoniska hingstar som inte lika ofta får sådana hormonpåslag att de blir farliga. En hingst är en häst i första, andra, tredje, fjärde och femte hand, sedan är han en hingst.
Jag tycker ofta att vi hör att vi inte kan jämföra halvblodshingstar avlade för prestation med andra hästraser (där det kanske är vanligare att hingstar får gå med sällskap) och att de är så pass högt i blod att det helt enkelt inte GÅR att ha dem med andra hästar, någonsin, under några som helst omständigheter. Det vore för farligt. Min tanke då är så klart att vad sjutton har gått så totalt åt h-vete med aveln att vi avlar på hingstar som är så mentalt handikappade och förstörda att de inte klarar av att bete sig som en häst? I så fall tycker jag att tävlings"hetsen" har gått ut över djurskyddet.
Mjo, om de känner varandra sedan innan och hingsten är väl socialiserad, men jag tycker nog att man ska ge båda hästarna möjlighet att komma undan från varandra vid behov. Det gäller iofs alla hästar. Dessutom blir det ju gärna föl med ett sto och en hingst och det vill man kanske inte.
---
Generellt tycker jag att vi har hamnat lite i två läger när det gäller hingstar. Ena lägret är att ALLA hingstar är potentiella monster som när som helst kan attackera människor eller andra hästar utan förvarning, och alla hingstar bör därför alltid hanteras med kedja, gå ensam i hagen med extra höga staket, och stå i en box där den inte kan så mycket som nosa på en annan häst.
Andra lägret är lite tvärt om, hingstar är bara hästar och kan gå i hage med halvtaskigt staket med vilken flock som helst och det går sååå bra att behandla som vilken snäll valack som helst (kanske mest människor som har en enstaka hingst som resonerar så här).
Sanningen finns som vanligt någonstans däremellan.
För det är min erfarenhet av det, att stoet är den som bestämmer större delen av tiden och hingsten får bara anpassa sig. Det är en nog så nyttig erfarenhet för en hingst!
