Bli bättre på att ”stå ut” och hantera motgångar?

[Bonita4]

Min sambo är inte så bra på att hantera motgångar. Generellt har han en väldigt låg tröskel för att stå ut med lite jobbiga grejer och tycker (i mina ögon) att saker är orimligt jobbigt. Det gör i sin tur att jag fixar och löser grejer för att underlätta för honom och på så vis undvika att han blir på dåligt humör för att saker är jobbiga. Blir ju såklart en dålig spiral och jag skulle hellre vilja hjälpa min sambo att typ se utanför den negativa bubblan han hamnar i vid en motgång, men vi har svårt att prata om det på ett konstruktivt sätt. Han menar att han måste få känna det han vill och att allt inte kan vara positivt jämt, och så är det ju förstås. Medan jag tycker att ens egen och andras tillvaro blir trevligare om man inte gräver ned sig i olika grejer.

Har ni några reflektioner och/eller tips kring detta?

 

[Dorinda]

Han är vuxen. Låt han lösa sina problem själv.

 

[pajaztar]

Sluta lösa saker åt honom, han får hantera sina känslor själv och tycker du han blir jobbig så avlägsna dig från de tillfällena.

 

[Rumpnissen]

Vad är det för typ av situationer?

Å ena sidan håller jag med föregående. Å andra sidan så är jag helt för att stötta varandra i motgångar och att det kan vara vettigt att komplettera varandra ibland. Men det beror helt på i vilken utsträckning och bygger så klart på ömsesidighet, att båda ger och tar (men att det kan vara olika typer av situationer).

 

[Krystalline]

Hmm det beror helt på vad för slags person han är i övrigt. Jag skulle kunna vara din sambo, sett ur andras perspektiv, medan jag faktiskt är totalt utarbetad bara av att vara vid liv, så andras "små" motgångar är faktiskt ett helvete för mig.

Min poäng är att det är viktigt att se hela bilden innan man kan ge mansbebis-råd. Han kanske mår dåligt på allvar.

 

[Nepenthe]

Var VÄLDIGT försiktig så att du till slut inte dras ned av det där. Det är lätt även om de känns främmande nu.
Men det smittar och ännu mer då du försöker hjälpa honom.. been there done that

Det är hans problem och det låter som han behöver hjälp av vården för sitt mående.

 

[animalasia]

Löser du situationen för hans skull eller är det för att du blir obekväm? Tex min son har arbetat i månader och sparat ihop till en bil, efter mycket research så bestämde han sig och köpte bilen. Men nu är han besviken och ångrar sig då det framkommit brister. Jag blir ledsen för att han är arg och besviken och min första tanke är att hjälpa honom och lösa problemet. Men efter att pratat med min man så kom vi fram till att detta är en viktig erfarenhet för vår son att uppleva och klara ut. Vi kommer att finnas där som bollplank men inte ta över och visa vägen, om du förstår vad jag menar.

 

[miumiu]

Min sambo är inte så bra på att hantera motgångar. Generellt har han en väldigt låg tröskel för att stå ut med lite jobbiga grejer och tycker (i mina ögon) att saker är orimligt jobbigt. Det gör i sin tur att jag fixar och löser grejer för att underlätta för honom och på så vis undvika att han blir på dåligt humör för att saker är jobbiga. Blir ju såklart en dålig spiral och jag skulle hellre vilja hjälpa min sambo att typ se utanför den negativa bubblan han hamnar i vid en motgång, men vi har svårt att prata om det på ett konstruktivt sätt. Han menar att han måste få känna det han vill och att allt inte kan vara positivt jämt, och så är det ju förstås. Medan jag tycker att ens egen och andras tillvaro blir trevligare om man inte gräver ned sig i olika grejer.

Har ni några reflektioner och/eller tips kring detta?

Vad för slags motgångar handlar det om? Missade bussen och fick ta nästa? Svårt sjuk anhörig? Finns ju motgångar och motgångar i livet tänker jag.

Har annars lite konkreta tips till din sambo eftersom jag själv är väldigt känslig och tidigare i livet lätt påverkades av yttre omständigheter som haft mindre bra effekter på min sinnesstämning. Meditation är jättebra! Han kan även läsa på om olika andningstekniker. Försök att inte se motgångar som ett kvitto på att man själv gör något fel eller är bristfällig som människa utan nånting som alla människor upplever i livet. Försöka se det som tillfällen att växa och utvecklas som människa, för varje löst problem så vinner man ny tillit till sig själv som problemlösare.

Därför tycker jag att de är viktigt att du inte krattar manegen för mycket åt honom. Det hjälper varken honom eller dig, långsiktigt.

 

[MiniLi]

Hur menar du? Hur reagerar han? Och vad är det som blir jobbigt för dig?
Exakt vad innebär det som du kallar att han gräver ner sig?

Min tanke när jag läser är att det kanske är du som har låg tolerans för hans känslor?
Men utan att veta mer är det svårt att ge råd.

 

[Midsommarblomster]

Min sambo är inte så bra på att hantera motgångar. Generellt har han en väldigt låg tröskel för att stå ut med lite jobbiga grejer och tycker (i mina ögon) att saker är orimligt jobbigt. Det gör i sin tur att jag fixar och löser grejer för att underlätta för honom och på så vis undvika att han blir på dåligt humör för att saker är jobbiga. Blir ju såklart en dålig spiral och jag skulle hellre vilja hjälpa min sambo att typ se utanför den negativa bubblan han hamnar i vid en motgång, men vi har svårt att prata om det på ett konstruktivt sätt. Han menar att han måste få känna det han vill och att allt inte kan vara positivt jämt, och så är det ju förstås. Medan jag tycker att ens egen och andras tillvaro blir trevligare om man inte gräver ned sig i olika grejer.

Har ni några reflektioner och/eller tips kring detta?

Risken när du hjälper honom är att han inte behöver exponeras för det som är jobbigt och blir ännu mer skygg för det.

Annars handlar det väl om att bygga upp en resiliens. Jag har läst en del böcker på sistone som jag tycker har hjälpt mig mycket med det. The subtle art of not giving a fuck och Everything is fucked av Mark Manson, samt 13 things mentally strong people don’t do av Amy Morin har hjälpt mig mycket. De handlar egentligen mycket om samma sak, att lära sig sålla bort allt onödigt ”brus” i livet som dränerar en och hitta fokus och styrka att göra det man vill och vara den person man vill vara.

 

[tanten]

Han måste sluta se er som en enhet. Hans besvikelser och motgångar är HANS.
alltså måste han sluta häva ut det som en matta över dig.

(Jag har levt liknande.)

 

[hundtant]

Den som ska "bli bättre på att hantera motgångar" måste först och främst vilja det själv, och därefter försöka lära sig det. Om nån annan får för sig att den ska lära en det så slutar det nog inte så bra.

Ni har ju tydligen redan pratat om det, och ni är inte eniga om att han behöver det. Då tror jag att det ni får försöka göra är att hitta ett sätt att hantera de situationer som uppstår. Dvs, han hanterar sig och du hanterar dig. Din frågeställning låter mycket som "jag gör rätt och han gör fel". Det brukar inte gå så bra.

 

[Grazing]

Min sambo är inte så bra på att hantera motgångar. Generellt har han en väldigt låg tröskel för att stå ut med lite jobbiga grejer och tycker (i mina ögon) att saker är orimligt jobbigt. Det gör i sin tur att jag fixar och löser grejer för att underlätta för honom och på så vis undvika att han blir på dåligt humör för att saker är jobbiga. Blir ju såklart en dålig spiral och jag skulle hellre vilja hjälpa min sambo att typ se utanför den negativa bubblan han hamnar i vid en motgång, men vi har svårt att prata om det på ett konstruktivt sätt. Han menar att han måste få känna det han vill och att allt inte kan vara positivt jämt, och så är det ju förstås. Medan jag tycker att ens egen och andras tillvaro blir trevligare om man inte gräver ned sig i olika grejer.

Har ni några reflektioner och/eller tips kring detta?

Jag tror att han missförstår dig kanske, att släppa saker och inte älta situationer osv är inte lika med att konstant vara positiv, självklart är ingen positiv hela tiden och det finns inga krav på att vara heller.

Problemet är att många inte vill sluta älta och lära sig att tänka om, det spelar ingen roll hur mycket lösningar eller tips som kommer om det inte finns en önskan till förändring tyvärr. Det du kan försöka göra är väl att förklara att hans ältande påverkar er omkring negativt, att du går runt och försöker underlätta för honom för att du inte ska drabbas av hans humör. För det är inte okej, i ett förhållande är man två och man måste lyssna på varandra och hur beteendet påverkar relationen.

 

[Bonita4]

Försök att inte se motgångar som ett kvitto på att man själv gör något fel eller är bristfällig som människa utan nånting som alla människor upplever i livet. Försöka se det som tillfällen att växa och utvecklas som människa, för varje löst problem så vinner man ny tillit till sig själv som problemlösare.

Jag tror du sätter fingret på kärnan här, att det i grunden handlar om att han vänder det till att han gör fel och är bristfällig. Och det blir ju såklart inte bättre av att jag insinuerar att han ”reagerar fel”. Tack snälla för alla kloka inspel här, verkligen hjälpsamt och en liten ögonöppnare för mig.

 

[EZMK]

Min sambo har dragits med utbrändhet och all problematik som det för med sig och jag skulle säga att det som hjälper mig mest är att faktiskt fråga personen som uttrycker frustration ifall de vill ha hjälp med lösningar eller om de bara vill kräka ur sig lite. Det är liksom ok att tycka saker är jobbigt, men det är också viktigt att kunna t.ex. rekommendera professionell hjälp om man tycker det hade hjälpt personen.

 

[Sassy]

Jag tror du sätter fingret på kärnan här, att det i grunden handlar om att han vänder det till att han gör fel och är bristfällig. Och det blir ju såklart inte bättre av att jag insinuerar att han ”reagerar fel”. Tack snälla för alla kloka inspel här, verkligen hjälpsamt och en liten ögonöppnare för mig.

Nu är jag ju inte din man , men i lägen när jag reagerar negativt och någon "försöker få mig ur det" (ofta genom att vara käck och positiv, jag umgås inte längre med folk som försöker göra ner mig) så blir det snarare både ett hinder för mig att själv hitta ut ur den känslan och en ytterligare sten på bördan för att jag känner att jag reagerar "fel" och dessutom inte känner mig sedd där jag är för stunden.

När jag istället blir accepterad så som jag är har jag mycket lättare börjat hitta resiliens själv. För mig har nyckeln varit att bli bemött med "jag ser att det är jobbigt för dig, och finns här om du behöver mig" där jag själv får utrymme att lista om och på vilket sätt jag kan behöva support. Men det kan vara klart tufft för närstående som är vana vid att kunna få bort sitt eget obehag inför negativa känslor genom att lösa andras problem. Har inte gått i någon form av terapi för just det här, men några av de vänner som hjälpt mig fatta hur interaktionen sett ut är utbildade i acceptansterapi. Båda parter i ekvationen har alltså ett jobb att göra med sin acceptans för jobbiga känslor, ofta mer hos "hjälparen".

Det funkar såklart inte för någon som faktiskt vill ha på sig offerkoftan, men jag tycker inte att det låter så på din beskrivning heller?

 

[Bonita4]

Nu är jag ju inte din man , men i lägen när jag reagerar negativt och någon "försöker få mig ur det" (ofta genom att vara käck och positiv, jag umgås inte längre med folk som försöker göra ner mig) så blir det snarare både ett hinder för mig att själv hitta ut ur den känslan och en ytterligare sten på bördan för att jag känner att jag reagerar "fel" och dessutom inte känner mig sedd där jag är för stunden.

När jag istället blir accepterad så som jag är har jag mycket lättare börjat hitta resiliens själv. För mig har nyckeln varit att bli bemött med "jag ser att det är jobbigt för dig, och finns här om du behöver mig" där jag själv får utrymme att lista om och på vilket sätt jag kan behöva support. Men det kan vara klart tufft för närstående som är vana vid att kunna få bort sitt eget obehag inför negativa känslor genom att lösa andras problem. Har inte gått i någon form av terapi för just det här, men några av de vänner som hjälpt mig fatta hur interaktionen sett ut är utbildade i acceptansterapi.

Det funkar såklart inte för någon som faktiskt vill ha på sig offerkoftan, men jag tycker inte att det låter så på din beskrivning heller?

Så bra för mig att läsa detta, jag tror att jag ofta vill lösa hans problem och få bort negativiteten för att det påverkar mig negativt, och det har nog blivit en större grej på senare tid eftersom min tolerans för det har blivit sämre. Tack!

 

[Iamia]

Jag reagerar också lite som @Sassy .

Tror det kan vara två olika strategier bara? Jag och maken hanterar tex nederlag/dåligheter helt olika. Jag behöver fundera/prata/klaga/älta en stund (själv eller till/med någon annan) för att kunna släppa och komma över det. Han vill hellre bara släppa det direkt, tänka på något roligare och gå vidare. Förstår att hans metod är roligare för omgivningen, men det funkar inte för mig.

Detta inom en rimlig ram förstås.

 

[MiniLi]

Så bra för mig att läsa detta, jag tror att jag ofta vill lösa hans problem och få bort negativiteten för att det påverkar mig negativt, och det har nog blivit en större grej på senare tid eftersom min tolerans för det har blivit sämre. Tack!

Det är ju en hårfin gräns det där. Klokt att du identifierar att det också handlar om att du har svårt att tolerera (hans) obehag, men samtidigt också viktigt att man inte blir helt nerdragen av någon annans dåliga mående.

En bra riktlinje brukar vara: validera först, problemlös sen (om personen vill). Du är verkligen inte ensam om att göra såhär, det är jättevanligt men tyvärr gör det ju att den andra personen i praktiken får till sig att det är ngt problematiskt med dens känslor och att känslorna behöver problemlösas bort.
Samtidigt ska man komma ihåg att det är känslorna man validerar, och att det inte ger några frikort kring personens beteenden. Nu vet jag inte alls hur din partner agerar när han mår dåligt, men skickar med den tanken ändå.

 

[Dorinda]

Vad är det för typ av situationer?

Å ena sidan håller jag med föregående. Å andra sidan så är jag helt för att stötta varandra i motgångar och att det kan vara vettigt att komplettera varandra ibland. Men det beror helt på i vilken utsträckning och bygger så klart på ömsesidighet, att båda ger och tar (men att det kan vara olika typer av situationer).

Absolut att man ska komplettera varandra, för att man vill. Inte för att undvika att partnern blir sur