Bli psykologilärare?

[Ridinglady]

Fast vilken lektor väljer att jobba i grund- och gymnasieskolan när det finns andra möjligheter - med både bättre lön och bättre villkor...

Både doktorander och lektorer måste ju dessutom ofta läsa ett extra år bara för att få leg:et (som krävs för att erbjudas en vettig tjänst), och sedan tom gå ned i lön för att jobba i skolan. Vem gör det? Då går man in i näringslivet, privata utbildningsalternativ, eller liknande istället.

Jag gick upp flera tusen i månaden i ett svep när jag bytte till VUX. Fick dessutom mer ansvar, mer frihet, och återkommande erbjudande och att vidareutbilda mig inom tjänsten. Vilket jag också gör.


Allmänna lärartankar...

För att attrahera erfarna och utbildade människor, som faktiskt kan välja, så måste lärarjobbet få högre social status, högre lön, och bättre arbetsvillkor. Lärarutbildningen idag blir ju kritiserad nästan varje år. Är det ett sätt att öka lärarnas kompetens - låga intagnings- och innehållskrav?

Blir alltid tjurig när man dessutom pratar om ett yrke som "ett kall", jag är ingen jäkla nunna som drivs av behjärtansvärd självuppoffring. Jag vill ha ett utmanande och utvecklande jobb, som är tryggt och gör att jag kan betala räkningarna - där mina många år på universitet faktiskt uppskattas och kan komma till någon nytta.

Kan bara hålla med!

 

[Tulip]

Fast vilken lektor väljer att jobba i grund- och gymnasieskolan när det finns andra möjligheter - med både bättre lön och bättre villkor...

Både doktorander och lektorer måste ju dessutom ofta läsa ett extra år bara för att få leg:et (som krävs för att erbjudas en vettig tjänst), och sedan tom gå ned i lön för att jobba i skolan. Vem gör det? Då går man in i näringslivet, privata utbildningsalternativ, eller liknande istället.

Jag gick upp flera tusen i månaden i ett svep när jag bytte till VUX. Fick dessutom mer ansvar, mer frihet, och återkommande erbjudande och att vidareutbilda mig inom tjänsten. Vilket jag också gör.


Allmänna lärartankar...

För att attrahera erfarna och utbildade människor, som faktiskt kan välja, så måste lärarjobbet få högre social status, högre lön, och bättre arbetsvillkor. Lärarutbildningen idag blir ju kritiserad nästan varje år. Är det ett sätt att öka lärarnas kompetens - låga intagnings- och innehållskrav?

Blir alltid tjurig när man dessutom pratar om ett yrke som "ett kall", jag är ingen jäkla nunna som drivs av behjärtansvärd självuppoffring. Jag vill ha ett utmanande och utvecklande jobb, som är tryggt och gör att jag kan betala räkningarna - där mina många år på universitet faktiskt uppskattas och kan komma till någon nytta.

Vi är rätt många med doktorsexamen som väljer att vidareutbilda oss till lärare. Visst kan det ses som ett dåligt val speciellt ekonomiskt men mitt val motiverades av att jag gillar mitt ämne (kemi) och att dela med mig av det och visserligen hade jag väldigt gärna fortsatt att forska och undervisa på universitetet men inte med de villkor som finns. Den ständiga jakten på anslag och väldigt liten tid till det som jag gillade (att själv bedriva forskning och inte bara planera forskning och handleda doktorander) gjorde att jag och många med mig faktiskt söker oss till gymnasieskolan. Dock får man ju inte en lektorstjänst bara för att man är disputerad så vi syns inte i statistiken direkt men på min skola är ca hälften av de som har kemi som huvudämne disputerade.

 

[Forest Autumn]

Vi är rätt många med doktorsexamen som väljer att vidareutbilda oss till lärare. Visst kan det ses som ett dåligt val speciellt ekonomiskt men mitt val motiverades av att jag gillar mitt ämne (kemi) och att dela med mig av det och visserligen hade jag väldigt gärna fortsatt att forska och undervisa på universitetet men inte med de villkor som finns. Den ständiga jakten på anslag och väldigt liten tid till det som jag gillade (att själv bedriva forskning och inte bara planera forskning och handleda doktorander) gjorde att jag och många med mig faktiskt söker oss till gymnasieskolan. Dock får man ju inte en lektorstjänst bara för att man är disputerad så vi syns inte i statistiken direkt men på min skola är ca hälften av de som har kemi som huvudämne disputerade.

Jag har förstått att det är en del med doktorsexamen som resonerar på samma sätt som du gör. Jag vet att på lärarhögskolornas 90hp kurs går det en del som har dispuerat bla i kemi eller biologi. En av dessa, med doktorsexamen i mikrobiologi, var hos mig under sina praktikperioder. Han hade vad jag förstår valt att bli lärare av samma anledning som du anger.

Jag har en kemistutbildning i botten motsvarande dagens filkand. Detta var en ny utbildning på den tiden och det fanns ingen arbetsmarknad i södra Sverige. Då valde jag att komplettera mina studier så jag blev behörig lärare och har sedan dess arbetat som lärare mest på grundskolan. För några år sedan återupptog jag mina studiers med fokus på biokemi/fysiologi och bioinformatik. Anledningen till detta var egentligen att min ponny fick fång och jag insåg att det var bra att läsa på om sjukdomen. Sedan fortsatte jag studierna vid sidan om mitt heltidsjobb som mano lärare på högstadiet. i höstas tog jag en masterexamen i biologi.

Det är möjligt att det är bättre att undervisa i gymnasieskolan. Jag gjorde det de första åren men sedan flyttade vi från storstadsregionen ut på landet och jag fick jobb på grundskolan i kommunen där vi bor. När barnen var små var det enklast att bo i närheten. När de nu är stora verkar inte gymnasiet så lockande längre. Jag har alltid trivts på jobbrt och tycker att det är fantastiskt roligt att undervisa mina elever, speciellt i kemi och biologi. De senaste årens studier har dessutom gett mig så mycket mer kunskaper vilket har gjort att jag har utvecklats mycket som lärare. Men samtidigt så är jag urtrött på allt annat som vi måste göra, på alla omöjliga arbetsuppgifter och på alla de elever som man tyvärr inte hinner med pga för stora elevgrupper och för många ungdomar med speciella behov.

Jag är väl medveten om problemen på högskolorna, min man arbetar som lektor på en högskola. Men jag hade trots det gärna lämnat skolans värld. Det finns ju ungefär samma problem på skolorna som på högskolorna. Det är tyvärr också så att en del av de studenter som går ut lärarutbildningen slutar ganska snabbt att arbeta som lärare. Jag kan förstå dem. Det är alldeles för tufft att arbeta som lärare idag med alldeles för hög arbetsbelastning. Det är inte en chans att man orkar denna stress ett helt yrkesliv.

 

[Tulip]

Jag har förstått att det är en del med doktorsexamen som resonerar på samma sätt som du gör. Jag vet att på lärarhögskolornas 90hp kurs går det en del som har dispuerat bla i kemi eller biologi. En av dessa, med doktorsexamen i mikrobiologi, var hos mig under sina praktikperioder. Han hade vad jag förstår valt att bli lärare av samma anledning som du anger.

Jag har en kemistutbildning i botten motsvarande dagens filkand. Detta var en ny utbildning på den tiden och det fanns ingen arbetsmarknad i södra Sverige. Då valde jag att komplettera mina studier så jag blev behörig lärare och har sedan dess arbetat som lärare mest på grundskolan. För några år sedan återupptog jag mina studiers med fokus på biokemi/fysiologi och bioinformatik. Anledningen till detta var egentligen att min ponny fick fång och jag insåg att det var bra att läsa på om sjukdomen. Sedan fortsatte jag studierna vid sidan om mitt heltidsjobb som mano lärare på högstadiet. i höstas tog jag en masterexamen i biologi.

Det är möjligt att det är bättre att undervisa i gymnasieskolan. Jag gjorde det de första åren men sedan flyttade vi från storstadsregionen ut på landet och jag fick jobb på grundskolan i kommunen där vi bor. När barnen var små var det enklast att bo i närheten. När de nu är stora verkar inte gymnasiet så lockande längre. Jag har alltid trivts på jobbrt och tycker att det är fantastiskt roligt att undervisa mina elever, speciellt i kemi och biologi. De senaste årens studier har dessutom gett mig så mycket mer kunskaper vilket har gjort att jag har utvecklats mycket som lärare. Men samtidigt så är jag urtrött på allt annat som vi måste göra, på alla omöjliga arbetsuppgifter och på alla de elever som man tyvärr inte hinner med pga för stora elevgrupper och för många ungdomar med speciella behov.

Jag är väl medveten om problemen på högskolorna, min man arbetar som lektor på en högskola. Men jag hade trots det gärna lämnat skolans värld. Det finns ju ungefär samma problem på skolorna som på högskolorna. Det är tyvärr också så att en del av de studenter som går ut lärarutbildningen slutar ganska snabbt att arbeta som lärare. Jag kan förstå dem. Det är alldeles för tufft att arbeta som lärare idag med alldeles för hög arbetsbelastning. Det är inte en chans att man orkar denna stress ett helt yrkesliv.

Problemen med arbetsbelastning, för mycket kringuppgifter och ständig tidsbrist finns även på gymnasiet och att komma som nyexad utan undervisningserfarenhet och bara tre terminer i varje ämne till en heltidstjänst fattar jag inte riktigt hur det skulle gå till. Själv"mjukstartade" jag genom att jobba deltid parallellt med att jag pluggade in biologi för att bli behörig i naturkunskap eftersom man ju inte kan få examen i endast ett ämne oavsett hur många poäng man har. Än så länge har jag i alla fall inte ångrat mig på allvar även om sista veckorna i våras var mer än lovligt vidriga. Jag har i alla fall god nytta av mina år drygt tjugo om man räknar grundutbildningen) på Universitetet dels ämnesmässigt men även som mentor åt naturelever där majoriteten planerar att läsa vidare. På högstadiet känns det inte som att jag skulle ha lika mycket nytta av detta så jag håller mig nog till gymnasiet även om jag har leg i alla naturämnen från åk 4-9 (helt sjukt jag skulle inte ha en aning om hur man undervisar 10-åringar och förmodligen förvirra dem totalt)