Bli rädd och feg

[fisken]

Jag är 25 år gammal och ridit i 20 år. Haft ett flertal egna hästar och tävlat i både dressyr och hoppning på lätt nivå. Tagit emot hästar på inridning. Gått på hästgymnasium. Tränat fälttävlan. Jobbat utomlands med tävlingshästar och unghästar. You name it!

MEN, de senaste åren har jag blivit jättefeg och går bara och tänker på vad som kan hända mm. Det gäller både i anteringen så som i att leda dem till hagen, och då självklart ridningen.

Inget allvarligt har hänt under mina hästår. Så jag vet inte varför jag plötsligt börjar bli så feg! Jag har en unghäst som jag så gärna vill ut och tävla med i hoppning, men jag drar mig för att ens ut och rida här hemma. Och han är världens snällaste 6-åring.

Jag betraktas häromkring som en person som är väldigt duktig med unghästar och som har mycket bra känsla för både hantering och ridning och kan gå långt bara jag kämpar lite för det.

Nu har jag haft ett års uppehåll pga studier( snart 2 år sedan), fått barn. Så jag har inte ridit så mycket på sistone av de anledningarna. Så kanske behöver jag bara komma in i det igen.

Men tänkte höra om nån mer sitter i samma sits som jag?

Vet att många säger att man blir fegare (eller klokare?) när man blir äldre, men jag är ju knappt fyllda 25

 

[Ponnyryttaren_]

Sv: Bli rädd och feg

Känner igen mig! Jag har alltid varit feg, men känner mig fegare nu... Har också ridit in unghästar och så, tar emot hästar professionellt, men nu tar det emot, jag vill inte sitta på en så grön häst...! Men jag behöver rida mera så att jag lär mig att det inte är så mkt att sjåpa sig för : P

 

[Fossing]

Sv: Bli rädd och feg

Vad lustigt. Jag är precis tvärtom! Ju äldre jag blir, och ju mer erfarenhet jag får, desto lugnare blir jag. Jag är 25 nu och har aldrig varit såhär orädd för hästar. Däremot har min respekt för dem växt, och jag tänker mer och mer på säkerhet och att det faktiskt är ett halvt ton flyktinstinkt vi hanterar, men det är ju inte samma sak som rädsla.

Visst kan man skada sig. Ramla av, bli översprungen, bli sparkad, biten, trampad.. Men å andra sidan kan man halka på en isfläck på väg till jobbet, krocka med bilen, hälla kokande vatten över sig när man ska göra te...
Det är farligt att leva, man kan faktiskt dö!

Hästsport är ju riskfyllt, och det bästa man kan göra är att alltid ta det säkra (lite mer omständiga) sättet före det osäkra.

 

[SaraXX]

Sv: Bli rädd och feg

Jag uppfattar det som att det är ganska vanligt att man tänker så här när man skaffat barn. Vad som kan hända osv. Kan det vara det?

Återstår att se om det händer mig...

 

[Andorra]

Sv: Bli rädd och feg

Visst blir man klokare och försiktigare med åldern. Som tonåring är man odödlig och plötsligt när man skaffat familj och barn så inser man att livet ändå är ganska skört.

Om man skadade sig eller något hände när man var ensamstående så blev det givetvis besvärligt men det drabbade ju mest bara en själv. När man har familj och barn och skadar sig så drabbas ALLA.

Jag har iofs aldrig varit speciellt våghalsig men har inte blivit modigare med åren iaf. Man tänker efter mer före, hoppar inte upp på knäppa hästar för att visa att "jag kan minsann". Försöker tänka mer säkert med hanteringen också.

Efter uppehåll så kommer man av sig lite också och efter ett tag så känns det säkrare och man blir tryggare i sin ridning och hantering också.

 

[KungTulle]

Sv: Bli rädd och feg

Visst blir man klokare och försiktigare med åldern. Som tonåring är man odödlig och plötsligt när man skaffat familj och barn så inser man att livet ändå är ganska skört.

Jag tror det hänger ihop med att när man blir vuxen så har man en bättre förmåga att se framåt och kunna räkna ut hur A kan leda till B som i sin tur leder till C.

I tonåren tänker man TJOHEEEEJ!!!!! Utan större eftertanke.

Däremot som vuxen gör jag rätt mycket som jag aldrig hade gett mig in på som tonåring eftersom jag mer precis vet hur långt mina förmågor sträcker sig och vad som är rimligt att ge sig in på. Det som man drömde om som tonåring har man ju ofta sedan som vuxen testat på.

 

[sassiball]

Sv: Bli rädd och feg

Jag tror att du behöver komma igång igen helt enkelt. För långa uppehåll är inte bra för självförtroendet. Jag har själv haft uppehåll och var jättemesig när jag började rida igen efter barnen. Men jag blir modigare hela tiden och nu tävlar vi hoppning igen.

 

[älgen]

Sv: Bli rädd och feg

Du behöver bara komma igång tror jag.
Hejja på!

 

[lobell]

Sv: Bli rädd och feg

Du är inte ensam

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1031163&highlight=r%E4dda+ryttare

Det som hjälpte mej mest var att rida ofta och korta turer.

 

[Crash]

Sv: Bli rädd och feg

kl

Jag förstår hur du känner!

Jag har alltid varit helt orädd och ridit unghästar, problemhästar osv. Nä jag red på ridskola i tonnåren fick jag alltid rida de hästar ingen annan vågade rida. då jag var 18 år gjorde jag ett uppehåll och efter några månader fick jag förfrågan om att tillsammans med några kompisar ta hand om ett travstall under en helg. Lättförtjänta pengar, tänkte jag. Men när första hästen var ute i hagen hade jag inte samma uppfattning. Detta var nog den värsta helgen i mitt liv! Totalt livrädd var jag. (tilläggas ska kanske att detta var unghästar, k*ta hingstar och brunstiga ston i en salig blandning)

Efter några månader så köpte jag en ny häst, livrädd i början var jag men de gick så småning om över. När de kommer till ridningen var denna häst ingen lämplig ridhäst, så jag tror aldrig att jag kommer vara lika orädd på hästryggen.

Men hanteringen kommer kännas bättre efter hand ska du se, säkert ridningen också, för dig som inte råkat ut för två sjukhusbesök med fixerad nacke och morfinsprutor på löpande band

 

[Minnie]

Sv: Bli rädd och feg

När jag var liten o fram till jag fick mitt första barn var jag enligt mig själv odödlig! Sen hände något. Nu är jag inte rädd direkt men jag tänker otroligt mycket på säkerheten. O det gäller inte bara hästar utan ALLT!! Sambon säger att jag har blivit en kärring....